Pheasant Vineyard 2010

IMG_1815


Jag har
lite (helt osakligt) svårt för rockstjärne-vinmakare, de är ju trots allt bönder och inte artister med divalater, eller? Visst kan jag acceptera ’promotors’ som Peter Gago, ’directors’ som Angelo Gaja och ’wheeler dealers’ som Robert Mondavi men sådana som Charles Smith kan jag normalt inte med - åtminstone till dess man träffar dem eller noga provat deras viner. Man måste jobba mot sina egna fördomar, hela tiden...

Vore
K Vintners alster bara lite sämre skulle attityden vara aningen svår att svälja, det är så lång från Aubert de Villaine, Claire Michel & Rick Kinzbrunner man kan komma. Men, det är förbannat bra viner och Charles Smith verkar vara en kul filur trots solglasögonen och all rock’n-roll - det är ju inte påklistrat utan verkligen från hjärtat. Vinerna från K Vintners är mycket ambitiösa, rena med uttryck och definition, respekten för druva & terroir är total (vinerna under märket ”Charles Smith” är generellt enklare och inte lika intressanta, givetvis med vissa undantag).
De senaste närkontakterna med systervinet ’The Deal’ har varit
strålande respektive avvaktande.

K - Syrah, “Pheasant Vineyard” 2010
K Vintners (Charles Smith), Wahluke Slope, Walla Walla Valley, Washington State, USA
Intensiv & primär doft med hallon, björnbär & köttigt anslag, lite eldig och tyvärr aningen osammanhållen ännu. Under kvällen utvecklas peppriga toner, sötlakrits & dämpade fat, lite njurtalg och slaktbänk tittar fram, den är ung men samtidigt mycket lovande med uppenbar potential. I munnen är den läcker med rena syror och fina silkiga & superba tanniner, den är lätt köttig under en matta av dansant och saftig svart & röd frukt. Den är varm i kroppen utan att bli eldig, rik utan att bli påträngande och saftig utan att bli syltig. Svansen är fruktdominerad, lite dämpade kryddor och aningen blodstänk i övertonerna, ännu ganska fruktsöt i eftersmaken, för primär i nuläget tyvärr. Ungdomen dominerar helt fortfarande, den behöver några år på rygg för att dämpa de ystra & sprittande tonerna. Eftersmaken är perfekt balanserad med intensiv & ren primär frukt, druvmaterialet är oklanderligt och handlaget känsligt. Snygg och god, men avvakta för att låta kryddor, undervegetation, blod & inälvor komma fram mer.
Den bättrar sig hela kvällen, blir läckrare och läckrare med med kött & parfymerade övertoner, men når tyvärr inte över 2+, även om den är i det absoluta övre registret. Ett par år och 3+ lär sitta som en smäck.
Betyg:++(+)

Gillar man Syrah i sin oförställda och rent uttryckta form måste man prova det här, den är klar och köttig som en ung Côte-Rôtie med fruktdrivet hos en ung Beechworth. Fast, i en ren och mer avskalad kostym - väldigt mycket ’syrahsity’ om uttrycket tillåts. Nästa flaska får vänta till 2014.

-- Winepunker

blog comments powered by Disqus