Årets stora vinhändelse i arrangemang av Gunilla Colliander var på Grand Hôtel i Stockholm. Champagnedagen har blivit lite av en återkommande höjdpunkt för mig som är en riktig skumpatorsk, ett bra tillfälle för en 'range check' av innehavet i källaren och djupanalys av den nya årgången. Denna gång var det 2002 som stod för huvudnumret, en årgång av klass som kommer att bli legendarisk tillsammans med 1995 & 1996.

2002 var genomgående bra (alltså, fantastiskt djävla skitbra, en ny 1995, fast bättre), Taittinger Brut Milésime [+(+)], De Saint Gall Blanc de Blancs Brut Premier Cru [+(+)], André Jacquart Blanc de Blancs Millésime [++], Comte Audoin de Dampierre Grand Vintage Premier Cru [+(+)], Jacquart Brut Mosaïque Millésime [+(+)], Pierre Gimonnet Fleuron [+(+)], Mailly Grand Cru Millésime [+] håller alla förvånade hög klass, alla är lovande med potential. Philipponnat Grand Blanc 2002 [+(+)] är extra trevligt, ett riktigt kvalitetslyft sedan 1996 då den senaste vettiga årgången producerades.

Dessutom, Philipponnat Non Dosé [++]  är en ovanligt rik och kompromisslös super-brut, fast den egentligen bara är Philipponnats standard-bubbel utan dosage. Det säger en del om råvarorna.

Extra lysande var i vanlig ordning Gosset, standardvinerna imponerade med Gosset Grand Rosé i spetsen [+++] tillsammans med en fint mognande Gosset Grand Millésime Brut 1999 [++]. Hela lågdosage-serien är briljant, har utvecklats och lovar ännu mer, bara att vänta på storheten att visa sig. Gosset Celebris Extra Brut 1998 [++(+)], Gosset Célébris Blanc de Blancs Extra Brut [++(+)] och Gosset Célébris Rosé Extra Brut 2003 [++(+] håller alla en kompromisslös kvalitet, helt utan att flörta med publik smak. Dessa viner har en dosage på 3-4 g/l, en touch av sötma lägre än man normalt är van vid, men den rika frukten och grundmaterialet gör det intressant och vuxet. Stora viner i vardande? Jajjamen!!

Deutz har en liten annan profil än Gosset, minst lika bra men mer publikfriande. Amour de Deutz 1999 [+++] har utvecklats mycket positivt sedan sist (priset på 1700:- stör dock), Cuvée William Deutz 1998 [+++] lovar besynnerligt nog lika mycket som 1996, skitbra. Deutz Blanc de Blancs 2004 [+(+)] verkar inte vara riktigt i klass med sitt vanliga jag dock. Dessutom, Deutz storhet, Cuvée William Deutz Rosé 1999 [+++], ett fynd oavsett pris. Fullkomlig på alla plan, en lysande prestation, 2002 kommer att bli ett legendariskt vin.

Övriga klassiska toppar var Pol Roger Cuvée Sir Winston Churchill 1998 [+++], Pol Roger Brut Chardonnay 1999 [++(+)], Boizel, Joyau de France 1995 [+++], De Saint Gall Cuvée Orpale 1996 [++(+)], rena och klassiska, alla i sin egen stil. Ingen besvikelse här.

Goda överraskningar fanns också, Eric Rodez Blanc de Noirs Brut [++] och Eric Rodez Cuvée Grand Vintages [+++] var en ny bekantskap. Likt mogen Krug hanteras eken på lysande och finstämt sätt, rikedom men med klass och elegans. Mästarprov!

Bäst av allt då bland de 60+ viner som provades under dagen? Tja, i vanlig ordning vann Taittinger Comtes de Champagne 1998 [+++], en inte oväntad storhet som vuxit de senaste åren. Comtes är som en "stor gul och glad ballong" (OK, E.T. stulet epitet, men det är bra), obegripligt begriplig utan att bli flabbig, fantastisk med allt på plats. Underbar, rökig och parfymerad med rik gul frukt, lätt & elegant dämpat kryddig. Fantastisk smak, underbart rik och mjuk med gul frukt och fylliga gräddiga syror, massor av citrus, elegant men hedonistisk, så sexig att man rodnar. Har ett lång liv kvar. Bara så god!! Argh vad bra den är!!

Avdelningen mega-floppar toppas av Cattiers Armand de Briganc, ett försök att locka (afro?)amerikanska rappare bort från äkta vara med lång tradition och meritlista (e.g. Louis Roederer Cristal) till en orgie i kitchig smaklöshet (kanske inte helt svårt) förpackad i en låda som kostar mer än många bättre champagner. Faktum är att just paketeringen är ett av det tyngre argumenten, titta vilken blank kartong! Vilken fin och blank flaska! Bling!! Jag har en rosa Cadillac och en chinchillahatt!  Blabbablabba pling!!!

Jag lyckades missa den 'billiga' för 2498:- (alla släpps i maj på Bolaget), men prickade in både blanc de blancs (3599:-) och rosén (3599:-) och mörkret sänkte sig över mitt sinne. Efter att ha provat vin i över tjugo år och champagne regelbundet i mer än tio är detta en av de få gånger jag blivit riktigt upprörd över misshandeln av varumärket 'Champagne' och den uppenbara geschäften gentemot konsumenten. Hade vinerna kostat 350:- hade jag kunnat vifta bort det som en larvig kuriositet i samma stil som 'Snögubben Riesling', men detta går utöver alla rimliga gränser. Priset är obscent, vinerna är väl OK (även om jag lätt hittade bättre saker under 300:- under dagen) men för 3500:- får man en Krug '98 (1929:-) och en Cuvée William Deutz Rosé '99 (1396:-) och tillräckligt över för en bättre lunch.

Kort sagt, köper man en Armand de Brignac (NV, note bene) istället för ovan föreslagna alternativ är man rent djävla dum i huvudet och borde fråntagas alla medborgerliga rättigheter. Hoppas de inte säljer en enda flaska här i Sverige, dessa vansinnigheter hör inte hemma i ett civiliserat land.

Fast å andra sidan, detta är ju genialt! Det är allas skyldighet att beröva rika idioter från deras pengar, och det är väl precis vad detta handlar om. Den mest personlighetsstörde vinälskare (vem, någon??) skulle ens tänka tanken att köpa något som ser ut som en lampfot utklädd till C3PO, kostar som en bättre cykel och smakar som, tja, en standard-champagne.

Något för alla er som nyligen fått komplett hjärnsläpp och dessutom har alldeles för mycket pengar: ni kan köpa en 6-liters av den 'billiga' för endast 49851:-, som hittat. Heliga guds moder!!

-Winepunker