Grosser Ring, den återkommande Mosel-Saar-Ruwer bonanzan var i år på Svensk-Tyska Handleskammaren. Detta är ett utmärkt tillfälle att skaffa sig en uppfattning om den nya årgången, som dock endast är delvis buteljerad, en orgie i babyfetts-stinna ungdomliga saker med andra ord (och lite jästtoner av och till).

2008 visade sig vara betydligt bättre än jag trott, en klassisk årgång med elegans och balanserade, tydliga syror. Jämfört med 2007 som nu slutit sig en aning är 2008 enklare, inte lika rik och har inte samma kraft. Den är mer lättfotad och bussig, kommer att bli trevlig på ett traditionellt sätt när de unga och lite ystra tonerna lagt sig. Båda årgångarna känns i talande stund sämre än 2005 dock, kanske kan 2007 utvecklas till samma nivå som 2005, tiden får utvisa. De få viner från 2006 som dök upp under eftermiddagen bekräftade mina fördomar, bitter och lite skev som jag tidigare noterat (även om just de från Mosel-Saar-Ruwer funkar anständigt). Någon enstaka från 2003 (svår och klumpig årgång, maxad mognad i alltför varmt klimat) och 2004 (strålande med exakta syror och perfekt balans) visade sig också, men mer som en parantes att jämföra 2007 och 2008 mot.

I den traditionella skolan med restsötma och låg alkohol lyser Fritz Haag och Joh. Jos. Prüm (i vanlig ordning kanske man skall säga). 2008 Brauneberger Juffer Sonnenuhr Riesling Spätlese [++] och 2008 Brauneberger Juffer Sonnenuhr Riesling Auslese [++] från Fritz Haag har en underbar gräddig syra, perfekt balans och rik gul frukt. Lite unga gröna aromer under babyfettet stör, men de kommer att försvinna snart. J.J. Prüm visar sin storhet med 2007 Wehlener Sonnenuhr Riesling Spätlese

[++] och 2005 Wehlener Sonnenuhr Riesling Auslese Goldkapsel [++], båda med perfekt balans, strålande syror och rik fin sötma, perfekt hanterad med oändligt liv framför sig. Bäst av alla var dock 2004 Wehlener Sonnenuhr Riesling Spätlese [+++], klassisk perfektion, 7.5% alkohol och lycka i ett glas, elegans och finess med exemplarisk fräschör. Stort!

Dr. Loosen är också bra, men spelar i en lite annan division. 2008 Ürziger Würzgarten Riesling Spätlese [+(+)] och 2008 Erdener Prälat [+(+)] är båda lovande, men stumma och lite svårbegripliga i dagsläget, dricka dessa från fat är lite speciellt.

Aningen modernare, torrare och med strålande exakta syror är von Othegraven, normalt en stapelvara hemma. Med undantag för 2007 VON-OTHEGRAVEN Riesling Feinherb [0] som känns aningen svag ställde de upp ett riktigt bra lag. 2008 Kanzem Altenberg Riesling Kabinett [+(+)], 2008 Kanzem Altenberg Riesling Spätlese [+(+)] och 2008 Ockfen Bockstein Riesling Spätlese [+(+)] har alla en perfekt balans, balanserad sötma, fin mineral utan att bli dominant. Elegant, lättillgängliga, busiga och användbara. Skitbra helt enkelt.

Avdelningen stramheter och egensinniga knasbollar vanns av Van Volxem (Wiltingen) på knockout. Roman Niewodniczanski (en två och halv meters drasut med hästsvans) är en egensinnig producent, eller snarare hantverkare, av något man närmast kan kalla 'äkta' viner. Med ett frustande engagemang predikar han sin filosofi om naturlighet, tradition och minimal intervention. Vildjäst, gamla stockar, oympade rankor och absolut kompromisslöshet i vingården ger viner som inte liknar många andra i Mosel, de påminner närmast om något elitvin från Alsace (M. Deiss ligger nära till hands, det är lätt att känna samma vurm för terroir). Roman strävar efter att göra vin som förr, naturligt, gammaldags men med modernt kvalitetstänkande. En nobel tanke (trots att han dissade skruvkapsyler med emfas). Någon i hissen ut jämförde honom med Julien Barroche i Châteaunef, en haltande jämförelse absolut, men jag förstår vad personen syftade på.

2007 Schiefer Riesling [+] (instegsvinet) och 2008 Shiefer Riesling [+] är båda kompromisslösa mineralbomber med mogen frukt och lite bittra, aptitretande syror. Detta är utpräglade matviner. 2005 Alte Reben [++] och 2007 Goldberg [++(+)] (båda magnum) har större koncentration och komplexitet, rökighet och mer kryddor. 2008 Saar Riesling [(+)] är kanske svagaste kortet, lite väl stum och bitter just nu. 2008 Wiltinger Braunfels [+(+)] däremot håller en behaglig komplexitet som stödjer mineralen och bitterheten fint, egensinnigt och förbaskat roligt.

En trave andra viner (totalt runt hundra) provades också, men det kan vi ta en annan gång...

-Winepunker