Royal City Syrah 2008

IMG_2612


Den första provningen i
AuZone efter exilen blev riktigt lyckad, SQN & Giaconda presterade båda högre än mina vildaste fantasier (rapport kommer, no worries) - självsäkert spektakulära i radikalt olika stil. Men, en förväntad elitspelare från Washington lade sig samtidigt platt i övermogen och oxidativt kokt starkvinsstil. Royal City från Charles Smith var ett redigt stolpskott utan förtjänster. Men, vi var flera som misstänkte att något skumt hänt med buteljen, korkläckage eller någon annan slags oxidation kändes troligt. Tuvan som stod för de flesta vinerna (bara SQN var min, kvällens vinnare, sanslöst bra) hade dekanterat Royal City vid lunch, på pappret borde det gjort susen men det verkade som luftningen ställt till det på futtiga sex timmar.
Bara att gå hem, göra en kontrollmätning och se om vår gode
Charles klantat sig och alla förståsigpåare inte har en aning om lagringspotential (WA pratar om 2028, svårt att tro).

Royal City Syrah 2008
Charles Smith Wines, Stoneridge Vineyard, Columbia Valley, Washington State, USA
Härligt köttig doft, tjock svart frukt, slaktbänk, charkuterier och rökt fläsk. Massor av solmogna biggaråer och skogshallon, lite torkade örter och en hel del läckert skitig undervegetation. Den är oerhört seriös och väl sammansatt. Det finns en liten puff av rotfrukt/överkoncentration men den försvinner efter tio minuter. I munnen är den bred med choklad, rökt kött och massor av mörka plommon. Alkoholen är absolut där (15%) men är samtidigt inte påträngande eller dominant, tanninerna är prominenta och sammhetslena, silkiga, läckra, tuggbara - svansen kryddig och lätt eldig, kryddig och personlig med liten jordig & mineralstinn ton i eftersmaken. Det är seriöst, redigt moget och djävligt gott.
Betyg:+++

Det finns inte en likhet, eller, det gör det men gårdagens vin var en väldigt oxiderad och åldrad variant av dagens butelj. Här har vi mognad (2028, vaffan! bara att fetglömma) och klass, balans och bredd med magnifik koncentration och intressant & provocerande djurisk komponent - absolut inte en starkvins-soppa med äppelskal och fudge.

Jag låter en slatt vara kvar i fem timmar, den breddar sig och utvecklar nejlikor och mynta, grillad entrecôte och färskt blod. Inte ett spår av gravkammare eller muggiga toner, men, vänta inte för länge - det är bara att dricka upp detta, färdigt och på absolut topp.

-- Winepunker

blog comments powered by Disqus