aug 2013

Turley Moore ”Earthquake” Vineyard 2008

IMG_2301


Jag gillar inte
Larry Turleys saker, i alla fall inte de som producerats under det egna namnet. Självklart föll jag som alla andra för Frog’s Leap, vineriet Larry grundade tillsammans med John Williams de första åren under 80-talet, med sina egensinniga pastischer på etablerade storheter i Napa - men där tog det tvärstopp. När Larry startade egen låda och fokuserade på Zinfandel (och lite Petite Syrah) under första halvan av 90-talet blev resultatet ett helt annat. Med galen koncentration, tokiga alkoholnivåer (jag minns en tidig sak på över 17%) och en hel del restsocker tilltalade han väl amrisarna (mycket ParkerPoäng™ under åren blev det) men liknar i mitt tycke mest nidbilden av en söndervinifierad mutant med ena foten i starkvinsträsket. Fram till ’95 var systern Helen Turley vinmakare, det i kombination med trenderna under hela 90-talet kan förklara en del av det lite skruvade uttrycket.
Alla gånger jag provat
Tofanelli, 101 & Hayne blev det enbart förströdda noter om grovhet, inbalans och melasspackat kaffesump - de har varken varit speciellt roliga eller goda, enbart trubbigt våld mot huvudet och cymbaler i öronen. De lite enklare cuvéerna som Juvenile lider av samma sjuka, närmast porriga och syltiga kan de kanske vara goda i enstaka glas men blir snabbt kladdigt besvärliga i munnen. Jämfört andra elitproducenter som Ridge & Seghesio är det enbart klumpigt. Visst, Zinfandel har ju sina sidor men vi vet att det går att hålla ihop paketet till något snyggt bara man vill.
Försök med vita viner är inte skoj heller, visst kan man se kvaliteten & ambitionen bakom uttrycket men de är för katten inte ihopsydda som vita viner skall vara. Låga syror, burkmajs och mastigt oljig känsla, massor av alkohol toppat med rostade fat är inte mig grej direkt.

Men,
så dyker det upp något snett från vänster och sätter en buckla i skrovet av fördomar. Moore ”Earthquake” Vineyard var radikalt annorlunda mot allt annat, strukturerad som en modern Châteauneuf med sprittande glädje och bra skärpt balans fick det i alla fall mig att se ut som en fågelholk. Att det var en Turley kändes helt obegripligt, den var ju för tusan snygg. Så, en jämförelse med en sex år yngre broder högg jag på direkt när chansen dök upp.

Turley Moore ”Earthquake” Vineyard 2008
Turley, Napa Valley, Californien, USA
Solmogen doft, packad av körsbär, lakrits, hallon och lite kåda, det är nästan så det dyker upp macchia/garrigue och en del anis. Den har bra frächör och yppig glädje, all alkohol (15.8%) är snyggt invävd i den fruktiga & kryddiga strukturen. Det finns klara paralleller till en fint stoppad Ch9dP, till och med mineraliteten finns på plats men samtidigt avviker den med viss mynta & lite kul (?) ton av linement, rödbetor och nejlikeolja. I munnen är den tät, solbakad med fint definerade syror och fina sandiga kakaolika tanniner, körsbär och lakrits, lite salmiak och rosmarin med fin rakryggad kärvhet. Svansen är aningen sotig, lätt eldig med skalbitterhet och massor av sura körsbär, eftersmaken lite snyggt bitter med solbakade men absolut inte brända drag. Det är gott, snyggt och väl sammansatt, kanske lite tung i gumpen jämfört 2002:an men samtidigt med bättre och seriösare tanniner & kryddor. Mot slutet av flaskan känns den kanske aningen svårsmält, men med en bit ost slinker den ner utan problem. Det får bli 3+ i alla fall, men betyget är knappt.
Betyg:+++

Man måste sätta sin fördomar i skottlinjen ibland, det är alltid nyttigt att få självklara sanningar ifrågasatta och motbevisade. Använda ord som elegant i det här sammanhanget är helt fel, det är givetvis fullmatat med gasen i botten & lite lagom hemtrevligt trubbigt våld mot skallbenet men samtidigt med känsla, lyhördhet och balans. Det är svårt att tänka sig helt
ren Zinfandel tekniskt bättre än så här, blandar man den med lite uppstagande andra druvor får man ett helt annat djur givetvis. Detta är essensen av druvan, själen, väl hanterat med en underliggande komplexitet & primal glädje, faktiskt mycket svårt att anmärka på, gott & begripligt för alla med huvudet påskruvat. Vi är väldigt långt från Tofanelli, väldigt, väldigt långt...

-- Winepunker

Comments

Savennières med AuZone

IMG_2280


Klubbmästaren håller sin första provning, valet av torr Chenin Blanc från Savennières är knappast någon kioskvältare direkt men ett mycket intressant tema på alla sätt. Själv föredrar jag normalt druvan i den söta skepnaden,
ibland stort och oftast solitt. De torra varianterna visar tyvärr på en besvärande ojämnhet dock, speciellt när lirare som Nicholas Joly skalar av allt svavel och (svavel används, om än i små mängder, tyglar inte så) låter vinet springa helt ytan tyglar. Visst kan de bli bra, men lika ofta kör det i diket helt i onödan.

IMG_2281 IMG_2282


Clos de Saint Yves 2008
Domaine des Baumard, Savennières, Loire, Frankrike
Lätt oxidativ doft, aningen ylle och en del kryddor, floral med citrus, mandel och stenkross. Torr i munnen, lite oljig textur, en del fet citrus och lätta kryddor, anständig mineral men saknar tyvärr frukt. Den är rätt trist, betyget är generöst.
Betyg:+

Clos de Saint Yves 1982
Domaine des Baumard, Savennières, Loire, Frankrike
Mogen och helt utvecklad doft, inslag av honung, nötter & vax, komplex och ganska läcker med kul känsla av örter och möbelpolityr. Torr i munnen, lätt oxidativ, citrus och krossad flinta, lätt äppelskrutt, ganska hartsig svans med drag av vax, lite obalanserad i syrorna.
Betyg:0

IMG_2283 IMG_2284


Clos du Papillon 2007
Domaine des Baumard, Savennières, Loire, Frankrike
Ungdomlig och grönfruktig doft, citrusskal och mineral, ett uns arrak och lite florala kryddiga toner, lite honung och stram flintighet. Höga syror i munnen, liten oljig känsla, lätt lakrits och kryddor i kroppen, citron och fänkål med liten eldig avslutning.
Betyg:+

Clos du Papillon 2000
Domaine des Baumard, Savennières, Loire, Frankrike
Återhållen doft med citrusskal, mineral och en hel del honung, antydan till ylle och vax, ganska diskret och tyvärr väl anonym. Bra syra i munnen, slank frukt med citrsskal, mineral och en droppe arrak, flintkross och liten kärvhet i svansen, äppelskal i eftersmaken. Anständig.
Betyg:+

IMG_2285 IMG_2286


Clos de la Bergerie 2002
Nicholas Joly, Savennières, Loire, Frankrike
Utvecklad och mogen doft med aprikos, harts, kryddor och vinteräpplen, lite oxidativ stil, ganska bred framtoning med rikedom och komplexitet. Helt utvecklad i munnen, snygg med bra syra, fin nötighet och kryddig fräschör, massor av apelsin, mineral och elegant nyanserad komplexitet. Eftersmaken är perfekt balanserad, ren & fylld av vinteräpplen. Den har ett uns restsötma, den är inte bentorr vilket absolut är till dess fördel.
Betyg:++

Clos de la Bergerie 1983
Nicholas Joly, Savennières, Loire, Frankrike
Besynnerligt skitig doft med nästan svavliga toner (fast det är en Joly), oren med ohelig blandning av sopor, honung och ostigt kadaver. Ogin i munnen, udda oren stil, syrlig med kartig och själkig frukt, jordigt bitter avslutning. Inte kul.
Betyg:-

IMG_2287 IMG_2288


Clos de la Coulée de Serrant 2009
Savennieres-Coulée de Serrant, Loire, Frankrike
Klart oxiderad sherry & äppelskal, mineral med vax, harts och humle, en del våt lovikavante dessutom. Besynnerlig i munnen med låga syror, väl oxidativ och kryddig med knasig köttig känsla, vax, bitterhet och äppelskal i svansen. Lätt eldig eftersmak, allmänt svår.
Betyg:0

Clos de la Coulée de Serrant 1999
Savennieres-Coulée de Serrant, Loire, Frankrike
Mogen och kryddig doft med en liten puff av etylacetat, bivax, honung och klister men på rätt charmigt sätt, fylld av aprikos, apelsinskal och tydligt ’söta’ aromer, doftar närmast som en mogen Quarts de Chaume. I munnen är den helt utvecklad, massor av apelsinskal & rena bra syror, nötig med ton av fikon & en del mineral, bra bredd och balans. Kryddigt komplex svans, liten kul ton av lakrits & fänkål. Kul och god.
Betyg:++

Typiskt Joly, det drar åt alla håll men när det klickar blir det riktigt bra. Ålder etc. är omöjligt att gissa, det finns inget uppenbart släktskap mellan årgångarna, är det fel är det fel, är det gott är det gott. Lotteri och knas, men samtidigt rätt kul. Jag kan leva med ojämnheten och Jolys excentriska värv på
Clos de la Bergerie men när man betalar 500:- för en Coulée de Serrant vill i alla fall jag ha mer konsistens, sedan får naturvinskramarna & biodynamikerna säga vad de vill.

Så, ett par extranummer utanför Savennières som kontrast.

IMG_2289


Domaine Bourillon Dorléans, Vouvray Sec 1969
Domaine Bourillon-Dorléans, Vovray, Loire, Frankrike
Doft med drag av ost, ganska OK men väl oxidativ och utvecklad. Höga syror i munnen, ganska skarpa med oxidativ framtoning, sakna frukt och charm. Eftersmaken gör den svår, lite aggro på det hela taget.
Betyg:0

Langlois-Château, Vielles Vignes 1996
Langlois-Château, Anjou-Saumur, Loire, Frankrike
Utvecklad doft med apelsinskal, champinjoner & äpplen, aromatisk med antydan till klister och vax. Bra balanserad i munnen, lite köttigt aromatisk med snygga & rena syror, den har en kul gräddig textur, lång och mineralrik svans. Riktigt lyckad.
Betyg:++

Tackar Tom, intressant, lärorikt och förvirrande (som torr Chenin ofta är).

-- Winepunker

Comments

Hear, hear!

IMG_2266


En subtil subversiv komplott mot nykterhetsivrarna eller ett försiktigt stöd till de stackare som inte har det andra lagrar i sina källare? En stilla önskan om inte ett vinliberalt så i alla fall vinjämlikt samhälle, ett slagord jag utan tvekan sällar mig till och villigt kan kämpa för…
(bilden tagen vid Skrapan i Stockholm)

-- Winepunker

Comments

Pagos Viejos 2005

IMG_2290


Fick man
stryk för en italiensk modernist får man väl bomber i brevlådan för en spansk dito. Artadi bryter mot alla traditioner och gör nyskapande och påkostade godsaker i närmast avantgardistisk stil. Vinerna är franskinspirerade, rena och lite flörtiga mot internationella bedömare men samtidigt med ryggrad och stramhet nog för att falla liberala traditionalister på läppen. Jag gillar detta, men har samtidigt lite problem med typiciteten, något jag får diskontera på min egen oerfarenhet snarare än ett problem med vinet. Skall fan klaga på modern Rioja när jag inte vet hur modern Rioja skall smaka, jag har knappt hundratalet modernister under bältet så det vore förmätet att fälla dom med så lite erfarenhet.

Pagos Viejos 2005
Artadi, Rioja, Spanien
Läcker doft, snyggt & sammanhållet fatad med kryddiga komponenter och dämpad svart & röd frukt, lite lakrits, blodstänk, rökelse och finstämda kaffetoner. Efterhand utvecklar den hyvlat ädelträ, nästan ceder, choklad och söta röda körsbär, den är komplex men samtidigt utan riktig vektor - god och enormt välgjord men saknar adress liksom. I munnen är den rakryggad och rik, bra silkigt sandiga tanniner med toner av kaffe och lite eldiga röda vinbär, faten finns tydligt där, men är stilrena och fint uppbackade av röd & svart frukt. Det är oerhört seriöst men saknar lite ursprungskänsla, svansen är snyggt balanserat eldig med fin matvänlig bitterhet. Gott, snyggt, nyanserat och väl sammansatt. Avsaknaden av ursprung får tillräknas Punkarn snarare än vinet, det är personlig men svårplacerad. Betyget är snålt, hade den talat bättre spanska hade det blivit 3+ alla gånger.
Betyg:++

Det är gott, snyggt och vuxet med köttvänlig struktur men jag fattar inte vad det kommer ifrån. Den här gången blev det en halvblind sak i kamp med sex andra viner, alla klassiker. Jag listade till slut ut vad som var i flaskan men resonerade mest genom uteslutning, inget annat passade in alls så den ”modena spanjacken” blev kvar sist.
Defensiv seger liksom, borde de inte kunna uttrycka något mer än ”bra skit”??

-- Winepunker

Comments

Bättre norra Rhône från 90-tal med AuZone

IMG_2267


Varje augusti dyker Per upp med lite bättre godsaker, en tradition sedan många år nu. Det blir oftast en värdig start på AuZones höstsäsong, något för alla andra arrangörer att sikta mot under de mörka vintermånaderna. Lite oväntat avvek Per den här gången från Bordeaux & Bourgogne, ett plebejiskt snedsteg ned i norra Rhône med lite lagom mogna saker från 90-talet.

IMG_2268 IMG_2269 IMG_2270


Hermitage, Les Bessards 1999
Delas Freres, Hermitage, Rhône, Frankrike
Mjukt mogen doft, kryddig med lätta djuriska drag, läder och torkad stenfrukt, litet fruktsöt i stilen. Rödfruktig och lite kryddig i munnen, rena syror, hallon & sura körsbär, lätt blod och nyanserad pepprighet i svansen, aningen lädersnöre i eftersmaken. God men känns kanske aningen enkel, har en del potential månne.
Betyg:++(+)

Côte-Rôtie, La Landonne 1998
Delas Freres, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Väldigt mogen doft, pors och torkad frukt, fikon och ganska matta toner, karamell och plåtig tomatsoppa. Kryddig och syrligt rödfruktig smak, ganska uttorkade drag, tuggtobak och torkade plommon i svansen, lite känsla av pergament i texturen. Rätt OK i all sin übermognad men den är för gammal ur alla vinklar tyvärr. Betyget är väldigt generöst.
Betyg:+

Hermitage, Le Pavillon 1995
Chapoutier, Hermitage, Rhône, Frankrike
Läckert rödfruktig doft, mogen och kryddig med rökiga drag, lite blodstänk och solmoget söta aromer, nästan hallon och ren peppar. Tät i munnen, eldigt rödfruktig, sträv med sot & lakrits, antydan till kaffe, tjära och färsk dragon. Kakao och råbiff i eftersmaken. God men lite grov & burdus.
Betyg:++

IMG_2271 IMG_2272 IMG_2273


Côte-Rôtie, La Mouline 1994
Guigal, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Mogen doft, torkad frukt, läder och läckert ädelträ, kryddig och komplex med kaffe i närmast Bordeaux-lik stil, kul övertoner av stall och liten råbiff, undervegetation och en rätt skitig känsla. Helt mogen i munnen, enormt läckert rödfruktig med klart aromatiska drag, parfymerad, solmogna plommon & superbt len textur. Rökig och kryddsöt blodig svans, ganska fatig men så oerhört snyggt gjord. Absolut på topp, inte en dag till behöver den lagras.
Betyg:+++

Côte-Rôtie, La Landonne 1994
M. Guigal, Côte Brune, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Otroligt ungdomlig doft, underart fruktig, rökig & tjock i närmast provokativ stil, floral och parfymerad med massor av kött & blod, nyslaktat får och Chanel No5, Marilyn Monroe meets Norman Bates liksom. Tät och tjock i munnen, rejäla fina och sandiga tanniner, massor av kaffe och choklad, köttig känsla med supersnygga fat. Kul mineralsälta i eftersmaken, en hel del mynta utvecklas i både doft och smak. Enorm, men känns ännu närmast oförlöst, den kan klart lägga ytterligare några år på att snygga till sig.
Betyg:+++

Côte-Rôtie, La Turque 1994
M. Guigal, Côte Brune, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Supersnygg doft, parfymerad med superbt uttryck, syrén och rosor, råbiff och lite läder, eleganta örtiga övertoner, druvan framhävd med absolut gehör. Strålande läcker i munnen, blodstänkt frukt, röda vinbär, körsbär och kryddig elegans. Rökigt komplex med blod och fluffigt floral svans, lång och lätt pepprig eftersmak. Enorm, fullkomligt strålande och på absolut topp. Betyget är i underkant, den är snubblande nära stor.
Betyg:+++

IMG_2274 IMG_2275


Côte-Rôtie, La Turque 1990
M. Guigal, Côte Brune, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Fullkomligt mogen doft med massor av parfym och härligt floralt uttryck, syrén och sval röd & svart frukt, inälvor och rökelse, lite kanel & snygga fat. I munnen är den primalt uttryckt, blommor och blod, komplex skogig känsla och kryddig kropp, rik och lätt pepprig med björnbär och läder i svansen, lite choklad och tyvärr en aningen uttorkad känsla i eftersmaken, åldern gör sig påmind. Den är i alla fall rysligt djävla bra.
Betyg:+++

Hermitage 1990
J.L. Chave, Hermitage, Rhône, Frankrike
Mogen doft, elegant dämpad, lätt kryddigt rödfruktig med bara lite blod och en puff av parfym, ’understated’ på fabulöst snyggt sätt,utvecklar skog och lite krut. Syrlig i munnen, snyggt strukturerad, närmast burgundisk med hallon & syrliga körsbär, fint kryddig i sval stil. Örtkryddig svans, dansant och finlemmad med aristokratsik glädje, superb.
Betyg:+++

Guigal regerar! Även om Chave presterar enormt (det finns klara drag av storheternas storhet, även om den här givetvis är underlägsen) är det Guigal som visar sin absoluta klass i vilken uppställning som helst. Det finns ett formspråk hos producenten som pratar direkt till lustcentrum, faten till trots är uttrycket så primat och intensivt att det bara är att kapitulera. Kanske inte magiskt direkt, men in i bulbängan skitgott i alla fall.

Som vanligt blev det några extranummer till maten, en röd gammal rackare (systervinet till storheten
La Chapelle 1978, provad ett par gånger men tyvärr senast 2001, makalös på alla plan) och ett av de få vita viner från norra Rhône jag kan tolerera.

IMG_2276 IMG_2277 IMG_2278


Côte-Rôtie, Les Jumelles 1978
Paul Jaboulet Aîne, Côte-Rôtie, Rhône, Frankrike
Mogen doft, enormt djurisk med våt päls, undervegetation, stall, tallbarr och lite gammal ost. Syrlig i munnen, elegant slank struktur, finlemmad röd frukt, enormt animalisk. Helt mogen men snygg på det hela taget, sitter fortfarande ihop fint.
Betyg:++

Le Chevalier de Sterimberg 1996
Paul Jaboulet Aîné, Hermitage, Rhône, Frankrike
Doft av äpplen och gul melon, citrusskal och aprikosyoghurt. Bra och exakta syror i munnen, ren med dämpat äpplig struktur, lätta toner av vax, bra fräschör, grillad citron i eftersmaken. God och förbluffande pigg, snygg och personlig utan den obligatoriska hartsen.
Betyg:++

Givetvis tog vi en sväng förbi Nobis på vägen hem och knäckte Pers allra sista finsprit, en spektakulärt aristokratisk
Trois Rivières 1953 [+++] - Ren och dämpat karamellig doft med en enormt rakryggad struktur i munnen. På många sätt smakar detta som en vansinnigt bra Cognac med en hel del extra charm, så fransk det nu kan bli utan att vara från fastlandet liksom.

En helkväll, tackar Per!

-- Winepunker

Comments

Dönnhoff med AuZone

IMG_2254


Många gånger har
Dönnhoffs viner givit mig en närmast absolut rieslingupplevelse, kombinationen av exakthet, elegans och tokigt med mineral parad med återhållen men samtidigt besynnerligt koncentrerad frukt är väldigt äkta - det är själva själen hos Riesling, kärnan i druvan helt kompromisslöst uttryckt. Jag har främst inriktat mig på Riesling großes gewächs, de är de viner som passar mig bäst med sin torra och aristokratiska struktur, matvänliga och med hälsosam extraktrikedom att orka med ganska rejält tilltugg. Men, en del annat kommer från Dönnhoff också, tyvärr något jag mest förstrött smakat tidigare.

Kvällens övning under ledning av E.T. med minimalt bistånd av Pukarn själv (en butelj, min älskade
Hermannshöhle) skulle besynnerligt nog bli min första bredsida mot Dönnhoff, jag hade aldrig tidigare provat enbart viner från Häxmästar-Helmuts produktion.

IMG_2255 IMG_2256 IMG_2257


Kahlenberg Riesling Trocken 2012
Kreuznacher Kahlenberg, Dönnhoff, Nahe, Tyskland
Lätt gröngodis i doften, aromatisk med lite parfym, krossad sten och örtkryddor. Lätt spritzig i munnen, rena höga fina syror, citron och päron, känns ung och lite enkel tyvärr, massor av gröna marmeladkulor i svansen ännu.
Betyg:+(+)

Weissburgunder -S- 2012
Dönnhoff, Nahe, Tyskland
Ungdomlig doft med citrus, flinta och krossad sten, en del honungsmelon och lätt mineralrökiga puffar, lätt eldigt drag. Torr och kryddig i munnen, lätt krävande beska toner, mineral i svansen, citrusskal och fänkål. Klart bitter avslutning.
Betyg:+

Halenberg 2009
Monzinger Halenberg, Schäfer-Fröhlich, Grosses Gewächs, Nahe, Tyskland
Underbar doft, tät med massor av citrus, lime och härliga kryddor, vita persikor och inte så lite mineralrök, intensiv och aristokratisk. Strålande tät i munnen, lätt spritz, höga syror, rik med citrus, lime & gula plommon, lätt exotisk med söt melon och mango. Lite kryddig eftersmak, fullkomligt strålande.
Betyg:+++

Detta är vansinnigt bra, ren och vässad med högoktanigt druvuttryck. Ett ess som utvecklats till en solid 3+ på ett år, den har nog mer att ge dessutom. Så här i efterhand kan man kanske inse att den avviker i stil lite, mer fokus på frukt och inte riktigt lika aristokratiskt (snörpigt som någon sade) uttryck som
Dönnhoff, mer publik liksom. Min gissning var på en Felsenberg Grosses Gewächs 2009 trots att jag mindes Felsenberg som bättre än så här, ett vin där frukten är mer framträdande än i Hermannshöhle.

IMG_2258 IMG_2259


Morstein Riesling Alte Reben 2011
Westhofener Morstein, Seehof, Rheinhessen, Tyskland
Kryddig doft, anis och fänkål, aromatisk till max med citrus och påtagligt parfymerade drag. Kryddig och bred i munnen med fetma och tjock känsla, måttliga syror, besynnerlig ton av engelsk konfekt under en matta av mogen gul frukt, rätt bittra drag. Svansen är kryddigt parfymerad, rätt kul i sin aromatiska och breda stil. Betyget är i generöst.
Betyg:++

Den här var rätt udda, god på sitt kryddiga och lite lätt eldiga sätt men att det skulle vara en Riesling kändes fullkomligt obegripligt. Jag var helt inne på en Grauburgunder av hög klass, en ren sak på alla sätt, men en Riesling!? Man får skylla på terroiren i Morstein, den är ju rätt speciell.

Hermannshöhle 2009
Niederhäuser Hermannshöhle, Dönnhoff, Grosses Gewächs, Nahe, Tyskland
Aristokratisk och rakryggad doft, packad av mineral, limeskal & flinta, underbart uttryckt druva, lite honung & rökiga övertoner, en puff av petroleum, lätta snygga örtiga drag finns där också. I munnen är den rik men samtidigt elegant, strålande renhet med citrus och gula plommon, packad av mineral och skärpta syror, liten kryddig svans, antydan till fänkål och något exotiskt. Balansen är strålande, framtoningen ädel, strålande.
Betyg:+++

För mig är detta absolut skitbra, återhållen och exakt med mineral och syror i förgrunden - men samtidigt en sammanhållen koncentration i botten som är imponerande. Intressant var att andra provade under kvällen tyckte vinet saknade djup och typicitet, för mig fullkomligt obegripligt. Jag skall inte säga att jag otvetydigt kände igen
Hermannshöhle men gissningen landade att det var min butelj i alla fall, stilmässigt annorlunda från Schäfer-Fröhlich och precis strået vassare den här gången, kanske lite färgad av att jag druckit den några gånger öppet tidigare.

IMG_2260 IMG_2261 IMG_2262


Norheimer Dellchen Riesling Spätlese 2005
QmP Spätlese, Dönnhoff, Nahe, Tyskland
Rik doft, väldigt druvig med rabarber och lime, citrus och fin mineral, utvecklar lite gummi och något oren ton tyvärr. Rätt söt, bra balanserade gräddiga syror, druvig & god på väldigt primalt sätt, lång med grapefrukt och grillad citron i svansen. Utmärkt, trots den lila dissonansen i doften.
Betyg:++

Norheimer Dellchen Riesling Spätlese 2004
QmP Spätlese, Dönnhoff, Nahe, Tyskland
Mjuk och nyanserad doft, citrus och lite mandel, aningen honung, rabarber och nyanserad kryddig och mineralrik överton, superklassisk. Tät i munnen med läcker spritz, massor av gul frukt & rabarber, len och snygg med exakta syror och fullkomlig balans. Ren glädje i ett glas.
Betyg:+++

Detta är oerhört väl sammansatt, sanslös balans och precis lagom sötma som bär de lite druviga smakerna perfekt. Halvtorr Riesling dricker jag mycket sällan tyvärr, varje gång undrar jag varför? Det är knasgott om korten landar rätt.

Niederhäuser Hermannshöhle Riesling Spätlese 2002
Dönnhoff, QmP Spätlese, Nahe, Tyskland
Rätt utvecklad doft, toner av honung, äpplen och mineral, en del apelsinskal och en näve mandel, nästan drag av möbelpolityr och valnöt, men på rätt läckert sätt. Utvecklad i munnen, rik med pomerans & mogna plommon, en del honung och gula äpplen. God och perfekt avvägda syror i svansen, klar mognad, utmärkt.
Betyg:++

Bland deltagarna verkade en liten besvikelse sprida sig, man hade förväntat sig mer täthet och helt enkelt bättre viner, lite klagosång om typicitet och alltför återhållen stil. Det nämndes till och med ord som 'tunn' och 'okoncentread', obegripligt! Jag var av snarast motsatt åsikt, vinerna höll absolut den klass man kan förvänta sig, möjligen med undantag för
Kahlenberg som jag inte upplever ens ha riktig potential. Det sagt, undervärdera för ung Riesling är lätt om man har barndomstrauman inkluderande Fazers Gröna Kulor.

Andra tankar
här.

-- Winepunker

Comments

Reynvaan In The Rocks 2010

IMG_2263


När jag dricker en väl sammansatt och uttrycksfull Syrah samjäst med några klasar gröna druvor inser jag att det nästan räcker med det, jag behöver inte få ut mer av livet så länge flaskan inte är helt tom.
Côte-Rôtie, Beechworth (flera gånger), Canberra District, Santa Rita Hills och Columbia Valley står alla för sin egna tolkning av denna grundbult i vinvärlden. Cuvéen är lika viktig som den klassiska bordeauxblandningen men den tycks kräva mer av klimat & terroir för att få just den där lite skitiga & saftigt köttiga stilen och samtidigt visa på en floral och expressiv doft. Man lyckas lite varstans utanför moderlandet men alltför ofta vågar man inte hålla igen tyglarna tillräckligt för att stämman skall bli nog hög & klar. Det känns som man måste vara lite mer lagd åt Bourgogne snarare än Bordeaux i tankesättet för att tonerna skall bli de rätta, kraften är förstås viktig men saknas skärpan blir det alltför lätt bara en väldigt god flaska fruktplump.

Verkligen kämpa mot bättre Côte-Rôtie kvalitets- och stilmässigt kan väldigt få dock.
Enstaka trollkarlar i Australien klarar biffen, någon slinger från Schweiz och några få i Kalifornien även om stilen då normalt börjar dra åt ett helt annat håll. Men, på senare år har utmanare börjat spänna musklerna, från Washington State har en lätt porlande bäck av strålande väl sammansatta samjästa pärlor visat sig. Av det jag själv provat har mindre delar av Charles Smith's sortiment visat sig vara riktigt vässat och stilrent, det finns andra förstås, Cayuse lyckas nästan med det exakta uttrycket likaså. Men, den som hållit den absolut högsta nivån i klassen "Côte-Rôtie hommage utan direkt risk till förväxling" (eller?) är nog Reynvaan.

Reynvaan In The Rocks 2010
Reynvaan, Walla Walla Valley, Washington, USA
Läckert anslag med köttslamsor och fårtalg, snyggt parfymerad och vild med tät svart frukt, plommon & björnbär, massor av komplexa kryddor. Den har egentligen allt, blod & hyacint dominerar, stenkross med lite lakrits & oregano i övertonerna. I munnen är den rökig och djuriskt vild, tät med lakrits, torkade örtkryddor och råbiff. Den är helt underbar, kroppen sotigt skitig och samtidigt örtigt floral, den har lite lagom svala drag i svansen. På många sätt är detta ganska likt en Côte-Rôtie, men samtidigt inte, det är ett helt eget djur som uttrycker druvorna med absolut gehör. Eftersmaken är kryddig, tät och ännu ungdomlig. Den är skitbra idag men har fantastiskt mycket mer att ge, det är en seriös spelare som kommer att bättra sig under minst ett decennium.
Betyg:+++

Fan vad detta är bra, den kan ställa sig rakryggat upp mot alla utom de allra bästa från
Côte-Rôte (Guigal vill säga) vilken dag som helst i veckan. Stilen är personlig och annorlunda, men kvaliteten är på absolut nivå med samma kraft och personligt uttryck. Skitgott på alla plan! Kudos!

(Vinopia gör den tillgänglig i Sverige, överpris givetvis eftersom privatimport krävs men var gör man inte för konsten ??)

-- Winepunker

Comments

Mountford i motvind?

En av mina absoluta favoriter verkar abrupt ha tappat sin vinmakare. C.P. Lin har efter en dispyt med Kees & Kathryn slutat enligt Decanter, orsaken är den kommersiella inriktningen. För mig fullkomligt obegripligt med tanke på det intryck jag fått av Kees och framförallt av Kathryn de gånger jag träffat dem, de har snarast en sund och nykter inställning till de kommersiella, den sida som måste samexistera med hantverket för att saker skall gå runt.
Man undrar stilla om det ligger något annat bakom eller om
C.P. har fått tuppjuck, egen som han är. Kathryn låter honom ju hållas med klart excentriska tillverkningsmetoder (som barrique-trampad Pinot, aldrig hör talas om annorstädes). Det vore djupt tragiskt om detta skulle påverka kvaliteten på slutresultatet, nu finns ju gott om skarpa vinmakare i Kiwiland så det borde kunna vara ett lite gupp på resan bara, men man skall samtidigt inte underskatta värdet av en så pass skicklig hantverkare som C.P.

-- Winepunker

Comments

Gaisböhl 2009

IMG_2253


En inte hundraprocentig upplevelse med
Idig nyligen fick mig att vända näsan mot tryggheten själv. För mig började resan med torr Riesling via kusinen till Gaisböhl, Ungeheuer 1997, sedan dess är Bürklin-Wolf en riktig snuttefilt i Casa Punk. Faktum är att Bürklin-Wolf är kanske den producent utanför Nahe med absolut bäst konsistens, högst lägstanivå och snyggast hantering av årgångsuttryck.

Gaisböhl 2009
Dr Bürklin-Wolf, Grosses Gewächs Monopol (butelj 1232), Pfalz, Tyskland
Underbar doft, massor av ren mineral, flintkross och floralt parfymerade övertoner, hyacint & dyr parfym. Det finns en del exotiska toner under all citrus & gula plommon, kanske omogen mango och passionsfrukt, den är rik och bred. I munnen är den rakryggad och exakt med höga syror och fantastisk ’09-frukt, citrus och galet med mineral, den är förvånande stram och seriös med tanke på året, den känns väldigt viktig med ett litet, litet strängt drag. Eftersmaken är packad av krossad sten och limesezt, liten spritzig känsla, så krispig och klingande att man bara vill gråta. Alldeles fenomenal, fast i väldigt annan stil än systervinet Pechstein. Superb!
Betyg:+++

Det är bara
gott, klassiskt och rent med druvan i absolut fokus. Jag kanske föredrar Pechstein stilmässigt men när Gaisböhl blir så här är det bara att kapitulera. Dessutom är 13,5% alkohol förrädiskt väl inbakat i vinet, inte den minsta puff av eldighet hittar fram, något som ibland märker Gaisböhl en aning (minns 1997, direkt alkosöt).

-- Winepunker

Comments

Dedicato a Walter 2007

IMG_2252


Få viner är så avskydda i bolggsfären som
Bolgheri. Med enbart franska druvor, en kopia med sydländska drag som provocerar de rättrogna alldeles tokmycket, verkar det vara ett rött skynke för amatörtyckarna. Själv gillar jag Bolgheri generellt, inte för typiciteten (även om den finns där tämligen tydligt) utan för den absoluta kvaliteten. Lyckas Gaia med sin Camarcanda borde Allegrini lyckas med sin Poggio Al Tesoro, alla tidigare försök har visat på absolut skärpa och exakthet, ett år som 2007 borde vara tämligen vettigt om korten landar som man kan hoppas.

Dedicato a Walter 2007
Poggio al Tesoro, Bolgheri, Toscana,Italien
Tät och ganska köttig doft med massor av körsbär, anis, rökiga fat, flintkross och en hel del aristokratiskt parfymerade drag, choklad och rökelse, läder med en del pyrande björkved och rosmarin. Visst finns där en del klassiskt gräsiga drag men bara i bakgrunden, den är dominerad av dyra kryddor och inte av örtighet. I munnen är den bestämd och bred med mineralsälta & massor av aromatisk kåda, lätta nyanserade fat, tjock av svart frukt men samtidigt med pigga syror och en hel del komplexa kryddiga & skogiga toner. Detta är mycket seriöst, betydligt bättre än både ’05 & ’06, renhet och kraft i ett härligt paket. Men, det är inget för den hjärtsvage, tyngden och intensiteten kan skrämma alla de som bara dricker Frappato & anemisk Pinot.
(100% Cabernet Franc)

Betyg:+++

Detta är djävligt gott, doften är intensiv och strukturerad på ett sätt som Bordeaux ofta bara kan drömma om, smaken är expressiv och rik med okomplicerat och primat uttryck. Varför klaga på detta? Visst fins faten där men de är absolut integrerade och perfekt inpackade i vinet. Fjollputtarna som bara sniffar på Nerello och kvasimogen Pinot skall hålla sig borta, men har man lite hår på bröstet och muskler på överarmarna är det bara att öppna foderluckorna och tanka. Gott & redigt, intensivt och välgjort med så mycket
Bolgheri man nu kan packa in i ett vin (det vill säga mindre terroir än en typisk Etna Rosso men mer än en generisk Napa). Alldeles utmärkt, och den kommer att bli bättre med ytterligare några år på rygg.

-- Winepunker

Comments