Bibendum har en väldigt disparat portfölj med en bred bas av förhållandevis enkla viner och en del toppar av absolut världsklass. Under sortimentsprovningen för ett par veckor sedan hamrade jag mig igenom runt åttio viner innan gommen tackade för sig och ville ha ledigt.

Bubbel är inte Bibendums starka sida men Laurent-Perrier Brut 2002 [++] är riktigt bra i ganska rik och fetfruktigt årgångstypisk stil, Laurent-Perrier Grand Siècle NV [+++] tar dock givetvis förstaplatsen i klassen, strålande exakt och vässad med lätta fötter och svårslagen elegans.

William Fevre var den mest positiva överraskningen på vita sidan (mindre fat och bättre fräschör än förr), en vanlig Chabis 2010 på magnum [++] för 319:- är ett historiskt brakfynd, ren och skärpt med snygg mineral, Le Clos 2008 [++] och 2009 [++(+)] visar bästa sidan från båda årgångarna, den lite besvärliga 2009 har ett mycket exakt och förvånande klassiskt uttryck jämfört många andra producenter. Premier Cru Les Lys 2008 [++] och Premier Cru Vaulorent 2009 [++] uppvisar samma palett och klass, snyggt!

Rödvinssidan toppas av en och annan sak signerad Chapoutier, Côte Rôtie La Mordorée 2007 [+++] och Hermitage, Le Pavillon 2000 [+++] presterade över förväntan (jag är väldigt kluven till Chapoutiers topp-cuvéer), Côte Rôtie La Mordorée 1994 [++] & Côte Rôtie La Mordorée 2001 [+(+)] underpresterar lite dock. Med tanke på kostnad och prestige-nivå borde de hålla högre klass.

Skrämd blir man också, Dal Forno Romanos Valpolicella 2006 [++?] & Amarone 2006 [++?] är påfrestande och enormt krävande, tjocka som asfalt och bittra men på sitt sätt imponerande. Fan vet om jag gillar det, man vaknar kallsvettig flera nätter efter med skriket i halsen. De gör i alla fall intryck.

På söta sidan stod Château de Fargues 2007 [+++] i ensam majestät, fullkomligt strålande med allt på plats i klassisk och ovanligt rik skrud, smask-sauternes när det är som bäst.

Avdelningen floppar toppas av Bouchards La Vignée (både röd & vit) [0], skittrista helt utan finess eller fokus, boxvin i flaska för 129:- resp 109:-. Gör om, gör rätt!

Så, till evenemangets stora begivenhet, en vertikal av Robert Mondavi - Cabernet Sauvignon Reserve. Temat var 'Åldras med behag', vi fick börja med jämförande provning av La Louviere (röd & vit) 1998 [++], lite Chapoutier (Le Méal Blanc 2000 [++], L'Ermite Blanc 1999 [+] samt de röda nämnda ovan) och Faustino I Gran Reserva 1991 [+], 1970 [++] & 1964 [++] innan det tunga artilleriet plockades fram:

Robert Mondavi, Cabernet Sauvignon Reserve 2007 [+++] Tät, fatad och massiv med solbakad frukt och liten mynta, tokig power-punch, choklad, stearin och intensitet. Tät & söt frukt, kaffe & choklad i maffig stil, maxad och nästan lite söt. Vulgo men svår att motstå.

Robert Mondavi, Cabernet Sauvignon Reserve 2006 [++(+)] Tät doft, lätta toner av mynta, cassis, lakrits & mineralitet med lite nymalet kaffe. Sträv smak, söt frukt, lakrits & bitter choklad, ren och snygg med längd och liten sotig avslutning.

Robert Mondavi, Cabernet Sauvignon Reserve 1989 [+++] Underbar mogen doft, stall & ceder, läder och en rejäl skopa skit, härlig, häftig och personlig. Smaken är perfekt mogen, solmogen frukt med fina syror, lång med kraft & exakthet. Den är mogen men kommer att hålla länge än.

Robert Mondavi, Cabernet Sauvignon Reserve 1979 [+] Kryddig doft, stallig och helt mogen, lätt kryddig och aningen skitig. Smaken är fullkomligt utmogen, frukten är lite uttorkad, bra syror men den har sett bättre dagar.

Robert Mondavi, Cabernet Sauvignon Reserve 2000 [+++] Läckert grillad doft, kött & cassis, komplex med söt frukt, mycket stilfull. Tät smak, läcker med lakrits & len tanninstruktur, inbjudande med fina plommon i svansen. Skitgod med bra mognad.

Robert Mondavi, Cabernet Sauvignon Reserve 2001 [+++] Ganska mintig doft, cassis & kaffe, fina fat, tät mogen frukt med vitalitet. Tät smak, sandiga tanniner, bred och sträv, intensiv med lakrits och lite nejlikor.

Robert Mondavi, Cabernet Sauvignon Reserve 2002 [+++] Ungdomlig, lite skitg och ännu oförlöst, maffig och tät frukt med choklad och kaffe. Ganska stram smak, sträv med solmogen fruktsötma, kaffe och plommon i eftersmaken. Mycket lovande.

Detta är skitbra, samma klass som '91:an vi provade i AuZone senare. Igen, kaliforniska saker åldras fint, de är snuskigt goda som unga och åldras med grace hela vägen. Man tackar Bibendum för chansen att prova sju årgångar, inte illa.

-Winepunker