Westvleteren XII

IMG_3111


Inte ens på
Kulminator i Antwerpen fanns den. I en öl-lista tjock som en medeltida bibel (alltså, det var en medeltida läspulpet med en läderinbunden bok för tung att flytta) fanns det mesta men just Westvleteren XII var snöpligt slutmarkerad. Jag fick trösta mig & C med bl.a. dito VIII, några Rochefort och tillräckligt mycket annat för att glömma nederlaget.
Westvleteren XII är notoriskt svår att få tag i, jag har misslyckats både i Brügge och Bryssel så när Vintomas ropade hem en trave på auktion i Belgien och ville nasa några flaskor tackade man inte nej. Alternativet att köa utanför Sint-Sixtusabdij van Westvleteren känns inte så lockande.

Westvleteren XII
Sint-Sixtusabdij van Westvleteren, Flandern, Belgien
Fräsch doft, rejält maltig med massor av len & kryddig humle, fint dämpade rostade toner, klart örtiga övertoner i rik och samtidigt fokuserat väldefinierad & vässad stil. Den är komplex, lager på lager av trätoner och juklryddor poppar fram efterhand. Bred & krämig i munnen, snyggt rostad med förvånande fräscha & höga syror, fint maltig kropp. Den är lätt eldig med enormt läcker kryddig baston, snygg beska och liten nyanserad skitig sötma, eftersmaken är vässad med karamell och klassisk lätt spontanjäst eftersmak. Det är riktigt, riktigt bra, framförallt komplexiteten är närmast unik.
Betyg:+++(+)

Detta var inte riktigt vad jag hade väntat mig, trots sina dryga 10% är den fräsch och väldigt mycket öl - inte alls som de kladdiga och vinöst söta bomber man annars hittar lite varstans numera. Den är inte heller så galet überbelgisk man skulle kunna befara, ’nyanserad’ mer än pang på rödbeten som
Rochefort 10 t.ex. Jag verkligen gillar det här, en absolut elitspelare.
Är det världens bästa öl, njae, i alla fall inte ännu. Det känns som en långlagrare faktiskt, den lär bli bättre med några år på nacken så den andra buteljen får ligga till sig en tid. Återbesök nästa sommar tidigast.


-- Winepunker

blog comments powered by Disqus