Årgångskaraktären på 2008-pinot skiljer sig en del från 2007, främst beroende på hur frukten utvecklades. Nicola Greening (Nigel Greenings dotter) beskrev hur 2007 gav liten skörd av små smakrika bär med få kärnor, 2008 stor skörd av stora bär med lägre koncentration och mycket kärnor. Som resultat är 2008 en mer 'klassisk' årgång, lite slankare med mer utpräglad röd frukt och klart prominenta tanniner. Det känns som 2008 behöver lite tid på flaska för att nå sin fulla potential men den är klart lovande, påminner lite om 2003 tycker jag, fast med tydligare strävhet.

All Chardonnay har blivit bättre, mer mineral och definition och mindre fat (och nu nästan bara franska). Detta är en trend som började för kanske tio år sedan, en välkommen korrigering av de tidigare vinerna som närmast liknande sydaustraliska monster från det fasansfulla tidiga 90-talet. Idag uttrycker vinerna (och inte bara Chardonnay) terror och personlighet, fruktrika med klass och komplexitet.

Ett kul tillskott de senaste åren är Pinot Gris. Jag tyckte de tidiga experimenten i slutet av 90-talet var lovande men klumpiga, men idag är de allt annat. I NZ har druvan fått ett alldeles eget uttryck med bra syror och lite gudfruktigt exotiska toner, moderna och snygga. En liten fara med restsötma och för hög alkoholhalt finns fortfarande, men det kommer att avhjälpas snart misstänker jag.

En besvikelse är dock mellanklassen mellan 100:- och 140:-, de håller inte riktigt den nivå jag tyckte mig känna förr. Det kan bero på mitt idealiserande, jag har närmast en vanföreställning om prestandan på även de enklare vinerna från NZ, men jag misstänker att en liten kvalitetsförskjutning har skett uppåt. De bästa vinerna har blivit ännu bättre, de lite enklare har slätats ut en del och blivit mindre personliga.

Dessutom lyckas de inte med Riesling ännu. Till slut har de fått bra doft men de saknar utan egentligt undantag kropp och struktur. Det finns en enkelhet i smaken, de känns närmast triviala och är ofta lite korta.

Sammanfattningsvis, drygt sjuttio viner provade och detta är de bästa (ha lite överseende med provningsanteckningarna, det blir lite som det blir på dessa hetsprovningar):

Alpha Domus Barrique Fermented Chardonnay 2008 [++] - Fatig, men snyggt integrerad , sexig och gul frukt. Bra balans, fina syror, snygg och rökig, bra struktur och aningen exotisk.

Alpha Domus Syrah 2008 [++] - Superbt rökig, bacon och chark-butik. Rent uttryck i modern stil men med klassiska förtecken. Rejält fatad, ung med finkorniga tanniner, svartfruktig svans, god.

Alpha Domus The Navigator 2006 [++] - Rökig doft, kaffe, läder & härlig frukt. Kryddig smak, solmogen röd & svart frukt med fina tanniner.

Alpha Domus The Aviator 2007 [++] - Massor av ceder & cassis i doften, läcker och komplex. Stram med fina tanniner, kryddig med kaffe, fin strävhet i svansen och potential för framtiden.

Mountford i Waipara - Canterbury, strax utanför Christchurch är helt fokuserade på Chardonnay och Pinot Noir (nåja, lite Riesling också), och vilket fokus. Detta är en producent jag läst om lite tidigare, men aldrig provat. De har seglat upp som en av de bästa av "Pinot outside the vortices of Otago and Martinborough" som Bob Campbell uttryckte det. Ägaren Kathryn Ryan pratade på om känslan för detaljer och den närmast psykotiska noggrannheten (här himlades det en del med ögonen) hos den helt blinde vinmakaren C.P. Lin. Ingen importör finns ännu.

Mountford Estate Chardonnay 2007 [++] - Ganska lätt fatad, snygg citrus. Fin gul frukt i smaken, lite fet med toner av lime, ren och snygg med fina fat.

Mountford Estate Pinot Noir 2007 [+++] - Fin frukt, kryddig med snygg lite dämpad pinosity, fint hanterade fat. Läckert fruktig, sexig och bred, rik med fin pinosity, kryddig, och syndigt läcker svans. Riktigt god. Betyget med tvekan.

Mountford Estate Liaison Pinot Noir 2007 [+++] - Toner av vattenfärg, kryddig och eldig med snygg skogigt anslag. Rent fruktig smak, prydlig och elegant i klassisk stil, komplex med snygga fat, läcker till max.

Felton Road var givetvis på plats, Nicola Greening presenterade ivrigt stora delar av 2008 (Block 5 saknades, liksom Chardonnay Block 2). Givetvis är Felton Road lite av en 'benchmark' för NZ, en tuff konkurrent som ligger på topp jämt. Idag var det nog bara Mountford (ovan) och Paddy Borthwick (nedan) som kunde ge Nigel och Blair en riktig match. Ytterligare en glädjande nyhet är att Divine kommer att sänka priserna på alla Feltons viner när 2008 lanseras, konsumentvård när den är som allra bäst med andra ord! Det tackar vi för Gunnar.

Felton Road Chardonnay 2008 [++] - Fruktig och lite lätt exotisk doft med ren fin citrus och förvånande bra mineral, ovanligt dämpade fat, snyggare än förra året. Pigga syror i smaken, mycket fat men det funkar bra, rikedom och klass i ganska rökig stil med massor av gul frukt, hyfsat stram svans. Har bättrat sig sedan sist.

Felton Road Pinot Noir 2008 [++] - Parfymerad, underbar och elegant doft med fint uttryck. Ganska stram smak, lite klassisk med aningen rustika inslag under frukten.

Felton Road Calvert Vineyard Pinot Noir 2008 [++] - Rik och blommigt parfymerad med fin röd frukt. Tät smak, röd fin frukt, en del körsbär med underbar pinosity, ganska sträv men snygg och väl-strukturerad.

Paddy Borthwick Sauvignon Blanc 2009 [++] - Ren och örtig doft med fina krusbär, lite exotisk med mineral och aningen tomatblad, mycket mogen frukt. Bra balanserad smak, fina syror, aningen exotisk med lime och grapefruit, Riktigt god.

Paddy Borthwick Chardonnay 2008 [+++] - Ganska återhållen doft med massor av mineral och krossad sten, dämpade rostade fat och lite citrus, aningen örtig med finess. Ren och snygg smak, fin mineral och exemplariskt hanterade fat, läckra syror i stram och kompromisslös stil. Den känns ännu lite oförlöst men har alla komponenter på plats för ett lång liv. Detta är närmast stort.

Paddy Borthwick Pinot Noir 2008 [++(+)] - Rik doft, solbakad och fin, snygg fatbehandling, aristokratisk och kryddigt anslag. Intensiv smak, tät och balanserad med snygga tanniner, kryddig svans, läcker bra stramhet med fin underliggande pinosity. Potential.

Paper Road Pinot Gris 2008 [++] - Kryddig och ren doft med floralt anslag, lite eldig. Rik och bred smak, fint kryddig med exemplarisk balans, lite parfymerad, rik gul frukt i personlig stil.

Paper Road Pinot Noir 2008 [++] - Ren och snyggt kryddig pinotdoft, öppen frukt med körsbär och hallon. Fint fruktig och ren smak, snygga sandiga tanniner, kryddig svans i ganska läcker och inbjudande stil.

Just när det gäller Sauvignon Blanc har NZ lite av ett problem dock. Den vinstil som gjorde landet känt en gång har blivit lite ointressant, och en vurm hos kvalitetes-producenterna att efterlikna klassiska franska distrikt har mångt och mycket slätat ut vinerna. Att göra bra eller stor Sauvignon Blanc är inte lätt. Med undantag för Borthwick tyckte jag River Farm från Marlborough nog lyckades allra bäst. Vinerna är uttrycksfulla, personliga och ganska känsligt hanterade, ingen risk för karikatyr eller grova fat.

Dessutom, Clody Bays fatlagrade 'Te Koko' 2006 var den bästa årgången av just det vinet jag provat. Detta är ett vineri som svackat betänkligt på senare år, men både Pinot Noir (bedömt tidigare) och nu 'Te Koko' visar på klass och känsla (eken kvaddar inte vinet alls). Lappkast månne? Det vore ju kul om den firma som en gång satte NZ på vinkartan är med i matchen igen.

River Farm ‘Ben Morven’ Sauvignon Blanc 2009 [++] - Tät doft, rik och aromatisk med massor av krusbär och vinbärsblad utan att bli en karikatyr. Tät och rik smak med krusbär, eldiga toner, exotiskt anslag med allmänt maffiga toner.

River Farm ‘Saint Maur’ Sauvignon Blanc 2008 [++] - Återhållen doft, lätta dämpade fat, aningen parfymerad stil, fin mineral och lite krossad sten. Rik gul frukt i smaken, fin fatbehandling, ganska sexig och bra balanserad. God.

Wither Hills ‘Rarangi’ Sauvignon Blanc 2008 [++] - Bladig doft med ren citrus och antydan till majs, en del krusbär, vinbärsblad och massor av musselskal. Rik gul frukt i smaken, bred med stram klass, aristokratisk med lime och fin citrus. God.

Nackskotten då? Mja, bortsett från besvikelsen att Riesling ännu inte lyft (och det är en besvikelse, jag när en tanke om att Tyskland skall få sig en riktig match på samma sätt som Bourgogne, uppstickare med egen karaktär välkomnas) finns det inget att anmärka på. Det mesta är gediget, opretantiöst och mycket välgjort. Det som ser riktigt ljust ut är den framtida utvecklingen av Pinot Noir och Chardonnay i egen och stor stil. Den hedonistiska och omedelbara frukten kombinerad med komplexitet och terroir lovar väldigt gott. Man ställer sig frågan hur långt de kan gå? Hur långt som helst misstänker jag.

Andra intryck finns här.

-Winepunker