RODA I (och lite annat från PrimeWine)

IMG_1210


Moderna byggen i Spanien finns det gott om (byggen som inte påverkas av fastighetskrisen), revolutionen har pågått en tid och det poppar upp välgjorda saker från både klassiska och 'nya' distrikt. Resultatet har varit rätt lyckat men en del berättigad kritik har hörts från olika håll rörande avsaknaden av personlighet och en alltför nedhyvlad profil endast konstruerad för vissa feta amerikanska kritiker (även om Big Jay verkar vara ute ur bilden efter en del skitosande aktiviteter i just Spanien).

Visst, även för Punkarn har en del saker varit för mycket, enbart dyra fat och svartfruktig koncentration är inte på långa vägar samma sak som kvalitet.
Priorat senast lyfte inte riktigt och andra djupdykningar på senare år har lämnat mig frågande. Det sagt, mycket är samtidigt för djävla bra med personlighet och egensinnig framtoning (ibland med ansträngande mycket fat, men det kan funka ändå så länge an inte är fatfobiker). Det blir hela tiden bättre, pendeln svänger alltid in till jämviktsläget.

IMG_1179


På en sortimentsprovning häromsistens hos
PrimeWine ställdes några av Descendientes de José Palacios (alltså Alvaro & Ricardo) viner från Bierzo upp, fatprover med galet koncentrerad Mencia är man inte bortskämd med. Jag förväntade mig mest ett slag i ansiktet och en serie viner som glider ihop i sin närmast extrema koncentration, och fick tre mycket personliga och nyanserade saker placerade i en uppenbar kvalitetsstege. Le Faraona fanns inte på plats tyvärr, det hade varit kul och känna om det går att vässa stilen ytterligare jämfört Moncerbal.

Petalos 2009 [+(+)] har en ganska generös framtoning utan att bli flabbig, röda & svarta bär samsas med kryddor i omedelbar stil, smaken är balanserad med fina syror & behagliga sandiga tanniner, ganska dansant på det hela taget. Villa de Corullón 2010 [++(+)] är ett helt annat djur, ung (givetvis) och intensiv med packad svart & röd frukt uttrycker den närmast Syrah-lika drag, en del fat ligger lite utanpå just nu men materialet är sanslöst högklassigt. Smaken är en explosion av tät solmogen frukt med härliga syror och fräschör trots koncentrationen. Högst upp på stegen den här gången står Moncerbal 2010 [+++], ett djuriskt och skogigt fruktmonster med kryddor, blommor, skit & tjära blandat med floral frukt och besynnerligt charmiga rena drag, den har personlighet och druvskärpa. Smaken är tät och ännu oförlöst men klart mer komplex än lillebröderna, här har vi något som kan växa till sig enormt. Bierzo kräver mer forskning, detta var mer intressant än jag upplevde det senast vi provade på bredden.

IMG_1180IMG_1181


Bredvid stod
Les Terrases 2010 [+] & Finca Dofì 2010 [+(+)] från Priorat (samma Alvaro Palacios) som enbart uttryckte frukt & kraft, lite av de karikatyrer på Spanien kritikerna ojar sig över. Visst, det är gott & balanserat men ganska anonymt i tät, strömlinjeformad och polerat plastikopererad stil med en rejäl dos dyra fat (och inte heller så snyggt integrerat som i vinerna ovan). Faktum är att jag börjar känna en gnagande tveksamhet till Priorat, de är goda (men opersonliga) unga och hitintills har jag inte känt att de lagrar speciellt bra.

IMG_1186


Då lyfte Bodegas Roda betydligt högre, en slitvarg bland alla 'nya spanjorer' som håller Riojas fana högt sedan tjugo år.
Roda Reserva 2006 [++] & 2007 [++] är båda redan härligt tillgänglig, glada och rödfruktigt rena, inbjudande och svårt läckra med oväntat nyanserade fat. Roda I 2006 [++(+)] är tät & tjock med väldigt dyra fat och en fruktstruktur som står emot bra, lite kul funky & skitiga toner dessutom, riktigt lovande men bör flyttas ned i källaren ett par år minst för att få sin tredje +. Så, för att se vad lite tid kan göra, bara som jämförelse, plockade jag fram en butelj från ett av '00-talets allra bästa årgångar.

RODA I Reserva 2004
Bodegas Roda, Rioja, Spanien
Först tänker jag ’kork’, men nej, det vädrar ur på några minuter. Istället tittar en ganska kryddigt djurisk sak fram, kanel, våt päls, skog, undervegetation och massor av solmogen röd frukt parad med lite pyrande ved och en hel del (ganska snygga) fat. Det fins en del Bordeaux-lika drag med ceder och våt mylla. Under kvällen växer den i glaset, lite vanilj dyker upp och frukten drar ganska tvärt åt söta körsbär & grillat kött, den är klart eldig men alkoholen stör inte alls. I munnen är den eldig och bred, tanninerna är tydliga och sandiga, läckra, lite mocha och knäckiga toner blandar sig med högklassig röd körsbärsfrukt. Svansen är lång, lite bitter och kakaostinn men samtidigt skärpt, syror och frukt är på plats. Eftersmaken är fylld av kakao och torkade örter, den har mer att ge, det är bara början på resan.
Betyg:++(+)

Jag har svårt att inte gilla detta, det är seriöst, mycket välgjort och så där lagom spanskt i stilen. Tanniner & syror är på plats, alkoholen kontrollerad och bra balanserad, på det hela taget ett snyggt bygge. Skitgott, men jag tror toppen är några år bort, återbesök 2015.

-- Winepunker

blog comments powered by Disqus