Rhône 1990 har under lång tid uppehållit AuZone; det projekt som inleddes 1994 slutfördes (?) nu 2009. Var femte år (’94, ’99, ’04 och nu ’09) har vi provat samma viner (nästan) i ett upprepat försök att försöka förstå hur årgången och vinerna utvecklas. Just 1990, en majestät tillsammans med 1991, är ett tacksamt studieobjekt med sin koncentration och rikedom. Det är en årgång som generellt utvecklats väl och hållit ihop bra, en årgång som nog kan fortsätta en gynnsam resa i det högre kvalitetsskicket, åtminstone några år till.
Själv har jag inte varit med alla gånger tidigare (jag har provat mycket Rhône 1990 dock) men senast slogs jag av nivån på Beaucastel och charmen och personligheten hos Graillot.
Domaine du Vieux Télégraphe 1990
Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike

Betyg:++
Periquita 1990 (magnum)
J.M da Foneseca, Portugal

Betyg:0
Avvikaren var lätt att hitta, den är så mycket sämre och mer utvecklad på ett ganska trött sätt. Dessutom är stil, kvalitet och karaktär radikalt annorlunda mot övriga viner. Jag blev nog lite besviken, den brukar vara lite bättre.
Côte-Rôtie, Brune et Blonde 1990
E.Guigal, Côte-Rôtie, Rhone, Frankrike

Betyg:++
Crozes Hermitage 1990
Alain Graillot, Crozes Hermitage, Rhône, Frankrike

Betyg:++
Lite kul att prova detta vin efter den knasiga stressen hos vinsverige senaste släppet. En bra årgång utvecklas väl det vet vi sedan tidigare, även om man måste gilla de lite speciella syror Graillot alltid har.
Cornas 1990
A. Clape, Cornas, Rhône, Frankrike

Betyg:+
Något är nog knas. Jag hittar ingen tidigare notering om muggighet eller någon unken ton. Tidigare har jag tyckt att vinet varit lite grovt och antikt i stilen, men knappast orent.
Château de Beaucastel 1990
Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike

Betyg:+++
Monier de la Sizeranne 1990
M. Chapoutier, Hermitage, Rhône, Frankrike

Betyg:++(+)
Beaucastel fullkomligt krossar motståndet, så komplex och underbart inbjudande komplex med skit och lantlig charm. Jag har provat vinet ett tiotal gånger sedan 1999 och den har aldrig varit på högre topp, tydligare, eller mer personligt. Jag tror inte den blir bättre men den håller nog ihop fem-sju år till utan knaskollaps. Lätt att känna igen dessutom.
Annars lyckas La Sizeranne förvåna, ett vin som varannan gång år trött och varannan har framtida potential. Det var en bra flaska den här gången, men kikar jag i gamla anteckningar (provad 15 ggr sedan 1994) hittar jag inte en enda notis om den smörighet jag hittar här. Chapoutier har ju tagit flaskvariationen till olympiska proportioner förr så man borde väl inte vara förvånad, jag kände inte igen vinet i alla fall.
Årgången då, tja, de flesta vinerna är nog på topp med undantag för La Sizerane (just den här flaskan). De håller ihop, en del spänstiga till och med, men inget att suga på längre om man vill få ut maximalt av vinerna.
HALVBLIND
BETALD
-Winepunker

