jan 2016

Etna Rosso med AuZone

thumb_IMG_4810_1024


De senaste decenniet har Etna visat på en fenomenal utveckling - variation blandas med experimentlusta och småskalighet, fokus och en hälsosam attityd gentemot druvmaterial & terroir.
AK menar på ett släktskap mellan Piemonte och Etna Rosso - han anser att Nerellos tanninstruktur går i samma takt som Nebbiolo och att den rödfruktiga känslan är densamma. ASi menar att det är i Bourgogne man får kika på för att hitta något som beter sig lika, rödlätt & syradrivet med bärfrukt och kritga avvägda tanniner. Själv tycker jag Etna hamnar någonstans mittemellan när det funkar som bäst, det typiska och svårdefinierade ”vulkaniska” draget hittar man som en röd tråd genom vinerna - stenkross, frukt i korsningen mellan slånbär & hallon och en rakryggad och avskalad strävhet. Mycket personligt.

thumb_IMG_4820_1024 thumb_IMG_4811_1024 thumb_IMG_4812_1024


Mascalisi 2014
Lamoresca, Etna, Sicilien, Vino Rosso, Italien
Mineralrökig doft med lingon & slånbär, eleganta trädgårdshallon och stenkross. Slank röd frukt i munnen, kryddig med liten eldighet, fina sandiga tanniner, lite grönörtig avslutning med viss stjälkighet, en del lakrits och kryddbeska dyker upp i eftersmaken.
Betyg:+

Vino di Anna 2013
Vino di Anna, Qveri, Etna, Sicilien, Vino Rosso, Italien
Rödlätt doft med röda vinbär, lätt grusig mineral, tyvärr oren med naturvinsfunk som efterhand börjar dofta infekterat kött & nekros. Höga syror i munnen, lingon och viss djurisk skitighet, smakar som hundpäls doftar, röda vinbär och hallon i svansen men med osund överton. Inte kul alls.
Betyg:-

Nej, nej, nej... Detta är allt vad jag ogillar med ’naturvin’, infektion och skit maskerat med slank dansant frukt, men det ruttna tränger obevekligen igenom. Hur bra skulle inte detta varit i en stabilare kostym? Gruppen rankade detta som sämst.

Contrada dei Centenari 2011
Calabretta Azienda Vinicola, Etna, Sicilien, Vino Rosso, Italien
Bra djup i doften med körsbär, blommiga kryddor och lätt mynta, antydan till lakrits & torkade örter, läcker och exakt. Bra syror i munnen, sandiga fina tanniner, slånbär och lingon med stenkross och liten bladig stjälkighet. Välstrukturerad och vuxen.
Betyg:++

thumb_IMG_4813_1024 thumb_IMG_4814_1024


Contrada Guardiola 2011
Passopisciaro, Etna IGP, Sicilien, Italien
Ungdomlig, rödfruktig och läcker med hallon och en dos parfym, snyggt aromatisk stil med liten djursik gammal dojja, men snyggt liksom. Rödfruktig i munnen, sura körsbär och röda vinbär, snyggt sträv med snärtig spänst och vässat yttryck, rättfram vinglädje, syrlig svans, kommer att utvecklas.
Betyg:+(+)

Santo Spirito 2012
Tenuta delle Terre Nere, Etna Rosso DOC, Sicilien, Italien
Doft av mynta och ganska mörk frukt, torkade blad, mörka körsbär & slånbär, stenkross & fat, en liten puff rå rotfrukt tyvärr. Tät & sträv i munnen, koncentrerad och lite sotigt bitter, intensiv med slånbär och kakao, aningen bitter och sotig svans. God men har tyvärr ett lite grovt karaktärsdrag, välstrukturerad och ambitiös dock.
Betyg:++

thumb_IMG_4815_1024 thumb_IMG_4816_1024


Munjebel 9 (2012)
Frank Cornelissen, Etna, Sicilien, Vino Rosso, Italien
Besynnerligt koncentrerad doft, hallon och Strega, eldig med enbär & stenkross, alkobittert anslag, känns överstyrd. Tät och solbakad i munnen, närmast kokt med rejäl strävhet, slånbär och malört, vidbränd kakao, aggressivt besk med dissonans i svansen. Eftersmaken är direkt ansträngande, känns som illa hanterad Bäsk. Korrekt, men direkt ogästvänlig.
Betyg:0

Detta är ett av de bittraste viner jag någonsin drucket,
Etna känns rätt avlägset. På många sätt är förutsättningarna rätt, lågt uttag och högkvalitativ frukt finns nog där men den blir helt enkelt alltför grov för att på något sätt vara njutbar. Man frågar sig stilla varför?

thumb_IMG_4817_1024 thumb_IMG_4818_1024 thumb_IMG_4819_1024


Rovitello 2005
Rovitello, Etna Rosso DOC, Sicilien, Italien
Djup & komplex med mörk nyanserad frukt, mynta & en puff av liniment, kryddig med utveckling och snyggt rökig överton, lite tobak, faten är fint hanterade och matchar frukten fint. Balanserad och utvecklad i munnen, salvia och mörk mogen frukt, stram och rakryggad i kompromisslös stil, kryddig och seriös med längd och mogen harmoni, nästan lite Bx-tycke. Skitgod.
Betyg:+++

Mognaste vinet och lite av ett krämarven men ack så snyggt bygge, här har vi uttryck och harmoni med struktur som heter duga. Visst,
Vigna Barbagalli är nog en vinnare över tid men just ikväll satt detta som en smäck!

Vigna Barbagalli 2010
Pietradolce, Etna Rosso DOC, Sicilien, Italien
Finlemmad doft med liten mynta, läckra trädgårdshallon & nypon, stenkross och torkade blad, liten aromatisk överton , viss fat men superbt snyggt hanterade. Elegant och fräsch i munnen,röd läcker dämpad frukt, röda bär i närmast burgundisk stil, harmonisk & nyanserad med finess, sträv på seriöst & elegant sätt, slånbär och örtigt aptitretande beska i svansen. Skitläcker, kan nog växa till sig med lite tid, 3+ får den även om den fortfarande är ganska yster i framtoningen.
Betyg:+++

Strålande och dessutom en härlig kontrast till
Rovitello, Bourgogne vs. Bordeaux liksom, elegans och exakt kraft i perfekt kombination.

Musmeci 2010
Tenuta di Fessina, Etna Rosso DOC, Sicilien, Italien
Rödfruktig doft, hallon och smörkola, fet & rödlätt på samma gång, viss mineral, lite schizad. Elegant och hyfsat nyanserad i munnen, liten smörkola även här, rödlätt frukt med sura körsbär, viss finess men lite anonym, rätt läcker eftersmak men den känns väl utslätad och ointressant.
Betyg:+

Enormt kul och väldigt variationsrikt, stilarna och framtoningen spänner upp en väldig rymd utan att den röda tråden går förlorad - tackar
AK & ASi, alltid lika lärorikt.

-- Winepunker

Comments

Langton's med AuZone

thumb_IMG_4781_1024


Langton’s aktionsverksamhet står för kanske den enda
hyfsat objektiva ’klassificeringen’ av viner från Australien, ett system där marknadskrafterna är drivande hur ett vin rankas - andrahandsvärdet och hur det presterar på auktion är den avgörande faktorn. 21 viner rankas som ’Exceptional’, tre vita (Gioconda Estate Chardonnay, Grosset Polish Hill & Leeuwin Estate Art Series Chardonnay - provat förr på djupet), ett förstärkt (Seppeltfield 100 Year Old Para Vintage Tawny) och sjutton röda:

  • Penfolds Grange (Syrah blend)
  • Bass Phillip Reserve Pinot Noir
  • Brokenwood Graveyard Vineyard Shiraz
  • Chris Ringland Dry Grown Barossa Ranges Shiraz
  • Clarendon Hills Astralis (Syrah)
  • Clonakilla Shiraz Viognier
  • Cullen Diana Madeleine Cabernet Merlot
  • Henschke Hill of Grace (Syrah)
  • Henschke Mount Edelstone (Syrah)
  • Jim Barry The Armagh (Syrah)
  • Moss Wood Cabernet Sauvignon
  • Mount Mary Quintet (Cabernet blend)
  • Penfolds bin 707 (Cabernet)
  • Rockford Basket Press Shiraz
  • Torrbeck Run Rig (Shiraz)
  • Wendouree Shiraz
  • Wynns John Riddoch (Cabernet Sauvignon)

Vintomas och jag grävde fram åtta av dessa ur våra gemensamma gömmor. Jag har aldrig provat dem mot varandra tidigare, dags att se hur de förhåller sig inbördes.

Vi började med vitt, en klassisk stram petroleumstinn sak från
Clare Valley.

thumb_IMG_4783_1024

Grosset Polish Hill 2005
Grosset Wines, Clare Valley, South Australia Australien
Massor av petroleum i doften, persikor, rabarber, stenkross & citrusskal, snärtig & munvattnande med fräschör och vitalitet. Bentorr i munnen, stram och ren med maxad mineralitet, tät & flintig, intensiva syror parad med bra gul stenfrukt, stenkross i avslutningen. Rätt krävande och egen med aningen oljig textur, ingen kioskvältare men djäkligt kul. (Riesing)
Betyg:++

Det är riktigt roliga viner, egensinniga och intressanta och dessutom konkurrenskraftiga i pris - men vem vid sina sinnens fulla bruk köper detta i stället för en motsvarande tysk sak? Jag har förstått att hemmamarknaden är ganska stark dock. Tur är väl det, annars skulle man kunna befara att det är en vintyp på utdöende.

Så, huvudakten:

thumb_IMG_4785_1024 thumb_IMG_4786_1024 thumb_IMG_4787_1024


Mount Mary Quintet 2004
Mount Mary, Lilydale, Coldstream, Yarra Valley Victoria, Australien
Örtig doft, liten mynta och en näve knycklade vinbärsblad, ceder & cassis, ett uns stenkross i snärtig & sval stil, väldigt mycket klassisk gammelbordeaux över framtoningen. Slank i munnen, örtig med syrlig frukt, svarta vinbär och en slev rönnbär, mörka plommon i svansen, god i lite avskalad och behagligt sval & traditionell stil. Hade aldrig satt den i Australien. (50% Cabernet Sauvignon, 24% Merlot, 17% Cabernet Franc, Malbec, Petit Verdot)
Betyg:++

Detta är
inget Parkervin™ - Den Fete skriver:

”The proprietor of Mount Mary has never wanted me to taste his wines, which are revered by segments of the Australian press, but with some stealth work, I was able to secure a few vintages. In addition to the 2001 Quintet, I was able to taste the 1998, 1997, 1995, and 1994. For my taste, only the 2001 merited a score higher than 80 points. The attempt appears to be to emulate a Bordeaux petit chateau, but none were as fine, being lean, high in acid, austere, and meagerly endowed. They will not improve with age. The 2001 has slightly more to it than the older vintages. It is difficult to understand what merit these wines possess.”

Man får väl ta det som ett positivt omdöme, den är verkligen som en gammaldags
Bordeaux i syradriven och lite vresig stil. Jag gillar det här på något sätt, det är så egensinnigt och kompromisslöst, man bara måste respektera otrendigheten.

Lisa Perotti-Brown har en annan uppfattning dock (årgång 2006):

”Deep garnet in color, this wine has restrained aromas of cassis, dried Mediterranean herbs, graphite and loam plus pinches of cardamom and cloves. Light to medium-bodied with high acid and medium-firm finely grained tannins, this wine finishes very long. It’s still a little tight knit and needs 2-3 years to open, thereafter evolving through the next 8-10 years and keeping to 2024+. If this caliber of grapes were produced in Bordeaux they would have chaptilised and put a lot more oak on it, blurring this wonderful expression of the land...”

Man får leta utanför
Bordeaux för gammaldags Bordeaux...

Clonakilla Shiraz Viognier 2008
Clonakilla, Canberra District, Australien
Rökig, blommig och blodig doft med slaktbänk, charkuterier, syrén och snygga, snygga fat, elegant & djurisk framtoning med alla hönsen hemma. Tät och köttig i doften, blommig med blod & råbiff, massor av mörk ren frukt, lätt fet & härligt sandig textur, dämpade fat, perfekt balanserad och strålande läcker i animalisk stil. Sydländsk Côte-Rôtie liksom.
Betyg:+++

Jag har blint satt den här i norra
Rhône flera gånger, det är lätt gjort så länge man inte har en äkta Côte-Rôtie att direkt jämföra med. Samjäsning av Syrah & Viognier ger en förvillande lik textur och blodigt floral framtoning, den är riktigt, riktigt läcker med absolut fokus. Noteras bör att en del medprovare trodde det var en ovanligt koncentrerad och köttslamsig Pinot Noir, ett kvalitetstecken om något...

Moss Wood Cabernet Sauvignon 1999
Moss Wood, Margaret River, Western Australia, Australien
Utvecklad & solbakad doft, drag av fudge & kaffe, kryddig med målarlåda & tät svart aningen kokt frukt, lite grov & yxig tyvärr. Tät i munnen, sträv och solbränd med massor av choklad & kaffe, fatig men det är rätt snyggt hanterat, solvarm och sandig svans, fruktsöt eftersmak med karamell och fudge. Den känns lite väl bränd för min smak men fungerar rätt bra.
Betyg:++

Den här var lite atypisk. Jag har provat den en handfull gånger, alltid mer fokuserad och skärpt än den här buteljen. Årgången är lite besvärlig dock, kan nog vara en faktor.

thumb_IMG_4788_1024 thumb_IMG_4789_1024 thumb_IMG_4791_1024


Penfolds Bin 707 1996
Penfolds, Barossa, Connawarra, South Australia, Australien
Massor av mynta & karamell i doften, lite vax och rejält med fat, kanel & choklad, en del vanilj, mullbär och cassis, tät och förvånande outvecklad. Ganska stram i munnen, sträv med sandiga tanniner, fatig med tät svart frukt, lite vanilj och bitter choklad, kaffe och kanel i svansen, kryddigt kärv eftersmak. Den känns fortfarande ganska ung, god & strukturerad men Duval fläskade på rätt bra med eken.
Betyg:+++

OK, det är närmast provocerade mycket fat men det funkar på något besynnerligt sätt i alla fall. Det är liksom
Penfolds 707 i gammal god stil som den skall vara, flera medprovare naglade den direkt - mest på fatbehandlingen.

Henschke, Hill of Grace 2002
Henschke, Eden Valley, South Australia, Australien
Underbar doft, kryddig med massor av timjan & oregano, finstämd & strålande avvägd svart frukt, liten nyanserad mynta, enormt komplex parfymerad ton, några köttslamsor och bacon, lite kul volatila övertoner, fenomenal och intressant. Sensationellt balanserad i munnen, len och snygg med silkesmjuk textur, strålande perfekt moget fruktmaterial, inte en enda skadad druva. En del kaffe och örter, kakao och superb komplexitet, enorm längd och kryddig eftersmak. Kommer att växa till sig med några år på rygg.
Betyg:++++

Första gången jag provar
Hill of Grace, och djävlar vad bra detta är. Den känns som en überelegant variant av Sine Qua Non, magnifik frukt i första rummet - man låter råvarorna tala helt ostört, backar upp lagom med snygga fat och lägger den på skruvkapsyl för säkerhets skull, mycket imponerande.

Penfolds Grange Hermitage 1997
Penfolds, South Australia, Australien
Utvecklad doft, lite torkad frukt och röda bär, karamell och fudge, fat & en puff av kanel, ganska dämpad och stum besynnerligt nog. Sträv och kärv i munnen, krävande med liten bitterhet, mörk choklad och slånbär, kaffe och fin utvecklad kryddighet. Fatig i klassisk Penfoldsstil, maffig men aningens aningen grov. Inte en av de bättre Grange, men ändå rätt bra sammansatt.
Betyg:++

God, men lite av en besvikelse. Främst är doften knycklad och liten, det är inte illa men man blir aningen underwhelmed.

thumb_IMG_4792_1024 thumb_IMG_4793_1024


Clarendon Hills Astralis 1998
Clarendon Hills, McLaren Vale, South Australia, Australien
Väldigt, väldigt utvecklad, kanel och kaffe, läder och en liten burkig starkvinskänsla, rätt eldig med ett inslag av tomat som kryper fram efterhand tyvärr. Kryddig i munnen, väldigt utvecklad med choklad & rhumtopf, anis och sötlakrits, tuggtobak och en de uttorkad frukt. Den är klart på väg ner med påtagligt torrt avslut. Anständig, men tyvärr för gammal.
Betyg:+

OK, jag måste säga att jag verkligen gillar
Astralis, men det har visat sig att jag bara gillar den som ung. Både 2005 & 2006 är spektakulära, intensiva och rika med maxad frukt helt utan kompromisser. Tyvärr har alla årgångar som kryper en handfull år över kanske tio varit en besvikelse, karaktären börjar dra åt starkvin och en liten besynnerlig oxidativ dissonans kikar ofta fram - faran med übermogna druvor.

The Armagh 2008
Jim Barry, Clare Valley, South Australia, Australien
Vansinnigt ung doft, packad med svart frukt, tokigt tät med sötlakrits, rosmarin, Dulcivit™ och björnbär galore, alla rattar på full 11, en del stenkross & tjära, till och med engelsk konfekt. Osannolikt ung i munnen, tjock och viskös svart frukt, feta björnbär, blå plommon och en rejäl dos fat, lyxig och fatig men besynnerligt balanserad trots kraften. Det är massor av absolut allt, men den är för ung att egentligen bedöma. Lär behöva tio år på rygg.
Betyg:++(+)

Detta är egentligen en riktig långlagrare, jag drack ’98 för något år sedan och den var mindre utvecklad än samma årgång av
Penfolds Grange - lite skrämmande tanke. Jag skulle tro att i runda slängar tjugo år behövs för att den skall komma till sin rätt, ytterligare tid för absolut topp.

Vad skall man säga om det här då? Visst, det är bra, till och med fantastisk skitbra i vissa fall - men det finns ett traditionellt drag kring dessa viner som hör en annan tidsålder till. Att
Hill of Grace etablerat sig som en av världens riktigt stora är berättigat, och att Clonakilla på många sätt står för en annan attityd och tanke kring terroir som börjat få fotfäste är också tveklöst men man undrar stilla kring Penfolds. De känns liksom gamla i stilen, i australiensisk kontext liksom - jag undrar om det är ett vinnande recept för framtiden eller om St.Henri kommer att visa sig vara den långsiktiga vinnaren.

-- Winepunker

Comments

Mullineux Schist Syrah 2011

thumb_IMG_4778_1024


För inte
länge sedan öppnade jag ett nytt kapitel i mitt förhållande till Sydafrika - Mullineux visade på att stora viner nog går att göra någonstans bland kullarna i Swartland. Verkligt stora viner. Detta är systervinet till Granite, en sak med frukt enbart från en liten gård i Kasteelberg, minimal intervention från 17-åriga stockar, i princip helt naturligt med undantag från en liten, liten tillsats av svavel - enbart för att uppnå stabilitet. Naturvin? Jodå...

Mullineux Schist Syrah 2011
Mullineux, Kasteelberg, Swartland, Western Cape, Sydafrika
Underbart köttig och skitig doft, parfym & blod, nyslaktad fotomodell liksom, helt magisk i uttrycket med exuberant sval svart frukt och örtig elegans. Faten är nästan omöjliga att identifiera, så dämpade och snygga med enbart en nyanserad baston. Vansinnigt uttrycksfull och läcker. Höga syror i munnen, skärpt med blod & svala mörka bär, magnifik på alla sätt, en riktigt vässad spelare i den absoluta elitserien. Den är nästan provocerande syradriven men det funkar så djävla bra, den har positionerat sig med de absolut bästa Côte-Rôtie.
Betyg:+++

Satan i gatan vad bra detta är, det har högre skärpa jämfört
Granite men saknar samtidigt lite charm - det är ett mer seriöst & allvarligt vin, vässat och uppfordrande men med absolut alla skruvarna perfekt åtdragna. Fan, Eben Sadie måste spotta upp sig om han inte skall bli helt omsprungen...

-- Winepunker

Comments

Goda Viner med AuZone

thumb_IMG_4751_1024


Årets första provning i AuZone är som alltid ordförandens traditionella ”Goda Viner”, ett urval av vad
Jack just nu tycker det vore lämplig att dricka. Det är alltid en utflykt helt utan skyddsnät men har på senare år oftast varit en uppvisning i smarriga bruksviner av lite högre klass, dessutom är det bra träning till KM framöver.

thumb_IMG_4752_1024 thumb_IMG_4753_1024 thumb_IMG_4754_1024


Uhlen R (Roth Lay) 2006
Heymann-Löwenstein, Winninger Uhlen, Erste Lage QbA, Mosel-Saar-Ruwer, Tyskland
Djup utvecklad doft, massor av petroleum, rabarber, en antydan till nässlor och några droppar honung, fin mineralitet. Lätt off-dry, rik med gul stenfrukt och fina kryddor, koncentrerad med aningen bitterhet i svansen, massor av fin stenkross och exakta syror. Riktigt god i helt utvecklad och färdig kostym.
Betyg:++

Här hamnade jag helt fel, jag var så gott som övertygad att det var en
Pfalz med tanke på de mineralbittra dragen, året är en luring med sin förvillande beska. Gott i alla fall, förvånande sött med tanke på att det är en ’trocken’.

Grüner Veltliner Smaragd, Axpoint 2006
Hirzberger, Smaragd, Wachau, Österrike
Kryddig doft med vax, gul stenfrukt, persikor och lättsam parfym, nyanserad och elegant med aromatiska drag, en del gummi och aprikos. Torr & kryddig i munnen, bra med rik & gul stenfrukt, hyfsade syror, liten oljighet i texturen, kryddigt aromatisk avslutning, en del raketbränsle tyvärr, rätt god dock i sin lite eldigt oljiga stil.
Betyg:++

Här pendlade jag mellan en atypisk
GV och en atypisk Viognier, rätt god men det saknades tillräckligt med aprikosyoghurt på näsan för Viognier och grapefrukt i munnen för GV - den är rätt god dock även om alkoholen gör sig påmind. Andra gissade på Weissburgunder och Rousanne/Marsanne, lite svårplacerad.

Domaine de Chevalier Blanc 1996
Cru Classé, Pessac-Leógnan, Graves, Bordeaux, Frankrike
Lite oxidativ doft, kryddig med viss äppelskal, harts och linolja, citrusskal & suckat, nötig med valnötskross och ett uns ekig möbelpolityr - känns väldigt mogen. Citronlik syra i munnen, citronskal och besynnerligt bokna äppelkart, lätt oxidativ med skärpt struktur. En hel del fat dessutom. Rätt god, men samtidigt lite svår med faten och de övermogna dragen i kombination med de närmast galna syrorna. Betyget är ganska generöst.
Betyg:++

Lurigt vin också, mognaden gjorde den lite anonym och syrorna i kombination med faten (och i kombination med Jack) lurade oss runt över halva jordklotet. Ingen nämnde
Bordeaux, rätt pinsamt.

thumb_IMG_4755_1024 thumb_IMG_4757_1024 thumb_IMG_4758_1024


Château Palmer 1982
3ème Cru Classé, Margaux, Bordeaux, Frankrike
Underbar doft med maxade cedertoner, grafit, vinbärsblad, skogighet i härligt gräsig örtig stil, en rejäl skopa stall och stenkross toppat med en puff av tobak & träspån, enormt klassisk framtoning med absolut alla markörerna på maximal volym. Utvecklad i munnen, fina avrundade tanniner, perfekt balanserad med röd slank frukt, lite tobak och en aning choklad blandad med läcker stram mineralitet, helt mogen i perfektion. Len och superbt snygg eftersmak, nyanserad med längd i überklassisk stil. Skitgod.
Betyg:+++

Man måste bara gilla klassiska saker från klassiska slott, en mogen
Bordeaux stöpt så här går inte att bräcka - en påminnelse om att gammal är äldst nu när trenderna drar åt helt andra håll. Gissningarna landade lite överallt på västra stranden, jag var själv inne på St.Julien.

Morstein Spätburgunder 2008
Gutzler, Morstein Grosses/Erstes Gewächs, Rheinhessen, Tyskland
Läckert skitig doft med hallon och skogsbotten, snyggt parfymerad, läcker med bra djup. Ganska stram & rakryggad i munnen, kryddig med fina sandiga tanniner, bra skogshallon och klass på syrorna, balanserad och skärpt, lång rödfruktig utvecklad svans. Rött god.
Betyg:++

Kul, god och druvtypisk med snärt. Många var inne på just
Tyskland även om jag själv faktiskt landade i Bourgogne, den kändes lite för stram och rakryggad för en Spätburgunder.

Château de Beaucastel 1998
Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Doft av jordgubbe, hallon & lakrits, en del tobak och bruten rosmarin, en puff av målarlåda och kanel men tyvärr en liten oxidativ äpplig överton. Bra strävhet i munnen, lakrits och kanel, röd lite bränd karamellig frukt, en del stenkross och tuggtobak, vissa köttiga drag men den känns tyvärr besynnerligt klumpig och grov. Känner inte igen den från fem år sedan, inte från tre år sedan och inte från april förra året, en iffy flaska månne?
Betyg:+

Självklart massor av
Grenache, självklart en Ch9dP, Beaucastel föll mig inte in över huvud taget. Den är inte god nog, vad har gått snett här? Den saknar totalt den vanliga djuriska elegansen.

thumb_IMG_4759_1024 thumb_IMG_4760_1024


Pintia 2005
Bodegas Pintia, Toro, Spanien
Djup, intensiv och packat svartfuktig med mynta, fat och en del Dulcivit™, helt oförlöst och knuten men är nog lovande i sin stil. Tjock och sträv i munnen, eldig och packat svartfruktig, maffig med choklad och kanel, kaffe & muskulös struktur, lite onyanserad och grov svans, bläckig med lätt sälta. Lite svår i dagsläget.
Betyg:+(+)

Här var det svårgissat också, jag pendlade mellan
Priorat och någon svårartat poängkåt sydfransk konstruktion - fatbehandlingen fick mig att tippa över till Priorat, fel i alla fall...

Cornas La Sabarotte 2001
Domaine Courbis, Cornas, Rhône, Frankrike
Djup doft, massor av charkuterier och klassisk vattenfärg, blodstänk & syrén, parfym & njurtalg, klassisk stil med en puff mynta och superbt läcker & sval svart frukt. Höga snärtiga syror i munnen, ren och sval med svärta och liten lakrits, järnig mineralitet, råbiff & blodig entrecôte, kryddigt aromatisk avslutning med längd och exemplarisk koncentration. Finess, klass, täthet och mycket snygg dämpad fatbehandling, fullkomligt strålande!
Betyg:+++

Ah! En klockren
Côte-Rôtie av yppersta klass, not! Detta är bara hur bra som helst, exakthet och kraft utan att kompromissa med uttryck eller terroir en enda sekund. Det vore fantastiskt kul att jämföra detta med något jämngammalt från sagda distrikt och en Chave Hermitage vid tillfälle, utgången är ingalunda självklar.

Tackar Jack, alltid lika kul.

-- Winepunker

Comments