aug 2012

Castelgiocondo 2006

IMG_1444


Kvällen var tänkt att bli en revansch för
Domaine du Pegau 2005 som inte riktigt lyckades senast, tyvärr slutade det med ett efterjäst & fulfunkigt magplask packat av fotsvett och härsken rutten frukt. Faktiskt alldeles spektakulärt dåligt, det doftade fan ta mig veckogammal död wombat (tro mig, det är inte kul alls).

Så, snabbt lappkast till något helt annat.

För några år sedan satt Marchesi di Frescobaldi på de anklagades bänk i Brunellogate/Brunellopoli, härvan där många beskylldes för att blanda in andra druvor i den klassiska DOCGn. Efter juridiska habrovinker och DNA-analyser av buteljerat material slutade hela affären i ett stort ’?’, beskyllningarna mot Frescobaldi föll platt och inget kunde påvisas. Men, kollar man i Punkarns register av provningsnotiser rörande Castelgiocondo är det inte omöjligt att föreställa sig några klasar Cabernet eller annat i soppan.

Fast forward till idag, Castelgiocondo 2006 skrivs upp av en del
vintomtar, andra är mer tveksamma. Själv är jag lite lagom spänd att se om Brunellogate haft någon effekt på stilen.

Castelgiocondo 2006
Frescobaldi, Brunello di Montalcino DOCG, Toscana, Italien
Klassisk och lite kryddig doft med antydan till målarlåda & linolja, syrliga röda bär och bara lite lagom fat, körsbär & torkade jordgubbar, en del obryggt blommigt te på kul sätt. Den utvecklar luftig floral parfym, aningen fudge. Smaken är rödfruktig med höga syror, sura hallon, röda vinbär & plommon, tanninerna är prominenta på slånbärsvis, goda & tuggbara. Tyvärr är uppenbarelsen lite snål & kärv, svansen är torr och aningen bitter. Det fins en underliggande kryddighet, men den orkar inte fram riktigt under den lite aggressiva framtoningen. Det kan vara en åldersfråga, men i nuläget känns den gammaldags på ett inte helt charmigt sätt. Stramheten är positiv, men aningen mer frukt & lite mer glädje skulle gjort den gott. Den är rätt sträng.
Betyg:+(+)

Tja, jämfört med gamla notiser är detta aningen gammaldags, kul och lätt att känna igen men samtidigt inte riktigt min tekopp. Snålheten är just nu direkt besvärande, den kommer säkert att bättra sig om några år så resterande buteljer får vänta.
Jens Brunello-Bonanza från senast presterade enormt mycket bättre.

-- Winepunker

Comments

Naturlig Beaujolais med AuZone

IMG_1411


Ett aningen oväntat sommartema stod Claes för, 'Naturlig Beaujolais' skulle kanske sätta punkt för Punkarns skepticism och möjligen revanschera konceptet efter mitt inte helt friktionsfria möte med
Foillard tidigare. Jag kände mig rätt laddad faktiskt, en ganska nylig frontalkrock med Duboeuf Morgon (rätt rälig på syntetiskt gammel-industriellt vis) i bagaget fick utgöra ribban att hoppa över, förväntningarna var nog högre än farhågorna om oxiderade & fulfunkiga saker.

Morgon, Le Clos de Lys 2010
Joseph Chamonard, Morgon, Beaujolais, Bourgogne, Frankrike
Doft av röda bär & lingon, liten köttig ton, jordgubbe och överton av sjukhus. Smaken är rödfruktig med bra syror, ganska slank kropp, fruktren och korrekt men på det hela taget ganska enkel.
Betyg:0

Brouilly, Cuvée des Fous 2010
Jean-Claude Lapalu, Brouilly, Beaujolais, Bourgogne, Frankrike
Snyggt skitig doft, lingon, hallon och lite svettig dojja, hartsiga övertoner och aningen eldigt anslag. Bra tanniner, rik röd och svart frukt, känns tät och välstrukturerad, balanserad och seriös. Liten ton av blod & kött dyker upp efterhand, kul vilda aromer i eftersmaken. God & personlig.
Betyg:+

Régnié, Grain & Granit 2010
Charly Thevenet, Régnié, Beaujolais, Bourgogne, Frankrike
Rödfruktig och lite fet doft, anignen rökig med antydan till nymålad vägg, liksom våt färg, inte helt angenäm. Slank i munnen, rödfruktig och tyvärr lite klen i strukturen, kärv och enkel avslutning, lite slånbittra toner. Inte helt lyckad.
Betyg:0

Morgon Tradition, Le Cladet 2010
Jean Paul Thevenet, Morgon, Beaujolais, Bourgogne, Frankrike
Svart & röd frukt i doften, björnbär kanske, lite neutral med en viss ton av godis. Slank & lite ogin i munnen, lätt kemisk med ett aningen orent inslag, kartong nästan, precis på gränsen till OK.
Betyg:0

Morgon, Vielles Vignes 2011
Jean Paul Thevenet, Morgon, Beaujolais, Bourgogne, Frankrike
Antydan till vattenfärg i doften, undervegetation och tät svart frukt, blodstänk & charkuterier, nästan känsla av klassisk Syrah. Tät & rik smak, chark & råbiff, bra bred frukt, sandiga tanniner och lätt eldig kropp, fet avslutning med en liten själkigt grön ton. Seriös och förhållandevis krävande, läcker.
Betyg:+

Fleurie, En Rémont 2010
Julie Balagny, Fleurie, Beaujolais, Bourgogne, Frankrike
Elegant och dansant doft med trädgårdshallon & snygga rena florala toner, läcker och förvånande pinot-lik. Mjuka och eleganta tanniner i munnen, lätt med pigga hallon, glad & charmig med liten exotisk överton, enormt mycket ’Bourgogne’ i sprittande glad stil. Lyckad, betyget är i överkant.
Betyg:++

Fleurie, Simone 2010
Julie Balagny, Fleurie, Beaujolais, Bourgogne, Frankrike
Dämpat kryddig doft, utvecklad med lite skogsbrand, besynnerlig ton av dill & citrongräs, en del undervegetation och skogshallon, en hel del kul skitiga toner. Den är skogig i munnen, fylld av hallon & pors, sandiga fina tanniner, helt mogen med slanka peppriga drag. Avslutningen är kryddig med liten undervegetation, tyvärr finn en antydan till nagellack, god men inte skitbra.
Betyg:+

Morgon, Côte du Py 2010
Jean Foillard, Morgon, Beaujolais, Frankrike
Lite eldigt anslag i doften, fint rödfruktig med slånbär & lingon, lite floral, känns rättfram och redig. Aningen armhåla och dojja utvecklas, men inte så det stör. Smaken är aningen svettig & härsken, packad med svart frukt, slånbär och gräddiga syror backar fint upp de lite orena dragen. Den är god, men snubblar lite i renhet och definition. Det är trots orenheterna en något bättre butelj än förra gången.
Betyg:+

Morgon, Cuvée 3.14 2010
Jean Foillard, Morgon, Beaujolais, Frankrike
Doften är packad av svart och röd frukt, lingon och kul ton av linolja, massor av mörka plommon och lite äpplen, fylld av krossade kryddnejlikor men samtidigt tyvärr alltför mycket etylacetat. Smaken är tät och rik, fylld av söta körsbär, hallon och tyvärr en del klister. Etylacetat förstör upplevelsen. Det är nog egentligen en 2+, men blir bara en 0:a med de kemiska bastonerna.
Betyg:0

De uppenbara observationerna är i ordning: vinerna är generellt goda och välgjorda, de är förvånande olika i stil och utformning, de är rätt kul, det är överlag för dyrt. Att endast ett av vinerna var klart märkt av etylacetat och för mycket funk förvånade mig, speciellt renheten och parfymen i Balagnys saker visar på strålande handlag och potential för riktiga charmknuttar. En liten brasklapp rörande utvecklingsgraden på
Simone dock, är stilen avsedd eller mognar den snabbare än bananer? Uttrycken i de två Fleurie indikerar många års skillnad i ålder, en följd av att inte använda svavel som brukligt?
Jag får en liten gnagande känsla att flaskvariationen på många av de här vinerna är besvärande, något att utvärdera vid tillfälle kanske?

Så, lite extraviner till maten.


1947 (1er millésime) 2006
Thulon - A. R. C. et L. Jambon, Beaujolais Villages, Frankrike
Tät doft, rik & läcker med mogen svart frukt, packad med tjära, charkuterier och en rejäl dos rostade fat. Smaken är rik, bred med kul skitig ton, massor av svart frukt & apelsin (?!). Syrorna är exakta, svansen parfymerad med rostade fat & sandiga tanniner. God. Troligen kvällens kap, drygt 100:-, väldigt mycket vin för pengarna.
Betyg:+

Chautagne Gamay 2010
Jacques Maillet, Savoie, Frankrike
Besynnerlig doft av karamell, plast & äppelskrutt. Smaken är skev & oren med höga syror och ganska aggro framtoning, redigt skruvad på lätt obehagligt sätt. Inte kul ens om man är på humör.
Betyg:-

Not 2009
Azienda Agricola Paraschos Evangelos, Friuli-Venezia Giulia, Italien
Skum doft med klister, fotsvett & lite rutten frukt, eldig med halvjästa drag. Smaken är syrlig och förvånande ren, aningen foxy & efterjäst känsla, spretig syra i munnen. Personligheten räddar 0:an. (Pinot Gris, π-Not, get it?)
Betyg:0

Kul kväll, man tackar Claes!

-- Winepunker

Comments

Lervig Rye IPA

IMG_1434


Signaturen
’JK’ rekommenderade Lervig när jag tyckte Ska Brewing var lite i mastigaste laget med sina 10%, något svårsmält med tanke på butlejstorleken (650ml). Lervig är (också) en ny bekantskap för Punkarn; sedan 2005 har de egen utrustning och lokal i Stavanger. Nyligen rekryterades Mike Murphy (halvkändis härstammandes från USA med trackrecord från Italien & Danmark) till bryggmästare, samarbete med Mikkeller har man också givetvis. Attityd & hantverk är allt.

Lervig Rye IPA
Lervig Aktiebryggeri, Stavanger, Norge
Härligt parfymerad doft, packad med humle, apelsinskal och gul stenfrukt, den är förvånande fruktig och behagligt lättfotat söt, liten antydan till ljus melass under fruktskålen. Smaken är rejält besk, tät & bred med liten sötma i kroppen, aningen persika med snyggt bittra kryddiga toner, svansen är elegant torr och ren. Beskan övergår i kryddor och lite eldig (8,5%) karamell. Skitgod, den här kan man knäcka flera av utan att tveka.
Betyg:+++

På många sätt är detta precis vad jag vill ha när det gäller ”bruks-IPA”, till mat är den strålande, ensam är den intellektuell och så där
lagom krävande. Det är ingen Hog Heaven eller Nøgne Ø, men väl värt sina 3+.
Skall man vara kritisk är den kanske alltför
konventionell och vanlig, enbart utmärkt hantverk räcker inte alltid hela vägen fram.

-- Winepunker

Comments

Niederhäuser Hermannshöhle 2008

IMG_1433


Jag provar det ibland, köper det sällan och dricker det hemma nästan aldrig; men jag älskar det om kvaliteten är tillräckligt hög.
Halvtorr tysk Riesling blir liksom liggande i lådan, bortglömt under floden av torra dito. Tillfället infinner sig inte, det passar alltid bättre med något annat, långsamt bleknar förälskelsen och buteljerna ägnar sig åt att samla damm i hörnet längst bort. Men, så dyker det upp en bit ost från sydtyrolen i kylen som måste slaktas; perfekt tillfälle att plocka en halvlyxig Dönnhoff. Varför nöja sig med något sämre än det bästa?

Niederhäuser Hermannshöhle 2008
Dönnhoff, QmP Spätlese, Nahe, Tyskland
Flintig och mineralsinn doft, rivet citronskal och krossad kalk, en liten ton av knådade blad och nyslaget gräs, läcker, känns ’torr’ och väldigt vässad & stilren. Smaken är rik, intensiv, exakt med skärpta syror och perfekt mogen frukt. Fylld av lätt exotiska aromer, antydan till rabarber, limeskal och liten spritz, galet med mineral och örtigt krispig överton. Sötman är underbart avvägd, harmonin nästan obegriplig, ett perfekt ackord med strålande klangbotten. Detta är närmast stor Spätlese. Eftersmaken är lång och ren med citrus och den genomgående mineralerna, inte ett minsta spår av bitterheten man ofta hittar i ’08:orna.
Betyg:+++

Det är nästan hur bra som helst, jag bara fattar inte
varför det blir så sällan vi korkar upp en av dessa godbitar. Riesling traditionellt hanterat är sort på sitt alldeles egna sätt, vederkvickande och intellektuellt utmanande. Och, dessutom svagare (8,5%) än gårdagens öl...

-- Winepunker

Comments

Decadent Imperial IPA

IMG_1430


Det har dykt upp mycket öl på Bolis under våren/sommaren, huvuddelen har varit halvtrist och dyrt men orkar man vaska finns det massor av guldkorn.
Ska Brewing Company från Durango i Colorado var en ny bekantskap för mig, Bill & Bill driver en attitydverkstad som inte ligger Flying Dog eller Dogfish lång efter.


Decadent Imperial IPA
Ska Brewing, Durango, Colorado, USA
Enorm doft, rik och lite sockerbränd med galet mycket parfymerad humle (Cascade), valnötsfnas, persikospad, torkade örter och kryddig apelsinskal. Fullkomlig, strålande och intensiv med komplexitet. Definierad beska i munnen, rik & eldig (hela 10%), torkad frukt och lite apelsinsukat med syrlig ryggrad. Kroppen är bara rik, packad med humleparfym, kolanötter och nästan engelsk marmelad, längden är strålande, den är inbjudande och krävande samtidigt. Den känns vinns i munnen, lite söt under all aromatisk humle, fenomenal med perfekt avvägd balans trots alkoholen.
Betyg:+++

Det är nästan lika bra som
mästerverket Hog Heaven från Avery, kanske lite mer publikfriande och flörtigare men med samma kvalitet. Hantverket är snarlikt, man lyckas få ett macho-monster att dansa snyggt. Enda olyckan är alkoholhalten, det är inget man drar en flaska (650ml) av till onsdagslunchen direkt.

-- Winepunker

Comments

Nya-Världen Vita med AuZone

IMG_1401


Sommarprovningarna med AuZone fortsätter, efter semester-avbrottet med
Bx-’89 är vi åter i ofokuserat och avslappat lunk ytterligare några veckor. Temat den här gången var kort&gott ”Vitt från nya-världen”, och Punkarn hade inte ett finger med i spelet för ovanlighetens skull.

Melville Estate Verna’s Viognier 2009
Melville Vineyards, Santa Barbara, Kalifornien, USA
Gulfruktig, lätt blommigt exotisk, eldig med druvigt anslag, en hel del vitpeppar och rejält med tvål. Höga syror i munnen, lite fet gul frukt, aningen askorbinsyra, citron & lite kryddig lakrits. Ganska kul pepprig känsla i eftersmaken. Rätt hygglig.
Betyg:+

Clos Solène Essence de Roussanne 2009
Clos Solène, Paso Robles, Kalifornien, USA
Fatad doft, toner av trä, gul solmogen frukt, lite arrak, enträ, kåda och antydan till honung. Lite dämpade syror i munnen, kryddig med kåda och vax, ganska smörig gul frukt, lite bränt socker med fet kryddig eftersmak.
Betyg:+

Marie Thérèse Chappaz Grain Blanc 2009
Marie Thérèse Chappaz, Fully, Valais, Schweiz
Mineralig och lite neutral doft, en del gröna blad, lätta toner av limeskal, aningen syrén. Balanserad & druvig smak, gulfruktig med lite persika & ananas, antydan till godis med ett uns fruktsötma. OK, på det hela taget men priset, 320:- för en halvliter!?
Betyg:+

Det här skall ju vara ’da Shit’ när det gäller exklusiva saker från Valais, samma elit-liga som Simon Maye. Man ställer sig frågande minst sagt.

Palladius 2010
The Sadie Family, Swartland, Sydafrika
Härligt intensiv doft, citrus & mineral, superba fat, lite persika & ananas, gräddigt anslag och mycket expressiv. Tät smak, rena syror med definition, intensiv med citrus, limeskal, ananas och härligt krämig ton från faten. Rik avslutning, perfekt balanserad med klass & faktiskt en del finess. Inte ens nära så klumpig som den brukar vara.
Betyg:+++

Detta är överlägset den bästa Palladius jag provat, tendenserna till plattfotad klumpighet och överdriven alko-dominanas man hittat tidigare är helt borta här. Den är ett väl avvägt ackord, komplex och med potential, kvällens enda riktigt lyckade vin faktiskt. (Chenin Blanc, Grenache Blanc, Clairette, Roussanne, Marsanne, Semillon, Semillon Gris, Verdelho, Palomino, Viognier)

Clos de l’Oree 2000
Chapoutier, Hermtage, Rhône, Frankrike
Oren doft, troligen en del TCA, under finns persikor & äpplen, lite oxidativt anslag. I munnen är den TCA-bitter, annars rik med rondör. Omöjligt att se bortom skadan, men så speciellt skitbra är den nog inte.
Betyg:-

Korkdjävlar! Första 100RPP med en fin dos TCA, inte för att jag skulle rankat den så högt men det vore ju kul att slippa skadan i alla fall.

Mount Eden Estate Chardonnay 2007
Mount Eden Estate, Santa Cruz Mountains, Kalifornien, USA
Fatad och krämig doft, massor av citrus, solmogen gul frukt, mango och antydan till majs, lätt parfymerad. Rik med anständiga syror, massor av muskler men samtidigt hyfsat balanserad, solmogen gul frukt, aprikos och citrus, fet och lång med florala drag. Liten bitter ton i avslutningen, lite mycket fat på det hela taget.
Betyg:++

Cloudy Bay Late Harvest Riesling 2007
Blenheim, Marlborough, New Zeeland
Intensiv doft med rabarber, aprikos, honung och knäck i ganska läcker men enkel stil.Rik och balanserad smak, bra längd med honung och rabarber, citrus & lite aprikos, massor av torkade apelsiner. God i rättfram stil.
Betyg:++


-- Winepunker

Comments

Clonakilla Shiraz Viognier 2008

IMG_1409


Utanför norra Rhône finns det inte många som kan hantera Syrah på klassiskt fingerfärdigt sätt, druvurval, jordmån, klimat & handlag måste gå i perfekt takt för att druvan skall komma till sin mest charmiga och bestämt feminina rätt. Muskelberg, vältränade atleter och fryntliga go-gubbar hittar man lite varstans, inget fel i det - de kan bli väl så stora, men de renodlade eleganterna är det långt mellan om man så bara kliver över diket till Côte-Rôtie. Det räcker ofta att sträcka sig till Hermitage för att mycket av elegansen och den så högt skattade texturen skall gå förlorad. Samjäsningen med Viognier gör nog sitt till men alla ägnar sig inte ens åt det; charkuterier, blommor, blod & sexigt slank frukt utvecklas ändå. Syrah i exakt skuren kostym från Côte-Rôtie är väldigt speciellt och ett av de få viner som kan mäta sig med stor Pinot Noir.

Men, det finns luringar och egensinniga lokaltolkningar av originalen, allt från
Simon Maye i Schweiz till Rick Kinzbrunner i Beechworth - Victoria (Giaconda). En av de mest tongivande från södra halvklotet är lilla exklusiva Clonakilla från Canberra District (vinområdet i & omkring Capital Territory i Australien), John Kirk (& sedermera sonen Tim) har envist sedan 1971 pulat och trixat fram en alldeles egen tolkning av klassiska saker från Rhône med små medel.

Sedan tidigt 90-tal (och ett studiebesök av Tim i Côte-Rôtie, fatprover av Guigals La Mouline/Turque/Landonne från 1988 var huvudsaklig inspirationskälla) har John & Tim samjäst Viognier (i runda slängar 6%) med den bästa Syrah de får fram från
Murrumbateman. De drag som skulle utvecklas och accentueras fanns redan i tidigare årgångar, druvmaterialet är närmast perfekt och klassiska Rhône-markörer visade sig med lite ålder redan från sent 80-tal.
Vinmakningen är traditionell; delvis jäsning med hela klasar, maceration före jäsning, öppna kar och naturlig jäst givetvis. Lagring är på fransk ek, bara delvis ny i mellan 12 och 18 månader, ingen filtrering. Vinet blev direkt en given succé, av många ansett som ett av de största framstegen på decennier i profilering av terroir och produktion av kvalitetsviner från OZ.

IMG_1410


Jag har själv provat en handfull årgångar tidigare (1998 är/var givetvis spektakulär), varje gång det skett blint har det varit omöjligt att inte gissa på en ovanligt generös och omedelbart charmigt inbjudande Côte-Rôtie. Strukturen borgar för lång liv men frukten är ofta i tidiga år larvigt svårmotståndlig. Provad öppen är givetvis markörerna från nya-världen tydligare, inte lika definerade som Giaconda och heller inte lika återhållna som t.ex.
Philip Shaw (Orange). Vinet trampar ogenerat i Guigals fotspår, fast med en annan rytm och takt - Waltzing Matilda! - Och givetvis skruvkork.

Clonakilla Shiraz Viognier 2008
Clonakilla, Canberra District, Australien
Underbart uttrycksfull doft, fylld av sval svart frukt, cassis & björnbär, packad av köttiga toner, blod & charkuterier en masse, rök, tobak & njurtalg. Det finns en del krävande örtiga aromer men de balanseras fint av syrén och blommiga lätt parfymerade övertoner. Smaken är stram med rik sval och läcker svart frukt, 14% göms med bravur, plommon och lite skogshallon, fatbehandlingen är superb - snygg och elegant i mycket dämpad stil. Det finns en lite oväntad fethet i kroppen, en bredd som överraskar men den behåller trots rikedomen skärpan hela kvällen. Eftersmaken är köttig, blodig & skitsnyggt kryddig med fina syror och elegant parfym. Det är svårartat läckert, långt och expressivt med druvan(orna) i fokus. Kudos!
Betyg:+++

De är lite som att stirra på en
Odd Nerdrum, motivet är omöjligt för en Rembrandt men penselföring, ljus och handlag är exakt. Innehållet är annat men ramverket är detsamma, friare & modernare men med en nästan otäck känsla för detaljerna. Möjligheten till äkta och oförställd storhet hos kopian finns givetvis inte, men släpper man koncentrationen bara en aning kan man tro att man har någon slags muterad variant av originalet i handen, eller?

I vilket fall är det spektakulärt bra, med potential, med allt och precis den rätta samjästa känslan & parfymen. Precis, precis exakt så här vill jag ha mitt rödvin. Stil & klass, finurlighet och teknik, allt är på plats. Det enda som saknas är att det inte är en Rembrandt, den är norsk...

-- Winepunker

Comments

Bordeaux 1989 med AuZone

IMG_1384


Varje år samma sak, Jultomten gör sitt augustibesök i AuZone. Per glider in från väster med en fenomenal samling perfekt mogna storheter i oftast exemplariskt skick, dessutom till larvigt lågt pris. Dagens tema, "Bordeaux 1989", har jag gått och suktat efter i något år sedan Per mumlade försynt om samlingen han skrapat ihop. 80-talsbordeaux är för Punkarn alltid ett härligt varmbad i nostalgi tillbaka till en enklare värld, en tid när ekonomin var på topp (well, 90-talskrisen hade sina sidor den med) och vinpriserna sansade trots måttliga inkomster. Att göra återbesök till de bästa årgångarna är oftast underbart, även de 'moderna' och fruktstinna som '82 och nu '89 uppvisar trots sin koncentration en återhållen elegans jämfört dagens "blockbusters", man undrar i sitt stilla sinne om '05 & '09 kommer att utvecklas till något helt annat om 20 år.

Årgång 1989 var på många sätt perfekt, speciellt i Graves utvecklades frukten helt utan problem. Intressant nog blev både vita & röda strålande, på många sätt har så bra torra vita aldrig tidigare eller senare presenterats. En del vita är idag utmognade och stadda i förfall, men strålade undantag bland de riktiga storheterna finns (vilket vi skulle se).
Året, med undantag för April, var riktigt varmt och soligt. Varje månad visade sig bli varmare och soligare än 30-års genomsnittet och sommarmånaderna specifikt var varmare och torrare än något sendan Hedenhös, möjligen hade 1961 samma låga nederbörd. Blommning och skörd var två veckor tidigare än normalt, de få problem man brottades med var när man lämpligen skulle skörda; det är alltid en svår avvägning mellan fysiologisk mognad och låga syror supervarma år med lite nederbörd. De som gjorde rätt och var hyfsat tidigt ute fick till något av de bästa Bordeaux kan erbjuda, perfekt mognad, solbakade skal med mjuka sandiga tanniner och hälsosam alkoholhalt.

Innan provningen kikade jag igenom tidigare anteckningar, några storheter hade passerat med Haut-Brion på toppen av berget men det som står ut är den höga konsistensen. De flesta verkar ha lyckats, från enkla viner till Cru Bourgeois och Permier Cru, struktur och solid kärna inpackad i perfekt frukt med alla skruvarna på plats för många år i källaren (fan, det låter som jag pratar om '05, men det är inte riktigt samma sak).

Château Laville Haut-Brion 1989
Péssac-Léognan, Graves, Bordeaux, Frankrike
Underbart rik doft, ganska fatad med citrus, mogen gul frukt, mandel och vax i lätt parfymerad stil, eldig och elegant kryddig. Bra smak, rena & höga syror, snygg och fint gulfruktig med strålande rikedom, perfekta fat och strålande skärpa trots mognaden. Den är enormt vital, eftersmaken komplex med vaxiga toner. Alldeles utmärkt.
Betyg:+++

Château Haut-Brion Blanc 1989
Péssac-Léognan, Graves, Bordeaux, Frankrike
Till en början aningen dämpad doft, komplex med lite vax & fina kryddor, strålande perfekt fruktmognad med toner av mandel och exotisk frukt, passionsfrukt och lychee, en del citrusskal och lätt parfymerade drag. Den växer efterhand, expressiv och underart vital, enorm, storheten känns redan i doften. Smaken är vässad, höga perfekt skärpta syror, mandel & citrusskal, lite vax och antydan till harts, en hel del fat men de är så in i bängbulan snygga. Kroppen är bred, den är lång med citrus, melon och snyggt bittra toner i svansen. Oändlig, fullkomligt strålande på alla plan.
Betyg:++++

Vitaliteten är makalös, att de vita håller ihop så bra efter över tjugo år är nästan obegripligt. Jag hade väntat mig skärpta viner men inte att de skulle sitta ihop så vackert, de är obegripligt bra. Haut-Brion Blanc har nog mutat in förstaplatsen för 2012 redan, det blir svårt att toppa det här.

Château Figeac 1990
St.-Émilion, Bordeaux, Frankrike
Underbart mogen doft, klassisk med ceder, stall och lite undervegetation, antydan till lövhögar & skog, superb med kryddiga toner och liten pyrande vedbrasa under solmogen röd frukt. Smaken är helt mogen, lätt eldig med finstämd frukt, sandiga tanniner, lätt kaffe & klassisk cassis, syrorna är på plats. En liten fin mineralitet avslutar. Alldeles utmärkt. (notera året, den enda avvikaren som ingen noterade)
Betyg:+++

Château L’Angélus 1989
St.-Émilion, Bordeaux, Frankrike
Rökig och vild doft, tobak & vattenpipa, jord & päls blandat med några droppar blod, packad med solbakad svart frukt. Lite cassis & ceder, ett maffigt monster. Tät smak, tjock med solmogen frukt, kaffe och tjära, en del cassis, tobak och mörk choklad. Lång och solbakad i lite rökt & bränd stil, god och skithäftig med klart modernistisk touch.
Betyg:+++

Château Mouton-Rothschild 1989
1er Cru Classé, Pauillac, Bordeaux, Frankrike
Sval och elegant med stram svart frukt, cassis, lätt kryddig med lite bitter choklad, aningen kaffe & en liten antydan till paprika & mynta, den utvecklar efterhand djuriska övertoner. I munnen är den dominerad av höga syror, ren och ganska elegant med stram svart sval frukt, en del krossad sten och läderremmar i svansen. Lite gles i eftersmaken, känns på det hela taget väldigt klassisk stilmässigt men aningen tunn.
Betyg:++

Château Leoville-Las-Cases 1989
2ème Cru Classé, Saint-Julien, Bordeaux, Frankrike
Lite stum doft till en början, utvecklar efterhand tät och solbakad frukt med en del fudge & tjock svart maffig frukt, kryddig med lätt eldigt anslag, Sibyllans rosteri ta mig tusan. Tät smak med röd solvarm frukt, sandiga prominenta tanniner, eldigt kryddig svans. Rödfruktig eftersmak, väldigt syradriven. Betyget är lite i överkant, den har en aningen ogin komponent.
Betyg:+++

Château Palmer 1989
3ème Cru Classé, Margaux, Bordeaux, Frankrike
Härligt floral och parfymerad doft, syrén & rosor, cassis med inslag av mineral & körsbär i ganska svalt stram och elegant stil. Förvånande ungdomlig fräschör i munnen, körsbär och lakrits, täta sandiga tanniner, cassis med klassisk struktur, bra stram avslutning, lång och intellektuell. Strålande.
Betyg:+++

Château La Tour Haut-Brion 1989
Cru Classé, Graves, Bordeaux, Frankrike
Mogen doft, mjuk & kryddig, orientalisk rökelse, kaffe & läder. Maffig och inbjudande, enormt komplex & härlig med en hel basar och en lite dojja nedknölad i glaset. I munnen är den perfekt mogen, mjuk med choklad & kryddigt solbakad varm frukt, aningen kaffe och lite rosenvatten, lång med komplext parfymerad eftersmak, Känns som den ärt på absolut topp, eller kanske över till och med, under kvällen börjar den utveckla lite toner av tomat, ett klart ålderstecken. Men, den är strålande.
Betyg:+++

Château La Mission Haut-Brion 1989
Cru Classé, Graves, Bordeaux, Frankrike
Lätt eldig, kryddig & rödfruktig doft med trätoner & rötter, lite vild & skitig, torkad frukt och en skopa fudge. Smaken är tät med mogen svart frukt, mjuka sandiga tanniner och lite bitter moccha, den är ganska kraftig, utvecklar tuggtobak & anis, tyvärr dras betyget ned av ett litet oxidativt drag i eftersmaken, en liten äppelskrutt. Den är komplex & häftig men inte i absolut perfekt skick.
Betyg:++

Château Haut-Brion 1989
1er Cru Classé, Graves, Bordeaux, Frankrike
Underbart vital doft, komplex med elegant solmogen röd frukt och blommor, fina kryddor och ceder, torkade örter. Fullkomlig med bara begynnande mognad, de dyra faten är perfekt hanterade, magnifik. I munnen är den bred & fet, fylld av mogen tät svart frukt, briljant med kakao och lyxiga kryddor, len & silkigt maffig som en plyschsoffa, strålande lång med bitter choklad och en djävligt dyr cigarr. Fantastisk. Så komplex att man storknar.
Betyg:++++

Fan, när Bordeaux är bra är det djävligt bra. Senast jag provade Haut-Brion (december 2004) var jag tveksam att den skulle nå upp till 4+, nu är det en slamdunk klockren storhet, fantastisk. Fast, kvällens riktiga vinnare var i alla fall det vita systervinet, magiskt.

Till maten åkt det fram lite plonk också, en rejäl dos med enklare vin från samma årgång givetvis.

Château Carbonnieux 1989
Pessac Leognan, Graves, Bordeaux, Frankrike
Snygg lite köttig doft, lätt vild och blommig, rosor och elegant svartfruktig finess. Balanserad smak, läckert rödfruktig, snygg och inbjudande i klunkbar stil. Perfekt mogen.
Betyg:++

Man tackar Per, alltid ett nöje.

-- Winepunker

Comments

Dellchen 2009

IMG_1400


Mer 2009 anbefalls,
Pfalz måste matchas mot Nahe för att balansera upplevelserna lite. Och, skall man plocka något skall man plocka Dönnhoff, häxmästaren, vinets Paganini med en obehaglig känsla för exakthet & skärpa. Priserna börjar bli ansträngande för Großes Gewächs, men de måste betraktas som prisvärda trots att de brutit 400:- nivån. Är det stort? Njae, men oftast djävligt gott.

Dellchen 2009
Dönnhoff, QbA Trocken, Norheimer Dellchen, Grosses Gewächs, Nahe, Tyskland
Underbar doft med krispig mineral, rik gul frukt, citrus & rabarber uppstadgad med plommon och en antydan till exotisk frukt, lite passionsfrukt & ananas. Det finns inte ett spår av päron, men som kontrast en kul komponent av gröna blad, nästan basilika och lite koriander. Årgången är prefekt uttryckt, absolut fysiologisk mognad utan att darra det minsta på manchetten. Smaken är närmast påträngande rik med eldig definition (13%), stinn av mineral och lite vuxet krävande & bittra citrustoner, balansen är fullkomlig med sin underbara fruktmognad och exakta prominenta & gräddiga syror. Eftersmaken är lång och lätt kryddig under mattan av mineral och citrusoljor, det är seriöst och larvigt påkostat, alldeles djävla skitgott på det hela taget.
Betyg:+++

Detta är närmast snuskigt gott, struktur och balans parad med kraft och sann glädje är svårt att motstå. På många sätt passar 2009 Punkarn väldigt bra, det är generöst utan att bli det minsta flabbigt, bredd och kraft utan att kompromissa med terroir och skärpa. Druvkaraktären är uttryckt på sitt mest inbjudande vis med fethet och inte en enda syntetisk grön ton trots den relativa ungdomen. Helmut verkar ha tumme med alla vinets gudar, detta är så bra Dellchen förmår just nu, betyget är snålt men materialet har ännu inte kapacitet för 4+. Jag ser fram emot 2010, de ligger en trave och trycker i förrådet…

-- Winepunker

Comments

Aalto 2004

IMG_1397


Jag gillar Spanien; Rioja, Priorat, Cádiz & Montsant har alla presterat strålande under ett par år i Casa Punk™. Tyvärr har inte Ribera lyckats lika bra, en besynnerlig grovhet och vrång struktur tycker jag alltför ofta har dominerat vinerna. Jag har upplevt dem som ganska ovänliga och tyvärr lite väl dyra. Undantag har funnits dock,
Bodagas Aalto har jag upplevt som lovande (undantaget PS som närmast är ett monster) och glatt köpt en del. Senast jag provade den här var drygt fyra år sedan, då väldigt oförlöst och vresig men med klar potential och lovande struktur.

Aalto 2004
Bodegas Aalto, Ribera del Duero, Spanien
Rik doft, eldig med massor av solbakad svart frukt, maffig med en rejäl dos exklusiva fat, choklad och lite skitig & vild överton, den är expressiv i kryddigt komplex spansk stil. Efterhand drar den åt kanderade körsbär, anis & lakrits, en parfymerad känsla av rökelse med liten mynta. Smaken är tät, sträv och eldig (15%) men strålande balanserad, tanninerna är riviga men matchas fint av körsbär, lakrits & choklad, tjära och en hel det lite oväntade slånbär. Svansen är lite sotigt sträv med kakao och sandig textur, fruktsöt avslutning, gott & väldigt spanskt. Fylld av fat, bred frukt & exemplarisk struktur men knappast något finlir (inget finlir alls faktiskt, här är det pang på rödbetan). Betyget är i överkant, men jag misstänker att den kommer att bättra sig till en solid 3+ någon gång under de närmaste tio åren.
Betyg:+++

Fan, det är gott men samtidigt snubblande nära något som av vissa amatörtyckare skulle upplevas som en karikatyr. Fat och eldig koncentration kan vara lite provocerande i dagens vinklimat, men trots kraften & frukten finns en solid och väldigt seriös struktur. Detta är ambitiöst och mycket välgjort, vuxet och utan flörtiga toner. Me like!

-- Winepunker

Comments

Rosé med AuZone

IMG_1371


Jag skall inte säga att jag
hatar stilla rosé, men jag har aldrig fattat poängen. Vid varje givet tillfälle går det att hitta både ett bättre rött och ett bättre vitt alternativ, dessutom oftast till lägre pris. Men, eftersom bestämda uppfattningar (osakliga eller inte) alltid regelbundet skall konfronteras med verkligheten passade en av AuZones sommarprovningar bra som en torsdagsförströelse. Bara för att vara riktigt på den säkra sidan plockade jag med en bubblande godbit av klassiskt snitt, till skillnad från stilla rosé är äkta mousserande dito oftast strålande.

Domaine de la Tour du Bon Rosé 2011
Bandol, Provence, Frankrike
Lätt rödfruktig doft, lite eldig med antydan till jordgubbe, tyvärr en osund överton av källare (utan att vara TCA). Syrlig smak, dämpat rödfruktig med hallon, röd grapefrukt och lite kärvt örtiga aromer. I eftersmaken smyger sig en liten muggig ton fram. Skev, eller bara trist?
Betyg:0

Marsannay Rosé 2010
Domaine Bruno Clair, Marsannay, Côte de Nuits, Bourgogne, Frankrike
Bred doft med snyggt dämpade kryddor, massor av hallon & parfym, liten snygg djurisk överton, väldigt mycket Piniot & väldigt mycket Bourgogne. Hyfsat stram smak med liten behaglig tannin, röda bär, massor av hallon och en del kryddor, nästan aningen pepprig. Skärpt och seriös avslutning, citrusskal och vuxen eftersmak. Klart godkänd.
Betyg:+

Lite kul att just det här vinet var bäst,
Söderhallarna vet oftast vad de gör.

Les Terrasses Rosé 2011
Villa Vallambrosa, Provence, Frankrike
Stram och örtig doft med citrus & lite grapeskal i tyvärr alltför anonym stil. Citrus och örter i munnen, tyvärr stör lite gelehallon med ett syntetisk anslag. Svansen är gles och lite kort, alltför trist & anonym.
Betyg:0

Castello di Ama, Rosato 2011
Castello di Ama, (Chianti Classico) Toscana, Italien
Dämpad doft, toner av godis & hallonbåtar, röda bär och en bukett vårblommor. Smaken är bättre, lätt eldig med färska röda bär och lite aprikos. Svansen är lite väl fruktsöt, avslutningen blir aningen fadd och saknar skärpa.
Betyg:0

Triennes Rosé 2011
Domaine de Triennes, VdP du Var, Provence, Frankrike
Doft av finskt för gammalt marmeladgodis, lite kryddor, örter och tvål. Höga syror i munnen, citrusskal & ganska eldig framtoning, hallonbåtar och lätt skalbitterhet. Lite tom och kontrastlös avslutning, känns enkel.
Betyg:0

Delheim Pinotage Rosé 2011
Delheim Wines, Simonsberg, Stellenbosch, Sydafrika
Lite kladdig doft av röda bär, rik med jordgubbe och slånbär. Tät smak, bred och lite söt med vinbär och plommon, slånbär, grapefrukt och lite udda ton av basilika i svansen. Rätt OK, men alltför fruktsöt och syltig för högre betyg.
Betyg:0

Henriot Rosé Millésime Brut 1996
Champagne, Frankrike
Fenomenal doft mer perfekt mognad, torkade hallon, röda mogna äpplen, vax och lätt köttig känsla. Smörad brioche och choklad kikar fram, hasselnötter och kul parfymerade övertoner, alldeles strålande. Smaken är ren, perfekt mogen och bred med hallon, jordgubbe och perfekt solmogen röd frukt. Rikedomen är uppstadgad med exakta syror och en liten fin tannin, eftersmaken lång, så lång, men röd grapefrukt och fint skalbittra vuxna toner. Skitsnygg & skitbra!
Betyg:+++

IMG_1370


Jahapp, det blev väl som väntat. Rosé är inte min grej, det är helt poänglöst; inte obehagligt eller direkt
dåligt, men totalt trist. Om det inte bubblar förstås...

-- Winepunker

Comments

Gê 2005

IMG_1381


Chile är inte ett av Punkarns favoriter, visst görs det strålande viner (Almaviva, Montes Folly, Pangea, Seña & Chadwick) men de är långt mellan topparna i en flodvåg av medelmåttiga och lite anonyma moderniteter. Till skillnad från Argentna som gjort Malbec till sin brottas Chile med Carmenère, en i mitt tycke trist och undermålig druva utan riktig potential (samma idioti som Sydafrika ägnar sig åt med Pinotage, skall man profilera sig kan man väl för katten plocka en kvalitetsdruva).
Viñedos Emiliana har tidigare inte imponerat men på Chile-dagen för något år sedan tyckte jag kändes mycket intressant, en blandning av 30% Syrah, 30% Carmenère, 24% Cabernet Sauvignon och 16% Merlot lagrad 15 månader på 100% ny fransk ek. Provat bland hundratals andra stack det ut med expressiv frukt och en hel näve terroir. Produktionen var 2005 totalt drygt 13000 flaskor (och vilka djävla flaskor, med 1300g väger de dubbelt mot en standardflaska från Bordeaux; lite på tvärs mot miljövurmen man marknadsför sig med).

Gê 2005
Viñedos Emiliana, Los Robles Estate, Colchagua, Chile
Intensiv doft, packad av svart frukt, mörka plommon, nya rostade fat och en rejäl skopa lakritsrot. Efterhand utvecklas cassis, ceder och en del köttigt kryddiga toner, blodstänk, undervegetation och rökig karamell. Den är lite schizofren, läcker och modern med viss komplexitet men förvirrande i sitt sammelsurium av aromer. Tyvärr ligger faten lite utanpå just nu, men det kanske kan krypa in i vinet med tiden. Smaken är tät, kryddig med bra syror & markerade finkorniga tuggbara tanniner, salmiak och cassis. Lite tuggtobak och rökt kött samsas med frukten i botten, lakrits & en del söta bär avslutar. Eftersmaken är lång & eldig, aningen bränd med en liten sälta, men inte så det stör direkt. Det är riktigt gott & hyfsat seriöst, välmakat och ganska kul, men den stretar tyvärr åt för många håll samtidigt. Det känns inte riktigt som den vet vad den vill.
Betyg:++

Det är inte illa alls, men det lider av druvblandningen. Det är både Bordeaux
och Rhône samtidigt, dessutom Carmenère trist nog. Varför inte renodla detta till en Bordeaux-kopia, en ren köttig Syrah och en budget-box med Carmenère att skänka bort? Grundmaterial och teknik är på plats, rätt idéer saknas.

-- Winepunker

Comments

Pechstein 2009 - Revisited

IMG_1380


Jag kunde hålla mig i ett halvår, sedan bara gick det inte att låta bli den
stash med 2009:or från Bürklin-Wolf som ligger och trycker i förrådet. Förra gången presterade den närmast över förväntan, massor av allt utan att tappa fokus eller snubbla i ursprungstypicitet är precis min melodi. Pechstein är på totalt 17 Ha, hyfsade volymer från en hel drös med producenter hittar ut på marknaden. Bürklin-Wolf är i mitt tycke vassare än Basserman-Jordan och den lite pånyttfödde Reichsrat Von Buhl, kanske är BW bäst av dem alla, speciellt GC/GG cuvéerna med exemplarisk fullmogen frukt.

(Noteras bör att Bürklin-Wolf är lite av en fetisch för Punkarn, i slutet av 90-talet köpte jag en låda av Ungeheuer 1997, den första stora torra Riesling jag någonsin provat)

Pechstein 2009
Dr Bürklin-Wolf, Forster Pechstein (Cuvée GC), QmP Trocken, Pfalz, Tyskland
Intensiv, seriös och rikt expressiv doft med massor av mineral, krossad flinta och citrus, limeskal och passionsfrukt blandat med rabarber och en liten aning petroleum. Den känns ganska utvecklad, det tittar fram lite honung och komplext rökiga toner, enormt läcker! Smaken är maxat tät, lätt spritzig känsla, superbt uppstramade rena syror och ett helt skifferbruk nedmalet i cocktailen av citrus, gröna äpplen och passionsfrukt. Svansen är snyggt & vuxet skalbitter med enorm längd och exemplarisk balans. Detta är ett mästerverk med perfekt uttryck av 2009, koncentration, druvmognad & ren lycka. Alldeles urdjävligt smarrig Riesling, gott skit!
Betyg:+++

Fan vad detta är bra! På många sätt är detta precis vad jag vill ha i ett vitt vin; exakta syror, mogen frukt, rakryggad struktur och ett expressivt uttryck med druva & terroir i fokus, men samtidigt fyllt av glädje och inbjudande aromer. Det är
både intellektuellt & publikfriande. Stort? Njae, men gott så in i helvete!

-- Winepunker

Comments