Efter en köporgie på Regeringsgatan stod jag med ett vin i näven jag egentligen aldrig avsett att införskaffa. Det händer ibland och jag får alltid den lite vemodiga känslan av att just ha erövrat något fint, kanske en antik möbel, som bara inte passar in i mitt medelklassboende. Den här gången blev det att vin jag knappt sett på bild tidigare, Kellers G-Max, ett elitvin i det absoluta toppskicket.

Lite ångest fick jag förstås, när skall man bjuda på en tusenkronors torr riesling utan att få (eller ge) helspatt. Nu visade det sig att ET gjort samma sak vid ett annat tillfälle med ett annat vin, FX Pichlers Unendlich, också en dyr mutant som inte passar in i källaren egentligen.

Ur dessa lite tvångsmässiga köp föddes den gemensamma idén att hålla en provning med det bästa riesling kan erbjuda alla kategorier, helt utan ekonomiskt skyddsnät. Jag hade dessutom lite Clos St.-Hune från bättre år som låg och tryckte så vi hade en vettig start på uppställningen.

Vi insåg snabbt att det bara var tre länder som kom i fråga, Tyskland, Österike och Frankrike. Det görs seriös riesling på en del platser utanför denna gyllene triangel, men inget i den absoluta elitserien. Nya Zeeland har en del kul från Otago och Canterbury men absolut inget i världsklass. Australien gör en del toppviner (Grosset, Clonakilla) men det finns heller inget där som i sin lite väl petrolemstinna stil kan matcha den gamla världen. Från Finger Lakes i USA kan man hitta godsaker också (Dr. Konstantin Frank), kanske något drickbart från Washington State (Columbia Valley) med, men vinerna är i bästa fall godkända.

Med lite hjälp från hugade geekfränder (tack Magnus & Jack) kunde vi fylla på laget till något värdigt temat. Det var dags, maxad riesling!

Trimbach Clos Ste-Hune 1998

Trimbach, Alsace, Frankrike

Betyg:++

Singerriedel Riesling Smaragd 2002

Franz Hirzberger, Smaragd, Spitz/Donau, Wachau, Österrike

Mogen doft, aristokratisk med rikedom, en del honung och massor av petroleum, mineral och lite rökiga övertoner, flinta och lite fett. Mogen och rik smak, lite oljig och tät med perfekt balans och utveckling, rökig med lite läcker bitterhet, snyggt kryddig avslutning. Strålande!

Betyg:+++

Trimbach Clos Ste-Hune 1995

Trimbach, Alsace, Frankrike

Doft av citrus och flinta, lite gula äpplen, utvecklad men samtidigt med lite schizofrena unga gröna aromer, en del citrusskal och antydan av rabarber. Välutvecklad smak, ganska rik och balanserad, lite toner av harts, lite bitter, citrus och mineral med mognad i svansen. Aningen bitter eftersmak.

Betyg:++

Unendlich 2002

FX Pichler, Wachau, Österrike

Betyg:+++

Ah, detta är stort! Underbart och rent med allt på plats, och jag som dissar Österrike. 4+ är inte långt borta, men nej, potentialen finns nog inte. Dessutom ger etiketten klara känningar av hjärnblödning. Värre än Knoll, fy tusan!

G-Max 2006

Keller, QbA, Rheinhessen, Tyskland

Betyg:+

Etylacetat! Fanken! Enligt Maguns kan det vara året, '06 var knepigt på mer än ett vis, både bitterhet och ättiksyreproblem. Enligt utsago skall '07 av Kellers viner vara magiska storheter i en klass för sig, men vi får väl se om man hittar några (troligen inte dock, pga. schabbel från Bolagets sida, ryktet gör gällande att de klantade sig med beställningen på något sätt).

Scharzhofberger 1999

QmP Spätlese, Egon Müller, Mosel-Saar-Ruwer, Tyskland

Klassisk doft med flinta, rabarber, aprikos och trä, aningen petroleum, lite gummi. Har en liten skum överton av gamla sockor/ost som vädrar ur en aning efter hand. Klassisk smak, underbar perfekt balans och himmelskt uttryck, lysande struktur och balans, elegant sötma, en del gröna blad, druvig och komplex med honung och oändlig finess. Strålande!

Hade inte det inte funnits lite störande övertoner i doften hade det nog blivit 4+, kanske...

Betyg:+++

Nackenheimer Rothenberg 1993

Weingut Gunderloch, QmP Trockenbeerenauslese, Rheinhessen, Tyskland

Massiv doft, fylld av syltad och kanderad citrus, petroleum och honung, aprikos och botrytis, superb, lite karamell, aningen brända toner, fräschör och massiv kraft i harmoni. Megatät, aprikosmarmelad, dämpade syror, honungssöt med längd och balans, len så len, krämig perfektion.

Betyg:+++

Några av deltagarna tyckte syrorna var för 'klena'. Dämpad, ja, men med gräddig struktur, lena och snygga, passade vinet tyckte jag (även om jag upplevde det som både mäktigare och intensivare när jag provade det för tio år sedan). Jack sade: "Som att dricka en sidenscarf...", målande och träffsäker kommentar.

Redan när jag drack Bürklin-Wolfs 'Ungeheuer' 1997 för tio år sedan insåg jag att riesling rätt hanterad var den enda druva som på allvar kunde utmana stor vit Bourgogne (kanske Chardonnay från annat håll också, men det är ju i princip vit expat-Bourgogne). Det är lite oegentligt att jämföra, som den eviga kampen mellan Bourgogne och Bordeaux när det gäller röda viner, men både skärpa och komplexitet är lika prominenta i dessa viner som i en Montrachet. Det är något helt annorlunda förstås, men lika bra fast på sitt sätt.

Det man slås av i första hand är hur exakta desa viner är. Syra och extrakt i allt  mellan rik och knivskarp asketisk stil, fast alla med samma ryggrad och smakmässiga melodi. Vissa av vinerna borde kanske givit mer (G-Max, rejält missnöjd), men när det funkar (Unendlich) sjunger änglarna.

Extra kul var det att Österrike knep de två första platserna i mitt tycke, jag som inte riktigt förstått mig på vinerna därifrån. Både Unendlich och Singerriedel är briljanta, dags för omvärdering (trots tidigare övningar)...

-Winepunker