På NZWF senast lyssnade jag med ett halvt öra på en (lätt över-förfriskad?!) herre från vår ärade vinpresskår, låt oss framledes kalla honom ‘Vinprofilen’, tala sig varm för Pinot Noir från Nya Zeeland. Gott så, men i ganska generaliserande (nedlåtande) ordalag yttrade han sig om att vinerna inte klarar lagring, att de snabbt skulle torka ut och falla isär. Vinprofilens lite tveksamma åhörare frågade försynt hur hans faktaunderlag i just denna fråga var, ”Tja, det känner man lätt på strukturen, om man har tillräcklig erfarenhet vill säga, Nya Zeeländare håller bara något år”. Vilket skitprat!

Jag drog in andan för att vederlägga uttalandet ‘Punk Style’, men jag såg hur tveksam och nästan lite road Vinprofilens åhörare blickade ut över vinhavet. Jag bet mig i tungan och lät saken bero, pressidioter har jag nog av, de skall inte få chansen att förstöra en dag som denna.

Åhöraren och jag växlade några ord efteråt, det visade sig att vi båda hade en lite annan uppfattning om lagringstålighet. Jag har dessutom lite ren praktisk erfarenhet av äldre NZ-Pinot som klarat åldern riktigt bra (en 11 år gammal Ata-Rangi var på absolut topp, dessutom med några år kvar i kroppen, min sista 2000 Felton Road var inte utmogen alls i februari 2008, etc. etc.). Visst, att NZ-Pinot skulle hålla lika länge som riktigt stor Bourgogne är väl knappast troligt (eller?) men många av de lite bättre kommer att utvecklas fint i minst tio år. Dessutom ökar kvaliteten hela tiden så inom en snar framtid får vi nog se vad de går för, vem vet hur länge den ‘klassiska’ 2008 kommer att utvecklas.

Waipara Springs Premo Pinot Noir 2004

Waipara Springs Winery, Waipara, Canterbury, Nya Zeeland

Underbar doft med lite vilda och köttiga toner under en rik matta av ren pinosity. Fylld av vildhallon, jordgubbar och lite fina kryddor. Fenomenalt uttryck, förvånande komplex, den har verkligen bättrat sig den senaste tiden. Härlig frukt i attacken, körsbär och hallon i kombination med lite köttiga och aningen kul skitiga toner, den har blivit mer komplex sedan jag provade den senast 2007. De lite gröna tonerna är helt bortlagrade. Kroppen är välstrukturerad med bra fyllighet och liten begynnande mognad, dämpade tanniner, silkiga och läckra. Svansen är ren med lite snygga kryddiga övertoner, nästan antydan till lakrits, superläcker. Betyget är i kanske lite i överkant, men detta är riktigt lyckat.

Betyg:+++

Att just 2004 med sina lite vegetala toner skulle utvecklas var minst sagt oväntat. Jag avbröt alla inköp efter att ha provat Felton Road som var klart tyngd av paprika och brist på fysiologisk mognad. Även Premo var lite väl gräsig för min smak precis när den kom och året efter, men nu är det rent strålande. Att den inte skulle utvecklas så här var ju lätt att känna på strukturen, eller ??

-Winepunker