Årets sista vin, alltid ett knepigt val, man vill ju ha ett storslaget slut om det går. Jag (förkyld som en räv, hemma tillsammans med C i sjuksäng) valde en Henriot, ett av de mest pålitliga husen numera (ryckte upp sig rejält runt 1990), dessutom en nydegorgerad 1995:a (första gången jag sett en Henriot RD), en av mina absoluta favvo-årgånger (Cuvée des Enchanteleurs är magnifik). Vi åt givetvis ostron (gratinerade med hollandaise) och hummer (gratinerad med dragon, citron och smör) i massor till, vad annars i finanskrisens tidevarv?

Henriot Millésime Brut RD 1995

Henriot, Champagne, Frankrike

Mycket autolytisk, massor av rent rostat bröd, fin citrus, en del mineral lite brända toner, fullkomligt underbar. Brödig smak, stram och rejält torr, tät med mineral och citrus-bitter ton, mogen med kryddor och aningen kärvt anslag i eftersmaken, en del kaffe och tobak, kanske till och med choklad. Asketisk, ett kännarvin.

Lite oväntat svår för en Henriot, de brukar vara mer lättbegripliga och rika. Detta är ett vin mer i skolan hos Remi Krug, syradominerad med massor av autolytiska toner. Häftig och god, men inget för nybörjaren. Funkar fantastiskt bra med maten.

Betyg:++

Värdigt avslut på året, skall bli kul att prova Cuvée des Enchanteleurs 1990 i slutet av Januari nästa år (jag håller själv en ‘1990 Champagne Bonanza’ i AuZone). Den har i alla former, speciellt magnum,  visat sig vara ev av de allra bästa bubbel jag druckit. Bara att hålla i hatten, 2009 verkar lovande redan!

-Winepunker