Ibland måste man nollställa alla sinnen och återgå till grunden. Bort med allt annat än den heliga 4-enigheten av Cabernet Sauvignon, Merlot, Cabernet Franc & Petit Verdot (och i det här fallet 1% Carmenère, jajjamen, udda men sant). Tillbaka till Bordeaux, Pauillac (och Rothschild i någon form), städa bort allt annat än essensen av vad rödvin skall vara. Tanniner och stram frukt i perfekt samklang med lite lagom fat är allt som egentligen behövs, Bordeaux är Alpha & Omega, det är vinvärldens stora helighet.

Givetvis skall det serveras med lamm, vitlök och rosmarin, potatisgratäng (gratin dauphinois med lite stöd av morötter, palsternacka och rotselleri) och lite grönsallad med senapsdressing. Bordeaux utan mat är snarast som en strut utan glass, det ena bär upp det andra till en perfekt enhet.

Château Clerc Milon 1999

Pauillac, Bordeaux, Frankrike

Mjukt kryddig doft, fina fat och nyrostat kaffe, aningen karamell, en del ceder och liten cassis. Begynnande mognad i lite parfymerad stil, lite rosor, antydan till läder och liten rökig överton, viss målarlåda. Klassisk och ren, men Pauillac framträder inte så tydligt, detta känns mer som något från Graves. Medelfyllig med fina tanniner, lite rökig med cassis och fina trätoner, lite tuggtobak och ganska mycket kaffe. Stram och ännu ung, snygg och len struktur, fin harmoni. Lång och ganska kaffestinn svans, liten kul mineralton. Kommer att bli bättre, men 3+ blir det aldrig.

Betyg:++

Inte nog med att jag är en frukthora med rejäl fattolerans, jag är en tannintorsk och en gamla-världenkramare också. Jag gillar allt!

Just detta är ett riktigt ‘matvin’, en behagligt balanserad lagom låghaltig sak som ger fin resonans till maten (som dessutom räddar det faktum att jag inte använde Gruyère utan gammal Grevé till gratängen). Snacka om ‘comfort drinking’, detta tar mig tillbaka till begynnelsen av min vinkarriär.

-Winepunker