jul 2012

Rüdesheimer Berg Rottland Alte Reben 2009

IMG_1369


Det har varit total rieslingtorka under semestern och abstinensen växte sig nu alltför stor. Skall man plocka något i vettigt prisläge som håller acceptabel klass och samtidigt är extremt pålitligt ligger Leitz
väldigt bra till, vår gode Johannes har blivit lite av en standardleverantör till Casa-Punk när plånboken inte håller för Keller eller Dönnhoff.

Rüdesheimer Berg Rottland Alte Reben 2009
Weingut Josef Leitz, Rheingau, Tyskland
Ungdomlig och bara aningen grönsprängd doft med massor av mineral, krossad flinta och liten antyda till petroleum. Frukten är gul och läcker, lite rabarber & mirabeller och en pikant inbjudande känsla av nyslaget gräs, vall och blommor. Smaken är rik & exakt med höga syror och aningen spriz, knivskarp med bredd och djup. Mineralerna dominerar tillsammans med syrorna, frukten är lite fet och snyggt skalbitter, vuxen och enormt väl sammansatt. Svansen är fylld av skiffer, limeskal och färska örtkryddor, tyvärr är eftersmaken aningen gles. Skitläcker, snygg och ren. Endast koncentrationen håller tillbaka 3+.
Betyg:++

Gott är det, men jag saknar lite
oumph med tanke på att det är en ’09. Den vanliga Berg Roseneck känns närmast vassare, dessutom för en hundring lägre pris. Notera att systervinerna av årgång 2010 kommer på Bolis nästa månad, säkert skitbra allihop.

-- Winepunker

Comments

Le Vieux Donjon 2009

IMG_1368


Av alla producenter i Ch9dP är nog
Vieux Donjon den jag respekterar allra mest. Claire Michel gör endast ett rött och ett vitt vin, inga specialcuvéer eller annat larv, bara en hederlig och solid buteljering i riktigt traditionell stil. Av 13 Ha röda druvor planterad med 75% Grenache, 10% Syrah, 10% Mourvedre & 5% Cinsault blir det en inte helt oansenlig produktion, vinet lagras 6 månader på cement och 12 på foudres före buteljering.
Att Claire är en mycket generös person med starka åsikter och enorm respekt för andra vinmakare (hon talade sig varm för La Pèira & Domeico Clerico när vi träffades senast) gör inte saken sämre, ödmjukhet. skärpt intellekt & proffessionalism i ett litet men intensivt paket.

Le Vieux Donjon 2009
Le Vieux Donjon, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Doften är lite fet och intensivt rödfruktig med hallon, krossade körsbär och behagligt eldig ton. Packad med Grenache i ännu enormt primär stil visar den bara ett fåtal av de facetter man kan tänkas sig finns där under mattan av kirsch och örtiga kryddor. Lite lakrits, rosmarin och fänkål kikar fram efter hand, intensiv och enormt lovande. Smaken är vital, sprittande och fräsch med ganska höga syror, massor av surkörsbär och anis parad med blodstänk, kött och feta lite djuriska toner, perfekt Grenache dominerar men den har en samtidigt en härlig inneboende komplexitet, kryddor och definierade sandiga tanniner stretar under locket av syrlig röd frukt. Eftersmaken är fylld av lakrits, anis och lite besynnerliga toner av garam-masala (?!) & humle.
Den är kompromisslös, personlig & lovande, men just nu strukturellt lite knuten, mer tid kommer att göra den gott.
Betyg:++(+)

Det är redigt gott, men det kommer att bli bättre. Vissa vektorer är helt öppna, frukten sjunger men det finns en botten av komplexa toner som inte ännu kommit till sin rätt. Nästa butelj får avvakta ett par år minst.

-- Winepunker

Comments

Cirrus 2005

DSC_0164


Efter tre veckor i Italien (klättring/via-ferrata & vandring i Dolomiterna/Trentino-Alto Adige samt lite strand & kultur i Emilia-Romagna) var både jag & C rätt trötta på goda men enkla italienska lokala viner (satan vad svaga de var uppe i bergen, med handknådade knödlar funkade de dock rätt bra framåt kvällen). Visst, några Lagrein samt Foradori är stadiga & solida på den röda sidan, Foradoris vita Myrto en rejäl besvikelse tyvärr. Då var ”importerna” från Jermann (Friuli-Venezia Giulia) kanske de som presterade bäst av alla vi provade (Where Dreams är inte helt up2snuff dock, den känns förvånande slimmad nu för tiden). Av en slump lyckades dessutom vi pricka en publik vinkväll/vinfest i Rimini på vägen hem, massor av DOC Colli di Rimini & DOC Romagna, redigt & gott men enkelt och föga överraskande.

Så,
now for something completely different, ett samarbete mellan Jean Engelbrecht (familjen äger Rust en Vrede) & Ray Duncan (Silver Oak i Napa) ger en Syrah/Viognier lagrad 18 månader på franska & amerikanska fat (300 liter), snålt uttag & hög ambition. Jag har provat Cirrus förut många gånger, men just 2005 hade för två år sedan en knepig och närmast aggressiv framtoning. Tidigare årgångar har visat på en del elegans och närmast Rhône-lika drag, 2005 var en lite klumpig och charmlös grovputte. Några år i källaren kanske har gjort susen?

IMG_1367


Cirrus 2005
Cirrus Wines (Jean Engelbrecht, Ray Duncan, Ernie Els), Coastal Region (Stellenbosch), Sydafrika
Hyfsat tät doft, svart frukt, plommon & mogna körsbär, och en del blodstänk med färska örter, lätt eldig (14%) med rosmarin och antydan till kåda. Finstämda toner av lakrits och våt tobak tittar fram efterhand, den blir kryddig och lent inbjudande med antydan till våt päls. Doftmässigt är den snarast en syntes mellan USA & Rhône, faten är under kontroll i alla fall. Smaken är mogen, körsbärssyrlig med aningen råbiff & en del raketbränsle, inte så det stör men det är en delikat balansgång de hanterar väl. Syror & tanniner sitter perfekt, tydliga med struktur men samtidigt enkla att begripa. Eftersmaken har kakao & läder, lite espresso i avslutningen. Utmärkt till sommargrillen! (Syrah 93.5%, Viognier 6.5%)
Betyg:++

Jag skall inte klaga, det finns både elegans & definition, men samtidigt är det lite avskalat och alltför polerat. Mer skit & dist skulle gjort susen (och kanske högre halt Viognier), blir ett vin som detta alltför slimmat och slipat tappar det personligheten helt. Det är en balansgång, men det funkar på håret den här gången. Jag tycker nog att 2003 & 2004 är båda bättre viner, dessutom har nog 2006 / 2007 mer att ge i källaren.

-- Winepunker

Comments

Felton Road Block 2 Chardonnay 2009

IMG_1365


Av alla vita viner från Nya Zeeland står några få i särklass,
Dry River kan prestera om året är det rätta och Kumeu River gör det även när åren är svåra. Fast, skall jag plocka ett som står för allt vad Kiwiland kan åstadkomma blir det nog Felton Road Block 2; ett vin som kan jämföra sig med de bästa från Bourgogne vilken dag i vecka som helst (speciellt senare år när man fått faten under kontroll). 2007:and var strålande, provad flera gånger levererade den väldigt mycket fet Bourgogne för pengarna, 2008:an hade en stramare framtoning men om möjligt med ännu högre & mer vässad klass. Dags att prova 2009, ett år där allt borde vara skruvat till perfektion för åstadkomma en storhet med Chardonnay i Otago. Frukten fick mogna i lugn och ro till absolut perfektion, syrorna var högre och alkoholen generellt lite lägre än ’07, samtidigt är årgången strukturellt mer krävande för det vita.

Felton Road Block 2 Chardonnay 2009
Felton Road Wines, Central Otago, Nya Zeeland
Intensiv och sprittande doft med massor av mineral, krossad flinta, lime och citronskal. Lätta, lätta örtiga aromer ligger med fint i ackordet. Faten är supersnyggt dämpade, bara en nyans med lätt, lätt rostning, exemplariskt hanterade på alla vis (om man inte är grav fatfobiker). Under den klassiska polerade fronten finns lätta nyanser av exotisk frukt, en ren ton av passionsfrukt, mycket elegant, inbjudande och läckert. Smaken är stram, exakt med höga vässade syror, citrus, lite ananas och fullkomligt strålande fathantering lägger en makalös dansant botten; krossad flinta, ostron (!), basilika och mango utgör övertonerna. Längden är bra, inte oändlig men absolut godkänd. Det är fruktmognad perfekt hanterad av en sann hantverkare (visst, han är biodynamiker numera vår gode Blair, men han är förlåten). Eftersmaken är krispigt mineralrik med frasiga syror, skitgott i klassisk skrud på det hela taget.
Betyg:+++

Fan, detta är skitbra! Stramheten och definitionen i frukten pekar med alla fingrar mot Bourgogne, men den lilla exotiska komponenten under all flinta och terroir blinkar försiktigt åt Nya Världen. Hade jag fått det blint skulle jag gissat på Puligny den här gången, tveklöst. Men, men facit på hand går det att hitta lite typisk Otago under mattan av högklassig vinmakning och strålande mineralrik frukt. Den kanske inte är den allra bästa som görs (Kumeu River Mate’s Vineyard är lite speciell), inte varje gång i alla fall, men det är nog den pålitligaste av dem alla.

-- Winepunker

Comments