Efter resan till Madrid tidigare i år är jag helsåld på Priorat, en slags kul kombination av nya världen (knaskoncentrerad barossa) och gamla (sydfrankrike med mogna sandiga tanniner). Visst, eken är lite mäktig ibland men samtidigt så snygg och balanserad så man kan lätt stå ut med dominansen. Det är drag i vinerna, men samtidigt så goda på ett basalt, nästan primitivt, sätt.

Les Eres Vinya Velles 2004

Celler Joan Simó, Priorat, Spanien

Betyg:++(+)

Jag tänker osökt på jul, pepparka och glögg när jag dricker Priorat. Massor av alkohol, kryddor, lite brända toner och frutsötma i osalig hedonistisk blandning. Allt kombinerat med en hel del fluffig paketering och ren osökt glädje. Julafton i en flaska!

Desstom kul att detta vin är carignan-dominerat, det är sällan just den druvan gör så bra viner (nåja, uppfiffat med cabernet sauvignon och grenache också, men mindre än hälften).

Jag får alltid lite dåligt samvete när jag ger mig hän till viner av den här stilen, man skall liksom inte riktigt gilla dessa maffiga monster utan späka sig med stramare saker. Missförstå mig inte nu, jag gillar stramare saker också, men detta är bara för gott!

Jag sitter nu, efter lammracken och en alldeles äkta gratin-dauphenois på potatis, morötter och perfekt palsternacka, och sippar på slatten av vinet. Det är svårt att hitta fel eller något att invända. Kanske skulle eken dragits ned en aning, kanske inte. Lagring gör nog sitt till, men den ungdomliga och täta frukten funkar också. Jag skall nog avvakta några år till nästa flaska.

Min skepticism mot Priorat satt kvar aningen efter Madrid, men nu är den totalt bortblåst. Visst, det är dyrt, men det är också riktigt bra...

-Winepunker