Mellandagsamarone med AuZone

IMG_1806


Mellandagsprovning i AuZone brukar vara en synnerligen avslappad tillställning helt utan seriösa inslag, temat går oftast lite på tvärs mot vanliga provningar och samtliga är på lagom glöggfryntligt humör. Det brukar bli ovanligt pladdrigt och larvigt men samtidig rejält underhållande, man vårdar invektiven bättre när stämningen är på topp.
I år svennade vi till det rejält, temat blev en BYOB med ’Amarone’ - den så högt skattade vinsorten ”hemma i stugorna” som Juholt skulle uttryckt det. Själv dricker jag Amarone mycket sällan, de flesta buteljerna jag samlade på mig i en avlägsen ungdom har sedan länge (med skamlös förtjänst) sålts på Auktionsverket även om någon ströflaska ligger och trycker i undangömda hörn.
De festa i AuZone verkar som jag ha en lite njugg inställning till Valpolicellas stolthet. Så, lite förvånad blev jag allt när en BYOB med företrädesvis mogna saker lätt gick att dra ihop (eller är det så att de flesta har enstaka gamla buteljer kvar som man inte vet vad man skall göra med).

Varför är jag lite avigt inställd mot Amarone då? Tja, efter moderniseringsvågen runt 1994 blev kvaliteten och konsistensen betydligt bättre. Utan röta och med bättre hygien blev givetvis vinerna vässade och fruktdrivna, men samtidigt lite personlighetslösa och alltför ofta lite väl söta och inställsamma.
I kombination med stor efterfrågan och en hel del fulamarone i marknaden lyckades man devalvera varumärket en hel del. Dessutom är det en stil som är lätt att tröttna på, alkostinna fruktbomber med sötma är svåra att para med annan mat än ost, de är inte speciellt användbara viner helt enkelt.
Skall man idka lite självrannsakan är det en trendfråga också givetvis, när landsbygdsbolaget
alltid har en Amarone som ’toppvin’ i butiken osäkrar jag (rätt eller orätt) reflexmässigt min revolver.

Allegrini Amarone 2006
Allegrini, Amarone della Valpolicella Classico, Veneto, Italien
Ungdomlig och eldig doft, lite parfymerad med tjock svart frukt, tjära, choklad & kaffe, liten mynta, antydan till trä. Den utvecklar en del karamell, och tyvärr en del Dulcivit™. I munnen är den hyfsat tät, tjock svart frukt med eldighet, dämpade sandiga tanniner, lite fruktsöt med choklad och sura mörka körsbär. Tyvärr finns en del soya i svansen, en liten dissonans i eftersmaken och den ger på det hela taget ett litet enkelt intryck.
Betyg:+

Inte imponerad, den är OK men saknar självständig struktur och har en tvättad personlighet. Inte alls som jag mindes dem förr.

Joseph Moda 1995
Primo Estate, McLaren Vale, South Australia, Australien
Enormt kryddig doft, tät med röd & svart frukt, viss mynta, aningen volatila drag men inte så det stör. En del enbär & grillat kött tittar fram, lite klister & hallon, och en massa klassiska cedertoner, att det är en Cabernet känns under vinmakningen. Syrlig i munnen, bra balans med tät röd frukt, lätta trätoner och en del kåda & rosmarin, rökig svans med körsbär & vattenpipa. Snygg & rätt personlig, lite bittert avslut. God & mogen.
Betyg:++

Det mumlades om doft av ’Östra stranden’ från Magnus, jag själv tyckte tonerna av ceder på näsan var lite udda och hade det inte varit för att andra viner också doftade en del mynta hade man - kanske - gissat på något annat. Men, ingen kläckte ur sig att det
inte var en Amarone. Druvorna är helt underordnad tillverkningsteknik, så fort man fick in den i munnen tvekade jag inte en sekund om att den hörde ihop med övriga viner.

Allegrini Amarone 1995
Allegrini, Amarone della Valpolicella Classico, Veneto, Italien
Kryddig doft, lite återhållen & diskret med tydlig mognad, kaffe & choklad, en del äppelskal utvecklas efterhand, fudge & lite matta drag, läder och teakolja i övertonerna. Helt mogen i munnen, svart & tjock frukt, körsbär & bitter choklad, sura plommon och lite karamell, bra silkiga & väl definierade tanniner. Eftersmaken är fylld av lakrits och tyvärr en del klister, liten mynta avslutar. Den är rätt god men har varit bättre, den är klart på väg utför med lite volatila och oxidativa drag.
Betyg:++

Inte en likhet med #1, detta är en djupare koncentration och en helt annan komplexitet. Tyvärr är den på väg utför och har säkert varit betydligt intressantare för några år sedan.

Campo del Gigli 1998
Tenuta San Antonio, Amarone della Valpolicella, Veneto, Italien
Aningen volatil i anslaget, svartfruktig & tät med eldiga drag, körsbär & sura plommon, lite nysågad tall i snyggt kryddig stil. Tät & tjock smak, packad av körsbär, lakrits, anis och tuggtobak. Tanninerna är tydliga, fina, solmogen bitter svans, massor av kaffe i mycket vuxen stil. Den känns seriös, men ett litet volatilt inslag och en väl bitter eftersmak drar ned betyget.
Betyg:++

Campolongo di Torbe 1998
Masi Agricola, Amarone della Valpolicella Classico, Veneto, Italien
Kryddig doft med toner av trä, solbakad röd & svart frukt och eldig mineralitet, den har klara drag av klassisk tawny port, kanel & tjock av biggaråer. I munnen är den tät med rejäla tanniner, tjock svart frukt, körsbär och en del slånbär, nötig & lite sotig med lakrits och definierad bitterhet i svansen. Lång och läckert kryddig eftersmak med tobak och kirsch. God i väldigt klassisk kostym, känns mogen.
Betyg:++

Det här var den mest klassiska av dem alla, lite ruffiga och försiktigt orena drag förhöjer upplevelsen. Kvaliteten upplevde jag som högre på sista vinet, men stilmässigt är nog
Campolongo di Torbe vad jag föredrar.

Marion Amarone 1999
Marion, Amarone della Valpolicella, Veneto, Italien
Ännu ungdomlig på näsan, ganska fatig med liten mynta, tjock svart körsbärsstinn frukt med snyggt dämpade eldiga drag, ceder & kaffe med ganska elegant & lätt parfymerad framtoning. Härligt ren & röd frukt i munnen, körsbär galore, plommon & slånbär, ren och skärpt snygg med sandiga fina tanniner, lakrits & antydan till salmiak i svansen, kryddig & lite snyggt bitter eftersmak. Utmärkt, och jag tror den kan lyfta sig en pinne med lite mer tid om frukten kan sätta sig bara lite till.
Betyg:++(+)

Den här är lite elegantare, lite snyggare och lite (förmodat) mer användbar. Den har renhet och personlighet och är inte enbart byggd på kraft. Inte helt illa alls faktiskt.

Tja, vad skall man säga här då? Det är inte så illa, mycket alkohol och smak men samtidigt inte så kladdigt och inställsamt som jag förväntade mig. Nu var det genomgående högklassiga viner, dessutom med ett undantag vällagrade saker som fått blomma ut helt. Jag kan nog göra plats i källare & hjärta för några buteljer skulle jag tro. Vi gick alla hem väldigt glada i alla fall…

-- Winepunker

blog comments powered by Disqus