Olle 20 år med AuZone

thumb_IMG_3689_1024


Olle har varit medlem i förening i tjugo år och ställer upp en ’Jubileumsprovning’ med favoriter (eller åtminstone saker som på något sätt representerar smak/källare/karriär), dessutom gratis och i tvåflaskformat. Nästan galet generöst, men så kan det bli om man är med i AuZone...

thumb_IMG_3690_1024 thumb_IMG_3691_1024 thumb_IMG_3692_1024


Domaine de Chevalier Blanc 2003
Cru Classé, Pessac-Leógnan, Graves, Bordeaux, Frankrike
Snyggt utvecklad doft, citrusskal, mandel & vax blandas med färska örter, vita persikor och nässlig parfym, fatig med ett litet exotisk och solvarmt drag men fräschören och exaktheten är i fokus. Bra syror i munnen, snyggt fatad & ren med mineral & läcker gul frukt, nässlor & stenkross, vässad och citronlik struktur, skärpt & krävande. Utvecklar efterhand en liten ton av vingummi.
Betyg:++

Vit
Bordeaux var lätt att gissa, men årgången gömde sig exemplariskt under fräschör och exakta syror. Det var bara när temperaturen steg och vingummit kikade fram som det klickade, själv var jag hela tiden inne på ett betydligt yngre vin, en Malartic-Lagravière från sent 2000-tal.

Clos de la Coulée de Serrant 1989
Savennieres-Coulée de Serrant, Loire, Frankrike
Muggig & oren doft, åldrad med nötter & vax, vått ylle & citrusskal, äppelskrutt, suckat & arrak. Väldigt mogen och yxigt oxiderad med multnande växtdelar och en del härskna drag, höga syror, överdriven utveckling, vax & nötter i svansen, så svår som den ofta är. Jag blir inte klok på det här vinet.
Betyg:0

Av alla (18 årgångar)
Clos de la Coulée de Serrant jag provar är det egentligen bara 1977 som varit riktigt god, intressant ibland men på senare tid bara knasig. Jag begriper mig inte på Nicolas Joly alls egentligen, det finns ingen riktig konsistens mellan årgångarna - bitvis är det en fråga om filosofi (och galenskap) men någon slags röd tråd borde man kunna begära. Efter ett antal bra årgångar på 70-talet (med den spektakulära 1977 höggs upp) har jag sällat mig till många andra som ställer sig lite frågande. Vad är tanken med det här egentligen?
Lätt att gissa sig fram till i alla fall - en Chenin som smakar gamla sockor - enkelt,
Coulée de Serrant...

Winkeller Bienengarten 1953
Savennieres-Coulée de Serrant, Loire, Frankrike
Tydlig doft av kräftspad, dill & lite rutten tång, enormt utvecklad, firne & oxidation, gamla apelsinskal, vax & nöter, ett litet drag av alltför gammal frukt. Lätt off-dry, dill & vax, bra syror, äppelskal och torkade aprikoser, dessutom lite oljigt fet, den smakar fönsterkitt (för den som gjort det, fråga inte hur det gick till).
Betyg:0

Den här har vi provat förr, urgammal Riesling känner vi igen, det är tredje gången och den har fallit rejält sedan sist 2003. Doften av kräftspad är för mig direkt störande, det funkar inte när det totalt dominerar vinet.

thumb_IMG_3693_1024 thumb_IMG_3694_1024 thumb_IMG_3695_1024


Château Leoville-Las-Cases 1983
2ème Cru, Saint-Julien, Bordeaux, Frankrike
Utvecklad doft, stram med stall & fin mognad, tobak & kryddor, trä och torkad röd frukt, kallt kaffe och lätt rökelse, en del ceder och gröna blad. Mogen i munnen, finkorniga tanniner, lite kaffe & utvecklad mörk frukt, ganska snygg men där finns ett typiskt ogint drag, stenkross & cassis i svansen, stram och nyanserad. Ganska läcker men väl slank & kort i eftersmaken, som alltid är den för grinig.
Betyg:++

Tjugotre årgångar har det blivit, från
1947 och framåt med bara tre 3+ (1982, 1989 & 1990, ’89:an med högsta tvekan) och ett gäng som aldrig orkar upp till 2+ ens. Las Cases är så in i helvete vresig & grinig, något man kan ha överseende med om inte framtoningen är så totalt humorlös. Den är inte bara sträng, den är elak också. Jag vill älska det här vinet men det går bara inte, det är liksom antitesen till nästa flaska.

Château Margaux 1989
1er Cru, Margaux, Haut Médoc, Bordeaux, Frankrike
Underbar doft med ceder & cassis, rökig med solvärme & perfekt mognad, tobak & kaffe, strålande läcker & kryddigt inbjudande, faten är exemplariskt hanterade. Bra struktur i munnen, underliggande stramhet med sandiga täta tanniner, cassis & tuggtobak, stenkross & bra täthet, solmogen bred frukt med fenomenal kryddig svans, superb!
Betyg:+++

Så här skall
Bordeaux smaka, dyrt, moget & med perfekt avvägt täthet och balans. Skitgott!

Magnificat 1997
Franciscan Oakville Estate, Napa, Kalifornien, USA
Enormt utvecklad doft, fudge, fat, tobak & svart frukt, solbakad med kaffe, choklad & stenkross, lite matt kola i aningen eldig stil, efterhand dyker det upp en puff av burktomat tyvärr, men bara en liten, liten nyans. Tät & solvarm i munnen, sandig med en del raketbränsle & fatig fudge, kaffe & målarlåda, linolja och torkad mörk frukt, god & utvecklad. Tyvärr finns tomaterna i munnen också, den känns helt enkelt för gammal. Betyget är generöst, den funkar men bara knappt.
Betyg:+

För gammal, det kändes men sedan landade gissningarna lite varstans. Själv var jag inne på en för gammal Grenache, raketbränslet och faten fintade mig till Spanien, så kan det gå...

thumb_IMG_3696_1024 thumb_IMG_3697_1024


Barolo Ravera 2001
Flavio Roddolo, Barolo, Piemonte, Italien
Lätt mynta i doften, kryddig med torkade rosor & finlemmade blommor, elegant parfymerad med lite kola & fin komplexitet, klassisk nyanserad doft. Sträv i munnen, intensiva tanniner, utvecklad och kryddigt parfymerad med solvarm röd frukt, mogen och aningen torr i svansen, örtkryddig eftersmak. God, men skulle vunnit på en näve mer generös frukt.
Betyg:++

En klassiker, ärketypisk struktur med alla barolomarkörerna på plats. Jag var helt fel inne åldersmässigt dock - gissade på ’89, kanske mest för att Olle höll i tyglarna.

Musigny 2001
Jacques Prieur, Musigny Gran Cru, Bourgogne, Frankrike
Fullkomlig doft, helt underbar med ren & perfekt mogen pinosity, lite skit & skogsbotten, solmogna skogshallon, komplexa kryddor och en del köttslamsor, nästan slaktbänk och blod under en nyans av pyrande björkved och liljor. Exceptionell klang och vital röst. Utvecklad och lite djurisk i munnen, tät med fina tanniner, köttig & komplex skitpinot med allt på plats, rökig & nyanserad svans, pepprig närmast, skogshallon & kryddor i eftersmaken. Strålande. Med en aningen högre syror och bara ett uns tätare frukt hade 4+ satt som en smäck, doften är magisk men i munnen är den ’bara’ skitbra.
Betyg:+++

Satan i gatan vad doften var bra, magnifik Grand Cru som får en att tappa andan. Dessutom, en 2001:a, en årgång definitivt dags att omvärdera,
inte första gången en ’01:a imponerar enormt.

Olle, stort, stort tack!

-- Winepunker

blog comments powered by Disqus