winepunk.net

Med 'The Great Kiwi Kicking' i färskt minne började jag omedelbart propagera för en returmatch i grenen 'Vita Chardonnay'. Frankofilerna i föreningen fegade dock skamligt ur och vågade inte ställa upp ett lag mot min 'Koalation av Villiga' (dvs Kiwisarna fick lite hjälp av OZ och Uncle Sam) så jag fick agera coach för båda lagen. Som ett resultat av detta var provningen helt öppen för mig men givetvis blind för alla andra AuZone-are.

Upplägget fick bli snarlikt förra gången, tre viner från Bourgogne & tre från 'Nya Världen' (dvs. ett var från Nya Zeeland, Australien och USA) hyfsat i samma tillräckligt höga prisklass (åtminstone parvis med bourgognerna), alla deltagarna (utom jag som arrangör) rangordnar samtliga viner från bäst (1) till sämst (6), sedan summerar vi. Dessutom följer vi upp med en sedvanlig AuZonesk omröstning bäst/sämst.

Vad skulle jag nu vänta mig egentligen? Tja, jämt skägg snarast, men med en viss strukturell skillnad. Vinerna från Bourgogne borde ha en utpräglad karaktär av terroir som skiljer dem från sina kopior (om man nu kan kalla dem det). Men, men, vi vet alla hur rackarns svårt det kan vara att skilja på nytt & gammalt.

För att ge Nya Världen en chans tog jag i lite extra, både Giaconda och Kistler anses allmänt vara 'bäst' och 'bland de bästa' i sitt respektive land. När det gäller Nya Zeeland var det svårare, de riktiga rökarna (Chard Farms Judge & Jury, Kumeu River Mates Vineyard etc.) är inte tillgängliga här i Sverige. Jag fick ta det närmaste en vettig Bourgogne jag kunde hitta (jag ville inte ta något knas-exotiskt utan ek), Steve Smiths Le Beaux Caillou, kanske fältets på pappret svagaste kort fick duga. Samtliga från Nya Världen hade jag provat tidigare, tyvärr inte just denna årgång av Giaconda dock (även om andra varit mer eller mindre lyriska), alla normalt strålande viner.

Från Bourgogne försökte jag välja viner jag provat tidigare och som jag vet är bra. Tyvärr hade jag inget riktigt bra alternativ i förrådet från det lite högre prissegmentet, så jag stolpade iväg till Bolaget och köpte en Corton-Charlemagne från Nicholas Potel, en normalt pålitlig producent av röda viner. De övriga, Jobard och Pillot hade visat framfötterna tidigare (här och här), båda bra och säkra kort, dessutom är 2006 en nästan osannolikt öppen årgång, tidigt bred och tillgänglig. Lock & load, slaget kan börja...

Meursault, Les Chevalières 2004

Rémi Jobard, Meursault, Bourgogne, Frankrike

Pigg doft med massor av ren citrus och mineral, nyanserad och dämpad fat, citronskal och skiffer, kanske aningen exotisk överton, lite passionsfrukt och aprikos, stilren och elegant. Balanserad smak med hög sprittande syra, ren och elegant i mycket citrusstinn stil, mineralbomb med exemplariska fat, lång och läckert syrlig avslutning, finess och klass.

Betyg:++(+)

Craggy Range Le Beaux Cailloux 2005

Craggy Range, Gimblett Gravels, Hawkes Bay, Nya Zeeland

Doft av citrus, mineral och dyra, fina rostade fat, en hel del örtiga och lite florala toner, limeskal, antydan till mynta, gröna äpplen, rik och ganska komplex i rejält rökig stil. Fatig och ungdomlig smak, citrus och massor av mineral, citronsezt, snygga örtiga övertoner. Den känns ännu oförlöst, men rysligt lovande. Kanske faten dominerar lite väl mycket i nuläget.

Betyg:++(+)

Chassagne-Montrachet 1er Cru Les Champgains 2006

Fernand & Laurent Pillot, Bourgogne, Frankrike

Mycket fatig doft, örtig och kryddig med fin ton av citrus, aningen stum, men god, en del skiffer och lite aprikos och fin parfym, lite gröna övertoner. Tät smak, ganska tillgänglig, fet med rondör och rejäla prominenta fat, snyggt hanterade, kryddig med mogen gul frukt, blodfull. Faten är goda, men blir aningen dominerande.

Betyg:++

Jag upplevde detta som ett bättre vin förra gången, den känns aningen stum i doften nu och inte lika harmonisk som för ett halvår sedan. Aningen var jag mer tolerant under höstmiddagen, eller har den slutit sig en aning.

Corton-Charlemagne Grand Cru 2006

N. Potel, Corton Charlemagne, Bourgogne, Frankrike

Rökig och exklusiv doft, snygga fat i ganska klassisk stil, välgjord med solmogen citrus, elegans och kraft med kryddigt komplexa övertoner, Bourgogne i sitt esse. Perfekt balanserad smak med snygga och klassiska fattoner, eldig med kraft och komplexitet, fylld av solmogen gul frukt, kryddig avslutning med liten bitterhet i eftersmaken. Riktigt god, kommer troligen att utvecklas.

Betyg:++(+)

Giaconda Estate Vineyard Chardonnay 2004

Giaconda, Beechworth, Victoria, Australien

Mycket rik doft, exemplariskt hanterade fat och komplexa kryddiga toner, rökig med massor av solmogen grillad citron, liten antydan till popcorn, aningen brynt smör, liten exotisk ton med antydan till mango och rosor & sexig syrén. Fenomenal och personlig. Rik och komplex smak med fullkomlig balans, massor av mogen citrus, rena fina syror, lång och oerhört tät utan minsta tendens till klumpighet, fantastiska välintegrerade fat, lite smörsteka äpplen, antydan till mango & aprikos, fin liten mineralton över hela puddingen. Känns som den är på absolut topp dessutom, mogen utan minsta krämpa. Stort!

Betyg:++++

Rick Kinzbrunner etablerade Giaconda i början av 80-talet och har sedan dess gått från klarhet till klarhet (första kommersiella årgång 1987). Idag är han en av de riktigt intressanta vinpersonligheterna i Australien och står för en strålande serie egensinniga och mycket vassa viner. På 400 meters höjd i Beechworth, en bit nordöst om Melbourne, puttrar han ihop något av det bästa som går att få tag i på södra halvklotet.

Kistler Les Noisetiers 2003

Kistler Vineyards, Sonoma Coast, Californien, USA

Mycket mogen doft, lite oxiderad med äpplen och vax, bra hanterade fat, känns fullt utmogen, nästan övermogen, rökig med rostade nätter och lite brända toner. Maximalt mogen smak, ganska rik med äppelskal och citrus, lite bitter med rejäl ek, lite harts i svansen, toner av paranötter. Klart åldrad, undrar om något är knas?

Betyg:0

Nu blev jag imponerad, detta är alla skitbra viner, men Giaconda Estate Vineyard Chardonnay lyser som en bländande sol över alla de andra stjärnorna (även om det verk namnet är knyckt ifrån, La Gioconda, är en något större bedrift). Jag säger som Berglin, åfytusanjävlar! Potel var givetvis bra men hade inte mycket att hämta i jämförelse. Faktum är att Giaconda balanserar på gränsen till stort vin, snubblande nära upplevelser som Le Montrachet Marquis de Laguiche 1990 och Bonneau de Martray Corton-Charlemagne 1992, med en mycket stark personlighet. Vad Kinzbrunner gör här är något riktigt viktigt, en sagolik och stor Chardonnay från Australien, det som Yattarna strävar efter men inte når upp till på långa vägar. Jag haft förmånen att prova detta vin (andra årgångar dock) några gånger och har alltid varit mycket imponerad, men nu överträffade det alla förväntningar. Med lillebror Nantua Vineyard i minne hade jag trott att vi skulle få ett bättre vin, men inte en så i det närmaste perfekt och strålande storhet som detta.

Noeteras bör att de andra vinerna från Giaconda är bra också (Giaconda Warner Vineyard Shiraz senast). Jag har ännu inte provat Kinzbrunners Nantua Vineyard Pinot Noir (lillebror till det vin som slet ballarna av hela super-eliten här), men jag lovar att återkomma med en notis i närtid.

Klart besviken är jag på Kistler dock, den känns aningen överutvecklad och besynnerligt brådmogen med sin ton av äppelskal och aningen oxidation. Jämfört med senast (april 2007) undrar jag om inte den här flaskan var aningen skadad, den borde uppvisa större fräschör och finess. Husstilen går igen, men bitterhet i eftersmaken och den ibland lite oangenäma kärvheten verkar ha förstärkts av mognaden/oxidationen.

Notera dock att jag var i klar minoritet med att tycka vinet var närmast skadat, andra upplevde mognaden som närmast angenäm.

Min rangordning var sålunda:

1.Giaconda
2.Potel
3.Craggy Range
4.Jobard
5.Pillot
6.Kistler

Resultatet för övriga i AuZone, sammaslaget:

1.Giaconda, 23p - 7 bäst / 1 sämst
2.Craggy Range, 33p - 1 bäst / 1 sämst
3.Kistler, 37p - 2 bäst / 4 sämst
4.Pillot, 37p - 0 bäst / 1 sämst
5.Potel, 39p - 1 bäst / 2 sämst
6.Jobard 40p - 0 bäst / 2 sämst

Slutsats:

Bourgogne fick på tasken, igen (även om endast Giaconda är en riktigt tydlig vinnare). Lite överraskande, igen. De förväntade storheterna från Nya Världen regerar, igen.
Dessutom verkade det riktigt svårt att skilja på nya & gamla världen, gissningarna var rysligt spridda.

ÖPPEN

För mig

HELBLIND

För alla andra

-Winepunker

lördag, 2009 juni 06