Nivån på syror man tål i ett vin är mycket individuellt, likaså nivån man kräver. Jag har normalt större problem med låga syror, speciellt i vita viner, än för höga även om det finns gränser även för det. Just därför är Gewürztraminer ingen av mina favoritdruvor, jag förstår vinernas kvalitet & storhet intellektuellt, men jag bara kan inte förmå mig att gilla dessa 'fadda' saker. Samma sak gäller en del andra druvor också (torra Pinot Gris, 16% från Zind-Humbrecht i Alsace) om inte vinmakningen är fokuserad på att just behålla syrorna. Rödviner kan man tycka inte lider av samma problem, men med de hysteriskt mogna sakerna som ibland pressas fram i företrädesvis varmt klimat (USA/Kalifornien, Australien/Barossa, the usual suspects) går ibland den fysiologiska mognaden så långt att syrorna blir dämpade visavi alkohol och extrakt. Syrorna behöver inte vara låga i absoluta tal, men balansen haltar direkt och åtminstone jag upplever dessa viner som fadda, lite oljiga och geggigt alkotyngda. Man kan ju kompensera detta med att tillsätta syror som är (eller i alla fall var) vanligt i Australien, men det brukar vara alltför lätt att känna igen i den färdiga produkten, syrorna ligger liksom utanpå själva vinet.

Shafer, en mycket känd producent från Kalifornien, har så länge jag känner till haft problem med lite låga syror. Vinerna får höga poäng i både amerikansk och europeisk press, men alla deras produkter tycker jag lider av en syrastruktur som helt enkelt inte fungerar. Visst, det är goda viner, men med tanke på priserna har jag känt att de inte riktigt hör hemma i min samling. Nu råkade jag ha fått en flaska för ett par år sedan som enligt Robban P. borde vara tillgänglig, en exklusiv Syrah/Petit Sirah som bara görs i drygt 2000 lådor. "Relentless" betyder obeveklig eller obarmhärtig, liten freudiansk varning på det vinet kanske även om vinmakaren Elias Fernandez hävdar att namnet skall spegla hans attityd till strävan efter kvalitet.

Relentless 2002

Shafer, Stags Leap District, Napa Valley, Californien, USA   

Tät svart frukt, tjock och eldig med inslag av takpapp, tjära, plommon, krossade körsbär, choklad och solvarm asfalt. Lätt skrämmande och mörk som ett åskmoln. Tät smak, tjära, eldig till max (15%), sandiga fina tanniner, packad med kakao och krossade mörkrostade  kaffebönor. Eftersmak med bitter choklad, mörka körsbär, romrussin och bränt socker. Mycket knasmogen frukt, men syrorna är inte på plats. Massor av allt, men den saknar balans. Imponerande, javisst! God?

Betyg:+

Ni som någonsin stått och tjärat ett garagetak i 30 graders värme vet hur det här vinet doftar (och smakar). Tjockt och trögflytande, koncentrerat och dyrt, men alldeles för fokuserat på Parker-poäng (kapade till sig 95p) och glömmer att det skall drickas också. Tyvärr visade sig fördomarna vara berättigade, detta är inte riktigt min idé om ett gott vin.

-Winepunker