winepunk.net

Syrah, denna druva som säkert står för tredjedelen av de rödviner jag druckt under de senaste åren, stod för kvällens tema. Det jag gillar med just Syrah är dess förmåga att få så pass olika uttryck beroende på klimat och terroir, likheten mellan en Barossa och en Côte-Rôtie är inte speciellt stor även om någon slags underliggande röd tråd finns. I sin franska tappning kan den balansera på kanten mot en ovanligt tät Pinot Noir, den australiska kusinen däremot liknar en Pinot lika mycket som en chokladkaka nedstoppad i en gummistövel. Trots skillnaden i finess och kraft uppskattar jag båda inkarnationerna lika mycket, dessutom allt mellan de två. Just bra Syrah hittar man på alla kontinenter med någon slags ambition, en förlåtande och lättodlad druva.

Lenas första provning i AuZone var ett hyfsat ambitiöst projekt där jag bidragit med två viner (Brokenwood & Delas), men med tanke på att jag inte provat just denna årgång av Graveyard förut och att det var 5 år sedan jag provade just 1998 av Seigneur de Maugiron tyckte jag provningen var att betrakta som blind.

Papillon 2003

Gilles Robin, Crozes Hermitage, Rhône, Frankrike

Lite eldig doft med viss röd & svart frukt, aningen dämpat druvuttryck, lite torkade nejlikor. Behagligt sträv, syrlig och stram i rödfruktig stil, enkel struktur med lite kaffe i svansen. OK, men inte mer.

Betyg:0

Året går igen, jag har uppskattat både 2001 och 1999 betydligt mer. Den här kändes klart trivial, dessutom ganska otydlig i stilen. Gissningen hamnade på Frankrike förstås, men Crozes-Hermitage var ingalunda självklart.

Petaluma Shiraz 2005

Petaluma, Adelaide Hills, South Australia, Australien

Tät och rik doft, massor av choklad och rökig tjock svart frukt, toner av tjära, kaffe och kokos. Tät smak, tjock med massor av svarta björnbär, choklad, kaffe och rejäla rostade fat, snygg i sin stil. Ännu ung med lite bourbon i svansen. Förvånande mycket Barossa för att vara en Adelaide Hills.

Betyg:++

Det här var ganska god i lite överdriven stil, über-aussie på alla sätt. Barossa var tveklöst min gissning, dessutom en traditionell producent. Man kan misstänka att saker görs på lite annat sätt numera på Petaluma när Brian Crozer blivit utfasad, jag upplevde alla Petalumas viner som stramare förr.

Boekenhoutskloof Syrah 2002

Boekenhoutskloof, Franschoek, Coastal Region, Sydafrika

Elegant med fin svart frukt, fint lite djuriskt uttryck, sexig och mogen med hallontoner, en hel del bacon, kött, blod och prominenta men rysligt snygga fat. Rostad slaktbänk, skitläcker. Härligt fruktig smak, fina silkiga tanniner, toner av plommon och hallon, perfekt avvägda syror, lite köttig på klassiskt Côte-Rôtie manér. Druvuttrycket är strålande, detta är en av de mest lyckade exemplen på Syrah jag provat från Sydafrika.

Betyg:+++

Jag gissade på Côte-Rôtie! Dessutom en bra sådan. Det är lite trist att senare årgångar av Boekenhoutskloof har mer uttryck av ren ‘Sydafrika’ (om än god sådant) än av ren Syrah.

Ojai White Hawk Vineyard Syrah 2004

Ojai Vineyard, Santa Barbara County, Californien, USA

Tät doft, massiv med mynta, tjock svart frukt, kaffe, maffig med oförlösta aromer, rejält med fat, ung, som ett åskmoln. Efter hand utvecklar den lite syltiga aromer och toner av krossade svarta vinbär (!?), närmast monstruös. Tät och svartfruktig med sandiga tanniner, höga syror och massor av dyra nya fat, känns oförlöst ännu. Den är lite klumpig just nu, men kan kanske utvecklas lite till det bättre.

Betyg:+

Betyget här är i överkant, detta blir lite för överviktigt och alkobuffligt (15,5%). Jag tycker Tensley nedan klarar sig betydligt bättre med finare struktur och med finstämd balans. Detta är gott om man är på rätt humör, men det är lite för mycket Amarone för min smak.

Côte Rotie, Seigneur de Maugiron 1998

Delas Freres, Côte Rôtie, Rhône, Frankrike

Mycket mogen, solbakad med russin och kaffe, trä och kryddiga toner, lite harts och liten oxidation, lite kola i svansen, den känns väldigt åldrad. Mogen och uttorkad smak, lite kantigt sträv, bitter med ton av kaffesump. OTH, för gammal, men det skall den inte vara. Det är något fel med denna flaska. Återbesök snarast.

Betyg:-

Trasig, trist. För ett par veckor sedan drack vi 1997 av samma vin till maten efter Pers provning ‘Bordeaux 1986’, en helt annan upplevelse med sprittande frukt och vital balans. Jag får återkomma med ett nytt försök.

Brokenwood Graveyard Shiraz 2001

Brokenwood, Hunter Valley, New South Wales, Australien

Ganska eldig doft, antydan till mynta snyggt inbäddad i kryddigheten, lite toner av läder, aningen floral med massor av varmt kilmat, ganska återhållen och nyanserad. Kryddig smak med sexig rondör, en del rökta toner, bacon och frukt, lite anis och hallon. Fin längd med exemplariska tanniner, strålande med fin mognad. Den utvecklas vidare fint i glaset, fina toner av nyrostat kaffe, svartpeppar och komplexa örtkryddor. Riktigt, riktigt bra. Betyget är nog i överkant, men den är bara för bra i sin ganska typiska stil.

Betyg:+++

Detta var rysligt bra, Hunter Valley i sin allra bästa skrud. Vinet är ett av de som regelmässigt tar full pott med guldstjärnor i Robin Bradleys guldbok tillsammans med storheter som Grange och Hill of Grace. Det är kul att Australien kan producera så pass egna och välstrukturerade saker i traditionell stil fortfarande.

The Stork 2004

Hartenberg Wines, Stellenbosch, Sydafrika

Lite stum doft, kaffe och läder i fet stil med lite julkryddor och tät svart frukt, eldig och ganska komplex med florala toner. Tät smak, tjock och bred frukt, massiv med kaffe och choklad, goda tanniner, eldig med kryddor och plommon, rejält fatad men snyggt gjort. Lång svans, tät frukt, mastodont.

Betyg:++

Detta var en kontrast mot Boekenhoutskloof ovan, lika mycket pengar, lika bra råvaror men med fokus på kraft och vinifiering snarare än uttryck och finess. Gott, men något annat, lite mer sterilt liksom.

Tensley, Colson Canyon Vineyard Syrah 2006

Tensley, Santa Barbara, Kalifornien, USA

Tät, eldig och svartfruktig doft, koncentrerad och tjock med snygga fat, lite fruktsöt med ungdom och björnbär, lite floral. Tät smak, bra uttryck, syrlig och druvren, eldig med läckra saftiga fruktaromer, balanserad och god. Lite choklad och kaffe i svansen. Skall man vara kritisk är den aningen fruktsöt, men det funkar.

Betyg:++

Detta är ett bättre exempel på Syrah från USA, lite mindre hästkrafter och annat än bara pukor och cymbaler. Lika välgjort men med betydligt mer charm och känsligt hanterad frukt.

Förutom det trista uppträdandet av fransoserna får man väl klassa detta som ganska lyckat. Gott, men man får se upp med kraften på bekostnad av uttryck och finess, det är lätt att fläska på med för mycket av allt i varma klimat.

HELBLIND

-Winepunker

onsdag, 2009 september 09