Caviste & Bristly

Martin Berggren på Caviste & Gabriel på Bristly har i alla fall en sak gemensamt, de nasar båda Pierre Moncuit från Mesnil sur Oger. Som av en händelse lanserade Caviste en låda den 10/5e innehållande bl.a. Delos (BdB 100% Grand Cru) i princip samtidigt som Bristly släpper samma vin på Bolis den 1/6e. Med 15 Ha egen grand cru är Pierre Moncuit en rätt liten spelare, 125000 flaskor per år i runda slängar och en ganska låg profil.

IMG_1238IMG_1239IMG_1241


Pierre Moncuit Brut Grand Cru Blanc de Blancs Delos
Pierre Moncuit, Mesnil sur Oger, Champagne, Frankrike
Väldigt mycket Mesnil i doften, kritig med ren citrus och strama ungdomliga drag, lite brioche och limeskal. Hög syra i munnen, ren & snygg med flintig framtoning, stram, seriös med fin mousse. Lite gröna äpplen och mineraler i svansen, klar potential med något år på rygg. (Enbart ’08-frukt, Caviste 245:- / Bristly 289:-, kap oavsett leverantör)
Betyg:++

Pierre Moncuit Brut Grand Cru Rosé
Pierre Moncuit, Mesnil sur Oger/Ambonnay, Champagne, Frankrike
Lätt doft av hallon och mineralig stenkross, lite grillad citrus och ett uns nyslaget gräs. Höga rena syror i munnen, trädgårdshallon och lite röda vinbär, massor av mineral och en liten kul bitterhet i svansen. Liten rökig eftersmak, seriös och vuxen men behöver lite tid för att gå ihop. (Enbart ’08-frukt)
Betyg:++

Pierre Moncuit Brut Grand Cru Millésime 2004
Pierre Moncuit, Mesnil sur Oger, Champagne, Frankrike
Doft av cirus & stenkross, bra bredd med rondör, nybakad brioche, valnötter och rosor. Den är härligt bred med crème brûlée, och en del exotisk frukt i övertonerna, ganska utvecklad faktiskt. Smaken är rik och fylld av rostad citrus, ren & läcker med bredd och massor av uppstramande mineral, syrorna är exakta men förvånande gräddiga och inbjudande, lite nötter & flintkross i svansen. Seriöst till max, ett par år till i källaren och den kan nog växa ytterligare.
Betyg:++(+)

Martin visade i vanlig ordning bara det som kommer i 'nästa låda', han har ju inget egentligt stående sortiment utan bara en långsam ström av utvalda ihopplock från en producent åt gången. Gabriel har ett gediget dito å andra sidan, totalt 57 viner ställde han upp den här gången (alla provades) och en del är riktigt djävla bra. Bäst i test är nog dyrgriparna från Italien och en del sanslöst läckra Ch9dP.

Domenico Clerico presterade nog allra bäst,
Barolo Pajana 2007 [++(+)] har redan en fint utvecklad och elegant kryddigt rödfruktig doft, härlig röd frukt och bärande strävhet, oerhört seriös. Barolo Ciabot Mentin 2007 [++(+)] står inte efter alls, ganska stram, floral och med stadig ännu oförlöst struktur är den mycket lovande. Kanske kvällens bästa vin var Barolo Percristina 2004 [+++], härligt utvecklad doft, fylld av underbara florala, parfymerade och rödfruktiga aromer, den är packad med exklusiva kryddor. I munnen är den dominerad av höga syror, superb klass, enorma tanniner med sandig struktur. Ge den tid och en storhet kommer att titta fram, mycket tid.

Något helt annat hittar vi från Sicilien, en triss från
Girolamo Russo (Etna Rosso, företrädesvis Nerello Mascalese) med ’a Rina 2009 [+], Feudo 2008 [++] och San Lorenzo [++] presterar strålande med tanke på priserna. Det är riktigt kul viner, lite olika stil, elegant rödfruktiga och lite funky, dansanta och fyllda av drickglädje i mycket personliga paket.

Châteauneuf-du-Pape 2010 från
Domaine Saint Prèfert överträffar med råge 2009, 2007 & framförallt 2008. Både Classique 2010 [++] & Réserve August Favier 2010 [+++] är briljanta med härliga expressiva hallon, nyanserade och packade av kryddor och fräschör. Det känns som 2010 är en riktig killer. Dessutom Domaine Saint Prèfert Blanc 2011 [++] är härligt dansant med fina syror och blommigt citrusdränkta aromer, mycket lätt och läcker för att vara en Ch9dP.

En liten flagga måste höjas för
Oliver Bernsteins bourgogner också, dyra som stryk, packade med fat & koncentrerad 2009-frukt visar de på en oförlöst och lite gruffigt ruvande storhet. Det sagt, med all de här faten vet man inte vartåt det barkar (fast, har man någonsin provat en ung DRC blir man rätt oroad av faten också). Det känns som Gevrey-Chambertin Premier Cru Les Champeaux 2009 [++(+)] och Chambertin Clos de Bèze Grand Cru 2009 [++(+)] har potential, rikedomen i frukten borde hålla upp mot fataromerna även i längden även om oron finns kvar. Kommer de ut ur ekdimman och sakerna faller på plats kan det nog bli riktigt intressanta.

La Pèira 2009 [++(+)] & Las Flors 2009 [++] (Orbiers har jag egentligen aldrig gillat något vidare, men + blir det för ’09 i alla fall) håller samma klass som vanligt, galet rika, breda och lena i stilen med fat & kraft är det inget för de hjärtsvaga eller quercofoba. En liten brasklapp för de lite låga syrorna dock, jag får återkomma vad det lider med en mer ingående analys. Kan det vara så att syrorna är lägre än i ’07 & ’08? Aningen oroande i så fall.

Sedan var det en massa annat gott & blandat också, han har en redigt bra portfölj Gabriel.

-- Winepunker

blog comments powered by Disqus