Tidigare blev jag överraskad hur Otago 2004 hämtat sig från de klart störande vegetala tonerna de hade initialt. Plötsligt tändes ett litet hopp att alla ’04:or genomgått samma transformation. Felton Road upplevde jag som i princip bortom all räddning när den var ung, både doft och smak var tyngd av paprika och lite toner av koriander eller kanske nyklippt gräs på ett ganska snålt sätt. Lite besynnerligt nog hade vinet samtidigt läcker frukt, bred med fina syror men det haltade betänkligt med en lite skalig omognad i svansen.

E.T. tyckte att så inte var fallet efter att ha druckit vinet i år, jag var tveksam men efter uppmaning plockade jag fram en av de fördömda flaskorna.

Felton Road Pinot Noir 2004

Felton Road Wines, Central Otago, Nya Zeeland

Underbar doft med solmogen röd frukt, hallon och lite skogiga toner, lite köttig och skitigt kryddig, finstämda och mycket dämpade fat, läckert bärig, sensuell och ganska komplex. Ren smak med fin pinosity och exakta syror, mognad med kryddig kropp, tanninerna är supersilkiga, skitgoda. De gröna örtiga tonerna har försvunnit helt, istället finns en del sötlakrits och skog, solmogna biggaråer och nästan lite karamell. Perfekt balans med klass och kraft, superläcker, på absolut topp skulle jag tro.

Betyg:+++

Jahapp, det här var ju bra! En lärdom av detta är att de gröna tonerna faktiskt försvinner med mognad, de kryper in i vinet och blir till någon slags pikant kryddighet istället för grov paprika. Jag trodde inte detta när jag avstyrde inköpen 2006, ett misstag får man väl säga i efterhand.

Jag blir mer och mer övertygad om storheten i dessa viner, de håller några år och utvecklas fint. Jag tror de sista flaskorna åker ned i botten på förrådet i några år nu, vem vet hur bra de kan bli med tiden?

-Winepunker