Yacochuya 2004

Michel Rolland är en av de mest kontroversiella superkonsulterna i vinvärlden - tveklöst skicklig och samtidigt en av de som fått mest skit i flodvågen av miljömedveten kritik mot ’parkeriseringen’, globaliseringen och (ve oss alla) kommersialiseringen. Mondovino var lite av en vattendelare, när Robban (något ofrivilligt) framställdes som rätt sympatisk blev Rolland lite skruvat presenterad som chefsmanipulatör och djävulen själv i den process som berövat Frankrike både terroir och äkta socialism (som det skulle vara möjligt i Frankrike, Pah! som de Gaulle skulle sagt).
Alltför lätt glöms
Rollands faktiska talang bort, han lyckas faktiskt göra rena dekis-domäner till världsklassproducenter genom investeringar på rätt ställe, modernisering och rätt metodik. Att saker börjat smaka likartat är inte enbart ev effekt av Rolland med sitt recept utan samtidigt ett resultat av allmän kvalitetshöjning och kontrollerad druvmognad. Att sedan halten av Merlot stiger på oroväckande sätt & att man börjar använda micro-oxygenation okontrollerat och kanske i onödan för att sagda Robban skall ge höga poäng är en helt annan sak - det går att ha två tankar i huvudet på en gång. Dessutom är Robban på väg ut, den eran är över och pendeln svänger åt andra hållet.
Allt detta sagt, jag är inte nödvändigtvis en fan av allting
Rolland står för, det som ofta/ibland funkar i St.Emilion gör sig inte på bästa sätt i alla delar av världen.

IMG_3027


Yacochuya 2004
Rolland Collection, Cafayete, Salta, Argentina
Solbakad doft, packad med choklad och kanel, söta körsbär och kakao, en del trätoner och rökelse. Den är besvärande tjock, drar åt starkvin med kaffe, pyrande kol och gammalt sotigt spritkök. Den är varm och eldig, närmast snubblar den på gränsen till spritig. I munnen är det massor av kakao, kaffesump och bitter choklad, sandiga fina tanniner och en rejäl påse sötlakrits och bittert sot. Eftersmaken är drar åt bäsk (alltså malört), tät men samtidigt grov med en markerad kärvhet. Den är välgjord på något skruvat vis men saknar finess och glädje, här har vi absolut & brutal kraft utan charm. Skrämmande? Visst! Gott? Njae, men besynnerligt imponerande. Betyget är med högsta tvekan. (Malbec, växer på 2035 meter, 18 månader på 100% ny fransk ek, ingen klarning/filtrering)
Betyg:+

Jag tyckte den var mer samlad och betydligt mer
harmonisk senast, men nu är den bara för mycket. Det finns ett överambitiöst & knaskoncentrerat drag och en inbyggd klumpighet som rimmar mycket illa, koncentration är inte samma sak som kvalitet - något de flesta vinmakare lärt sig vid det här laget. Något som Rolland dessutom redan känner till, här har det faktiskt slagit slint.

-- Winepunker

blog comments powered by Disqus