Med undantag för en ganska lyckad sak från Radford-Dale tidigare i år har jag i princip bara dåliga erfarenheter av Chardonay från Sydafrika. De röda på klassiska franska druvor gillar jag, rättframma och fruktrena även om många fortfarande stretar mot de envisa bakelittonerna. Medelklass-vinerna på Savignon Blanc är väl så snygga som de från Nya Zeeland, rena med fin mineral och härligt uttryck. De dyrare vita på Chardonnay, trista och klumpigt överambitiösa, mer fat är inte alltid rätt.

Den här gången gav vi oss på en av de lite mer namnkunniga vinerierna. Hamilton Russell, kanske mest känd för sina Pinot (som jag inte gillar riktigt, lite bakade och anemiska), gör en av Sydafrikas bättre vita. Det här var ett återbesök; vinet provades för ett par år sedan med måttligt resultat  men det var då ganska outvecklat och hyfsat lovande.

Hamilton Russell Chardonnay 2004

Walker Bay/Hemel-en-Aarde, Cape Region, South Africa

Ganska utvecklad doft med massor av mogen citrus, rik gul frukt, lite torkade örtkryddor och prominenta fat. Aningen oxidativa övertoner, eldig med vaxigt och lite åldrat inslag. Syrlig smak, gul solmogen frukt med ganska mycket grova fat, lite trist skalbitter, känns lite kantig och har halkat snett sedan sist. Liten fethet i svansen, rostade fat och äppelskal, besk lite oxiderad eftersmak. Nja, den var bättre för ett par år sedan (då en +).

Betyg:0

Det är precis så här jag brukar uppleva ‘högklassig’ Chardonnay från Sydafrika, lite grov och klumpig med för mycket fat utan känsla och finess. De lite oxidativa smakerna gör inte saken bättre. Mrutt!

-Winepunker