Alla hörsammar inte uppdraget i detalj, det dök upp en vitsprit från Grappolino & Grappolina som inte gick av från hackor. Lorenzo Inga var helt ny för mig även om familjen Inga visat framfötterna tidigare, minnen av bättre grappa di Barolo klingar dämpat i bakhuvudet.

Lorenzo Inga Grappa Barbera
Lorenzo Inga, Monferrato & Asti, Piemonte, Italien
Druvig & parfymerad doft, lagom mycket finkel i fenomenalt floral och ganska örtig stil, lätta toner av citrusskal och bruten liljekonvalj, en del gul stenfrukt och rosor. Förvånande komplex och nyanserad smak, lite oljig i väldigt parfymerad stil, gråpäron och en hel del lite peppriga toner, helt torr turkisk konfekt (i.e. rosenvatten) och persika i svansen. Det här är redigt kul och väldigt personligt, gillar man normalt inte grappa men tycker om lite parfymerade & aromatiska viner så måste man prova det här.
Betyget är generöst, det är precis den trillar över till 3+.
Betyg:+++

Man tackar, detta var inte illa alls. Den är så läckert parfymerad och kryddigt aromatisk, dessutom billig i sammanhanget (korrelationen pris/kvalitet på grappa är som bekant svag). Klart plus!

Dessutom, en helt annan sak nu i vämjeligt kristna påsktider när SVT pumpar ut lite lagom amerikaniserad religionspropaganda a’la kristendom-light i form av en (ganska illa) dramatiserad Bibel:

”I find my courage where I can, but I take my weapons from science.
Because they work, bitches!” - Randall Munroe

Fuck religion!

-- Winepunker

Tags: Sprit, Grappa, Italien