Hybrider med AuZone

IMG_3375


Det är ett tufft jobb, men någon måste göra det. Ibland är det bra att köra ned på fälgarna rejält, om inte annat för att sätta det vanliga gnället om för mycket/lite fat, för mycket/lite svavel, för storskaligt, för mycket feta amerikanska advokater eller bara för mycket över huvud taget i perspektiv. Olle öppnade den här torsdagen luckan till kaninhålet och lockade ned oss alla i en malström av hybriddruvor egenhändig importerat från amerikanska kontinenten. Det skulle bli den mest surrealistiska jag varit med som sedan det
allra första blogginlägget jag gjorde för mer än sex år sedan.

En genomgång av diverse hybrider hittar ni
här.

Första fighten, 8st vita.

Shelbourne Vineyard 2013, Vermont, USA: Doft av citrus, mineral och lite pärongodis, dämpad aromatik med antydan till smultron, utvecklar en liten härsken ton efter hand. Syrlig i munnen, gul köttig frukt, aningen exotisk med grönfruktig svans. (Cayuga White)
Betyg: 0

Lincoln Peak Vineyard 2013, Vermont, USA: Dämpad doft, floral med toner av tvål & päron, neutral gul frukt, drar åt vingummi efterhand, känns lite svavlig. Syrlig och gulfruktig i munnen, sötaktig med vingummi och lite besk & grov svans. (La Crescent)
Betyg: 0

Shelbourne Vineyard 2013, Vermont, USA: Helt neutral doft, lite mineral och urvattnad gul stenfrukt. Smaken är helt blank, neutral och lite bittert syradriven, helt anemisk och avskalad utan frukt. Komplett meningslös. (Louise Swenson)
Betyg: 0

Rappahannock Cellars 2010, Virginia, USA: Väldigt besynnerlig doft, tvål & harts, våt päls och gamla rabarber, osunt kryddig & oxidativ. Höga syror i munnen, lite skämd övermogen frukt, aggressivt avslut, känns lite möglig liksom. (Seyval Blanc)
Betyg: 0

Durbacker Plauelrain 2012, Weisser Burgunder QmP Kabinett Trocken, Weingut Laible, Baden, Tyskland: Dämpad doft, lite fuktsoda & citronsaft, en puff av klister. Aromatisk i munnen, anständig balans, kryddig med viss köttig gul frukt, lite tvålig i eftersmaken, korrekt & på något sätt godkänd. Betyget är lite snålt, kvällens vinnare på vita sidan. (Pinot Blanc - alltså Vitis Vinifera)
Betyg: 0

West Shore Vineyard 2012, Vermont, USA: Söt & muscatlik doft, godis & parfym ned aromatisk grön frukt, mandel och vax. Lätt off-dry i munnen, viss spritz, aromatisk och parfymerad, syntetiskt avslut, lite grov beska i eftersmaken. (Traminette)
Betyg: 0

Snow Farm Vineyard - Utan årgång, Vermont, USA: Doft av Pellekulor™, syntet-godis och aromatiska päronkarameller, dessutom Midori™, fast härsken - direkt vidrig doft. Höga syror i munnen, stram med citronlika aromer, lätt bitter svans, osunda batterisyror dominerar. Betyget är generöst. (Vidal Blanc)
Betyg: 0

Wagner Vineyard - Utan årgång, Fingers Lake, New York State, USA: Doft av avlopp & sopor, gamla sportskor och brinnande kemifabrik. Ger ’petroleum’ en het ny dimension, stinker sunkig båtmack och kadaver - helt galet illa. Halvtorr, osund & oren, rutten frukt, avlopp och gamla bananskal, dessutom lång vilket inte gör saken bättre. Det värsta vita vin jag druckit. (Niagara)
Betyg: ---

Andhämtning i fem minuter, så röd/rosé flight:

IMG_3379


Cabin Fever - Utan årgång, Hazlitts Red Cat Cellars, Fingers Lake, New York State, USA: (Rosé) Doft av mysk & godis, aromatisk avloppston, päls, badsalt & harts. Halvtorr i munnen, tvål & jordgubbsgodis, vingummi & alltför höga syror. Hemsk! (Catawba)
Betyg: -

Snow Farm Vineyard 2012, Vermont, USA: Doft av rökt fläsk & BBQ-sås, dessutom jästa vinbär, helt muterad. Vansinniga syror, inga tanniner, helt utan struktur och balans, avskalas och direkt aggressiv. Inte kul alls. (Baco Noir)
Betyg: -

Fabbioli Cellars 2011, Virginia, USA: Fet doft, vanilj & hallonkarameller, syntetisk med klister och päls. Höga syror i munnen, lätta tanniner, lätt röd omoget kartig frukt, skitig känsla med klister i eftersmaken. Bedrövlig. (Chambourcin)
Betyg: -

Lincoln Peak Vineyard 2012, Vermont, USA: Fet och lite smörig doft, svart godislik frukt, hallonkola & vingummi. Höga syror i munnen, svart frukt, inga tanniner, slånbär utan kärvhet, röda vinbär i svansen, lätt köttig överton. (Marquette)
Betyg: 0

Schweigener Ruthe 2009, Graf Neipperg, Württemberg, Tyskland: Rökig & köttig doft, lite bränd svål och buljong, en del underliggande vilda toner. Lätta tanniner och höga syror i munnen, lite köttig mörk frukt, viss krydda i svansen, syrlig avslutning. Egen men drickbar. (Lemberger - alltså Vitis Vinifera)
Betyg: 0

Carolina Burgundy - Utan årgång, Duplin Wine Cellars, North Carolina, USA: (Rosé) Syntetisk & aromatisk doft, vidrigt godis från Sovjet, avlopp & gammal ost. Höga obalanserade syror, samtidigt kladdigt off-dry, bitter med kärva & bittra hartsiga toner, osunda sopor & besk fiskgalla i eftersmaken. Rent sinnessjukt dålig. (Muscadine)
Betyg: ---

Horton Vineyards 2010, Virginia, USA: Fet doft, fat & mörk frukt, sotig med tjära & mörka plommon, en del kaffe & trä. Hyfsat balanserade syror i munnen, kryddig mogen frukt, rondör med sandiga tanniner, utvecklad och anständig med tobak, choklad och körsbär. Korrekt och drickbar. (Norton)
Betyg: 0

East Shore Vineyard 2012, Vermont, USA: Stum & besynnerligt grillad doft, olja och tomatsalsa, märkligt söt & köttigt vidbränd samtidigt. Höga syror i munnen, avlopp & skämda jästa vinbär, ketchup och rabarbersjälk, helt hemsk. (St. Croix)
Betyg: -

IMG_3381


Man ställer sig stilla frågan ‘varför?’, det finns väldigt få förlåtande drag med de flesta av vinerna, se saknar balans & harmoni, smak & doft drar åt alla håll samtidigt och hälften av intrycken är direkt störande. Det är helt enkelt inte gott. Dessutom är det i flera fall helt bortom normala resonemang om njutbart eller inte, det är bitvis så vidrigt att glasögonen spricker. Ofta tar man i med kraftuttryck för att med retorisk schvung framhäva en ståndpunkt eller en tanke, nu försöker jag bara beskriva verkligheten på så neutralt sätt det bara går - det är inte vackert.

Det var en märklig känsla att i första flighten prova det värsta vin jag kommit i kontakt med, och sedan i andra fighten bräcka det bottennappet med marginal. Fan, jag trodde jag skulle få hjärnblödning. Båda 3- får
Castillo di Gredos att framstå som drickbart...

Det var skitkul Olle, men vi gör inte om det här - det får i så fall bli något för nästa generation, man klarar bara en riktig blitz i sin livstid.

-- Winepunker

blog comments powered by Disqus