feb 2017

Amerikansk Syrah med AuZone (a.k.a. Favoriter II)

MWWDoN0xTSSMtnW9Md%RHw_thumb_8af9


Excellensen följde upp på sin förra genomkörare av favoriter, den här gången med Syrah som bas. Med en inte lika lång track-record ännu som för Cabernet Sauvignon (Krankl har roddat sin låda sedan 1995) är valmöjligheterna något mindre - svala områden, mer vattenstress och hög höjd (nåja) har visat sig vara ett vinnande recept. Med undantag för en handfull saker från Kalifornien (främst SQN givetvis) upplever jag Washington State som intressantare, mer lika saker från hemlandet och med en betydligt läckrare floral framtoning.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8afa UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8af6 UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8afb


Stolpman Vineyards Angeli 2009
Stolpman Vineyards, Angeli Block, Santa Ynez Valley, Santa Barbara County, Central Coast, Kalifornien, USA
Tjock och eldig doft, tjära och stenkross, kaffe, lakrits & salmiak, lite klister med inslag av mynta. Enormt koncentrerad i munnen, packad med tjära och kaffe, massiv svart frukt, rejält sträv och lite eldig, lite grov med syrligt bitter svans. Klistertonerna drar med betyget rejält tyvärr, det är nästan generöst.
Betyg:+

Den här är nog rätt välgjord i botten, men jag kan bara inte med etylaceteat - rött kort liksom, även om tonerna är dämpade.

Reynvaan In The Rocks 2013
Reynvaan, Walla Walla Valley, Washington, USA
Läckert köttig doft, floral och inbjudande med bred mörk frukt, exakt blodstänk & njurtalg, vattenfärg och fin mineralitet, alla klassiska markörerna på plats. Ren och slank mörk frukt i munnen, höga syror, svala svarta bär, slånbär, mineral och lite sot i svansen, god, elegant & snygg men saknar stoppning för högre betyg, betydligt lättare och mindre fokuserad än ’10 & ’12.
Betyg:++

Den är radikalt mindre koncentrerad än andra ”In The Rocks”, på näsan lika sina bröder men rena benranglet i munnen jämte tidigare årgångar. Jag har en gnagande känsla att den är slankare än t.o.m. 2011, den bara provad på stående fot - märkligt med tanke på kvaliteten på 2013 generellt.

K , “The Hidden” 2010
K Vintners (Charles Smith), Northridge Vineyard, Wahluke Slope, Walla Walla, Washington State, USA
Tät och maxad doft, packad med blåbär, plommon, pepprig & intensiv med litet inslag av rotfrukt & en näve torkade nejlikor. Tät och sammanhållen i munnen, svartfruktig med plommon & björnbär, lite floral känsla, ganska sval stil, sträv och lite oförlöst ännu, förvånande ungdomlig faktiskt med bra framtid förhoppningsvis. Jämte ’09 och även ’12 känns den knuten, skumt nog.
Betyg:++(+)

Jag trodde jag provat den här förut men det visade sig vara
’09 & ’12, båda flera gånger - den här är mer koncentrerad & vässad, men samtidigt betydligt mer knuten och stilmässigt avvikande från andra K-Vintners viner - blir intressant att följa.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8afc UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8af7 UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8af8


Sine Qua Non, Five Shooter Syrah 2010
Sine Qua Non, Ventura, Santa Rita Hills, Santa Barabara, Central Coast, Kalifornien, USA
Ganska fatig doft, nyanserad med mörk frukt i tät och aningen eldig stil, nejlikor och lakrits, lite mynta och svala toner, liten fetma, strålande fruktkvalitet men väl stum i dagsläget. Len & silkig i munnen, fylld av kaffe, choklad & kryddor under en fin matta av sandiga tanniner, kryddig med rakryggad textur, bitter choklad och klangfull frukt i svansen. Ännu väldigt ung och oförlöst men galet lovande, avvakta kanske fem år för full utdelning.
Betyg:++(++)

Jag har alltid upplevt SQN som tillgänglig oavsett ålder, olika, visst men inbjudande oavsett var på parabeln den befinner sig - så inte den här gången. Kvaliteten finns där, inknölad i en liten rakryggad bur, men den hittar inte ut just nu. Tyvärr har jag bara en flaska själv, fan vet när man skall ta den...

Sheridan Vineyard Singularity 2010
Sheridan Vineyard, Yakima Valley, Washington State, USA
Tät doft, fatig med djup svart frukt, eldig, kaffe & mynta, svarta söta körsbär och plommon. Tät i munnen, kaffe & lite sotig textur, kakaobitter, massor av kanel & stenkross, massiv med torrt avslut. God, men lite kantig i eftersmaken för högre betyg.
Betyg:++

Royal City Syrah 2009
K Vintners (Charles Smith), Stoneridge Vineyard, Royal Slope, Columbia Valley, Washington State, USA
Läckert intensiv doft med mörk floral frukt, syrén och hyacint, blod & köttslamsor, rökiga övertoner, charkuterier & stenkross. Tät i munnen, tjära och kaffe, lite choklad, sandiga tanniner, lakrits & lite kritig känsla under all solbakad frukt, len & rökigt kryddig svans, lite sötfuktigt avslut med kola & kryddor. Kanske en acquired taste med sin galna fruktmognad, men god, ack så god.
Betyg:+++

Den här var lite kontroversiell, somliga tyckte den var för mogen med för låga syror - märkligt nog inte jag, lite bakvänt om sanningen skall fram. Men, uttrycket på näsan var så svårt att motstå, och texturen fenomenal trots den massiva koncentrationen. Fast, vänta inte för länge, den skall inte lagras längre...

Tackar
Excellensen, gott & blandat!

-- Winepunker

Comments

Gaja med Sara Cabrele

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8ad9


Att
Sara CabreleGaja gått i skola hos Gaia Gaia är mer än tydligt - med samma otvungna sätt och välinformerade svada pratar vi årgångar, klimatförändrigar, fat, TCA, syror, mognad, terroir, uttag, italiensk byråkrati och de förändringar som pågår hos Gaia. En medveten strategi att skärpa till vinerna, fokusera på syror och inte låta alkoholen springa iväg är en självklar positionering i klimatförändringens tidevarv - något alla måste förhålla sig till.
Sedan ett par år är
Lively Wines ny agent i Sverige, lite av en utmaning kan jag tänka mig med tanke på Gajas prispolitik (jag får återkomma till priser nedan) och ambitioner i lyxsegmentet.

e7%jOiusSzCBOnjTyCZxUg_thumb_8ad8


Alteni di Brassica 2014
Gaja, Langhe, Piemonte, Italien
Ren, snärtig och lite örtig doft med nässlor, citron och härlig mineral, vital och vaken med skärpa och glädje. Klar & klangfull i munnen, höga rena syror, massor av mineral och örtig citrus, gul stenfrukt och pigga gröna blad, bra koncentration och absolut närvaro. Riktigt lyckad i fokuserad och oerhört seriös stil.
Betyg:+++

Detta är första gången jag är det minsta imponerad av
Alteni di Brassica - tidigare har jag upplevt den som lite ointressant utan nerv och den spänst som är så viktig för Sauvignon, nu sjunger den med hög röst, förvånade tät utan att blir det minsta klumpig, faktiskt skitgod. Det svala året gör säker sitt till, men den är absolut gjord med gehör.

Gaia & Rey 2014
Gaja, Langhe, Piemonte, Italien
Underbart exakt doft med återhållen rikedom, perfekt avvägd gul frukt och nyanserade snygga väl inbäddade fat, lite citrusskal och fin stenkross, den är både bred och behagligt exakt i superbt avskalad stil. I munnen sjunger syrorna, massor av finstämd citrus, nyanserade fat och ett uns exotisk pigg ton, lite lime och lättsamt örtig svans. Detta är riktigt, riktigt bra - grand-cru klass men i en egen slimmad & välskräddad kostym.
Betyg:+++

Jag har säkert provat tio årgångar av Gaia & Rey, oftast upplevt den som yxig och lite oljigt grov i unga år och god men klart egen som mogen - kort sagt, ett ganska svårt vin som kämpat med besvärligt låga syror och oljig textur, exotisk och lite väl fet. Visst kan jag uppskatta även den stilen när åldern kommer till, men det är inte mig grej, speciellt med de lite aggressiva prislappar Gaia smackar på.
Men, detta är något helt annat - exakthet och självklar klass i ett strålande avvägt och nyanserat paket, kort sagt skitgott och oerhört seriöst - något som skulle tilltala den mest Chassagne-knarkande Bourgogne-skalle...

Barbaresco 2013
Gaja, Barbaresco, Piemonte, Italien
Läcker doft med massor av röd frukt, hallon och lingon blandas med örtiga övertoner, lite kryddor och fina inbjudande rosor, ett uns mynta gör den sval och supersnygg. Sandiga & silkiga tanniner i munnen, höga syror och pigg fräsch hallonlik frukt, superbt sammansatt med elegans och förvånande tillgänglighet. Bra längd och strålande harmoni, klassisk charmör som är så god redan, riktigt, riktigt lyckad.
Betyg:+++

Vilket charmtroll detta är, dansant och rödfruktigt tillgänglig på allra bästa sätt, härligt hanterad med superb balans - här blir nog det svåraste att hålla fingrarna borta, det finns en underliggande potential trots att den är så tillgänglig.

Costa Russi 2013
Gaja, Barbaresco, Piemonte, Italien
Intensiv doft med körsbär, hallon och blommor, utvecklar lite kardemumma och kul röd citrus, apelsinblom och nypon, fylld av ungdomlig charm och begynnande komplexitet. Tät och intensiv i munnen, exakt med körsbär, hallon och röd syrlig frukt, bra längd och underbara tuggbara tanniner, den är snuskigt god redan men har massor att ge.
Betyg:+++(+)

Sorì Tildìn 2013
Gaja, Barbaresco, Piemonte, Italien
Parfymerad doft med dämpade snygga fat, elegant med lätt mynta och påtaglig mineralitet, stenkross och röda vinbär i tight kostym. Bra körsbär i munnen, höga rena syror i ganska rakryggad och aristokratisk stil, sträv, floral, skärpt och viktig, det finns en bredd under som bara väntar på att få svälla till, rysligt välbyggd men ha inte för bråttom här.
Betyg:+++(+)

Sorì San Lorenzo 2013
Gaja, Barbaresco, Piemonte, Italien
Intensiv doft med körsbär, hallon, rosor och en del mynta, utvecklar typiska toner av nejlikor och ett uns tjära, känns oförlöst och avvaktande men det finns en strålande underliggande komplexitet. Rik i munnen, rejält sträv med ännu väl prominenta tanniner, frukten är rätt maxad, massor av körsbär och slånbär, kryddigt avslut med lite sötlakrits och stramt sotig eftersmak. Den är ännu kärv och krävande, men den kommer att utvecklas till en storhet.
Betyg:+++(+)

De tre stora är underbart olika - inbjudande charm & elegans - rakryggad stramhet och kritig nyansrikedom - täthet, aromatiska kryddor och krävande strävhet - tre personligheter som uttrycker sin terroir exemplariskt. På många sätt är en årgång som 2013 det perfekta underlaget för dessa viner, de får komma till fullständigt uttryck utan att drunkna i alkohol och alltför söt frukt.

Men, priserna...
Kikar jag historiskt på mina inköp av
Gaja ser vi en Bourgognefiering även här, samma resa Penfolds gjort och som alla elitproducenter med lagom marknadsföringsbudget verkar vilja göra. Den vanliga Barbaresco beter sig väl hyfsat normalt, årgång 2009 kostade 1095:- år 2013, årgång 2013 kostar nu 1200:-, inget som skrämmer bort mig i alla fall. Årgång 1990 kostade 300:- i mitten av ’90-talet, den har gjort samma resa som så många andra bättre italienare (t.ex. Ornellaia har gjort exakt samma parabel).
Vingårdslägena däremot har lämnat omloppsbanan helt,
Costa Russi har på samma tid gått från knappa 500:- till det facila 3999:-, i princip dubbla prisutväxlingen mot Barbaresco. Samma sak för Sorì San Lorenzo och Sorì Tildìn, direkt besvärande dyrt och omotiverat från Gajas sida med tanke på volymerna i relation till den vanliga Barbaresco. Priserna går kanske att pressa lite om man köper större volymer hos lämplig langare i Europa men det blir knepigt att få ned dem mer än några hundralappar (det går dessutom att hitta dem för mer än €500 också, tillgång och efterfrågan ni vet) - det är rätt skruvat.

Jag undrar stilla om alla klassiska elitproducenter från
Bourgogne (vettig GC från 2015 lär väl gå för 2500:-) via Champagne (numera kostar Salon 3500:-) till Penfolds (4200:- för Grange) & Pingus (5500:-) alla har skjutit sig i fötterna, kan verkligen marknaden svälja detta (tydligen, vi borde lärt oss av Bordeaux)? Jag betalar gärna (kanske inte ”gärna”, men jag kan acceptera priset - motvilligt) 1200:- för Barbaresco 2013 eller lika mycket för Sperss, men fyra pop är helt galet - det går helt enkelt inte längre...

Man tackar Sara & Eric (på Lively), upplysande och riktigt djävla gott - även om priserna lämnar en liten besk eftersmak.

-- Winepunker

Comments

Château Pichon Lalande med AuZone

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8ab0


Av alla viner jag skolades in med är det nog bara
Château Gruaud-Larose som kan matcha Château Pichon Lalande i ”snuttefiltsfaktor”, comfort drinking om man villl vältra sig i nostalgi. Över trettio årgångar provade har det blivit, de flesta många gånger men tyvärr mer och mer sällan numera när priserna på bättre Bordeaux lagt käppar i hjulet för missbruket - oftast klassisk, ibland stor, sällan flopp och alltid trogen sitt ursprung blev den snabbt en fixpunkt att hänga upp andra vinupplevelser på.
Kvällens samling stod
Dr.Dr. för, hyfsad nykomling i föreningen med faiblesse för klassiker från moderlandet - det utan att på något sätt bli dogmatisk.

Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande
2ème Cru Classé, Pauillac, Haut-Medoc, Bordeaux, Frankrike

1998: Mjukt mörkfruktig doft, lite ceder & cassis, inte så djup men snyggt parfymerad och sötfruktig i ganska solvarm och aningen eldig stil. Lätt gräsig i munnen, stram med anständiga syror och lite dämpad framtoning, sandiga tanniner och ganska inbjudande men samtidigt lite trivial, eftersmaken är väl stum. Årgången är ingen riktig höjdare.
Betyg:++

’98:orna är inte riktigt min grej, speciellt inte från västra sidan. Det finns en inbyggd kantig dissonans och en allmänt mumlande karaktär jag inte kommer överens med - visst finns undantag, men de är alltför långt mellan fyrverkerierna och normalt pålitliga saker som
Latour och Mouton underpresterar.

1985: Doft av källare & besynnerlig rotfrukt, nästan malört & slipdamm, lutar åt TCA men i lite udda tappning. Stram och vresig i munnen med röd frukt under en matta av bitterhet och kantighet, typisk TCA i svansen med brännande eftersmak och känsla av mögel. Märkligt att förra buteljen var likadan...
Betyg:-

Man blir misstänksam, även förra gången (tio år sedan nu) var ’85:an korkad - dålig karma eller något inbyggt?

1989: Kryddig doft med fin mineralitet, stenkross och stram mörk frukt, cassis och lätta kaffetoner, en del stendamm och torkade örter. Sträv i munnen, prominenta tanniner, höga syror med ren & tät röd frukt, kryddig med lakrits & kaffe i svansen, vuxet kärv avslutning. God, men lite stum - har gillat den bättre förut.
Betyg:++

Senaste försöket för två år sedan var jag ganska imponerad av den här, jag har upplevt den som väldigt ’89:ig liksom. Redan första gången 2003 kändes den solid och hade rent klassiskt uttryck, utvecklingskurvan har sedan dess gått åt rätt håll dessutom - så här stum och anonym vill jag inte riktigt tro är normalt, en lite off butelj? Eller bara en besvärligt fas?

1986: Återhållen doft med lättsam frukt, ceder, cassis och röda bär, lite stenkross & terpentin, lätt djuriska övertoner av våt päls i ganska dämpad stil. Sträv & kärv i munnen, rakryggad med slånbär och röda vinbär, kryddig & kärv avslutning med sotiga drag, lite väl vresig men ändå rätt god.
Betyg:++

Samma känsla
som senast, de lite djuriska tonerna och den vresiga kostymen går igen.

2004: Väldigt ungdomlig doft, sprittands blåfruktig, cassis & björnbär, fruktig & ännu ointegrerad med babyfett och lite vingummi. Tät svart frukt i munnen, massor av lakrits, bläck och tjära, sträv & oförlöst med lovande koncentration och fin underliggande struktur, behöver rejält med tid.
Betyg:++(+)

Jag var inne på betydligt yngre vin, funderade på 2010 eller 2012, att den var mer än 12 år gammal kändes väldigt avlägset - den har ju för tusan ett rejält lager babyspäck kvar!? Lovande är den i alla fall, skall bli kul att se hur den utvecklas de närmaste decenniet.

2000: Tät doft, strålande klassisk med ceder & stall, njurtalg och massor av solvarm cassis, en del stenkross, kaffe & torkade örter, stilfull & perfekt uttryck, den gör Pauillac rättvisa på alla sätt. Tät och superbt strukturerad i munnen, läckert sammetslena prominenta tanniner, höga fina syror och perfekt mogen cassis & massor av blå plommon, kaffe och lite söt tuggtobak, sotig svans med kakaolik strävhet, lång & strålande med framtida potential. Ett ess.
Betyg:+++

’00 börjar verkligen visa framfötterna, en underbar årgång på alla sätt - ren och snygg med alla klassiska markörerna och dessutom en underbart inbjudande rikedom som inte en sekund snubblar över i fläsk eller överstyrda drag. Kort sagt, skitgod!

1996: Utvecklad doft, torkade örter & en nypa fudge, solvarm röd frukt & en del stenkross, fin ceder & cassis i klassisk stil, liten gräsig överton. Rätt utvecklad i munnen, bra strukturerad med solmogen harmonisk frukt & sandiga tanniner, liten ton av kaffe och ganska kritig & tuggbar svans, alldeles strålande. Förvånande mogen.
Betyg:+++

Den här överpresterar rejält, ’96 har inte varit så här kul tidigare - från alltför tannindriven utan charm till en härligt harmonisk & lagom solbakad med matvänlig struktur på bara fyra år, riktigt, riktigt imponerande.

1982: Mogen på näsan, bra kryddigt djup, kaffe & grafit, torkande örter, rosor och stenig stramhet, en del hyvlat trä, cassis och nypon, nyanserad och lätt djurisk med fint ackord av stall och undervegetation. Tyvärr finns en liten, liten puff av tomat - den kommer och går, men pekar på en inte helt perfekt butelj. Strålande läcker i munnen, exakt och kryddig med djuriska övertoner, den känns helt färdig med sina silkesmjuka tanniner, kryddighet och solvarma mjuka frukt, cassis, plommon & grillat kött, lång och len i förförisk stil, perfekt avvägd - ett absolut ess, även om tidigare buteljer (fyra gånger sedan 2010) varit ännu bättre.
Betyg:+++

Visst är den bra, kvällens absoluta vinnare (även om jag efter några timmar undrar om inte ’00 nog är bättre när ’82-flaskan inte är den allra bästa), men bättre buteljer av samma vin har korkats upp flera gånger de senaste fem åren. Den här var mer mogen & utvecklad än någonsin tidigare - flaskvariationens förbannelse.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8ab2


Man tackar
Dr.Dr., skönt med en genomkörare av sanna klassiker under säsongens startvarv.

-- Winepunker

Comments

Hungry Wines

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_8ab1


Jag tackar väldigt sällan ’ja’ till varuprover numera, det är inte ofta det dyker upp intressanta saker importörerna bemödar sig om att skicka - sydafrikaner för 99:- är självklart massor för pengarna men så tråkigt att glasögonen spricker. Så, när
Hungry Wines tänkte slänga en triss i ungerska mellanprisviner åt mitt håll gjorde jag ett undantag - småskaligt & hantverksmässigt från öst är alltid välkommet.

Hungry Wines Furnmint Barrique 2011
Szent Benedek Winery, Tállya, Tokaji, Tokaj-Hegyalja, Ungern
Lite äpplig doft, stenkross och en näve örter, liten dämpad fat, aningen oxidativ i stilen, känns mogen och inbjudan på lite eget sätt. Bra frukt, mogen med liten fruktsötma, lätt skalbitter med antydan till tanninstruktur, äppelskal och aningen kåda & harts i svanen, citrusskal och mineraldriven eftersmak. Rätt god, lite rustik men angenäm och uttrycksfull. Betyget är lite snålt faktiskt, den snubblar mot 2+.
Betyg:+

Furmint har i sin torra skepnad en svårfångad komplexitet, jag kan för lite men det känns som en djupare hemlighet finns nedknölad i druvans aromatiska sammansättning - sött i all ära, men nog kan man göra riktat seriösa saker om ambitionen finns.

Hungry Wines Kardaka 2015
Polgár Winery, Villány, Villány-Siklós, Ungern
Väldigt ljus färg, orangeröd med aningen brun kant. Lätt doft, lite hallon, dämpad & återhållen med antydan till örter och röda vinbär, känns tvekande och väl blyg för min smak. I munnen slank och stjälkig grönörtig med lätt solvarm röd frukt, aningen eldig känsla med kärv och lite bitter textur, rustik svans med aningen fudge och kantig avslutning, sviskon i eftersmaken. Tyvärr lite trivial och grov.
Betyg:0

Hungry Wines The Golden Cuvée 2011
Dorogi Brothers Winery, Tokaj, Tokaj-Hegyalja, Ungern
Snärtigt parfymerad doft med aprikoser och apelsinblom, lätta nötter och riven mandelmassa, snyggt aromatiskt fruktig och ungdomligt druvig framtoning, rabarber och dämpad botrytis. Söt i munnen, höga balanserande syror, aromatiskt blommig med citrus, stenkross, mandel och gul stenfrukt, slank och avskalad i kroppen - god men saknar tyvärr stoppning, för lite fruktintensitet och komplexitet för högre betyg. Gott försök, men det känns som grundmaterialet är för enkelt. Den kan nog vinna på lite lagring men 2+ känns tyvärr avlägset.
Betyg:+

Som så ofta med viner från Ungern, de vita - torra som söta - fungerar fint, men de röda saknar lite finess och struktur. Kul, visst, men inte riktigt vad jag söker i ett vin normalt. Givetvis finns det riktigt lyckade saker i andra kvalitettssegment, men där blir priskonkurrensen från andra områden i europa ofta övermäktig - redan för 150:- finns så mycket annat.

-- Winepunker

Comments