Halloween-middag kräver sin tribut. En rödbetssallad med halstrad tonfisk & pilgrimsmusslor till förrätt och anka med rostad sötpotatis till varmrätt var en utmaning att ackompanjera. Lite kreativa tyckte jag att vi var när en champagne rycktes fram ut innerfickan (alltså, jag hittade halvflaskan under en rejäl trave Pol-Roger, en trevlig överraskning) till tonfisken.

Till varmrätten hade en bättre pinot nog passat perfekt, men eftersom C har aversion mot just pinot tog jag fram en mogen zinfandel, en storhet i sin stil.

Cuvée Nicholas Francois Billecart 1997

Billecart-Salmon, Mareuil-sur-Marne, Champagne, Frankrike

Betyg:++

Lite i stramaste laget här, aningen ogin till maten. Lite intressant är att jag alltid bedömt helan som bättre, mer harmonisk och ren i stilen, aningen rikare. Skulle halvan vara sämre? Att den är lite ogin har ju mest med dosagen att göra, och den borde ju vara densamma. Champagne upphör inte att förundra...

Ridge Geyserville 2001

Billecart-Salmon, Mareuil-sur-Marne, Champagne, Frankrike

Betyg:+++

Zinfandel brukar normalt inte tåla lagring i någon större utsträckning, men Paul Drapers magnifika cuvée (den är uppstramad med lite carignan och petite sirah vilket gör sitt till både harmoni och lagringskapacitet) är ett av få undantag. Min erfarenhet säger mig att vinet maxar ut perfekt efter åtta nio år, håller ett par till utöver det. Det stumnar normalt lite runt sex år, men kommer ut ur tunneln med flaggan i topp.

Det här är skitbra, så läcker, som en elegantare amarone utan bitterhet. Bara att, som Eric T. brukar säga, öppna foderluckorna och fylla på...

-Winepunker