Nämmenfaffan!! Döm min förvåning när jag noterade att mitt absoluta hatobjekt hävdat sig i en gigantisk blindprovning med 1000 viner i alla prisklasser. Inte bara hävdat sig heller, vansinnesprodukten klådde alla elitspelarna och vann tätt följd av Dom Perignon 2000, René Lalou 1998 (som är tämligen seriös, jag provade den i maj '08), Cristal 2002 (som enligt alla är ett stort vin) och Winston Churchill 1998 (som jag älskar, 3+ i april '09).

Tidningen Fine Champagne (Fine Wine Magazine) som stod för provningen har ett klart fokus på lyx och ligger lite åt det obscena hållet. Orden luxury and luxurious används mycket flitigt. Är detta seriöst över huvud taget, eller är det bara mina proletära reflexer som gått på autopilot? Jag känner en liten, närmast eterisk, överton av Rattus norvegicus men kan inte sätta fingret på om detta är reklam eller på riktigt. Jag tänker mest på nyrika asiater och oligarker, är det månne fokusgruppen?

Jag kan inte låta bli att störas lite av stilen hos Spruce UP! heller, Kåre Halldens firma som också är agent för vinet. Lyx nämns flera gånger i presentationen i anslutning till saker som egentligen är irrelevant för drycken själv. Att han glatt betygsätter sina egna importer gör inte saken direkt bättre (därom intet sagt om Hr. Halldens kompetens eller förmåga, jag känner honom inte och har bara träffat honom flyktigt en enda gång).

"Den guldförpackade ultraprestige-champagnen Armand de Brignac har på kort tid blivit synonym med maximal lyx bland den internationella kändiseliten."

"… uppmärksammad för sitt komplexa och fylliga innehåll som sitt lyxiga yttre."

Nåja, allt detta etter är kanske osakligt spritt av Punkarn som dissade dessa viner å det grövsta på senaste champagnedagen. Nu glatt emotsagd av ett gäng 'experter' med Essi Avellan i spetsen (hon är trots allt MW, den andra efter Uffe om jag inte misstar mig helt). Kan jag haft så in i stallbåset fel? Är AdB bra skit i en förpackning som en rysk glädjeflicka, en slags felprissatt, påhittad ful ankunge? Är jag (och alla andra som totalsågat produkten, ”Den är inte ens ghetto fabulous – bara öst.”) så till den milda grad färgad av den smaklösa flaskan och marknadsföringen att vi inte kan se drycken bortom buteljen?

Jag undrar...

-Winepunker