Under tiden Mistral höll till i Gamla stan kapade den snabbt till sig en stjärna i Guide Rouge. Tyvärr stängde den utan att jag hann besökta stället, en riktig miss i planeringen från min sida. En lycklig slump gjorde dock att återuppståndelsen kom att ske på krypavstånd från vår bostad, och vem vill missa att besöka sin kvarterskrog (även om det kostar en halv förmögenhet för två)?

Förväntningarna på Fredrik Andersson & Björn Vasseur efter nyöppningen i Enskede har varit tämligen höga, DN På Stan var väl måttligt imponerade och tyckte inte att klassen var densamma som tidigare. SVD var mer förlåtande, men hade sina små invändningar också. Själv var jag lite skeptisk, kostnaden för stora avsmakningsmenyn med tillhörande vinpaket är uppe och sniffar på samma obscena nivåer som Matthias Dahlgren, något som i sanning förpliktigar.

Vad är då Mistral? Till att börja med är det en hyperhemlig adress, helt utanför allfartsvägarna. C & jag fick smyga upp och trycka våra fuktiga trynen mot ett av fönstren på Barnvagnsfabriken en lördagkväll bara för att verifiera våra källor att restauranverksamhet verkligen pågår i fastigheten. Mycket riktigt, vid ett antal bord satt människor och åt, den enda indikationen bortsett från en handflatsstor skylt på dörren.

Mistral profilerar sig med nyckelord som 'naturlig', 'närodlad' och 'ekologisk', inredning och atmosfär speglar samma sak. Till en början tyckte jag det kändes lite jamsigt, men efter några minuter smälter man in i mycket avspänd och behaglig stämning. Det känns som min farmors gamla sommarstuga på Väddö, om hon nu hade varit rik, haft smak och intresse av minimalistisk design. Mycket linne, ljusa färger, utmärkta vinglas och bestick. Inget larv, allt funktionellt och enkelt. Det är dessutom mycket gott om utrymme, man får ett stort bord för två, rejält öppet och luftigt mellan borden. 

Meny Vår 2009

Rätt #1: Trädgårdens zuccini med vanilj, citron och salviastekt bröd samt skaldjurssky ++

Tre små munsbitar med zuccini, en hade en riktigt intensiv och pigg smak, de andra aningen dämpade.

Rätt #2: Torkad potatis med lavendel och brynt smör, krämigt lantägg och löjrom i yoghurt ++ (ägget får +++)

God potatis med lite löjrom, visst, men det kan man få annorstädes. Däremot var ägget, eller snarare äggulan, fullkomligt sensationell. Hur något så enkelt kan vara så fyllt av äkta arom är märkligt. Likt en liten tidskapsel från en svunnen tid när råvaror verkligen var råvaror (och man fick gömma sig för elaka djur och skatteindrivare) slår ägget på reptilhjärnan och drar upp volymen till 10. Strålande.

Château des Tours Côtes du Rhône Grande Réserve 2002: Rik och komplex med massor av gul solmogen frukt, aningen vax och gula äpplen. Tät smak, bred med riktigt bra syror, kryddig och eldig i förvånande lättillgänglig stil. ++

Rätt #3: Rödbetor och råa räkor under smältande lardo med gräslök och harsyra +++

Kul med råa smögenräkor under en riktigt god rödbeta, lite kombination av sushi och köksträdgård, med italienskt välsmakande fett ovanpå. Gott till max.

Rätt #4: Råa havskräftor med mjölkskinn, vilda blad och blommor samt riven paranöt ++

Tyvärr en lite sämre upprepning av rätten innan, mjölken och paranöten gör anrättningen aningen söt. God, men inte riktigt i klass med räkorna.

Rätt #5: Ljummen lättsaltad gös med rabarber i hibiskus och kakao samt broccoliskott +++

Detta var en kul kombination. Mycket lätt tillagad (halvrå) mälargös med kakao och rabarber var en kreativ och lyckad komposition, fisken är strålande och Champagnen är en perfekt resonans till de aningen spretande smakerna. Bra jobbat.

Francoise Bedel Dis Vin Secret, Champagne: Rik och bred doft, fylld av choklad och hallon, röda äpplen, maffig och underbart komplex. Tät smak, rik med choklad, Ingrid Marie, gräddiga och täta syror, supermogen frukt med antydan till sötma, men den blir aldrig klumpig eller kladdig. Riktigt god. +++

Bröd: Levain med kycklingflott och nytjärnat smör +++ (smöret ++++)

Gott stenungsbakat surdegsbröd med kycklingflott är väl sådär, men med det nytjärnade smöret till går jag nästan i spinn. På samma sätt som brödet utgjorde höjdpunkterna på Dahlgren är smöret närmast extatiskt gott, det går att äta som det är med sked.

Rött #6: Späd vitlök från trädgården med stevia, groddade mandlar och oliver samt 25-årig balsamico tradizionale ++

Gott, traditionellt och enkelt avskalat. Stevia till var lite oväntat, men funkar bra, som en kombination av torkad dragon, stensöta och salmiak.

Domaine Clos du Rouge Gorge 2004, Vin de Pays de Côtes Catalanes: Rent fruktig doft, ganska stram med svart frukt, antydan till plommon, snyggt behandlad ek. Svartfruktig och lite eldig smak, fina tanniner, ganska stram med klass och finess. Känns ännu lite omogen dock. ++

Rätt #7: Lantkyckling med mjäll grishals, havtornsmarmelad och laxrom samt mandelmjölk att dricka +++

Första tuggan kändes lite trist, fantastisk kyckling men trots allt bara en kyckling. Med mandelmjölken sjunger inte änglarna en aria av Puccini, men de hummar försynt på något av Foo Fighters i alla fall. Kycklingen går åt ett håll, laxrommen åt ett annat, men med mandelmjölken går plötsligt allt i preussisk takt. Gott och oväntat.

St.-Aubin 1er Cru Le Sentier du Clou 2004, Sylvie Boyer: Rik och mogen doft, toner av äpplen och rostad citrus i ganska rökig och fatad stil. Mogen smak, äpplen och citrus, lite smörig med övertoner av vax. +

Rätt #8: Mognadslagrade franska ostar och aprikosbröd +++

Tre getostar, en från Savoie (mellersta) var spektakulär. Strålande med vinet, sältan och syra/sötma är perfekt avvägd. 

Tokay-Pinot Gris Vendanges Tardives 2001, Domaine Pierre Frick: Lätt kryddig doft, syrlig med lite rabarber och aningen rosor. Tämligen söt smak, bra balanserade syror, örtig och floral med citrus och lite gröna äpplen. God. ++

Rätt #9: Anismakande trädgårdsgurka med yoghurt- och olivoljesorbet och kakaobröd ++

Förefterrätt eller gomrensare, vilket som, gott och synnerligen fräscht. Sorbeten har en syrligt läcker yoghurtsmak, läskande och elegant.

Rätt #10: Trädgårdens zuccini med karamell, mandelmassa och dadlar samt rå citronglass ++

Slutar som det börjar, zuccini igen. Citronglassen är god, mandelmassan likaså, zuccinin går att undvara.

Vin de Paille 2004, Domaine Andrè & Mireille Tissot, Jura: Strålande doft, tät med honung, aprikos, apelsinskal och massor av fina örter, lite kaffe och antydan till röda bär. Rik, söt och perfekt balanserad smak med massor av aprikos, citrusskal och honung, liten antydan till tannin gör vinet exceptionellt, detta är riktigt bra. +++

Rätt #11: Chokladmousse smaksatt med rosépeppar och muskot samt karamell- och hasselnötstryffel ++

Lite trist chokladmousse. Den är säker bra, men jag har aldrig förstått storheten med den gryniga och lite sträva varianten av mousse man får ibland på stjärnkrogar. Jag föredrar den luftig men mäktig och tät av kakao, stinn av riktigt mörk choklad. Inte en liten klutt med sträv massa i botten på ett glas.

Däremot, hasselnötstryffeln skulle jag gärna begå folkmord för. Fullkomlig massaker på sensorerna, hasselnötter till max med mjuk och mjäll textur. Gott!

Servicen är uppmärksam utan att bli påträngande, all information rörande mat & vin man någonsin kan vara intresserad av förmedlas avspänt med glatt humör. Är man inte vingeek eller matnörd (eller både ock som i mitt fall) kanske informationen blir lite larvig i sin detaljrikedom. C klagade dock inte, alltså befann sig personalen på rätt sida gränsen.

Skall man göra en helhetsbedömning av Mistral bara måste man göra en jämförelse med Dahlgren, priserna är snarlika, ambitionerna likaså. Mistral är tyvärr inte lika bra, servicen är inte heller på samma exceptionella nivå, Dahlgren står faktiskt i en klass för sig men en signifikant skillnad finns till Mistrals fördel. Här satt C & jag i fyra timmar, och vi hade inte tråkigt en enda minut. Maten är så pass oväntad (mycket kul ogräs i olika former) och ett känsligt komponerat (och generöst utportionerat, rejäl dos Chamapagne fick vi) vinpaket drar upp betyget.

Priset däremot lider av samma åkomma som Dahlgren (och bättre restauranger i Sverige över lag), det är helt enkelt för dyrt. Det känns lite njuggt att kritisera kostnaden, så mycket manuella moment och sinne för detaljer kostar givetvis, men jag tycker det borde gå att klara notan på en lite lägre nivå, 4600:- (utan avec) för två är inte riktigt rimligt.

Totalupplevlse, betyg: +++

Prisvärde, betyg: 0 (det är helt enkelt för mycket pengar)

-Winepunker