Bortsett från Grange är givetvis Bin 707 Penfolds mest kända vin; självklart är specialcuvéerna (Block 42, Bin 60A & Bin 620) mer exklusiva men de buteljeras så sällan och är så dyra att självaste Grange ställs i skuggan. De straffar ut sig i medvetandet hos den bredare publiken genom sin otillgänglighet. Bin 707 har dessutom fram till nu varit prismässigt vettigt för det flesta vingeekar, 2008:an sniffar tyvärr på den närmast larviga prisnivån 1000:- (den kostade 999:-, Grange ligger numera på 3000:-) och sällar sig tyvärr till dyrgriparna. De flesta klassiker verkar lämna omloppsbanan, en efter en blir de närmast oåtkomliga för nya generationer vanliga vinälskare.

Underbar solvarm doft med dyra lite söta kryddor, röd harmonisk frukt och liten mynta, den är utvecklad men det känns inte som den är på topp ännu, efterhand kikar läder och lite nymalt kaffe blandat med målarlåda fram, nyhyvlat trä och lite kul skitig undervegetation i övertonerna. Den är förvånande komplex och läcker. Smaken är härligt mjuk med viss mognad, liten sval örtig mynta och en del köttigt blodiga toner (Coonawarra Terra Rossa), aningen tjära och söt tuggtobak hittar man också, tanninerna är underbart sandiga och lena, prominenta och tydliga men supergoda, alkoholen är i schack (13,5%), exemplarisk struktur i ganska tillgänglig men samtidigt stram stil. Eftersmaken är lång och fylld av torkad frukt och kakaofin strävhet. Alldeles, alldeles skitbra.

På många sätt är detta det absoluta uttrycket av Cabernet från Australien, den är dyr, välgjord och närmast provokativt bra i en stil som bara lagom mycket avviker från det eurocentriska idealen. Under kvällen förändras den långsamt till något som börjar påminna om en medelålders Graves, det kikar fram parfym och vore det inte för myntan och de lite söta kryddorna skulle man kunna tänka sig ett varmt år i Frankrike (eller ett svalare år i Italien). Dessutom känns det som den har mer att ge, några år till är inga problem. Kul att den presterar så bra trots den något tveksamma årgången i Barossa & Coonawarra (jag tycker den presterade bättre än den mer uppskrivna 1998:an).