winepunk.net

Det är inte ofta man får chansen att prova en svit med 38-åriga storheter från ett närmast legendariskt år, än mer sällan man gör det med viner utanför de klassiska franska distrikten. Den svenska vin-bloggosfärens (tja, kanske hela Sveriges) största auktoritet på Portugal, Mise en Bouteille (aka. Niklas), och arrangeur extraordinaire bjöd in ett gäng dreglande bloggare och en importör för en djupdykning ner i Piemontes magi.

Som resident frukthora undrade jag lite hur jag egentligen skulle gilla åldrad och mogen Nebbiolo, torrsträva saker är ju knappast min melodi även om viner som riktigt mogen Bourgogne är något jag verkligen dyrkar. Min erfarenhet av gamla viner från Italien är, trots 20 års provande, mycket begränsad. Totalt har jag nog druckt kanske ett dussin viner i samma ålder eller äldre före denna övning (främst Piemonte men några enstaka från Toscana också) så det var inte med litet intresse jag bänkade mig i en källare på Lidingö.

Efter en liten välkomstslurk av Huet Clos du Bourg Demi Sec 2001 [++] (äpplig och nötig med mandeltoner, lätt halvtorr med fin syra och bra balans i klassisk stil) och en storslagen Riesling i form av Kellers Hubacker 2007 [+++] (strålande grönäpplig med mineral och skiffer, tät med läckra syror och ännu lite oförlöst frukt, bättre än 2006 men inte riktigt lika generös i dagsläget) och en lätt förnedrande blindprovnings-tävling av portugisiska vita (jag trodde i alla fall att ett av vinerna var en Alvarinho, resten satte jag i Spanien) satte vi igång med huvudnumret.

Borgogno Barolo Riserva 1971

Giacomo Borgogno & Figli, Barolo, Piemonte, Italien

Mycket mogen doft med tjära och torkade örter, en del kärriga toner som pors och lite kaffe(sump), katrinplommon. Syrlig och väldigt mogen smak, ganska dämpade tanniner och en del torkad frukt. Klart rödvinbärssyrlig kropp, känns väl åldrad med lite kåda i övertonerna. Den faller i hop efter hand i glaset och blir dominerad av ålderssyror. Helt enkelt för gammal.

Betyg:0

Pora Barbaresco Riserva 1971

Produttori del Barbaresco, Barbaresco, Piemonte, Italien

Mogen doft med massor av torkade örter, hallonfnas och lite målarlåda med en del eldighet. Den utvecklas i glaset och ger efterhand lite kaffe och komplext kryddiga toner. Mjukt rödfruktig smak, kryddig med dämpade bra och fint sandiga tanniner. Fenomenalt balanserad, helt utmogen men fantastiskt bra.

Betyg:++

Poderi del Pajoré Barbaresco 1971

Giovannini Moresco, Barbaresco, Piemonte, Italien

Finstämd och lätt kryddig doft med aningen möbelpolish, målarlåda och en angenäm antydan till stensöta, en del torkad röd frukt och lite läder, liten överton av tobak och rosor. Fantastiskt komplex med både tjärsnöre och pastill, antydan till spearmint. Härligt kryddig smak, balanserad med exemplariska tanniner, finkorning strävhet och en del solmogen röd frukt. Perfekt harmoni. En liten läcker fruktsötma finns kvar trots åldern, lite tjära i svansen, lång och komplex. I eftersmaken ligger de goda tanninerna kvar i evighet. Fenomenalt!

Betyg:++++

Detta snubblar efter mycken eftertanke precis över till 4+, jag vet inte om det är väl generöst men elegansen och balansen i ålder och komplexa toner överväger till slut (trots, eller kanske tack vare, griniga november). Det är stort, fast på ett litet sätt liksom. Svårgripbar, flyende och sublimt etersik. Gudinnan visar sig i sin mest undflyende skepnad till skillnad från senast, här beslöjad och försiktigt hummande dansade hon genom lokalen och förtrollade oss alla..

Pio Cesare Barolo 1971

Pio Cesare, Barolo, Piemonte, Italien

Mogen doft, lite eldig och kryddig med antydan till en och kåda, en del målarlåda och aningen eleganta florala toner, lite karamell och en del torkad frukt. Aningen kul skitiga övertoner med tjära och russin. Strålande balanserad med finkorniga tanniner, moget rödfruktig med klass och kraft. Exakt fokus, utmogen till perfektion. Lång eftersmak med lite kaffe och aningen karamell. Riktigt god.

Betyg:+++

Förvånade bra! Den är bara snäppet sämre än Pajoré ovan. Jag undrar om dagens Pio Cesare åldras på samma sätt efter närmare 40 år?

Garrafeira Particular 1958

Caves Alianca, Bairrada, Sangalhos, Portugal

Fantastiskt smörig doft av briocher och smörslungade primörer, ganska tät röd frukt med kryddor, kaffe och en del fat. Den känns ännu ungdomlig (!?) och tät, ganska vital, kärv med svartfruktig och smörfet känsla i munnen, ganska stum i stilen, lite smörkola i svansen. Ganska god, men sjunger inte alls på alla stämmorna. Ganska udda upplevelse med allt smöret.

Betyg:+

Jahapp, där fick man fikon. Jag lät självsäkert undslippa mig att ”detta är ingen 1971a i alla fall, han har smugit in en luring”, självklart med tanken att det var något annat vin från Italien. Dessutom att det skulle vara mycket yngre, kanske något syditalienskt från tidigt 90-tal månne? En äldre portugis!! Näsan omvriden två varv av en flinande Niklas.

Oddero Barolo 1971

Fratelli Oddero, Barolo, Piemonte, Italien

En del kaffe och tjärsnöre i doften, men TCA dominerar med kartong och sunkig källare. Under den brännande smaken finns en del frukt och fina tanniner. Trist, som alltid med kork.

Betyg:-

Marcenasco Barolo 1971

Renato Ratti, Barolo, Piemonte, Italien

Lite besynnerlig doft med grönsakslåda och kaffe, lite våt päls och röd frukt, en del spearmint känns men rotfrukter, rå kål och broccoli dominerar tillsammans med gummi. Smaken är balanserad med hyfsad strävhet, en del röda vinbär och lite kul lädersnöre. God, men doften är mycket besynnerlig och störande.

Betyg:+

Castellero Barolo 1971

Fratelli Barale, Barolo, Piemonte, Italien

Doft av lite syltade aprikoser, en del torkade kryddor och plommon, antydan till linolja och lite apelsinskal, mycket mogen. Höga syror och tydliga sandiga tanniner, lite kärv med vinbärsvassa syror i svansen, aningen obalans.

Betyg:+

Monfalletto Barolo 1971

Paolo Cordero di Montezemolo, Barolo, Piemonte, Italien

Återhållen doft, torkade blommor med aningen målarlåda och lite hö, en del dämpad och finstämd röd frukt, antydan till kola, kakao och trä. Mjukt rödfruktig med tydliga tanniner, lite medicinal frukt med lakrits och anis, nästan antydan till rått kött i svansen. Intressant och läcker med fin balans.

Betyg:++

mascarello Barolo 1971

Giuseppe Mascarello, Barolo, Piemonte, Italien

Doft av svamp och skog, burkchampinjoner och pepprig torkad röd frukt, kryddad med lite simbassäng och kärr. TCA? Lite bitter och kärv smak, rejäla tanniner i lite grov stil, brännande eftersmak, TCA! Helvete!

Betyg:-

Två korkskador på 11 viner, det är bara för mycket (det var tydligen inte bättre förr heller). Jag vet inte hur många skadade flaskor jag kommit i kontakt med under året, men det är minst ett 20-tal (det ger runt 3% defekta viner, helt sinnes). Nu får det fan ta mig vara nog!

Brunate Barolo 1971

Marcarini, Barolo, Piemonte, Italien

Ultratypisk doft av både spearmint och viol, rödfruktig och mogen med fina kryddor, komplex och elegant. Perfekta tanniner i smaken, tydliga och sandiga, härlig röd frukt i kroppen, lätt partfymerade övertoner med lite läderremmar och liten ton av lakrits, ganska rik i svansen med hallon och fina solmogna röda bär. Lång och läcker till max.

Betyg:+++

Det blev ju lite blandad kompott minst sagt, både för gammalt, lite skumt, TCA och stort. Otroligt roligt och lärorikt, och de bra vinerna var klart över förväntan. Pio Cesare och Marcarinis Brunate är båda närmast stora viner, men Pajoré tar priset med sin mogna charm och inbjudande komplexitet. Underbart!

Förutom sviten ovan dök det givetvis upp en serie extranummer efter hand. Till maten blev den en ovanligt bra flaska Castel’In Villa Riserva 1990 Chianti Classico [++] och ett par Berardenga Rancia 1997 [++] och 1999 [+] från Fèlsina (och vilken mat!, kalvlever på spett med någon slags ärt-gucka som passade exemplariskt till vinerna). En Giacomo Conterno Cascina Francia 2003 [++(+)] lyste strålande klart tillsammans med en ovanligt blodig och uttrycksfull Temparnillo från Ribera del Duero jag inte provat tidigare, Riaz (de Guzmán) 2004 [++]. Dessutom fick frukthoran i mig lite till livs med en ganska sexig Magari 2003 [++] som var klart tilltalande med massor av mjuk frukt och rökigt läckra cedertoner.

Mot slutet tog kvällen en närmast surrealistisk vändning när Niklas började hiva fram några riktigt udda och ovanliga saker. En Osoyoos Larose 2004 [+(+)] från Okanagan Valley i Kanada var väl inte speciellt väntad, riktigt bordeauxlik i ganska syrlig stil (kopia som den är, och jadå det är samma Larose som man kan vänta sig). Inte heller en Quinta do Noval Nacional 1982 [++] trodde man skulle dyka upp utan vidare på sluttampen, mycket mogen med torkad frukt och nougat fick mig att snarast tro det var en Colheita.

Att vi sedan fortsatte med en Carcavelhos [+], en antik relik i vinvärlden på väg att dö sotdöden på grund av stigande markpriser och en vit Colares (troligen från 1955) [-] (den var platt och stendöd), gjorde inte kvällen sämre.

Stort tack Niklas, som alltid en upplevelse utöver det vanliga!

HALVBLIND

BETALD

-Winepunker

söndag, 2009 november 15