Ca’Marcanda, Gajas projekt i Toscana, har hållit igång ett tag nu. Strax före millennieskiftet gjordes den första Promis (senaste årgången 2006 provad tidigare i år) och året efter den första Magari. Druvsammansättningen har varierat en del, den här gången blev det 50% Merlot, 25% Cabernet Franc och 25% Cabernet Sauvignon från vingårdar i  Montalcino, Castagneto Carducci & Bolgheri.

På senare tid har vinerna ifrågasatts en del, eller snarare Gaja som fenomen har kritiserats. Röster höjs bl.a. i brittisk press att Gaja numera bara är ett varumärke helt utan själ, en lyxprodukt utan riktig substans och  att Gaja idag bara dricks av folk som inte fattar något om vin men har för mycket pengar. Samtidigt erkänns glatt att vinerna från Piemonte ofta är stora, om än närmast larvigt prissatta (Sorì San Lorenzo 2004, 2495:- på Bolis, som hittat).

Vinerna från Toscana befinner sig i ett hyfsat moderat prissegment dock, inte billigt eller bäst men ofta välgjort och pålitligt i alla fall. Magari kostar 399:- i beställningssortimentet.

Magari 2006

Ca’Marcanda - Gaja, Toscana IGT, Italien

Eldig doft, tät med svart frukt, solbakad med lite brända toner och aningen russin, packad med svarta biggaråer, kakao och en hel del ännu lite ointegrerade fat. Den känns lite murrig och dovt oförlöst just nu i närmast iberisk stil, jag upplevde den som piggare och charmigare i januari när den provade senast. Smaken är stinn av lakrits, kakao, kaffe och bitter choklad under körsbärstonerna, eldigheten balanserar på gränsen trots att det bara är 14.5%, det bränner till i gommen men på rätt angenämt sätt. Sötlakrits, anis och tjock svart frukt dominerar i svansen, en del kåda och solbakade brända toner ligger kvar länge i munnen. Det är maffigt, tätt & välgjort men eftersmaken är aningen grov och lite väl bränd. Jag får en känsla av rent kremerad biff, sot och kol som inte är helt fräsch. Bra nog för 2+ är den i alla fall, men det är på det berömda håret.

Betyg:++

Jag undrar om något år på rygg kan få den att bättra sig något men jag tvekar. Lite besynnerligt är det, jag kände över huvud taget inte igen vinet, tidigare årgångar (2000, 2001, 2003 & 2004) har alla levererat renare frukt och mer exakt fokus helt utan brända toner. Den här känns aningen ‘overdone’ liksom, överspänd utan riktig harmoni.

-Winepunker