Golfmiljoner meets seriös vinmakare, vi får som resultat Engelbrech Els. Det är ett försök till en syntes mellan Ernie Els (vinet som opretantiöst är uppkallat efter golfaren själv, skitbra storhet i klassisk stil a’la Bordeaux) och Cirrus, den rena Syrah gjord av Jean Engelbrecht (vars familj äger Rust en Vrede). Vinet är en glad blandning av Cabernet Sauvignon, Syrah, Merlot, Petit Verdot, Cabernet Franc & Malbec, jäst och lagrad på stora franska ekfat i 12 månader. 2003 är den första årgången som borde vara på topp ungefär nu.

Engelbrecht Els 2003

Ernie Els Wines, Stellenbosch, Sydafrika

Lite rökig och eldig doft med inslag av solmogen cassis, fin ton av ceder och lite rostade aromer, en del tobak och känsligt hanterad ek. Lite mogen faktiskt. Ganska utvecklad smak med fina sandiga tanniner och  solbakad men sammanhållen frukt, lite lakrits och aningen tjärpastill, ganska stram svans med fin längd fylld av nyanserad fat. God, bra, snygg och välbyggd.

Betyg:++

Det har knorrats en del om Sydafrika, jag har ofta hört att numera smakar vinerna mer ‘sydafrikansk vinmakning’ än druvor och terroir. Visst, det finns en lätt trend att parkerisera vinerna och att bakeliten slår igenom, men när det råvarorna hanteras lite känsligt och man håller igen på faten lite blir det rätt bra. Detta är en klar kopia av Bordeaux med ceder och allt, men lika klart att den inte är varken från Frankrike eller USA. Detta är otvetydigt ‘Sydafrika’ men enbart på positivt vis. Gott och enkelt till höstens första älg med rårörda lingon och gratin dauphinois, funkade strålande.

-Winepunker