Claredon Hills är lite av en favorit, främst med deras viner av Grenache, här och här. Att Astralis är ett stort vin är det väl ingen tvekan om, men Liandra kan man nog betrakta som en lillebror (eller lillasyster kanske). Just 2005 har jag provat tidigare och gillat skarpt, även om andra bloggare inte varit lika förtjusta (trots att sagda bloggare gillar dessa australiska saker normalt). Andra årgångar har visat lite mer stramhet och kraftigare tanniner, det skulle bli kul att göra ett återbesök.

Clarendon Hills Liandra Syrah 2005

Clarendon Hills, Blewit Springs, South Australia, Australien

Rik, eldig och enormt fruktig doft med massor av björnbär, hallon, mörk högoktanig choklad, och sötlakrits, aningen rökig, lite övertoner av slaktbänk och torkade örtkryddor, antydan till fänkål. Eken finns där men dominerar inte. Tåt smak, massor av svart frukt, eldig med lena och silkiga tanniner, stylad och sexig i ganska typisk ‘Clarendon Hills stil’. Fylld av mörk choklad och lite nyrostat kaffe, lång och kryddigt fruktig svans med finkorniga och silkiga tanniner. Kanske lite inställsam, men ruskigt god. Robban P. tycker den skall hålla till 2017 (94 p), tveksamt, men den har potential för utveckling misstänker jag.

Betyg:++(+)

Den har inte riktigt det uttryck man kan kräva av en elit-syrah, men jag gillar verkligen detta i sin mjuka, sexiga och überfruktiga stil. Hade den inte haft en antydan till kött och blod skulle den blivit bara porrig, nu har den karaktär och personlighet (även om den är aningen inställsam). Jag kan inte tycka detta är fel, snuskigt och primärt gott på samma primitiva sätt som grenacherna.

Jag håller på att förvandlas till en frukthora, hjälp mig, jag måste om-programmeras med lite Colares Chitas.

-Winepunker