apr 2012

Rüdesheimer Berg Kaisersteinfels Alte Reben 2008

IMG_1212


Tyskland 2008 har varit lite Jekyll & Hyde, ibland stramt & exakt med krävande men inbjudande syror och pikant mineralbittra toner, andra gånger tämligen anemiska med beska a’la 2006 och totalt avsaknad av charm. Det visade sig när krutröken skingrats att Nahe (mest Dönnhoff) & Pfalz klarade sig bäst, som vanligt bättrar de sig med några år på rygg. Tyvärr höll inte Rheingau riktigt måttet, det har varit en total besvikelse jämfört 2007 & 2009 om man undantar den riktiga arbetshästen,
Johannes Leitz.

Rüdesheimer Berg Kaisersteinfels Alte Reben 2008
Josef Leitz, QbA, Rheingau, Tyskland
Underbar doft, packad av mineral, skiffer och gråpäron, en del örtiga övertoner och antydan till honung, den är härligt stram och samtidigt ganska utvecklad. När temperaturen stiger kikar lite diesel och gröna Granny Smith fram. Smaken är rik, gröna äpplen, lite honung och härligt vässade syror. Kroppen är packad med mineral & rabarber, svansen ganska örtig med liten pikant bitterhet. Det är väldigt Rheingau och väldigt gott, betyget snubblar på 3+ men når inte riktigt upp, det finns en omogen/ogin ton i eftersmaken som precis drar ned betyget ett snäpp. Redigt gott är det i alla fall.
Betyg:++

Det här är precis så hög nivå 2008 från Rheingau lyckas lyfta sig till, det är fasligt nära 3+ men har inte den riktiga fruktomognaden och skärpan som krävs. På många sätt har 2008 revanscherat sig med tiden, men trots alla förtjänster finns lite av 2006-spöket i vinerna. Gott, men ingalunda stort.

-- Winepunker

Comments

RODA I (och lite annat från PrimeWine)

IMG_1210


Moderna byggen i Spanien finns det gott om (byggen som inte påverkas av fastighetskrisen), revolutionen har pågått en tid och det poppar upp välgjorda saker från både klassiska och 'nya' distrikt. Resultatet har varit rätt lyckat men en del berättigad kritik har hörts från olika håll rörande avsaknaden av personlighet och en alltför nedhyvlad profil endast konstruerad för vissa feta amerikanska kritiker (även om Big Jay verkar vara ute ur bilden efter en del skitosande aktiviteter i just Spanien).

Visst, även för Punkarn har en del saker varit för mycket, enbart dyra fat och svartfruktig koncentration är inte på långa vägar samma sak som kvalitet.
Priorat senast lyfte inte riktigt och andra djupdykningar på senare år har lämnat mig frågande. Det sagt, mycket är samtidigt för djävla bra med personlighet och egensinnig framtoning (ibland med ansträngande mycket fat, men det kan funka ändå så länge an inte är fatfobiker). Det blir hela tiden bättre, pendeln svänger alltid in till jämviktsläget.

IMG_1179


På en sortimentsprovning häromsistens hos
PrimeWine ställdes några av Descendientes de José Palacios (alltså Alvaro & Ricardo) viner från Bierzo upp, fatprover med galet koncentrerad Mencia är man inte bortskämd med. Jag förväntade mig mest ett slag i ansiktet och en serie viner som glider ihop i sin närmast extrema koncentration, och fick tre mycket personliga och nyanserade saker placerade i en uppenbar kvalitetsstege. Le Faraona fanns inte på plats tyvärr, det hade varit kul och känna om det går att vässa stilen ytterligare jämfört Moncerbal.

Petalos 2009 [+(+)] har en ganska generös framtoning utan att bli flabbig, röda & svarta bär samsas med kryddor i omedelbar stil, smaken är balanserad med fina syror & behagliga sandiga tanniner, ganska dansant på det hela taget. Villa de Corullón 2010 [++(+)] är ett helt annat djur, ung (givetvis) och intensiv med packad svart & röd frukt uttrycker den närmast Syrah-lika drag, en del fat ligger lite utanpå just nu men materialet är sanslöst högklassigt. Smaken är en explosion av tät solmogen frukt med härliga syror och fräschör trots koncentrationen. Högst upp på stegen den här gången står Moncerbal 2010 [+++], ett djuriskt och skogigt fruktmonster med kryddor, blommor, skit & tjära blandat med floral frukt och besynnerligt charmiga rena drag, den har personlighet och druvskärpa. Smaken är tät och ännu oförlöst men klart mer komplex än lillebröderna, här har vi något som kan växa till sig enormt. Bierzo kräver mer forskning, detta var mer intressant än jag upplevde det senast vi provade på bredden.

IMG_1180IMG_1181


Bredvid stod
Les Terrases 2010 [+] & Finca Dofì 2010 [+(+)] från Priorat (samma Alvaro Palacios) som enbart uttryckte frukt & kraft, lite av de karikatyrer på Spanien kritikerna ojar sig över. Visst, det är gott & balanserat men ganska anonymt i tät, strömlinjeformad och polerat plastikopererad stil med en rejäl dos dyra fat (och inte heller så snyggt integrerat som i vinerna ovan). Faktum är att jag börjar känna en gnagande tveksamhet till Priorat, de är goda (men opersonliga) unga och hitintills har jag inte känt att de lagrar speciellt bra.

IMG_1186


Då lyfte Bodegas Roda betydligt högre, en slitvarg bland alla 'nya spanjorer' som håller Riojas fana högt sedan tjugo år.
Roda Reserva 2006 [++] & 2007 [++] är båda redan härligt tillgänglig, glada och rödfruktigt rena, inbjudande och svårt läckra med oväntat nyanserade fat. Roda I 2006 [++(+)] är tät & tjock med väldigt dyra fat och en fruktstruktur som står emot bra, lite kul funky & skitiga toner dessutom, riktigt lovande men bör flyttas ned i källaren ett par år minst för att få sin tredje +. Så, för att se vad lite tid kan göra, bara som jämförelse, plockade jag fram en butelj från ett av '00-talets allra bästa årgångar.

RODA I Reserva 2004
Bodegas Roda, Rioja, Spanien
Först tänker jag ’kork’, men nej, det vädrar ur på några minuter. Istället tittar en ganska kryddigt djurisk sak fram, kanel, våt päls, skog, undervegetation och massor av solmogen röd frukt parad med lite pyrande ved och en hel del (ganska snygga) fat. Det fins en del Bordeaux-lika drag med ceder och våt mylla. Under kvällen växer den i glaset, lite vanilj dyker upp och frukten drar ganska tvärt åt söta körsbär & grillat kött, den är klart eldig men alkoholen stör inte alls. I munnen är den eldig och bred, tanninerna är tydliga och sandiga, läckra, lite mocha och knäckiga toner blandar sig med högklassig röd körsbärsfrukt. Svansen är lång, lite bitter och kakaostinn men samtidigt skärpt, syror och frukt är på plats. Eftersmaken är fylld av kakao och torkade örter, den har mer att ge, det är bara början på resan.
Betyg:++(+)

Jag har svårt att inte gilla detta, det är seriöst, mycket välgjort och så där lagom spanskt i stilen. Tanniner & syror är på plats, alkoholen kontrollerad och bra balanserad, på det hela taget ett snyggt bygge. Skitgott, men jag tror toppen är några år bort, återbesök 2015.

-- Winepunker

Comments

Sigtuna East Coast IPA

IMG_1209


För ett gäng år sedan (2006 tror jag det var) startades
Sigtuna Brygghus av bl.a. Håkan Lundgren (om ni minns Lundgrens Lager från Tärnö/Nils Oscar) och jag var besviken på de orena produkterna de slattade upp under Stockholm Beer Festival de första åren. Men, så hände något med produkterna runt 2008, ölen blev renare och uttrycksfullare med personlighet och en mycket vässad definition, det kändes som man drog på med humlen och fick ordning på processen. På något år travade de fram i topplistan och passerade i princip alla konkurrenter i Sverige. Nynäshamns Ångbryggeri får se upp, speciellt nu på senare tid när deras kvalitet har sviktat lite.
Dessutom,
världens bästa öl kommer som bekant från USA, ’West Coast IPA’ är i Punkarns mun den stil som glatt blandar det bästa från alla kanter. Rik & lagom alkopackad IPA mixad med underbart tokhumlad & parfymerad amerikansk microbrewey-tradition, dessutom tolkad av Sigtuna Brygghus. Hur fel kan det bli?

Sigtuna East Coast IPA
Sigtuna Brygghus, Motortown, Arlanda Stad, Sverige
Underbart humlad doft, parfymerad och karamellig med apelsinskal, lite plommon och häftig intensitet, den är enormt inbjudande med en liten eldighet, väldigt amerikansk och väldigt IPA. I munnen är den enorm, rik och kryddigt fruktig med fin markerad beska, alkoholen (7%) finns där men bidrar bara till rikedomen, den är perfekt balanserad och lång. I svansen hittar man en hel del torkade örter, toner av bränt socker och galet mycket högklassig humle, lite rökt med en känsla av kanel och lite myrra eller cigarrpuff dröjer sig kvar i oändligheten. Detta är riktigt djävla bra.
Betyg:+++

Som så ofta blir öl bäst när man gör en kopia av något från USA, de har en ryslig tumme med öldjävulen och det smittar av sig på små svenska bryggerier som anammar stilen. Jag undrar om inte detta är det bästa jag provat hitintills från Sigtuna Brygghus, allt sitter perfekt i ett superseriöst paket, en riktig tour de force. Kudos!

-- Winepunker

Comments

Deutz BdB med AuZone

IMG_1188


Jag hade inte tid att gå på varken den vanliga
champagnedagen (den har blivit lite väl brökig på senare år så det gjorde inte så mycket även om Bolly VVF tydligen gick att tjata till sig om man visste att den fanns, det är ett vin jag vill prova några fler årgångar av) och den alternativa dito (som hade varit skitkul att bevista, även om bubblet serverades i princip nollgradigt & utomhus, två notoriskt svåra förhållanden att prova vin under). Tack och lov hade AuZone en liten champagnevertikal schemalagd samma vecka, med Punkarn själv som ciceron dessutom.
Temat var snävast tänkbara, BdB från
Deutz, en klassisk liten storproducent (1,5 miljoner buteljer / år i runda slängar) med anor från tidigt 1800-tal. Sedan tidigt 1990-tal ägs och kontrolleras firman av Roederer, ett förhållande som knappast påverkat kvaliteten negativt men som varit instrumentellt i framtagandet av firmans lite larviga super-lyx blanc de bling Amour de Deutz (likkistan med en sex-liters för futtiga €3780 ger lite väl tydliga Armand de Brignac-vibbar, dessutom är den Madonnas favvo, bara det får i alla fall Punkarn att kväljas lite).

IMG_1189IMG_1190IMG_1191


Deutz Blanc de Blancs 1989
Deutz, Champagne (Aÿ), Frankrike
Helt mogen och fullt utvecklad doft, lite choklad och champinjoner, en del rostad citrus, ganska rökig och komplex med aningen karamell, utvecklar efterhand en del vinteräpplen, närmast fräscha ingrid-marie. Smaken är helt mogen med fina höga syror, lätt äpplig och ren med lång citrusstinn svans, en del nötter och mandel. Förvånande exakt och stram för årgången, djäkligt god på absolut moget maximum.
Betyg:+++

Deutz Blanc de Blancs 1995
Deutz, Champagne (Aÿ), Frankrike
Kryddig doft, lite rökig och aningen parfymerad, en del mogen gul frukt och snygg citrus, antydan till fudge, känns väldigt mogen och utvecklad. Smaken är rik, fylld av gul frukt och dämpade gräddiga syror, bred och mogen, lång och rökig mineralstinn svans, en del grillad citrus och nötter i eftersmaken. Syrorna är lite återhållna, och den känns väl utvecklad. En sämre flaska eller håller den på att tröttna en aning? Betyget är snålt tilltaget.
Betyg:+

Deutz Blanc de Blancs 1996
Deutz, Champagne (Aÿ), Frankrike
Kritig och parfymerad doft, fylld av flinta och citrusskal, mineralrök & gul ganska örtig frukt. Den är rätt utvecklad men samtidigt sammanhållen med väldigt skarpa konturer, intensiv, skärpt. Smaken är ännu ungdomlig med höga perfekt vässade syror, rätt asketisk och krävande med citrus & flintkross, krävande, lång och läcker. ’96 när den är som allra bäst.
Betyg:+++

IMG_1192IMG_1193IMG_1194


Deutz Blanc de Blancs 1998
Deutz, Champagne (Aÿ), Frankrike
Väldigt blommig och parfymerad doft, hyacint & citrusskal, rejält med mineral och krossad sten, utvecklar väldigt rökiga toner efterhand. I munnen är den gulfruktig, syrorna är fint balanserade och exakta, rökig & snygg i lite kryddig och aromatisk stil, väldigt parfymerad svans. God och väldigt tillgänglig, årgången är nog lite undervärderad.
Betyg:++

Deutz Blanc de Blancs 2002
Deutz, Champagne (Aÿ), Frankrike
Galet mineralstinn doft, massor av flintkross, citrus, hö, rosor & omogna persikor, en del snygga fat, choklad och rostade hasselnötter. Smaken är härligt bred, rik och packad med solmogen fin gul frukt, höga krävande syror och lång mineralstinn svans, den är exemplarisk och lovande. Trots det redan enormt njutbar. Årgångskaraktären är härligt utpräglad, fantastisk fysiologisk mognad parad med balans och rena syror.
Betyg:+++

Amour de Deutz (Blanc de Blancs) 2002
Deutz, Champagne (Aÿ), Frankrike
Klingande ren men väldigt dämpad doft med citrus & elegant parfymerad överton, massor av mineral, liten karamell & fat och en liten, liten kvist syrén. Den är ganska knuten ännu tyvärr. Smaken är lite knuten, det finns en massa under locket men det hittar inte riktigt fram, den är packad med mineral & citrus, lång och rökig med en del aromatiska toner. Den är fint utmejslad men behöver tid, den är i dagsläget inte bättre än den vanliga BdB, snarare motsatsen även om större potential går att känna.
Betyg:++(+)

IMG_1195


Deutz Blanc de Blancs 2004
Deutz, Champagne (Aÿ), Frankrike
Doft med bara mineral, flintkross och ståliga toner, lite gröna blad och själkiga örter, lätt floral och ungdomligt parfymerad. Smaken är för ung, moussen närmast skummande löddrig, fylld av bladiga och gröna aromer, lite omoget mineralbitter och ogin just nu. Man undrar vad det kan bli av den här, fruktmaterialet verkat inte riktigt hålla måttet.
Betyg:(+)

Några saker slås man av direkt. Årgångskaraktären är mycket utpräglad, deltagarna hittade tämligen rätt direkt. De stora åren (1996, 2002) är verkligen stora, 1989 överraskar igen genom sin förmåga att mogna med stil och 2004 lider av bristen på fruktmognad. Enda absoluta besvikelsen var nog 1995, den borde prestera betydligt bättre. Den upplevda dosagen är låg, vinerna är oerhört seriösa och har en underliggande aristokratisk och stram framtoning, inget fjäsk utan bara raka syror och en fenomenal
renhet. Amour de Deutz är bra, men ett rejält rip-off för 1595:- (den kan säker överraska med tiden, brasklapp för det) att jämföra med den vanliga ’02:an för 524:-.

Samtliga viner var inköpta på Bolis från 1998 och framåt, egenhändigt lagrade.

-- Winepunker

Comments

Colombis 2009

IMG_1196

Tyvärr presterade allas vår Grenache klart under förväntan på GreNePi-shootouten i AuZone nyligen, lite klumpighet i Barroches fall och en närmast beklaglig grov ton från Santa Duc gjorde inte druvan rättvisa. Tydligen får man leta efter dansanta toner och glädje på lite annat håll och från andra årgångar just nu; sålunda lappkast till en av Ch9dPs eleganter, Isabel Ferrando och 2009.
Mme Ferrando är lite av en nykomling i gebitet, hon startade 2003 efter en karriär i finanssektorn (vad är det som gör att alla dessa finanstomtar fastnar i vinträsket?) med drygt 13 Ha som sedan dess växt till drygt 15 Ha. Stilen för är utpräglat feminin och oftast åt det lite elegantare hållet, arbetet i vingården 'organic' men inte certifierat biodynamiskt. Seriöst & sansat men utan fanatism med andra ord, precis som jag vill ha det.

Colombis gör hon under eget namn vid sidan om Domaine St.Prefert, de sandiga plättarna 'Colombis', ’Terre Blanches’ och ’Le Cristia’ i närheten av Chateau Rayas gårdar är perfekta lägen för Grenache. Från drygt 60-åriga stockar med naturligt lågt uttag får hon ett i princip perfekt druvmaterial, vinet jäser i cementtankar och lagras på stora tronconique, resultatet är ofta närmast burgundiskt i struktur och finess. På många sätt är detta Grenache utryckt kompromisslöst och absolut, ett slags druvans eget kärnfulla haiku, inget går att ta bort och inget behöver tillsättas (utom mer tid i källaren möjligen).

Colombis 2009
Domaine Ferrando (Domaine St. Préfert), Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Underbart ren doft, hallon & fräscha röda körsbär, en fin touch av örter och lite vått grus, den är härligt dansant och eldigt inbjudande, ännu larvigt ung men ändå tillgänglig. Efterhand blir hallon & röda bär mer och mer dominerande samtidigt som doften växer, breddar sig och blir mer & mer pinotlik, efter ett par timmar är det inte på doften tvärsäkert vad som är i glaset, den är närmast burgundisk. I munnen är den eldig, rik och packad av röd solmogen frukt, syror och tanniner är på plats men väl inbäddade i ett eldigt mummelmos av hallon, körsbär, mandel, örter och lakrits. Svansen är feminin & läckert silkigt sträv, tydliga finkorniga tanniner med längd och ren GrenacheGlädje™, eftersmaken är eldig med snygg kryddig längd och underbar rödfruktig fräschör. Det finns redan en begynnande komplexitet men den har absolut mer att ge.
Betyg:+++

OK, jag är helt såld, den här hade givit pinoterna senast en rejäl match. När Grenache blir så här pratar den direkt med reptilhjärnan, inget larv, inga fat, inget lull-lull med uppstramande Mourvèdre eller Syrah, bara ren djävla högklassig Grenache. Det är nästan så man tappar andan, druvan är i centrum, inget annat. A Real Moment of Zen!

-- Winepunker

Comments

GreNePi med AuZone

IMG_1154


Det är något visst med Grenache, Nebbiolo & Pinot Noir; alla har en gemensam klang men samtidigt radikalt olika uttryck. De är liksom tre väldigt olika kusiner på samma skruvade släktträff, den glade lite tjocke kusinen från landet som super till för mycket och skrålar glatt i hörnet, den vrånge och torre farbrodern som har
väldigt engelsk humor och den charmiga sysslingen som visar sig vara högadlig (på den sida av släkten som inte är din) och kan sjunga opera (Puccini helst). Fast, alla har släktens höknäsa och utstående öron.
Alla druvorna har ofta likartad röd frukt, i lyckliga stunder samma dansanta glädje och samma omedelbarhet i uttrycket och kan alla under perfekta förhållanden utvecklas till komplexa storheter. De spänner tillsammans upp en gemensam smakrymd och är alla möjliga att förväxla med varandra, en sträv och lite kärvt mintig Pinot har vi alla blint satt i Piemonte och en ung dansant Grenache i Bourogne.
ET stod för kvällens övning, hur enkelt skulle det bli att skilja dem från varandra? Skulle det vara busenkelt eller ställa till bekymmer?

Gevrey-Chambertin, 1er Ceu Clos St. Jacques 1996
Lousi Jadot, Gevrey-Chambertin, Côte de Nuits, Bourgogne, Frankrike
Rödfruktig och lätt örtig doft, återhållen med en del mineralitet och aningen djuriska drag, toner av mynta, blommor och målarlåda. Smaken är fylld av röda syrliga bär, lite grusig mineralitet och tydliga men finkorniga tanniner, viss sälta och höga läckra syror. Eftersmaken get en känsla av röda vinbär och flintkross. God, men saknar helt typicitet eller utmärkande drag.
Betyg:+

Det börja bra, jag gissade tillsammans med många på en enklare men hyfsat snygg Nebbiolo. Inte ens när flaskorna kom fram gick det att vrida ur någon pinosity, tanniner och den lilla tonen av målarlåda & mynta fick oss alla på fel spår.

Falletto di Serralunga 2003
Bruno Giacosa, Barolo DOCG, Piemonte, Italien
Djup och lätt karamellig doft, choklad, läder och bränt socker, aningen skit & rejält solbakad röd frukt, en tydlig ton av mynta utvecklas efterhand. I munnen är den lätt ledig, rejält sträv med skärpta syror, den känns mogen med lätt rökig framtoning, rustik men god. Svansen är tyvärr lite bitter och grinig, viss sälta i eftersmaken.
Betyg:+

Att detta var en ärketypisk Barolo var det ingen tvekan om, att den var så ung som 2003 kändes lite avigt dock, trots årgången borde nog Giacosa prestera bättre.

Domaine la Barroche Terroir 2007
Domaine la Barroche, Châteauneuf du Pape, Rhône, Frankrike
Tät och eldig doft, intensivt rödfruktig med körsbär, hallon och söt parfym, en del nejlikor och kanel, nästan för mycket i sin alko-breda stil. Smaken är tät, eldig och packad med körbär & kirsch, lite lakrits & krossad mandel, viss finns där lite macchia/garrigue men bara en antydan. Svansen är lång & intensiv, maffig och rätt god men en liten grovhet tittar fram i eftersmaken, den känns dessutom rätt klumpig när temperaturen stiger i glaset. Betyget är generöst.
Betyg:++

Glasklar C9dP-07, den frukten och tyngden missar man inte. Svårt att sia om framtiden för den här dock, den känns aningen kantrad just nu i alla fall.

Costa Russi 1990
Gaja, Barbaresco, Piemonte, Italien
Underbart parfymerad doft med lätta örtiga drag i mycket komplex stil, rosor, antydan till fudge, en del fin mynta, mineralitet och nypon. Skitläcker! Kryddig i munnen, rejält sträv, goda tanniner och elegant röd frukt, lite solbakad med precis lagom värme, en näve grus och en droppe kaffe i svansen. Strålande!
Betyg:+++

Absolut en Barolo igen, fast det visade sig vara en Barbaresco. Fullkomligt strålande, dessutom var jag närmare tio år fel i åldersgissningen, den håller ihop perfekt. Underbar!

Escarpment Voyager Pinot Noir 2006
Escarpment Vineyards, McCreanor Vineyard, Wairarapa, Martinborough, Nya Zeeland
Läcker doft, intensiv med hallon, körsbär och rejält med pinosity, viss krydda med en del skogiga toner, uttrycksfull. Härligt köttig smak, tjock av skogshallon, röda körsbär och sötlakrits, fina silkiga tanniner, lång kryddig och pikant bitter svans. En liten eldig klumpighet i eftersmaken drar ned betyget tyvärr, jag tror inte den har potential att bli så mycket bättre.
Betyg:++

Att det var en Pinot var väl ingen tvekan om, men jag hamnade i Kalifornien faktiskt. Tyngd, fysiologisk mognad och de utpräglat mörka aromerna associerar jag sällan med Nya Zeeland. Av alla vinerna från ’06 i Insight Series är nog denna inte den bästa, Moana framstår i min gom som ett bättre uttryck för kapaciteten i Martinborough.

Gigondas, Préstige des Hautes Garrigues 2006
Domaine Santa Duc, Gigondas, Rhône, Frankrike
Tät doft, tjock med tjära och eldiga kryddor, en del krossade svarta körsbär, överextraherad men samtidigt med en del örtiag svala toner. Smaken är rejält sträv, tjock av tjära, kaffe, lakrits & grusflis, eldig kropp med kakaobitter svans, salmiak och lite gentianarot i eftersmaken. för mycket, för grov & klumpig.
Betyg:(+)

Tjära & körsbär fick mig givetvis att sätta detta som en Grenache, men jag landade utan tvekan i Priorat snarare än Rhône. De lite brännande bittra tonerna och fatbehandlingen fick mig att svänga ned till Spanien direkt. Ingen i gruppen gissade på Rhône vad jag kunde notera.

Failla 2008
Occidental Ridge Vineyard, Sonoma Coast, Kalifornien, USA
Läckert köttig doft med massor av läckra trädgårdshallon & en skvätt jordgubbe, skogig med intensiv pinosity, snygga fat, komplex och lovande med en lite fet överton, nästan stearin. Smaken är snygg, elegant och fantastiskt läcker, kryddig men med fräschör & aningen skogiga toner, packad av skogshallon och söta röda körsbär, lång och pigg med liten fruktsöt avslutning. Alldeles strålande.
Betyg:+++

En självklar Pinot, den här gången från Otago givetvis,
not. Det var ju fan att man blandande ihop USA & NZ, det trodde jag knappt var möjligt.

-- Winepunker

Comments

Wachenheimer Riesling 2010

IMG_1165


Efter ett par lyckade försök med Bürkling-Wolfs GG’s växlade vi ned för en instegsriesling från samma år (trodde jag), tyvärr (eller tack och lov) levererade Bolis inte den förväntade ’09:an utan en ’10 dök upp i leveransen istället (fast jag upptäckte det inte förrän efter jag provat vinet), alltså blev det inte samma år men jag trodde det var en ’09:a under halva kvällen, om ni fattar…

Wachenheimer Riesling 2010
Dr Bürklin-Wolf, QbA Trocken, Pfalz, Tyskland
Klingande ren, intensiv, mineralstinn och örtigt citruspackad doft med skiffer och aristokratiskt anslag, efterhand kikar exotiska aromer fram, passionsfrukt och sur mango. Visst finns där babyfett men ingen ton av grön-godis alls, fantastiskt med tanke på nivån. Den är förvånande stram med tanke på fruktmognaden det året (alltså 2009, som jag trodde det var), strukturellt påminner den om en Champagne 1996, syror och mineral i första rummet. Smaken är sylvass med exakta syror, flintkross och skärpta citrustoner, liten örtig känsla, lime och omogna persikor. Svansen är lite rökig och pinkant bitter, eftersmaken krävande och torr. Hade den haft lite rikare frukt skulle 3+ varit tveklöst.
Betyg:++

För futtiga 144:- är detta sinnessjukt bra, årgång och producentstil går i perfekt takt, achtung spitfeuer! När Riesling blir så här bra för så här lite pengar är det bara att ta på sig bad-shortsen och hoppa i med magen först…

-- Winepunker

Comments

Savitar 2005

IMG_1162


Nu när debatten om ’naturliga viner’ rasar som mest tänkte jag vara lite motvalls och korka upp en sådan där sak som alla renrasiga aktivister hatar, en äkta OZ Shiraz med extra allt och rejält med fat (fast ingen tillsatt syra 2005 i alla fall). Allt som är värt att säga om Ben G. är redan sagt, ett snille som lyckas bäst när han får jobba med eget material (dvs. urgamla dry-grown stockar och inga tillsatser, alltså naturligt så det förslår, ja djävlar!) och inte tvingas jaga parker-poäng, en ekvilibrist när det gäller att balansera maximal koncentration och balans (ibland slår det dock slint, framförallt under Mitolo). Just Savitar brukar jag gilla, speciellt 2004 har visat sig vara riktigt vass. Årgång 2005 provade jag senast 2007, då stum och svår med ogin framtoning. Man kunde misstänka att fem år på rygg skulle gjort susen.

Mitolo Savitar Shiraz 2005
Mitolo Wines (Ben Glaetzer), McLaren Vale, South Australia, Australien
Tät doft, lite fatigt chokladig i klassisk sydaustralisk stil, eldig med kaffe, nejlikor & anis, en hel julkaka faktiskt, blandat med knasmogna körsbär, kirsch och en del nymalen peppar ovanpå. Efterhand dyker det upp en hel del parfym, syrén och rosor. Det är intensivt, lite porrigt men samtidigt svårt läckert. Smaken är rent fruktig, svarta biggaråer och sötlakrits med fina syror, den är elegantare i munnen än i doften trots alkoholen (14,5%), lång med kaffe och eldig frukt. Tanninerna är exemplariska, sandiga och fint kakaogryniga, eftersmaken bred och lite mineraligt bitter. Gott, solitt & väldigt typiskt.
Betyg:++

Det är riktigt gott, lite väl bred och inte med spesten som 2004 har men ändå godkänt på alla plan. Fast, man måste tåla rikedom och våldspackad frukt. Detta är mer Frank Mitolo än Ben Glaetzer, det är mer tyngd än hjärna och lite mer Parker-fiske än egen personlighet men samtidigt svårt att motstå. Det som håller den nere på 2+ är främst en avsaknad av komplexitet och röst, detta är en megafon (en bra sådan) som skriker ut ett recept med många RPP (96 st för att vara exakt) snarare än en väl berättad historia. Inte illa, men vi vet alla att
Ben Glatezer kan så mycket mer när han bestämmer allt själv.

-- Winepunker

Comments

Domaine Coursodon med Caviste

Martin Berggren, minilangare extraordinaire, importerar oförtröttligt vidare små partier med rätt kul saker. Domaine Coursodon har i princip varit med från början när Saint Joseph fick AOC-status 1956. Idag står de efter tre generationer med 15 egna hektar & Jérôme Coursodon vid rodret starkt, minimal intervention, vildjäst, en veckas maceration i sval temperatur och bara lite lagom svavel (yay! lagom med svavel). Fatbehandlingen varierar från 5% nya till 100% nya (yay! fat) men hela tiden framträder bara en dämpad karaktär, tätt virke och mycket måttlig rostning.

IMG_1150IMG_1151IMG_1152


Domaine Coursodon Silice 2010
Domaine Coursodon, Saint Joseph, Rhône, Frankrike
Ren & snygg doft, svart & röd skärpt intensiv frukt med mycket druvtypisk framtoning, lätt rökig, antydan till hyacint & söta hallon. Smaken är balanserad och inbjudande med bett i syrorna, ren & fin frukt, slank & pigg med lite charkuterier och en del mineralitet. I svansen känner man lätt kirsch, den är rysligt god & rättfram, lite enkel men den trillar upp på 2+, precis.
(
100% syrah från flera av egendomens vingårdar med jordmån bestående av granit och skiffer. Lagring i 12 månader på stora och små ekfat varav 5% nya. Buteljerad i december 2011. Skördeuttag 36 hl/ha. 14% alkohol. 185:-)
Betyg:++

Domaine Coursodon L’Olivaie 2010
Domaine Coursodon, Saint Joseph, Rhône, Frankrike
Svartfruktig doft, parfymerad med björnbär, körsbär och en del nejlika, snygga mycket dämpade fat, liten eldighet med en del florala övertoner, lätt söt i frukten. Den känns lite stum och oförlöst, men lovande. Smaken är tät med bra sandiga tanniner, ren frukt med en del sötlakrits och lite krossad anis, en del mineralitet men den är lite knuten och stum. Troligen lovande, men lite svårbedömd just nu. 2+ blir det absolut, men här får man återkomma om några år.
(
100% syrah från 60-åriga stockar i den sydsluttande vingården L’Olivaie i närheten av St-Jean de Muzols. Mycket karg och granitrik jordmån. Lagring i 12 månader på stora och små ekfat varav 20% nya. Buteljerad i december 2011. Skördeuttag 30 hl/ha. 14% alkohol. 265:-)
Betyg:++

Domaine Coursodon La Sensonne 2010
Domaine Coursodon, Saint Joseph, Rhône, Frankrike
Tät & larvigt läcker doft med massor av perfekt mogen frukt, lätt varm med en del torkade örter, lite charkuterier och en del kryddor, mycket snygga fat, lite rökighet och en rejäl skopa körsbär och hyacint. Superb. Smaken är tät, smaskig frukt med fräschör och kraft, lätt rökig & mycket inbjudande. Det finns en kul kryddig känsla av fänkål och färsk dragon, sötlakrits och viss behaglig mineralitet. Strålande läcker men behöver tid, 3+ är den absolut i alla fall, kanske den bästa Saint Joseph jag provat.
(
100% syrah från 60-åriga stockar i vingårdar med mycket granitrika jordar runt byarna Tournon, Mauves och St-Jean de Muzols. Endast de absolut bästa druvorna har valts ut till detta vin. Lagring i 12 månader på 100% nya ekfat. Buteljerad i december 2011. Skördeuttag 34 hl/ha. 14% alkohol. 345:-)
Betyg:+++

Det här är alldeles utmärkt! Seriöst, snyggt,
modernt men absolut inte flörtigt eller insmickrande; bara djävligt gott med perfekt uttryck av druva och terroir. Det är nog det bästa Martin plockat in hitintills; fortsätt så! Fler tankar här.

-- Winepunker

Comments

Cuvée Marquise de la Tourette 1995

IMG_1153


Ibland hittar man överblivna buteljer i förrådet, en flaska som liksom blivit över av olika skäl. Cuvée Marquise da la Tourette från 1995 är några år före det riktiga kvalitetslyftet hos
Delas (Fabrice Rosset hoppade på tåget 1996 och Jacques Grange var vinmakare först 1998), kanske lite av en relikt från en sämre tidsålder då frukten var snålare och handlaget väl traditionellt. Terroir & frukt är i stort sett detsamma, skillnaden gentemot dagens resultat är remarkabelt.

Hermitage, Cuvée Marquise de la Tourette 1995
Delas, Hermitage, Rhône, Frankrike
Doften är dämpad och lätt kryddig, lite röda bär i mycket återhållen och nästan blyg stil. Efterhand kikar det fram lite peppar och ett stänk blod, aningen hö och lite kul skitiga aromer. Den är mycket mogen & finlemmad. I munnen är den slank med väldigt höga syror, lite mager & anemisk för min smak, frukten är rödvinbärslik med salt mineralitet och liten kärv bitterhet, tanninerna är ganska uttorkade, eftersmaken är redigt snål och aningen salmiak-besk. Den är godkänd så här på sin ålders höst, men den har varken kropp eller ryggrad för högre betyg, 1+ är precis vad den klarar.
Betyg:+

Det är godkänt, men bara med ett snubbel över mållinjen. Frukt, kropp och struktur håller helt enkelt inte ihop, den känns urlakad och aningen trist. Samtidigt är den nog precis som avsedd, ett ogint uttryckt jag gärna avstår annat än i undantagsfall.

-- Winepunker

Comments

Gastrologik

Det var fan vad segt det var att få bord, men på skärtorsdagen bänkade C & jag mig hos en av det nya krogstockholms gullegrisar. Gastrologik, nykomling sedan något år och redan gulddrakevinnare och högpresterare i White Guide med en förväntat avslappad attityd till mat och så kallad "fine dining" skulle bli skitkul att besöka. Man kan säga att förväntningarna var hyfsat högt ställda efter all hyllande press. Mat som följsamt anpassar sig till för dagen tillgängliga råvaror och avsaknaden av överprissatt vinpaket lockade kanske mest. Att luta sig tillbaka, låta köket och sommelieren jobba för brödfödan istället för att lusläsa en avsmakningsmeny och sitta och mrutta över halvusla viner varvat med öl eller sav eller var de nu må vara passar oss perfekt.

Givetvis tog vi ’stora’ menyn, sex rätter mer lite grums runtomkring. Före första rätten fick vi små stekta brödbitar med smör och körvel, gott och enkelt, följt av friterad lav med surdeg, lite effektsökeri tyvärr. Det smakade sur pors mest. En maräng med kycklinglever var ett uppköp, gott med fokus och tydliga smaker.
Första egentliga rätten med ostron och gurkgele & musselskum satt perfekt, brödet till var också högklassigt men kanske lite fantasilöst tillsammans med en aningen mjäkig getost. Redan här kändes det lite ängsligt och återhållet, borde man inte ta ut svängarna en aning? En rå pilgrimsmussla parad med creme smaksatt med surströmming var mer i linje med vad jag hoppats på, lite mer ’punk’ i maten liksom.

Andra rätten, slätvar & nässlor, gick i samma dämpade linje; välgjort & gott men lite tamt och försiktigt. Var fanns experimentlustan? En
fantastisk & härligt knaprig kalvbräss följde, traditionellt och exemplariskt hanterad, avvägd och finstämd. Vårkyckling med svartrot därpå, återhållet och nyanserat, men igen lite fantasilöst.

Den numera på finkrogar obligatoriska osträtten var rödbetor med ädelostcreme, gott & intensivt men jag har alltid föredragit osten i sin råa form med en marmelad och en bit kavring.

Efterrätterna slog in på en annan ton som jag tycker mer visar på nytänkande, en citroncreme & ramslöksorbet med fermenterad vitlök var både extrem och fantastiskt god, innovation och skärpa i perfekt harmoni. En extradessert med Ingrid-Marie gelé, nougat & karamelliserade hasselnötter stod inte långt efter, höga smaker i en virvlande kul komposition.

Vinerna, förutom Bürklin-Wolf Hogenmorgen GG 2007 som vi började sittningen med, var tråkigt nog alltför lättglömda. Tyvärr väldigt konventionella och lite för mycket i bakgrunden för en vingeek funkade de väl anständigt med maten, men även här skulle lite experimentlusta & drag i tänket inte skadat.

Sammanfattningsvis, så här dagen efter, måste jag säga att trots habilt hantverk och utmärkt kombination av känsligt utvalda råvaror är jag lite besviken. Jag vill ha mer pang-pang i maten, mer kontrovers och inte så mycket samförstånd. Det är gott, polerat & solitt, priset låg på tusenlappen jämt för maten och lika mycket för vinerna vi drack, ungefär vad det kostar idag. Men, jag
minns liksom inte maten, den finns där intellektuellt men inte i hjärtat.

Betyg:++(+) - de kanske kan spotta upp sig och slammra till maten en aning bara, det får bli återbesök om något år.

-- Winepunker

Comments

Montalcino med AuZone

IMG_1140


Det måste sägas att jag var
tämligen baissad inför torsdagens provning, Brunello/Rosso har varit lite på min shitlist under några år då jag tyckt att vinerna inte står upp för sitt ädla ursprung riktigt. En känsla av stereotypa & överprissatta produkter var allt jag kunde uppbringa inför kvällen, senast jag druckit riktigt bra saker var från mitten av 90-talet enligt rullorna. Skulle någon kunna få mig att omvärdera den ståndpunkten var det väl Jens då, en av föreningens italien-förespråkare med en skrämmande meritlista på intressanta provningar.

Poggio di Sotto, Rosso di Montalcino 2006
Poggio di Sotto, Rosso di Montalcino, Toscana, Italien
Mjukt rödfruktig doft, plommon & körsbär, lätt kryddig och ganska elegant. Smaken är fint rödfruktig, finkorniga tanniner med lite körsbär och krossad sten i bakgrunden, finlemmad och snygg men lite enkel i strukturen.
Betyg:+

Pian del Orino, Rosso di Montalcino 2008
Pian del Orino, Rosso di Montalcino, Toscana, Italien
Ungdomlig doft, sprittande rödfruktig med hallon och fräscha röda körsbär, den är närmast grenachelik i inbjudande juvenil stil. I munnen är den väldigt ung, massor av hallon och sura körsbär, höga syror och dansant frukt, lite lakrits och örter i svansen, mycket behagliga tanniner. Snygg, pigg och läcker.
Betyg:++

Hade jag fått detta helblint skulle jag inte landat i Toscana, inte en gång på hundra troligen. Det är gott, snyggt och formligen osar fransk Grenache. Enormt atypisk, och kul!

Salvioni Cerbaiola, Brunello di Montalcino 2001
Salvioni, Brunello di Montalcino, Toscana, Italien
Tät och tjock doft med kaffe, tjära, choklad och biggaråer, solbakad och fatigt kryddig, dessutom en del florala övertoner, hyacint och liten antydan till mynta. Smaken är tjock och rejält sträv, kärv med kaffe, lädersnöre och solbakad svart frukt, lite tjära och kakao i svansen. De känns aningen rå, skrämmande & grov men är samtidigt vansinnigt imponerande strukturellt.
Betyg:++

Poggio di Sotto, Brunello di Montalcino 1999
Pogio di Sotto, Brunello di Montalcino, Toscana, Italien
Solbakat kryddig doft, inlag av fudge & matta kolatoner, en del kryddpeppar och målarlåda i perfekt mogen stil, seriöst traditionellt, seriöst komplext & inbjudande. Smaken är mjuk, fylld av solmogen frukt, röda bär och laktrits, tanninerna är tydliga och perfekt sandiga. Svansen är kryddigt bitter med rå fänkål & antydan till terpentin. Underbar, klassisk, strålande & på absolut topp!
Betyg:+++

Det är var seriöst skitbra i superb klassisk utformning,
precis så här vill jag ha min Brunello, så tydlig och väl driven i tämligen elegant tappning.

Ciacci Piccolomini Vigna di Pianrosso, Brunello di Montalcino 1997
Ciacci Picolomini, Brunello di Montalcino, Toscana, Italien
Ganska kraftigt fatad, lite läckert fruktsöt med närmast karamelligt drag, knäck, kaffe & solmogna röda bär. En komplex ton av kåda/rosmarin finns där också, moget & läckert. Smaken är tät, sträv & mycket seriös, ganska rik & tjock frukt med en antydan till kaffe. Svansen är fylld av snyggt bitter kakao, lite lädersnöre och en rosmarinkvist, ganska krävande och kryddig eftersmak. Skitgod!
Betyg:+++

Det fortsätter bra, jag var snubblande nära att sätta Piccolomini som bäst men elegansen i Poggio di Sotto vann just den här kvällen, två strålande exempel hur det kan bli när allt faller på plats.

La Fiorita Riserva, Brunello di Montacino 2001
Fattoria La Fiorita, Brunello di Montalcino, Toscana, Italien
Mogen och komplex doft med massor av undervegetation, mineralitet & torkad frukt, liten antydan till russin och en del läderdojja. Mycket intressant, men en liten ton av etylacetat drar märker upplevelsen. Smaken är läckert & moget rödfruktig, en del torkade örter, sträv och rätt funky, rejält skitig eftersmak i närmast provocerande stil. Hade det inte varit för etylacetat i doften hade det blivit 3+ utan en sekunds tvekan.
Betyg:+

Ack så trist med doften, de som inte är lika (över)känsliga som jag rankade den här direkt bland de bästa. Tyvärr kan jag bara inte bortse från det jag närmast klassar som en liten defekt, en annan flaska hade kunnat vinna hela racet.

Castello di Ama, Chianti Classico 2004
Castello di Ama, Chianti Classico, Toscana, Italien
Ungdomlig doft med krossade körsbär, pigg svart & röd frukt, känns modern och väldigt klinisk. Smaken är ren och ungfruktig med körsbär & lakrits, snygg & på pappret väl sammansatt men känns enormt trist i sin avskalade och slimmade stil. Det är inga fel på tanniner eller syra, men i dagsläget ger den nästan ingenting.
Betyg:+

Betyget är nästan generöst, den var så anonym och intetsägande att jag knappt finner ord. Brukade inte Castello di Ama vara bra? Jag har minnen av La Cassuccia och L’Apparita som båda imponerat stort, borde inte ett vin för över 250:- ett år som detta prestera betydligt bättre?

Caprili, Brunello di Montacino 2006
Caprili, Brunello di Montalcino, Toscana, Italien
Lite skitig doft med läcker frukt, svarta och röda bär i omedelbar stil, lite mynta och en hel del riktigt mörka körsbär. Smaken är mycket rättfram, eldig och läcker med behaglig fathatering, sandiga exemplariska tanniner, kroppen är körsbärsfruktig och ännu ganska ung även om bitarna börjar falla på plats. Direkt, generös och no-nonsense. Gott!
Betyg:++

Jag känner mig i alla fall tillfälligt omvänd, mycket av det här smakade som jag vill minnas att Brunello tog sig ut förr. Väldigt personligt, väldigt olika stilar och väldigt gott (och väldigt dyrt, de bättre vinerna sniffar alla på 1000:-), dags att börja investera lite månne? Tackar så mycket Jens, alltid lika intressant.

-- Winepunker

Comments