Apropå mognad; av en slump läste jag ett nummer av Livets Goda, något jag normalt inte gör. LG är lite prålig i mitt tycke, kanske väl mycket annonser och ‘glitz’, men detta nummer hade en riktigt intressant artikel om Peter Lehmanns Stonewell Shiraz. M. Jamais hade provat alla kommersiellt buteljerade årgångar (samtliga gjorda under överseende av Andrew Wigan) från 1987 till 2006 och noterat de olika förändringarna i stil över åren. ”Nya-peroden” från 1996 och framåt är mindre traditionell Barossa med mer dämpade fat och främst fransk ek, kanske den jag föredrar mest själv. ”Mellanperioden” under början av 90-talet är väldigt mogen idag, men kommentaren rörande 1993 tyckte jag var aningen nedlåtande:

”Ett vin som sett sina bästa dagar och är på väg utför är 1993, vars nu mogna och lite hoptorkade fruktighet inte räcker för att kamouflera de själkiga och örtiga toner  som allt mer tar över doft och smak i takt med att vinet får luft.”

I beg to differ!

Stonewell Shiraz 1993

Peter Lehmann, Barossa, South Australia, Australien

Mogen och sötpepprig doft med en del eukalyptus och ganska typisk traditionell Barossa-choklad, packad med solmogen svart frukt, aningen målarlåda med liten ton av linolja och kul aromatiska julkryddor. Det finns en del söta men välintegrerade fat, antydan till vanilj, men helt klart på rätt sida rågången. Lite kaffe och tjära ligger som en ganska elegant puff över hela puddingen. Mjuk och mogen smak fylld av torkade svarta bär, lite körsbärskompott och lite söt choklad. Fina och förvånande eleganta tanniner i svansen, bra balans med faten behagligt i bakgrunden, lite mocca och aningen karamell. Eftersmaken drar en liten, liten aning åt tomat vilket pekar på att vinet är helt utmognat, drick upp och njut.

Betyg:++

Ingen själkighet, inga örtiga toner, bara mognad och mjuka fina tanniner. Det enda som håller nere 3+ är en liten brist på komplexitet och lite dominant eukalyptus i doften (något som iofs. ibland hänvisas till för låg fysiologisk mognad). Just denna flaska har lagrats på rygg i mitt eget förråd (16°C ± 2° över året) sedan den köptes 1998, perfekt skick och har inte rest en meter.

Min senaste kommentar från juni 2000:

”Tät och superkryddig mastodont-doft med mörk choklad, ek, tjära, vanilj och massiva bär. Bred och tung smak med hög och brännande eldig frukt, superkoncentrerad och tät, bra strävhet, god nu, choklad, tjock svans och massor av sötlakrits. Bronto-Barossa när de är som bäst. [++(+)]”

Trots detta föredrar jag nog vinet i sin nu utmogna skepnad, mer en smekning än en spark i ansiktet (även om det har sin charm också ibland).

Andra har provat årgång 2000, en av de mindre lyckade av Stonewell. Avvakta eller drick ur är frågan.

-Winepunker