Efter ett förvånansvärt lyckat besök i den besvärligaste av årgångar (2006) tyckte jag det var dags att börja tulla på Kellers 2007:or. Tyvärr är samlingen något begränsad, Bolis klantade sig och fick aldrig in några av Kellers storheter just 2007. Ett administrativt felgrepp i kombination med byråkratisk stelhet gjorde att bara ’Von der Fels’ och ’RR’ hittade hit, ‘Kirchspiel’, ‘Hubacker’ och ’G-Max’ fick aldrig en chans. Snacka om konsumentvänlighet, my ass! (nog med galla över Bolis, det gör Vinovis bättre).

På det hela taget verkar 2007 vara det bästa på riktigt länge i Rheinhessen, 2005 har samma kvalitet men är aningen stramare, 2001 kanske lite rikare med större fysiologisk mognad men inte samma exakthet. Jag tänker ofta på 1990 när jag provar 2007, men riktigt upp till den nivån orkar nog vinerna inte.

Riesling von der Fels 2007

Wingut Keller, Rheinhessen, Tyskland

Massivt mineralig doft med stendamm citrusskal och nässlor. Väldigt ung, närmast asketisk i kompromisslös och fokuserad stil. Ganska stram smak med exakta och frasiga syror, återhållen frukt med lite rabarber, gröna äpplen och citron. Massor av mineral och citrusskal i svansen, medelfyllig med liten spritz och bra rökig längd. God, men den skulle vunnit på lite mer rikedom. Det känns som den har viss potential för framtiden, men 3+ blir det aldrig.

Betyg:++

Precis så här skall opretantiös och matvänlig Rielsing smaka, ren och stram med mineral och syra på plats för att matcha mat utan att ta överhanden och egocentrerat spela första fiolen. Tillsammans med chèvre-gratinerad lax och rösti på sötpotatis och andra rotsaker (jodå, stekt i ankflott som sig bör) och en apelsinsås klingar den fint. Perfekt lördagsmat!

-Winepunker