apr 2016

Nya Zeeland Chardonnay med AuZone

thumb_IMG_5251_1024


Tillbaka till mitt allra mest älskade
Nya Zeeland, landet där vinintresset inte föddes men fick sin första hink bensin slängt på elden när C & jag cyklade runt nordön under början av 90-talet (C fortsatte sedan i några månader till när jag åkte hem till gråkallt Stockholm och skapade mig en karriär, fan vet vems beslut som var klokast). Vad jag gillar mest med Kiwiland är deras absoluta fokus på kvalitetsviner, förmågan att kapitalisera på 80-talets boom kring Sauvignon Blanc, återinvesteringen i griniga Pinot Noir och omläggningen från OZ-kopior av fetfatschardonnay till vad vi ser idag. Visst har de ett rejält försprång på röda sidan, om inte de bästa pinnarna vi ser idag växer till sig till stora viner inom några år blir jag förvånad (jag tror att de första stora vinerna på Pinot Noir är buteljerade redan, 2018 får vi se). De vita på Chardonnay har inte kommit riktigt lika långt, jämförelsen med Bourgogne blir oundviklig och underläget är om möjligt ännu större än på röda sidan. Så, vad presteras då just nu? En bukett med vad jag tycker är rimligt representativt från hela landet ställdes upp med ett par jokrar som jämförelse.

thumb_IMG_5252_1024 thumb_IMG_5253_1024 thumb_IMG_5254_1024


Kumeu River, Coddington Chardonnay 2008
Kumeu River Wines, Kumeu/Huapai, Auckland, Nya Zeeland
Ganska stram & mineralstinn doft, flintig med en del blommor, snygga ganska dämpade & nyanserade fat, liten elegant rökighet i bakgrunden, rakryggad med attityd. Ren & klangfull i munnen med höga rakbladskärpta syror, citrusskal och citron, grusig mineral, lite limeblad och härlig snärtig fräschör. Perfekt balanserad i sin vässade & ganska krävande stil, dessutom med begynnande mognad - rätt härlig utveckling på fem år sedan senast. Betyget är snålt, den är snubblande nära 3+.
Betyg:++

Snacka om elegans, en snärtig och avskalad riktigt skärpt mineralbomb. Otroligt läcker i sin minimalistiska stil, en annan dag mot andra viner hade det lika gärna kunnat bli 3+.

Black Estate Omihi Chardonnay 2011
Black Estate, Waipara, Canterbury, Nya Zeeland
Besynnerlig parfymerad doft, massor av blommor - syrén, hyacint & rosor i ett sammelsurium son drar åt tvål & badsalt, dessutom rejält med flintkross & grus, knölade gröna blad och en lite stjälkig överton. Ganska besk i munnen med höga syror, lätt kärv, citrusskal och ganska aromatisk framtoning, egen & vuxen men markerad beska i svansen gör den svår att gilla.
Betyg:0

Helt obegriplig, jag har upplevt den som normalare förr men det hör funkar inte alls. All parfym och beska gör den till och med svår att identifiera som en Chardonnay, den är rent muterad. Dagens absoluta besvikelse bland Kiwisarna (trist egentligen,
Black Estate Pinot Noir är grymmegod).

Ata Rangi Craighall Chardonnay 2012
Ata Rangi, Martinborough, Nya Zeeland
Mjukt smörig doft, massor av snygg gul stenfrukt & citrus, markerade men nyanserade fat, lätt blommighet och en skopa syrlig & fräsch exotisk frukt, flintkross & musselskal i botten. Höga syror i munnen med klang och utmärkt balans, massor av gul & grön citrus, snygga fat, limeblad och en puff av rabarber, fin mineralitet och lång aristokratisk & lite kryddig svans, rätt mycket ek men ack så snyggt. Betyget är generöst.
Betyg:+++

Ata Rangi, mest känd för sin Pinot Noir givetvis, skäms verkligen inte. Detta är riktigt lyckat även om både Felton Road och Kumeu River stilmässigt passar mig bättre - det finns ett Kiwi-traditionellt drag här som minner om svunna tider, men djävligt gott är det.

thumb_IMG_5256_1024 thumb_IMG_5257_1024 thumb_IMG_5258_1024


Man O’War Valhalla Chardonnay 2011
Man O’War, Waiheke, Nya Zeeland
Rejält fatad på näsan, gul solmogen stenfrukt, grillad citron & rostade aromer, en del citrusskal och stenkross men den är aningen tungfotad. Rik i munnen, väldigt mycket fat, lätt rostad i stilen, grillad citron och en del stenkross, lite smörig textur, en del nötter och liten fatbeska i svansen. Rätt god men lite för burdus för mig, betyget är snålt.
Betyg:+

Senare årgångar presterar bättre, det känns här som
Man O’War jobbat på samma sätt som med sina betydligt vassare rödviner - något som inte alls är lika tydligt i 2012 och 2013, både med mindre rostade aromer och högre frukt. Man skall inte glömma att Waiheke är Cabernet-country framförallt.

Chassagne-Montrachet 1er cru Morgeot 2012
Fontaine-Gagnard, Chassagne-Montrachet 1er Cru, Bourgogne, Frankrike
Väldigt utvecklad doft, lite tvål och viss fet känsla, snygga & nyanserade men samtidigt ganska tydliga fat, närmast smörig i anslaget med gul väldigt mogen frukt, en puff av sommaräpplen och möbelpolityr. Fet, utvecklad och nästan äpplig smak, en del melon och citrusskal, fet gul frukt, bra syror men väl rustik och utvecklad svans, klart vaxig känsla i eftersmaken. Har den inte mognat väldigt, väldigt fort?
Betyg:+

Det.Känns.Som.Fontaine-Gaganard.Mognar.Snabbare.Än.Bananer - Det är djupt oroande hur FG utvecklas, så sexiga och snärtiga de är som riktigt unga inger förhoppningar, men alltför ofta tröttnar de med några år på rygg. Inte bara 1:er Cru heller, GC:erna påvisar samma besynnerliga kurva - och,
det är inte bara jag som noterat problemen.

Felton Road Block 2 Chardonnay 2009
Felton Road Wines, Central Otago, Nya Zeeland
Aromatisk och sanslöst läcker doft, nässlor & gul exotisk frukt, massor av mineral och färskt nytjärnat smör, en del mango & passionsfukt under en matta av fräsch citrus och ett helt grustag. Supersnygg i munnen, fet & krämigt texturerad, rakryggad med tät gul frukt & maxad mineral, superba fat, hög klang i syrorna med liten örtig överton. Lyxig, exakt, strålande & stilren med absolut gehör. Ett ess!
Betyg:+++

Som vanligt levererar
Block 2, en modern klassiker med klar blinkning år Corton. Varje gång slås jag av vitaliteten, energin och skärpan i det här vinet - och, resan Nigel & Blair gjort från ett snedfatat muskelknippe med underbett till denna aristokratiska och närmast feminina elegant. Kudos!

thumb_IMG_5259_1024 thumb_IMG_5260_1024


Kumeu River, Maté’s Vineyard 2012
Kumeu River Wines, Kumeu/Huapai, Auckland, Nya Zeeland
Djup & ren doft med massor av citrus, snygga fat, lite grönäppliga toner, koriander, rosor & supersnygg ek, känns ännu oförlöst men makalöst seriös. Rätt bred i munnen, kryddig och aromatisk framtoning med tydliga & sexiga fat, lite rökig med massor av citrus & stenkross, aningen vax och grillad citron, ganska maxad i högröstad stil. Den är vuxen och känns viktig, svansen är mäktig och väldigt seriös. Men, den behöver några år för att nå sin fulla potential.
Betyg:+++

Mycket imponerade, om
Block 2 sneglar mot Corton är detta mer Pulingy i sin lite biffigare stil - några år till på rygg för nästa butelj, skall bli fantastiskt intressant.

Liquid Farm La Hermana Chardonnay 2013
Liquid Farm, Santa Maria (60% Bien Nacido, 33% Dierberg, 7% Maldonado), Kalifornien, USA
Exotisk doft, lite gröngodis & funk med övermogen mango, passionsfrukt & citrus blandat med Dulcivit™, den är besynnerligt otydlig. Gröna päron i doften, dämpade harmoniska syror, ganska bred i texturen med kryddor och fetma, snygg citrus & faten är nyanserade, ganska egen men känns besynnerligt trivial. God, men borde den inte vara bättre? Är det en tidsfråga?
Betyg:+(+)

Den här blir jag inte klok på,
White Hill 2012 (Santa Rita Hills) från samma producent imponerade stort förra året, den här känns bara spretig och ’enkel’. Jag misstänker någon slags tunnel här, men fan vet, funket är lite oroande.

Några saker slår en direkt - konsistensen är hög, kiwivinerna håller provocerande klass - syrorna är mycket markerade men på fantastiskt klangfullt sätt - faten hanteras med förstånd, nyansrikedom och tanke och behagligt lite fläsk. Det är skitbra, faktiskt bättre än förväntat. Att
Felton Road Block 2 skulle hävda sig överraskade ingen, men att nivån på Kumeu River och Ata Rangi i princip är lika hög, stilskillnaden till trots, var det nog inte många sittande som väntade sig.

Visst, vi ser inga ”stora viner” i den här uppställningen, och vi lär nog knappast se några heller inom överskådlig tid, men det kommer - var så säker.

-- Winepunker

Comments

Chapoutier 2013 med Lively

thumb_IMG_5265_1024


Chapoutier är en producent jag har ett väldigt kluvet förhållande till. I början av vinkarriären för sådär 25 år sedan utgjorde Monier de la Sizeranne och den enklaste Cornas stapelvaror i källarförrådet, riktigt lyckade när det funkade men notoriskt opålitliga. Enstaka buteljer av Sizeranne 1990 ligger faktiskt kvar och trycker, en årgång jag säkert provat tjugofem gånger - den håller än men är på fel sida puckeln (andra årgångar har klarat sig betydlig sämre).
Kikar jag igenom
alla anteckningar drar det åt olika håll, från mitten av ’80:talet fram till nu är det nog ingen producent i Rhône som visat på så spretigt resultat - samma vin kan mellan hyfsat jämförbara årgångar pendla mellan svag + och snubblande nära 4+ även om konsistensen absolut har blivit betydligt bättre senare år. Sedan 2007 hittar jag ganska få floppar i registret, undantaget några av de vita toppvinerna som jag ofta upplever har en ansträngande klumpighet.

Så, chansen att få avsmaka några av de bästa 2013 dök upp via
Lively Wines, Sélection Parcellaires i jämförande provning inget man gärna missar.

Les Granits 2013
Chapoutier, Saint-Joseph, Rhône, Frankrike
Lite äpplig doft, snyggt aromatisk med citrusskal & blommor. Mjuk i munnen med aningen rostade hasselnötter, förvånande snygg & fräsch, grillad citron och lätt äppligt floral, god med aningen vax och behagligt biter svans. Syrorna lyfter vinet, det är riktigt bra.
Betyg:++

de l’Oree 2013
Chapoutier, Hermtage, Rhône, Frankrike
Läckert blommig doft, fint örtig med nyanserad mineral, citruszest och hyacint. Superb rondör i munnen, fin textur med nyanserade fat, läcker citrus och aromatiska toner, syrorna finns där, den är rik men inte det minsta klumpig, fin dämpad aptitretande beska i svansen. Alldeles strålande!
Betyg:+++

Jag
gillar verkligen inte vita rhôneviner (Ex Voto undantaget), men det här är skitbra - syrorna finns där och kvaliteten på druvmaterialet är närmast exempellös (100% Marsanne i båda fallen). Detta är viner som främst bygger på textur, men underliggande fruktrikedom och balans vi hittar ligger inte högklassig Bourgogne långt efter. Dessutom, faten är verkligen i bakgrunden - en nyanserad renhet jag inte hittat i Chapoutiers vita förut, jag är mycket imponerad.

thumb_IMG_5266_1024


Les Granits 2013
Chapoutier, Saint-Joseph, Rhône, Frankrike
Behaglig doft, lite rökig & köttig med fin mineralitet, blå snärtig frukt & snygga dämpade fat, expressiv och typisk med lite lakrits. Bra stram textur i munnen, ren och fruktig med fina tanniner, lite ungdomligt sotig svans med lakrits och stenkross. Riktigt lyckad.
Betyg:++

Le Clos 2013
Chapoutier, Saint-Joseph, Rhône, Frankrike
Lätt rökig doft, dämpade fat och packad med sval svart & pepprig frukt, råbiff och stenkross. Tät och ganska rökig i munnen, höga fräscha syror, rejält stoppad & tät med fenomenala tanniner, massor av mörk frukt och charkuterier, vital med hög volym på alla kanaler, ännu oförlöst men men absolut potential.
Betyg:++(+)

Hög nivå och klassiskt uttryckt terroir, ingen absolut asketisk renhet direkt men mycket välmtrukturerat och lovande -
Le Clos kommer garanterat att växa ett nummer med några år på rygg.

thumb_IMG_5267_1024


La Mordorée 2013
Chapoutier, Côte-Rotie, Rhône, Frankrike
Enormt läckert rödfruktig doft, parfymerad och köttig, galet ung med blodstänk, parfym och allmänt klassisk framtoning. Höga syror i munnen, finkorniga sandiga & prominenta tanniner, lakrits & mineral, dessutom en kul underton av muskot & kryddpeppar, efterhand dyker det upp en del järn & salmiak i svansen, den är väldigt lovande men ännu oförlöst.
Betyg:++(+)

Le Méal 2013
Chapoutier, Hermtage, Rhône, Frankrike
Tät doft, djup svart frukt, plommon & cassis, nästan lite söta mullbär, viss köttig ton med blod och inälvor, stenkross och torkade örter. Tät & koncentrerad i munnen, sträv, lakrits & torkade örter, kryddig med sandiga tanniner, nästan salmiak och dragonrot i svansen. Imponerade lagringsprojekt, kommer att växa under lång tid.
Betyg:+++

Klassiska uttryck,
Le Méal är i dagsläget ett nummer större och har absolut störst potential. Det sagt, La Mordorée har visat sig växa snabbt med åren, 2006 är skitbra redan och detta är absolut ett betydligt större vin. De känns båda behagligt traditionella dessutom, enda smolken är priset, 1199:- resp. 1599:-, men det kostar att ligga på topp.

thumb_IMG_5268_1024


Croix de Bois 2013
Chapoutier, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Maxad doft med jordgubbe & lite hallon, en del smörkola och elegant örtighet, snygg men lite enkelspårig. Mjuk i munnen, sötlakrits & hallon, lätt eldig med fin krydda, riktigt god men ger ett aningen enkelt intryck.
Betyg:++

Barbe Rac 2013
Chapoutier, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Massor av röda & svarta bär i doften, jordgubbe, hallon & en puff av cassis, fint örtig med bra & harmonisk värme. Rakryggad i munnen, bra tanniner & fina balanserade syror, snygg liten eldighet & sandig textur, lite lakrits & slånbär i svansen, torkade örter och massor av körsbär. God, kommer absolut att utvecklas.
Betyg:++(+)

Barbe Rac är klart det större och mer seriösa vinet, minde inställsamhet och betydligt bättre struktur & potential. Jag har inte varit speciellt imponerad av tidigare årgångar (inte provat så himla många om sanningen skall fram), 2010, 2005 och 1990 undantaget, men detta är riktigt bra - tyvärr samma sak här, priset är ett litet bekymmer (749:-).

Sammantaget är jag rätt positiv, speciellt till de vita och dyrgripen
Le Méal som verkligen skiner. Årgången verkar passa stilen och uttrycket i de vita, det ger en behaglig snärt man alltför sällan ser.

Vinerna släpps i små volymer den 20e maj.

Tackar Eric, alltid en förmån.

-- Winepunker

Comments

Breuer med Theresa, igen.

thumb_IMG_5248_1024


Theresa Breuer är i stan på vårvisit och presenterar traditionsenligt nya årgången, 2014 för tungviktarna och 2015 för plonket. Etiketten på Berg Schlossberg 2014 har den här gången framställts av Karin Mamma Andersson, tio år efter att hennes svenske sambo Jockum Nordström fick uppdraget 2004. Jag hamnade mitt emot Karin och bredvid Jockum på lunchen, Theresa snett emot - till och med Punkarn fick kippa efter andan i tsunamin av åsikter - kul kombo med vokala amatörer och den superprofessionella Theresa (nu vet jag allt som finns att veta om den asiatiska fruktflugan som ställde till det 2014 när värmen kom, hur man kämpade mot röta och vad vi kanske kan vänta oss av 2015 som är ett helt annat djur). Theresa är lika kul att språka med varje gång - så ödmjuk, jordnära och praktisk, och efter tio år helt ute ur fädrens skugga. Man kan inte annat än älska dessa unga dynamiska döttrar som sätter sitt märke i vinvärlden.

thumb_IMG_5222_1024


Spätburgunder Rosé 2015
Georg Breuer, Rheingau, Tyskland
Fräsch och behagligt rödfruktig doft med hallon & örter. Aningen off-dry munnen trots bara 4,3g men tanninerna stagar upp fint, hallon & röda vinbär, snyggt sammansatt på det hela taget.
Betyg:+

Detta är riktigt bra, bättre än 2014 som var kanske i enklaste laget - det är en riktig rosé där rödvinskomponenten får precis lagom spelrum, okomplicerad men tilltalande i sin rättframma stil.

Sauvage 2015
Georg Breuer, Rheingau, Tyskland
Maxad mineral i doften, stram med stenkross & flinta, ännu liten knuten med ungdomsfeta pärontoner. Intensiv & rasig i munnen, lätt spritz, ren med krispiga syror, snygg men behöver något år på rygg för att komma ihop.
Betyg:++

För ung, men mycket lovande - är detta en indikation på årgången ser det bra ut.

Breuer Estate 2014 (mgm)
Georg Breuer, Rheingau, Tyskland
Massor av läcker petroleum och citrusskal i doften, packad med mineral, gul stenfrukt, flintkross & limeblad. Kryddig & aromatisk i munnen, bra syror, fint strukturerad, bra rikedom och känns besynnerligt nog färdig att dricka - petroleumtonerna ger den ett läckert utvecklat och inbjudande drag.
Betyg:++

Detta är riktigt bra, men besynnerligt utvecklad - jag skulle gissat på
2012 eller 2010 till och med om jag fått detta blint, och det trots magnumflaskan. All skiffer & petroleum i kombination med total avsaknad av gröna aromer ger den ett direkt moget intryck, och det är dessutom den bästa Estate jag provat.

Terra Montosa 2014
Georg Breuer, Rheingau, Tyskland
Lätt grönäpplig doft, fräscha Granny Smith, massor av stenkross i ren & snygg kostym. Lite oljig textur i munnen, massor av mineral och rivet citrusskal, krispiga rena syror och kul litet örtigt anslag av dragon, känns förvånande torr trots sina dryga 8g. Riktigt god.
Betyg:++

Charta Wein 1990 (mgm)
Georg Breuer, Rheingau, Tyskland
Väldigt utvecklad med torkade aprikoser, gul exotisk frukt, limeblad & mango, en del petroleum och en puff av honung - förvånade frisk och vital. Bra syror i munnen, utvecklad men samtidigt sanslöst fräsch, liten kul skalbitter känsla, väldigt koncentrerad frukt med citrussuckat och oklanderlig balans. Ett ess, betyget är generöst.
Betyg:+++

Den här
Charta Wein är samma sak som Terra Montosa, premiärårgången liksom & dessutom på magnum - jämförelsen är oerhört intressant, jag hade aldrig gissat på en 1990 blint, snarare 2004. Fräschören och den modesta mognaden pekade på ett betydligt yngre vin. Visst kan torr Riesling utvecklas med behag och man lurar sig bland när buteljerna är lite större, men detta kändes närmast osannolikt. Bara att kapitulera, perfekt hanterat storformat är svårslaget.

Berg Rottland 2014
Georg Breuer, Rüdesheim, Berg Rottland, Rheingau, Tyskland
Massor av mineral och stenkross i doften, flintrök och parfym, försiktigt med citrusskal, fräsch och munvattnande med en del gröna blad. Bra rikedom i munnen, förvånande öppen, massor av citrus och mineral, ganska bred med exakta syror och hög klang, skitbra faktiskt! Mineralstinn svans med snygg beska. Alldeles utmärkt.
Betyg:+++

Nonnenberg 2014
Georg Breuer, Rauenthal, Nonnenberg, Rheingau, Tyskland
Doft av citrusskal med lätt aromatisk fethet, rabarber och gröna blad, lite stum och vrång i dagsläget men det finns en del under knutenheten. Väldigt tight i munnen, citrus & flinta, rakryggad och ren med massor av grus och örtig textur - men, den behöver tid, i dagsläget är den lite endimensionell och alltför knuten.
Betyg:++(+)

Jag sätter konsekvent
Nonnenberg före Berg Rottland, men inte idag. Den lite bångstyriga karaktären hos Nonnenberg verkar behöva mer tid för att komma ihop den här gången, man kan misstänka att med tiden kommer den ikapp men samtidigt känns besynnerligt nog koncentrationen lägre. Theresa är inte direkt förvånad över Nonnenberg i dagsläget, den är egensinnig i sin ungdom - snarare att Berg Rottland som ofta är lite grov visade på sådan harmoni tidigt, bådat min och Theresas favorit av de bättre 2014:orna, funkar nog för lite tidigare konsumtion.

Berg Schlossberg 2014
Georg Breuer, Rüdesheim, Berg Schlossberg, Rheingau, Tyskland
Rena mineralbomben i doften, flinta & kalksten, lite rökig i väldigt kompromisslös stil, elegant parfymerad med hyacint & rosor. Höga syror i munnen, tät men helt oförlöst, superbt strukturerad men saknar generositet i dagsläget, under knutenheten finns både fetma och makalöst textur, underbara syror och klangfull intensitet. Ge den tid, får den här blomma ut helt har vi något magiskt att vänta på.
Betyg:++(++)

Detta är en av de rikaste och mest lovande av alla unga Berg Schlossberg jag provat, fetheten och den närmast massiva mineralstinna kroppen kommer utvecklas fint om den får lite lagom med tid. Munkänslan är närmast burgundisk, rätt maxad faktiskt, blir spännande att följa det närmaste decenniet.

thumb_IMG_5240_1024 thumb_IMG_5249_1024


Berg Schlossberg 2004 (6-liter)
Georg Breuer, Rüdesheim, Berg Schlossberg, Rheingau, Tyskland
Underbart utvecklad doft med honung, citrusskal, petroleum & lite gräddiga rabarber, apelsinblom och en endaste bruten stjälk, underbar & perfekt mogen högklassig Riesling. Utvecklad och fet i munnen, honung, persikor och liten pikant bitterhet, en del skal och torkade örter, suckat & pomerans, fenomenalt utvecklad och i en härlig sexliters kostym. Betyget är närmast snålt.
Betyg:+++

OK, man måste inte ha en 6-liters för att ett vin skall utvecklas i lagom takt, men det underlättar. Lika kul varje gång med dessa stora buteljer, tio stycken gjordes,
Jockum fick en för etiketten 2014 och en drack vi upp nu. Det hade varit fantastiskt kul att jämföra med en vanlig butelj.

Berg Schlossberg 2004
Georg Breuer, Rüdesheimer Berg Schlossberg, QmP Auslese Goldkapsel, Rheingau, Tyskland
Rik, utvecklad doft med massor av honung, rabarber, läcker citrus och aprikosmarmelad, toppad med en härlig mineralitet, lite botrytis & crème brûlée. Rik och bred i munnen, strålande balanserad sötma, lätt karamell & aprikosmarmelad, vässade syror med härlig skärpa, perfektion i balansen. Alldeles strålande!
Betyg:+++

De söta från
Breuer är närmast ett olycksfall i arbetet, utsorterade druvor man inte vill ha i det torra vinet känns trist att slänga (om det inte är så illa däran som 2014 då allt som rensades bort slängdes direkt) och blir lite av en hobby-brygd i väldigt små volymer. Detta är tveklöst den bästa söta jag provat från Breuer, perfekt gehör och balans med behaglig sötma - en Auslese med dämpad botrytis och aboslut finess.

Tackar alla, Theresa, Cattis, Claes, Lotta, Stefan, Jockum & Karin.

-- Winepunker

Comments

Spanien 2001 med AuZone

thumb_IMG_5195_1024


Modernt (och gammaldags) Spanien från 2001, kan det vara något? Utskällt som få i internetbruset är ’Det Nya Spanien’, och kanske speciellt de årgångar som följde Jay Millers uppgång & fall - den tid som kom direkt
efter 2000/2001, de årgångar då man började dra på rejält med fat & koncentration i jakten på feta advokatpoäng.
Jag har själv mindre problem med detta än andra, men är samtidig absolut inte utan invändningar. Skall man generalisera, och det skall man, blir det snabbt några enkla tumregler: 1) - Toro är klumpigt 2) - Priorat skall drickas ungt 3) - Ribera är gott men alltför ofta stilmässigt lite grovt, och 4) - Rioja är gott utan att bli klumpigt, men 5) - Det går fan inte att placera något av de moderna sakerna, bara ärketraditionella saker hittar man adresslappen på.

Vintomas ställde upp åtta alster i varierande kvalitetsläge och traditionalistnivå, alla från 2001 och Spanien (skulle det visa sig) - min alldeles privata spådom var att de moderna riojorna skulle passa både mig & gruppen bäst.

thumb_IMG_5197_1024 thumb_IMG_5198_1024 thumb_IMG_5199_1024


Conde de Valdemar (Gran Reserva) 2001
Bodegas Martinez Bujanda, Rioja, Spanien
Rödfruktig doft, utvecklad med fin krydda och snygga klassiska fat, trätoner & nyansrikedom med en skopa dill, lätt att känna igen men samtidigt ganska anonym. Rödfruktig i munnen, bra syrlig balans & vanilj, snyggt slank med skärpa och bra fräschör, lite lingon och körsbär i svansen, utvecklar en puff kanel. Tyvärr alltför enkel. (Tempranillo 85%, Mazuelo 10%, Graciano 5%)
Betyg:+

Klassikt uttryck, men den är bara
för trist - liksom anonym trots att den skriker ”Rioja”. Jag har många varma minnen av Conde de Valdemar från 80-talet dock - annan tid, annat liv...

Castillo de Ygay (Gran Reserva) 2001
Marques de Murrieta, Rioja, Spanien
Utvecklad doft, ganska mörk frukt, lite våt päls och undervegetation, aningen köttig ton, lite burkig med ett uns tomatsoppa. Utvecklad röd och svart frukt i munnen, kryddig med stenkross, tobak & solbrända körsbär, bra syror, lite burdus med lakrits och tyvärr ganska dammig eftersmak. Känns lite gisten, men funkar hyfsat trots att tomatsoppan växer till sig efterhand. (Tempranillo 93%, Mazuelo 7%)
Betyg:+

Samma sak igen, fast den här är direkt trött - lite märkligt med tanke på alla urgamla
Murrieta man druckit under åren. Jag provade 1989 nyligen, den kändes ungefär lika åldrad - dammigheten och tomatsoppan känns besvärande efter någon timme i glaset. Fan vet om inte godbitarna från 50-talet hör till en annan & bättre era.

San Vicente 2001
Señorio de San Vicente, Rioja, Spanien
Doft av ceder, stall & mörk läcker frukt, solvarma moreller, stenkross & torkade örter, lite syrén och blod, intressant & modern på väldigt snyggt sätt. Utvecklad och sträv i munnen, tät med svart sval frukt, cassis & choklad, lite kaffe & snärtiga rena syror, bra balans & längd med kryddigt komplex svans. Modern på fenomenalt bra sätt, betyget är generöst. (Tempranillo)
Betyg:+++

thumb_IMG_5200_1024 thumb_IMG_5201_1024 thumb_IMG_5202_1024


Cirsion 2001
Bodegas Roda, Rioja, Spanien
Läckert djurisk doft, blodstänk & torkad röd frukt, plommon och florala övertoner, fatig med kraft i läckert intensiv & solbakad stil utan att tumma det minsta på nyansrikedom och elegans. Tät, sträv och svartfruktig i munnen med fräsch cassis, bitter choklad, tuggtobak & silkiga prominenta tanniner, lång med moccha & sötlakrits i svansen, komplex och nyanserad med supersnygga fat. Så långt från en karikatyr man kan komma. (Tempranillo)
Betyg:+++

För att vara representanter för det ’nya’ Rioja är både
San Vicente och Cirsion riktigt lyckade, rena och expressiva med koncentration helt utan klumpighet. Det lite blodiga tonerna och de superbt integrerade faten gör dem enormt personliga, inte Rioja på det sätt man växte upp med men samtidigt med ett uttryck som nog går att lära sig känna igen med lite övning. Det är inte utslätat, kanske svårfångat och oväntat men faktiskt skitbra. Både min och gruppens favorit.

Clos de l’Obac 2001
Viticultors Costers del Siurana, DO Priorato, Spanien
Utvecklad doft med lite päls, röd och solmgen frukt, aningen metalliskt drag med nejlikor och mörka plommon. Utvecklad, sträv och solvarm i munnen men med klart uttorkad känsla, lite bitter och svartfruktigt klumpig med fudge och ålderssyror. Den funkar men är på väg utför - den var bra mycket bättre för 11 år sedan. (Grenache 35%, Cabernet Sauvignon 35%, Merlot 10%, Syrah 10%, Carignan 10%)
Betyg:+

Här har vi problemet med
Priorat accentuerat, de tål fan inte lagring. Alla Priorat i den lite kraftfullare stilen verkar brytas upp efter bara några år, de är godast som unga (noteras bör att 1989 på magnum provades i november förra året, en betydlig bättre och mineraldrivet spänstigare version - producerad före parkerisering och millerism).

Alion 2001
Bodegas y Viñedos Alion, Ribera del Duero, Spanien
Solvarm och nötig doft, läder och undervegetation, torkade örter, känns alltför fylld av buljong och oxidativt grov burktomat. Solvarm i munnen, kryddig med vanilj och lädersnöre, lite torr och uttorkat oxiderad med tobak och bränt socker. Den är nog skakad på något sätt, så här stadd i kollaps skall den väl inte vara? (Tempranillo)
Betyg:0

Knas, alla anteckningar tyder på att
Alion skall hålla bättre än rå här, bara måste vara en skadad butelj.

thumb_IMG_5203_1024 thumb_IMG_5204_1024


Aalto PS 2001
Bodegas Aalto, Ribera del Duero, Spanien
Fatig doft med mynta & skärpt svart frukt, snärtig och vital med kaffe, choklad och strålande kryddig komplexitet, känns ännu förvånande ungdomlig. Tät & sträv i munnen, kaffe och liten mineralitet, intensiv med ett litet drag av överkoncentration, solbakad och krävande, slånbär och grus i svansen, en del ceder och trätoner. Ganska Bordeaux-lik men tyvärr väl besk i eftersmaken för högre betyg. Ändå, den bästa PS jag provat, de brukar vara ännu grövre än så här. Betyget är närmast snålt. (Tempranillo)
Betyg:++

Det är inte så illa, man hittar lätt klara paralleller med en överambitiös östra stranden från ett varmt år fast utan det exakta uttrycket. Fat och textur gör den väldigt internationell, svårplacerad och betydligt opersonligare jämte riojorna. Gruppen gillade den här bättre än jag, för mig är den snäppet för yxig.

Termanthia 2001
Bodega Numanthia Termes, Toro, Spanien
Tät och solbakad doft, liten pälsighet, tyvärr ganska kokt i stilen, mynta & fat, tät & svart vansinnigt mogen frukt. Solbakad och sträv i munnen, utvecklad med närmast vidbränd frukt, ganska best & bitter i lite uttorkad stil, kokt kaffe & rå potatis i svansen, lite läderdojjor, imponerande på sitt sätt men inte min grej med all beska och solbrända aromer. (Tempranillo)
Betyg:+

För mig är
detta en karikatyr - sol, kraft & skrämmande koncentration, en avart som går på knock men bara leder till huvudvärk. Detta är totalt finesslöst, inga viner från Bodegas Numanthia har imponerat på mig om sanningen skall fram. Skrämd blir man, men inte imponerad.

Slutsatsen då? Jo, inte helt oväntat är det de moderna riojorna som presterar bäst - snuskigt goda, väl sammansatta och sammanhållna med fokus, personlighet och nyansrikedom trots koncentration och intensitet. Dessutom är faten väldigt snyggt hanterade. Huvudproblemet är ”typiciteten”, om det nu finns något sådant.
Jag har noterat samma sak förr, det går liksom inte att invända mot hantverket men hur katten skall man låsa upp detta? Det är någon slags tråd i detta men jag kan inte lära mig identifiera ursprunget hos modernisterna, det borde gå på den här kvalitetsnivån men jag vet bara inte hur.

Lärorikt och gott i alla fall, tackar Vintomas!



-- Winepunker

Comments

Utländsk Cabernet Franc med AuZone

thumb_IMG_5168_1024


Cabernet Franc skall blandas eller komma från Loire, basta! Det verkar i alla fall vara den allmänna bloggosfäriska dogman för tillfället. Faktum är att jag generellt sett håller med, ren Cabernet Franc är lite svår om handlaget inte är det rätta - gröngräsiga aromer i varmklimatskoncentration kan bli direkt besvärliga och klarar man att hantera gräsligheten hamnar vinerna farligt nära Cabernet Sauvignon.
SE gillar inte Loire, men gillar
Cabernet Franc, temat var ”Icke Franska CF, eller i alla fall inte den där snåla gräsiga sorten” - inte någon kioskvältare i internetbruset direkt.

thumb_IMG_5169_1024 thumb_IMG_5170_1024 thumb_IMG_5171_1024


Burrowing Owl Estate Winery Cabernet Franc 2013
Burrowing Owl Estate Winery, VQA Okanagan Valley, British Columbia, Canada
Mjukt röd & blåfruktig doft, plommon & blåbär, lätt parfymerad, ganska neutral med lite nyklippt gräs, utvecklar Dulcivit™ efterhand med en godartad överton. Ganska snyggt rödfruktig i munnen, lena dämpade tanniner, lite eldig med plommon & finstämda kryddor, god men alltför enkel.
Betyg:+

Pasionado Cabernet Franc 2007
Andeluna Cellars, Tupungato Valley, Mendoza, Argentina
Packat med stenkross, ceder och hö i doften, örter och blommor blandas med cassis och blad, klassisk framtoning. Röd & svart frukt i munnen, bra balans i snärtig stil, syrliga bär med avvägda tanniner, vinbär & plommon, snyggt kryddig svans, pigg och dansant. Rätt god i lite avskalad stil, betyget är generöst.
Betyg:++

Det här hade jag placerat i Loire nio av tio i alla fall, det enda vinet i uppställningen som hade vad jag menar med druvtypisk karaktär. Rätt god men skall det smaka så här är
Frankrike ett bättre alternativ.

Foglio 38 - 2011
Azienda Agricola Fornacelle, Bolgheri, Toscana, Italien
Mjukt blåfruktig doft, ganska fatig med en del feta & smöriga toner, solvarma plommon och torkade örtkryddor. Ganska sträv i munnen, rödfruktig med bra syror, rakryggad, cassis och stenkross. Lätt rökt i svansen, kaffe och trä i eftersmaken, känns seriös men lite oförlöst.
Betyg:++

thumb_IMG_5172_1024 thumb_IMG_5174_1024 thumb_IMG_5175_1024


Maquis Franco 2010
Viña Maquis, Colchagua Valley, Chile
Djup solmogen blå frukt i doften, lite karamell och sötlakrits, lätt feta övertoner, viol och anis. Rejält sträv i munnen, kakao och liten stjälkbitter beska, vuxen och rakryggad med tät svart frukt, kryddig och örtig under fruktmattan, ganska krävande eftersmak med bitter choklad och lätt grön stjälkbeska. Kan kanske harmoniera med några år på rygg.
Betyg:+(+)

Duemani 2010
Azienda Vitivinicola Duemani, Costa Toscana IGT (Bolgheri), Toscana, Italien
Solvarm doft, kakao & kaffe blandas med tät svart frukt, örter och lite hö, koncentrerad och seriös, ganska snygga fat och en del nysågat trä. Tät & solvarm frukt i munnen, tjock med kakao, kaffe & solvarma plommon, en del fräscha körsbär och syrlig cassis, fina sandiga tanniner i ganska varmklimatig stil. Kraftpaket med förvånande balans.
Betyg:+++

Här har vi snyggt avvägd jämvikt trots allt pang & slammer, vi hittar en underliggande snärt som lyfter de ganska solbakade aromerna - dessutom finns en del gräsig druvkaraktär kvar, i kombination med ganska typiska italienska drag är det en vinnare.

Dedicato a Walter 2009
Poggio al Tesoro, Bolgheri/Bibbona, Toscana, Italien
Solvarm doft, mjukt kryddig med markerad eldighet, kakao & lakrits, lite körsbär och peppar. Len röd & svart frukt i munnen, täta sandiga tanniner, packad med torkade örter, lakrits & röda bär, tyvärr liten sälta svansen. Bra höga syror räddar vinet från klumpighet.
Betyg:++

Det är inte så illa men jag
upplever 2007 som ett bättre vin, det känns som frukten var renare 2007 - det är dessutom en bättre årgång än både 2005 & 2006.

thumb_IMG_5176_1024 thumb_IMG_5177_1024 thumb_IMG_5178_1024


Paleo Rosso 2010
Le Macchiole, Bolgheri, Toscana, Italien
Tät & fatad doft, karamell och choklad, kaffe & söt parfym, massor av djup mörk frukt, plommon & cassis. Tät & sträv i munnen, maxad svart frukt, sandiga tanniner, massor av kakao & choklad, örtkryddor, sot & lite grillad biff. Väl mäktig för min smak, men kan kanske utvecklas till det bättre. 2+ på ren vilja.
Betyg:++

Alla fyra italienarna är rätt goda i sin lite burdusa stil men det är bara
Duemani som har riktigt hög klang i min mun, Cabernet Franc mår bättre av svalare klimat eller att balanseras av andra druvsorter för att inte bli alltför genrisk i stil & struktur - det kunde varit vilken druva som helst. Men, första budet gäller i alla fall - det är gott.

La Jota Howell Mountain Cabernet Franc 2010
La Jota, Howell Mountain, Napa Valley, Kalifornien, USA
Gräsig doft, lite godisartad med uppstudsig frukt, hallonkarameller, gräs och söt cassis. Ganska slank & mörkfruktig i munnen, definierade tanniner, ganska elegant cassis & en del röda lite syrliga körsbär, rätt dansant & snärtig stil, god på enkelt & inbjudande sätt. Den kommer att växa med tiden.
Betyg:+(+)

Den är för ung och ger ett lite avigt intryck i dagsläget,
jämte Cabben är den helt underlägsen men samtidigt ett djur som kan bli kul med tiden. Vi får avvakta här och hoppas att frukten inte torkar in och blir anemisk.

Château Angelus 2003
St.Emilion, Bordeaux, Frankrike
Underbar, komplex och funkigt stallig doft, rökig med nyanserade fat, lite köttig & direkt vild med skogsbotten & kryddig ceder, en del rosor i övertonerna, superläcker men allt funket var ganska kontroversiellt. Mjuk i munnen, nyanserad frukt, strålande fathantering med mineral och grus i botten, täta strama & sandiga tanniner, rejäl längd i klassiskt snitt. Ett ess. Årgången fungerar fint trots all värme, betyget är närmast snålt.
Betyg:+++

Att detta var en Bordeaux var helt tveklöst, vilket slott kändes osäkert men att vi spelade i elitserien kändes självklart. Det är något speciellt med riktiga skit-bordeauxer, full sväng mellan äckel och beundran i en virvel av klassiska markörer. Man skulle kunna tro att årgången är ett problem men erfarenheten av 2003 blir bättre och bättre, de lite dyrare vinerna från östra sidan har utvecklats betydligt fördelaktigare än jag någonsin vågade hoppas på.

Tackar SE, intressant som vanligt.

-- Winepunker

Comments

Gammal Madeira med AuZone

thumb_IMG_5126_1024


BLH, vår residenta Madeira-kran ställde upp åtta gamla unika buteljer som krävde absolut uppmärksamhet - allt från svårligen identifierbara gamlingar till rent uråldriga klassiker. Hela historien bakom varje butelj och de mer eller mindre underbyggda antaganden som gjorts vid identifieringen av kropparna redovisas utförligt i den skyldiges egen bekännelse här. Samtliga viner dekanterades en vecka före provinstillfället, en mycket förutseende försiktighetsåtgärd med tanke på de lite funkiga & instängda aromer riktigt gamla buteljer kan ha.

So, it begins...

thumb_IMG_5127_1024 thumb_IMG_5128_1024 thumb_IMG_5129_1024


Duke of Sussex Sercial
Blandy’s, Madeira
Elegant doft med bra djup, nätter och apelsinskal, lite harts och mandel, karamell och antydan till kaffe, liten besynnerlig men angenäm överton av rökt kött. Måttligt söt i munnen, avrundad och balanserad i lite avmätt och fet stil, nötig med begramott och torkad stenfrukt, mandel och valnötter i svansen. Snygg på näsan och rätt god men lite enkel i munnen.
(Troligen ’30-’40:tal)
Betyg:+

Rätt god i sin enkelhet, doften är betydligt bättre än smaken men helheten fungerar fint. Ett lysande exempel på hur enklare Madeira går att bevara.

Berry Brothers & Rudd Dry Sercial of High Quality
Berry Brothers & Rudd, Madeira
Nötig och dämpad doft, ganska stum men harts och parfymerade drag, oxidativ med hasselnötter och aningen dammig känsla. Torr och nötig i munnen, oxidativ i ganska sherrylik stil, till och med i texturen känns den som en sherry. Hyfsat balanserad med torkad frukt och kryddig svans, kaffe i svansen, tallbarr och alltför stumt avslut. Den är kort och ganska kantig, betyget är med absolut tvekan - men det är nog mest jag som inte gillar stilen, så knastertorr som den är.
(’60:tal)
Betyg:+

Rutherford & Miles "Rainwater" Madeira
Rutherford & Miles, Madeira
Doft av målarlåda, terpentin och mandelolja, kryddigt komplex med nötter, kompost och en hel klistertub, en del teakolja och farlig plast från tidigt cancerframkallande 70-tal, rena Nokia-stövlarna faktiskt. Söt i munnen, rik med nötigt djup, fenomenal balans, mandel & kanderad apelsin, knäck och tuggtobak, kryddig och komplex med riktig längd. Doften drar ned betyget, i munnen är den lysande.
(Buteljerad mellan 1918 och 1939)
Betyg:++

Igen, en
enklare Madeira som är alldeles utmärkt - ’Rainwater’ är ju knappast en storhet, inte avsett att lagras direkt. Ändå, närmare ett sekel på flaska verkar den inte ta skada av.

thumb_IMG_5130_1024 thumb_IMG_5131_1024 thumb_IMG_5132_1024


Antonio Gaetano Boal
Antonio Gaetano, Madeira
Djup doft, packad med nötter, kryddor och lite söt kokos, massor av kaffe och choklad, rökelse och sanslöst djup med mandel och nougat, den doftar som en Cognac jag aldrig kommer att ha råd med. Höga syror i munnen, kryddig & komplex med fatigt knäckiga aromer, nougat & suckat, snärtig i svansen med kaffe & kanel, lite läcker calamondin närmast, syrorna är superba - det drar mot exotisk frukt, väldigt, god och väldigt personlig.
(Troligen 1900-1920, buteljerad mellan 1939 och 1945)
Betyg:+++

Sandemans Select Reserve Madeira
Sandemans, Madeira
Finstämt nyanserad doft, dämpat kryddig med lätta nöttoner och ren & snygg parfym, lite apelsinskal och ett uns choklad - den har elegansen i första rummet. Söt & koncentrerad i munnen, kaffe & kanel med perfekt avvägda syror, lång med härligt kryddig svans - harmoni & elegans, alldeles utmärkt.
(Troligen 1890-1910, buteljerad på 1920:talet)
Betyg:+++

Luis Gomes da Conçeicao Lda Superior Old Verdelho 1900
Luis Gomes, Madeira
Djup doft, kraftfull med rostade aromer, karamell & kaffe, nötter & knäck, snyggt oxidativ med perfekt värme, suckat och mandelnougat - intensiv & komplex med ganska muskulös framtoning. Intensiv, tät och maxad i munnen med strålande syror, knäckig med citrusskal och kaffe, tuggtobak och enormt djup, fet & ganska fläskig textur, torkad stenfrukt & suckat, kaffe och nötter i svansen, enorm längd, eftersmaken tar aldrig slut. Absolut strålande vin, betyget är snubblande nära 4+.
Betyg:+++

Här har vi något väldigt speciellt, det är inte lika bra som
Lomelino senast men samtidigt inte långt därifrån. Rikedom, exakthet och expressiv stil i ett perfekt paket, hade bara syrorna och spetsen varit lite vassare (i.e. hade det varit en Bual) skulle 4+ suttit som en smäck. 116 år, magiskt!

thumb_IMG_5133_1024 thumb_IMG_5134_1024


Blandy Brothers Madeira Old Reserve Solera (?) 1950
Blandy’s, Madeira
Nötig doft, liten dissonans med kompost och/eller avlopp, men det är bara en minimal antydan, massor av torkad frukt, suckat, lätt målarlåda & mandel, liten gummiton, komplex och snygg med undantag för den lilla orenheten. Höga syror i munnen, väldigt nötig, en del apelsin och valnötsfnas, oxidativ men med finess, kaffe och liten beska i svansen, linolja och bitter choklad i eftersmaken, rejält lång.
Betyg:+++

Leacock Madeira, "AG Pacheco Bottled 1927"
Leacock, Madeira
Doft av målarlåda, julkryddor och medecinskåp, nejlikor och anis, lakrits och suckat, kryddig med en besvärande doft av kontaktlim och finkel. Doftar som en dålig Cognac i motsats till Geatano. Väldigt nötig i munnen med trä, harts och lädersnöre, kallt kaffe och markerad beska, klar alkobitter ton, kryddig och komplex men tyvärr tar finkeltonerna över. Charmlös och yxig eftersmak, faten och fulspriten är direkt besvärande. Trist, betyget är generöst - det blir ett plus enbart på att den är intressant - första budet missar vi här...
(Troligen 1800-1820, kanske äldre)
Betyg:+

thumb_IMG_5124_1024


Så här gamla viner är alltid en chansning, alltid är det något stolpskott - trist att det just skulle vara AG Pacheco. Det känns trist när alla förväntningar pyser av sig, men i det här fallet rör det sig knappast om en dålig butelj - problemet är uppspritningen, man har använt för dålig aguardente som slår igenom efter närmare två hundra år.

Annars var det precis hur kul som helst,
Luis Gomes är det bästa Verdelho jag druckit. Tackar BLH, en ynnest.

-- Winepunker

Comments