John Duval har blivit lite av en husgud på senare tid. Jag hade lite problem med vad han gjorde på Penfolds, men när han slutade fick jag omvärdera honom helt. Det han gör efter Penfolds är rysligt läckert (här och här), även om vissa saker under tiden på Penfolds håller hyfsad klass också.

Det finns en tydlig rågång mellan ‘förr’ och ’nu’. Duval har en stil nu som är väldigt europeisk men samtidigt modern i närmast kaliforniskt snitt. Det finns ett tydlig brott med den gamla ekbehandlingen också, numera har vinerna finess och balans i fathanteringen.

Pangea Syrah 2004

Viña Ventisquero, Apalta Vineyards, Colchagua, Chile

Underbar och tät doft av kaffe, svart frukt och plommon med otroligt snyggt hanterad ek, lite läckert köttig med förvånande stramhet, ung men med en begynnande komplexitet. Lite florala övertoner, närmast syrén. Tät smak med fina och silkigt sandiga tanniner, tjock av svart frukt, lite tjära och en del mörk och bitter choklad, antydan till tobak och lite pälsigt vilda aromer. Perfekt syntes av Barossa och gammal hederlig Hermitage, kryddor och choklad i strålande balans med exemplariska tanniner, kakao och fat i svansen. Återhållen utan att få några vegetala toner, bussig och läcker. På samma sätt som andra viner han gör efter Penfolds är detta så läckert opretentiöst och redigt primitivt gott. Kudos!

Betyg:++(+)

Detta var den första årgången Duval gjorde för Viña Ventisquero, lite av en bedrift att få till så bra direkt. Rutinen gör säker sitt, men att göra ett lappkast så smidigt och samtidigt få till det visar på en talang utöver det vanliga. Dessutom, inga av de klassiska problemen med viner från Chile (doft av hockeytejp eller omogen paprika) finns, detta är fulländat. John, förlåt allt dissande under åren, punkarn hade fel och du hade rätt!

-Winepunker