2006 ser ut att vara en stor årgång i princip hela Italien. Toscana har nog lyckats speciellt bra, det verkar vara en 2004 i repris men med renare frukt och aningen mer dämpade/mjukare tanniner. Det är normalt lite svårt att begripa sig på en årgång så tidigt inpå, men just 2006 har jag fallit pladask för.

En ganska pålitlig och lagom publikfriande producent är Brancaia, kanske mest känd för Il Blu men också en utmärkt leverantör av alldeles vanlig Chianti Classico (mja, den innehåller en slatt Merlot förutom Sangiovese, lite modernistiskt men det funkar fint).

Brancaia 2006

La Brancaia, Chianti Classico, Toscana, Italien

Rökig doft med fin svart frukt, massor av körsbär och lite hallon, snyggt fatad med aningen torkade örter och lavendel, antydan till enbuske och rosmarin, lite tjära och eldigt inbjudande. Modern smak med läcker och eldig körsbärsfrukt, aningen pikant bitter, rena läckra syror, fina och behagligt kärva tanniner. Lite antydan av kaffe och kakao i svansen, aningen körsbärskärnor och rökiga toner i eftersmaken. Ännu ungdomligt sprittande och lovande med fin balans. Tyvärr saknas lite koncentration och stil, den är aningen enkel men på ett ganska trevligt och opretantiöst sätt.

Betyg:+(+)

Tillsammans med entrecôte, rostade rotsaker och kantarellsås (höstigt till max) funkar detta perfekt. Det bästa med Chianti är dess matvänlighet, strålande till allt kött och lite bonniga anrättningar. Syrorna lyfter fettet i entrecôten perfekt till nya höjder, grädden och kantarellerna matchas också fint.

-Winepunker