Sveriges bloggar fullkomligt exploderar med hyllningar till de röda vinerna från Piemonte, närmast en uniform sunami av positiva omdömen (Finare är bara en, men kanske den vältaligaste). Jag har själv instämt i kören, men hur står sig de vita från samma områden? Min erfarenhet av just vita från Piemonte är mycket begränsad, kanske mest för att de få exempel som passerat min gom gjort det ganska obemärkt. Med undantag för Moccagatta (100% Chardonnay) och någon enstaka årgång av Rossj Bass (Gajas 100% Chardonnay) har floden av Arneis och Cortese varit remarkabelt trist.

Sorriso 2007

Paolo Scavino, Langhe DOC, Piemonte, Italien

Doft med gröna och lite örtiga aromer, citrus, aprikos och en ganska dominant doft av päron. Doften är dämpat fatad med antydan till yoghurt (Viognier) och lite söta parfymerade toner. Bra syra i smaken, liten fräsch spritz, kryddigt anslag med lite vax, fat och antydan till kåda. Lite exotiska frukter i kroppen, citrusskal och grapefrukt med lätt oljig svans. Den känns lite trivial och enkel, besynnerligt schizofren med syror, rondör, örter, fett och mineralbitterhet som drar lite åt olika håll. Chardonnay med Sauvignon Blanc och Viognier funkar inte riktigt.

Betyg:0?

Mja, detta är närmast ‘Mrutt’, lite haltande och trist med dissonans utan fokus eller exakthet. Med tanke på hur Scavinos röda smakar är väl detta närmast att betrakta som ett misslyckande. Blandningen funkar inte, fatbehandlingen är bra men det finns ingen rytm i vinet, ingen riktig röst.

-Winepunker