jun 2012

Degrassi - Kroatien

IMG_1339


Amanos var väl inte helt nöjd med
recensionen på deras enklare importer, men skam den som ger sig. Reaktionen blev några nya varuprover, den här gången i ungefär dubbla prisläget (192:-/215:-/246:- respektive på Bolis). Firman Degrassi är en rätt ny spelare som håller till i Istrien, halvön rakt söder om italienska Trieste. Jag har själv inte varit just i den delen av landet, men under resan 1998 tuffade vi igenom den remsan av Slovenien som ligger inklämt mellan Italien & Kroatien (de viner vi provade i Slovenien var mycket lättglömda).

Malvazija Bomarchese 2010
Degrassi, Istrien, Kroatien
Fräsch gulfruktig doft med litet inslag av örter och rosor, persikor, gråpäron och en antydan till parfym, bra mineralitet i basen, den känns ungdomlig och väl sammansatt, Smaken är balanserad med rena syror, liten spritz känns till en början, fint mineralstinn med krossad flinta och snygga lätt örtigt skalbittra toner. Frukten drar år persikor, plommon och annan gul stenfrukt, lite citrusskal och antydan till lime finns där också. Bra skärpa, ganska rik och faktiskt riktigt personlig. Även när temperaturen stiger bibehålls fokus, visst börjar de aromatiska tonerna dominera men den drar absolut inte mot tvål. Mycket seriöst. Betyget är nog hyfsat rättvist.
Betyg:++

Refosco Terre Rosso 2006
Degrassi, Istrien, Kroatien
Sprittande och örtig doft med lite omogna röda bär, massor av krossade körsbär, mandel och lite allmänt nötiga toner. En del stenkross och lite djuriskt svettiga aromer går att hitta, den är på det hela taget väldigt lantligt Italienskt i framtoningen. Smaken har höga syror, den är slank och fylld av röda vinbär och lite omogna surkörsbär, tanninerna är dämpade och lite torra. Svansen är fräscht rödbärig men tyvärr aningen kort. Enkelt, ganska gott och riktigt drickbart.
Betyg:+

Merlot Contarini 2009
Degrassi, Istrien, Kroatien
Ungdomlig och örtig doft, hö & nyklippt gräs med en liten sotigt & kartigt omogen ton, en del röd frukt finns där, dämpade fat och en hel del mineralitet. Smaken är fruktsöt, ganska rödbärigt slank i klunkbar & omedelbar stil, det finns drag av Beujolais under en matta av syrlig röd frukt och gräsigt kryddiga toner. Det är inte oävet, men känns aningen enkelt och trivialt trots ambitionen.
Betyg:+

Man skall inte klaga, detta är huvudet högre än de billiga vinerna och den vita är riktigt bra (
lite på tvärs med andra hobbytyckare). Tråkigt nog är priserna fel, den vita tycker jag absolut är i hyfsad linje med kvaliteten men de röda kostar för mycket. För 250:- får man väldigt många viner som håller högre klass. Tyvärr, det är gott men för mycket pengar.

-- Winepunker

Comments

Mas de Boislauzon 2007

IMG_1364


Av alla Ch9dP'07:or som provats har nog Mas de Boislauzon haft den vresigaste framtoningen. Cuvée du Quet fick 100 pinnar av Robban, den är mycket riktigt imponerande & rysligt häftig i sin tokpackade stil, men behöver massor av tid känns det som. Standardplonket var däremot ganska avigt och lite saltat vrångt med en ogin och närmast klumpig kostym när jag
drack den senast för drygt två år sedan. Den underbara & yppigt parfymerade Grenache som dominerat årgången kändes här kantig och grov, strukturen kompakt, grusig, på det hela taget ganska ocharmig och helt på tvärsen med de flesta andra alster från distriktet. Till skillnad från Cuvée du Quet tyckte jag dessutom att potentialen var tveksam, något som visat sig notoriskt svårbedömt i Châteauneuf dock.

Så, låt oss se vad två år på rygg kan ha gjort.

Mas de Boislauzon, Châteauneuf-du-Pape 2007
Mas de Boislauzon, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Doften är tät, packad med biggaråer, maffig Grenache, kåda och rosmarin. Den är sotig och lite rostat bränd med mineral och undervegetation, en del skogshallon tittar fram under vedbrasan och piggar till det (tack och lov). Efterhand utvecklar den råbiff och en hel del blodstänk, närmast provocerande i sin rikedom men samtidigt helt utan publikfrieri och insmickrande flört. I munnen är den till en början ganska salt, lite buljong och soya dominerar på lite trist sätt, men sedan händer det något, en ren metamorfos. De skitiga och dova tonerna skingras, skog & blod, röd frukt och lite kirsch kikar fram blandat med massor av garrigue, lakrits & snyggt bitter kåda. Den har perfekta tanniner och syran som kändes farligt låg förut är på plats. Frukten är mer åt köttig målarlåda/linolja-hållet och jordgubbarna lyser med sin frånvaro (tyvärr) men det är samtidigt intressant, intellektuellt och ganska kul. Svansen är lång och eldigt kryddig, tanninerna sandiga, eftersmaken fylld av kakao och bara aningen salmiak, en liten bitterhet finns där men den är enbart positiv. Efter några timmar blir den närmast komplex, stilen saknar tyvärr lite glädje & finess men den är absolut imponerade och klart godkänd. Betyget är nog rättvist.
Betyg:++

Det är redigt gott, maffigt och personligt men det saknar
glädje för högre betyg. Det kan vara en tidsfråga, den är radikalt annorlunda och betydligt bättre nu än senast men samtidigt känns det som avsaknaden av finess är ett handikapp som inte går att överbrygga. Det skall bli kul att jämföra detta med Cuvée du Quet om några år.

-- Winepunker

Comments

Midsommar med Mitolo (& annat)

IMG_1353


Till slut blev det i alla fall några riktiga sommardagar mitt i blötan (dränpumpen på baksidan har gått mer än under snösmältningen), perfekt passat till den enda helgen då vädret bara
måste vara bra. Midsommarafton, årets enda dag då Punkarn dricker nubbe till lunch avlöpte helt enligt planerna; näsan bränd till oigenkännlighet och grillen på högvarv, ibland är livet värt att leva lite extra mycket.

Mitolo Savitar Shiraz 2004
Mitolo Wines (Ben Glaetzer), McLaren Vale, South Australia, Australien
Tät och eldig doft med tydliga toner av choklad & nougat, tjära & en del mynta. Fylld av tjock och maffig svart frukt, söta körsbär, björnbär och blå plommon, efter en liten stund utvecklas rökta aromer, charkuterier, råbiff och kaffe samsas med vilda blodiga toner. Smaken är ren & rak, bra syror och bred skärpt svart & röd frukt, den är slankare i munnen är doften antyder. Packad av sura körsbär, bitter choklad och väl definierade tanniner är det en ganska egen tolkning av Barossa, det är mer blodig biff än fruitbomb faktiskt. Svansen är närmast Rhône-lik, lite udda med så tydlig karaktär av bronto-barossa i doften. Eftersmaken är lång och syrligt exakt, fylld av kryddig begynnande mognadskänsla.
Betyg:++

Det är lite synd att doften blivit så ’in your face’ på senare tid, den lite stramare framtoningen den hade för ett par år sedan gick mer i takt med vad den levererar i munnen. Frågan är vad det blir av detta med några år till på rygg, fortsätter den i samma tangent kommer den att dofta som en Wolf-Blass Black Label från ’92 men smaka som en Jamet ’96 (RPP 98, lite
väl generöst kan man tycka). Bra grillvin är det i alla fall.

Litte vettig öl gick ned till lunchen också, man måsta ha något att lätta upp bäsken med:

IMG_1350IMG_1351IMG_1352


Napa Smith Cool Brew [++] (Napa Smith Brewery, Napa Valley, USA) var rejält och parfymerat humlat i klassisk amerikansk tappning, läcker med lite örtigt stenfruktiga toner och kryddig antydan till rosmarin, gott så det förslår. Betyget är dessutom närmast snålt. Amager IPA [+] (Amager Bryghus, Danmark) gav en lite skogig känsla, doften aningen skitigt oren men samtidigt komplex, rejält humlad (simcoe, amarillo och cascade) i munnen med ren och torr brödig eftersmak. God, men den funkiga doften drar ned betyget. Sist blev den en Raasted Forår [0] (Raasted, Damark), lite väl enkel och blommigt trivial för både min & C’s smak.

-- Winepunker

Comments

Bruno Clair Marsannay Rosé 2010

IMG_1345


Rosé är ett av Punkarns absoluta hatobjekt; det finns alltid ett bättre alternativ som är rött eller vitt så länge det rosa inte bubblar (roséchampagne är nämligen helt unikt och alldeles underbart). Varje år gör jag dock oförtrytligt ett nytt försök, varje år klampar jag plattfotat in på Bolis och ber om det bästa de har, varje år får jag en medioker butelj till lite för högt pris, varje år skriver jag ett lätt nedsättande inägg på ”winepunk.net”. Den här gången levererade Söderhallarna en
Bruno Clair Marsannay, normalt enastående pålitlig på den röda sidan borde firman prestera vettigt även i det rosa träsket.

Marsannay Rosé 2010
Domaine Bruno Clair, Marsannay, Côte de Nuits, Bourgogne, Frankrike
Mjuk kryddig & fruktig doft med tydliga toner av hallon & jordgubbe, en del florala toner toppar upp, rosor & syren, det drar år lyxig fransk tvål. Efterhand dyker det upp en del eteriska toner, citrusoljor och ren parfym. Smaken är stram, höga syror och lite fina rödbäriga toner, hallon finns där, aningen vattenmelon, röd grapefrukt och peppriga aromer. Det är seriöst och lite lagom krävande, tanniner finns på plats och svansen är citrusstinn & kryddigt skärpt. Det är bra, redigt gott men strukturellt når den inte över 1+. Den når nog så högt en rosé utan bubblor kan sträcka sig, gott & snyggt men inte mer än så.
Betyg:+

Tja, vad skall man säga? För 149:- är det väl inte oävet men samtidigt går det lätt att hitta bättre saker både på röda & vita sidan. Rosé känns så oviktigt & meningslöst, en kompromiss helt utan eget driv och vilja. Till fisksoppan med aioli och saffran skulle mycket annat dessutom funkat bättre, en ’äkta’ slank Pinot eller en lätt fatad Chardonnay, eller en lagom stram Riesling, alla skulle dansat gladare till maten än detta.
Man frågar sig stilla varför?

-- Winepunker

Comments

Ridge Geyserville 2008

IMG_1343


Av alla slitvargar i Punkarns förråd är nog Geyserville från
Ridge den mest slitvargigaste; nitton årgångar har passerat liggandes i kylar/garderober/skafferier/källare (eller i badrummet) under karriären, ofta med spektakulärt resultat och alltid med hedern i behåll. Att vinet fortfarande kostar under 300:- är närmast en gåta, redan för tio år sedan låg det på över 270 pix om det inhandlades i monopolets butiker och de första årgångarna jag köpte snurrade runt 250:-.

Ridge Geyserville 2008
Ridge, Sonoma/North Coast, Kalifornien, USA
Ungdomlig och rödfruktig doft, packad med körsbär, fat och lite gräsigt örtiga toner, den är förvånande slank i frukten och vaniljen i faten ligger lite utanpå i dagsläget. Efterhand kikar anis & kryddpeppar fram, lite eldig kirsch och en del skogshallon, den drar närmast åt Pinot (!?). I munnen är syrorna väldigt skärpta, surkörsbär och vinbär samsas med maffigt eldiga toner (14,5%) och en del krossade gröna örter. Tanninerna är dämpade och finkorniga, bastonerna är fatiga och bärigt röda, den är väl sammansatt men förvånande nog lite åt det syrligt slanka hållet. Eftersmaken är närmast grinig, slånbär och lite omogna vinbär. Med något år till på rygg kan nog fattonerna integreras bättre, den är hyfsat god men inte en av bättre årgångarna. (Zinfandel 74%, Carignan 20%, Petit Sirah 6%)
Betyg:+(+)

Den är rätt avig, syrorna är vansinnigt höga och frukten för slank för det här vinet. Alltså, det är ganska gott men på något sätt oväntat & glest, det blir liksom lite snopet gentemot allt det grillade till middagen. Årgången är erkänt knepig & vresig, men inte skall en Geyserville smaka så här ens när underlaget sviktar? Blir det riktigt djävligt klarar tydligen inte ens Paul Draper att trolla till det, det är tyvärr över par, en halvbogey i alla fall.

-- Winepunker

Comments

Cuvée du Vatican Tradition 2009

IMG_1338


Vi fortsätter att prova oss fram genom Ch9dP 2009 i lagom takt. Basvinerna var oerhört lovande som unga men en liten ful antydan att de inte riktigt står upp till Punkarns höga förhoppningar har stuckit upp näsan. Av alla ’09 var
Cuvée du Vatican Réserve Sixtine en av de mest solida & lovande, standardvinet spelade i en lite annan division men hade hög absolut kvalitet det också.

Cuvée du Vatican Tradition 2009
Cuvée du Vatican, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Läckert solmogen och rödfruktig doft med krossade söta körsbär, kolanötter och kryddig lakrits, den har en del örtiga toner och anslag av kåda/rosmarin men saknar samtidigt lite djup. Efterhand kryper karamell och en del fattoner fram, inbjudande men ganska okomplicerad. Smaken är lite sotig, bra grepp i tanninerna men en liten grovhet ligger och trycker under solmogna körsbär, hallon och en knippa torkade örtkryddor. Svansen är aningen rustik & brettig, mullig & tjock men samtidigt bonnigt kärv och tyvärr lite plattfotad. Det är gott på okomplicerat och rättframt sätt, men den skulle vunnit på mer charm och bara en skopa mer finess. Betyget är snålt.
Betyg:+

Jag undrar om Punkarn fått ’09 om bakfoten eller om vinerna krupit in i tunneln med minst halva huvudet. Just den här uppvisar inte alls den omedelbarhet och dansanta glädje jag kände för ett drygt år sedan, jämfört
St.Prefert t.ex. är den strukturellt helt annorlunda. Även Cristia uppvisar en annan skärpa, omedelbarhet och har ett tydligare uttryck. Missnöjd? Nej, inte direkt, men lite förvånad.

Dessutom hade AuZone en liten traditionell avslutnings-picknick nu i veckan.

IMG_1325IMG_1326

Kvällen är synnerligen avspänd, men en hel del bra viner avverkas i alla fall sådär lagom halvblint. Temat var känt, ”Heliga Viner” (vi picknickade i Helgalunden) så gissningarna var lite lagom skruvade.

IMG_1328IMG_1329IMG_1330


En
Hirsch Heiligenstein Riesling 2007 [++] (JJs vin) presterade bra med ren mineral och liten inbjudande sötma, snäppet bättre var Breuer Nonnenberg 2004 [++] (ETs vin) med en krävande syra och perfekt mognad. Kvällens vin blev i Punkarns gom Domaine Coursodon Silice 2010 [++] (mitt vin, provat tidigare) med sin omedelbara glädje och exemplariskt rena druvuttryck. Den är bara för djävla läcker, kommer att bli sommarens bästa plonk! Heja Martin!

IMG_1331IMG_1333


En
Umathum Sweigelt Reserve 2000 [++] (Jacks vin) stod för det lite mer udda med en närmast sydfransk framtoning, väldigt lik en Ch9dP. Vi var ute och snurrade i hela världen innan siktet landade i Österrike (efter Kroatien/Slovenien skall tilläggas). Svårt som fan men rätt gott i sin lite eldigt rustika stil.
En bulk-bourgogne från en storproducent
behöver inte vara illa, Saint-Aubin, 1er Cru En Remilly 2008 [++] från Boisset presterade på förvånande hög nivå, ren och snygg med exemplariskt hanterade fat. Skitgod faktiskt (Magnus vin).

IMG_1334IMG_1335


De lite mognare sakerna kom sist,
Clos Saint Landelin Pinot Gris 2007 [0] (TEs vin) var alltför stinn av äppelskal och harts för min smak, besynnerligt mycket krämpor och lite slapp i hullet (knasflaska ??). Brauneberger Juffer Riesling Auslese 1993 [+] (JJs vin) från Cardinal Cusanus Stiftswein var en snyggare åldring, elegant och helt utmogen men tyvärr lite gles i strukturen. Mycket honung men för lite frukt/ooumph.

Typisk avslutning med AuZone, avslappat och lite lagom prestigelöst pladdrigt. Inte så heligt direkt.

-- Winepunker

Comments

Heymann-Löwenstein med AuZone

IMG_1313


Heymann-Löwenstein står i första hand för en torr och ganska intensivt rik stil av Riesling; med en hel del skalkontakt, ganska sen skörd och väldigt fokus på terroir är detta inte något man är så väldigt van vid från Mosel. Totalt har Heymann-Löwenstein fyra ’Erste Lage’, Kirchberg och Stolzenberg i byn Hatzenport, och Röttgen och Uhlen i hembyn Winningen.
Dessutom är numera Uhlen uppdelad i tre dellägen beroende på jordmån, Blaufüßer Lay, Laubach och Roth Lay, benämda Uhlen B, Uhlen L & Uhlen R.

Röttgen 2007
Heymann-Löwenstein, Winninger Röttgen, Mosel-Saar-Ruwer, Tyskland
Ren doft med fin gul frukt, citrus och bra mineral, ganska rik med lite ungdomliga gröna toner. Rik och gulfruktig smak, off-dry med aningen dämpade syror, mineralitet och exotisk ton i svansen, lite kul eftersmak av vitpeppar.
Betyg:+

Uhlen B (Blaufüsser Lay) 2007
Heymann-Löwenstein, Winninger Uhlen, Mosel-Saar-Ruwer, Tyskland
Rätt stram doft med citrusskal och flintig mineral. Kritig och mineralpackad i munnen, stram med bra syror och bara ett uns restsötma, skiffer, lime & stenkross i svansen, liten spritz.
Betyg:+

Uhlen L (Laubach) 2007
Heymann-Löwenstein, Winninger Uhlen, Mosel-Saar-Ruwer, Tyskland
Blommig doft, bra mineral och liten exotisk ton, mandel & rabarber, dämpad och finlemmad. Bra gul frukt i smaken, massor av mineral, ren med lite rökiga toner, brynt kryddig. Utvecklar efterhand lite bokna äpplen, eftersmaken är direkt bitter tyvärr.
Betyg:0

Uhlen R (Roth Lay) 2007
Heymann-Löwenstein, Winninger Uhlen, Mosel-Saar-Ruwer, Tyskland
Kryddig & flintig doft, påtagligt aromatisk med skiffer och cordit, lite örtiga gröna aromer i övertonerna. Exotiskt anslag i smaken, antydan till ananas & mango under en snygg matta av citrus, lite mogen melon. Intensiv med skärpa trots lite bittra toner i eftersmaken. Betyget är generöst.
Betyg:++

Scharzhofberger ’P’ 2007
Weingut Van Volxem, Pergentsknopp, Wiltingen, Mosel-Saar-Ruwer, Tyskland
Stenig doft, mineralvatten och citron, gröna örter och krossad flinta, stram med skärpta mineraler och mogen frukt. Smaken är tät, packad av mineral & gul mogen frukt, citrus & rabarber, rik svans med lite bittert kryddig & bred eftersmak, läcker med en del exotiska markörer. Riktigt god.
Betyg:++

Det här blev kvällens vin enligt panelen (& Punkarn), lite trist med tanke på att temat var Heymann-Löwenstein. Stilen är inte helt olik, samma aningen rustika bitterhet och tyngd i mineraltonerna fins där men Van Volxem har lite mer glädje och expressiv stuns.

Röttgen 2004
Heymann-Löwenstein, Winninger Röttgen, Mosel-Saar-Ruwer, Tyskland
Något oklar & dimmig i glaset. Lätt parfymerad doft med anslag av rå jäst, mandel & citronskal, allmänt skum. Smaken är bitter och oren, jäst & osunda toner. Något är knas, väldigt knas...
Betyg:-

Röttgen 2001
Heymann-Löwenstein, Winninger Röttgen, Mosel-Saar-Ruwer, Tyskland
Mycket mogen doft, toner av vax, bokna äpplen, persikor och aningen oxidativa drag, grillad citron & mandelmassa blandad med gamla svamp. Smaken är utvecklad, kryddig & lätt bitter, eldig känsla med rikedom, sukat & linolja i eftersmaken. Har åldrats med grace.
Betyg:+

Uhlen R (Roth Lay) 2001
Heymann-Löwenstein, Winninger Uhlen, Mosel-Saar-Ruwer, Tyskland
Mogen doft, antydan till botrytis, fylld av aprikos & vax, apelsinskal, honung och en del äppelskrutt. Dessutom en hel del dill & kräftspad tyvärr. Mogen smak med massor av äppelskal, apelsin och bittert grapefruktskal, honung & vax, frukten är tyvärr alltför uttorkad. För gammal.
Betyg:0

Det blev lite som väntat, torra terroirdrivna saker skall man plocka från Nahe eller Pfalz, Mosel är inte riktigt rätt forum för den här vintypen. Det är intressant, men en Dönnhoff gutsriesling för 150:- skulle tyvärr sparka rumpa rejält med alla dessa viner,
kanske Van Volxem undantaget.

-- Winepunker

Comments

Halenberg 2009

IMG_1323


Minst av alla lägen i Monzingen är Halenberg med totalt 8 Ha, drygt fem ägas av Schönleber som står för det mest kända vinet, en grosses gewächs i elitklassen. En annan spelare med rejäl fart framåt är Schäfer-Fröhlich, nog den enda riktiga kvalitets-konkurrenten med rankor i Halenbergs skifferrika jord (Erich Schauss gör ingen GG vad jag vet).

Halenberg Grosses Gewächs 2009
Monzinger Halenberg, Schäfer-Fröhlich, QbA Trocken, Grosses Gewächs, Nahe, Tyskland
Ungdomlig, läcker och intensiv doft med parfymerade drag, limeskal och massor av mineral, krossad flinta, skiffer och kinesiska vita persikor. Det finns en hel del under ytan, doften kan nog utvecklas till det bättre med ytterligare något år på rygg. I munnen är den aningen spritzig, exakt & väldefinierad, frasiga syror parad med perfekt mogen skärpt frukt, citron, äppelkart & rabarber med ett rejält lass flintigt krispig skiffer. Framtoningen är aristokratisk utan att bli asketisk på något sätt, vässad & tydligt utmejslad i strukturen med en rakryggad hållning. Skitbra på det hela taget. Precis i början på perioden då den går att dricka utan pärontoner.
Betyget är lite generöst men den snubblar upp till 3+ precis.
Betyg:+++

Fan vad detta är bra, dessutom är den inte så mycket 2009 som man skulle kunna befara. Här har vi en stramare rackare med ett intressant liv framför sig, den kommer att utvecklas till det bättre i några år och sedan hålla ihop länge, länge.
Det skall bli riktigt kul att testa den här mot en trave av Schönlebers alster, jag misstänker att de kommer att få en match.

-- Winepunker

Comments

Liandra Syrah 2006

IMG_1322


I ligan med vinvärldens alla knäppgökar spelar Roman Bratasiuk om inte i högsta divisionen så i alla fall i superettan. 1990 grundade han
Clarendon Hills i McLaren Vale strax söder om Adelaide, främst med tillgången av gamla stockar som orsak. Roman hade nämligen en idé; att göra vingårdsegna druvrena viner med terroir på enbart stockar äldre än 50 år och allra helst uppåt 90 år (en del blev sedermera yngre, men tager vad man haver). Detta startade han när flodvågen av industrialiserade och brandade multiregional-produkter tornade upp sig likt en tsunami av sönderfatade Foster-sponsrade saker i världens rea-hyllor.

Som alla nu vet var det ett mycket smart drag, Clarendon, Blewitt Springs & Kangarilla lämpar sig väl med sin tokigt varierade jordmån och gamla obevattnade stockar en masse. Clarendon Hills sourcar frukten från långtidskontrakterade odlare, totalt görs idag 18 olika viner, alla från små vingårdebetecknade plättar i obevattnad miljö. Allt är självklart maximalt hantverksmässigt och bara franska fat användas.

Senast de begav sig korkade vi upp en flaska Astralis 2005 (planterad 1920 strax norr om Blewitt Springs), toppvinet hade vrångat till sig en aning och behöver betydligt mer tid för sina 4+. Som kontrast kunde det vara kul att prova Liandra Syrah (vingården ligger mitt emellan Kangarilla & Blewitt); lillasyster är planterad 1906 & 1975, sandig jord med ett normalt uttag på i runda slängar 35 hl/Ha. All frukt handplockas, enbart vildjäst används, ingen klarning eller filtrering givetvis, lagras 18 månader på 85% nya franska fat. Slutresultatet blir ungefär 10.000 flaskor på 14,5%.

Clarendon Hills Liandra Syrah 2006
Clarendon Hills, Blewit Springs, South Australia, Australien
Animalisk och intensiv doft med köttiga toner, grillad entrecôte, blodstänk & råbiff, en del lagerblad, cordit & peppriga toner finns under ytan. Frukten är exemplarisk och mogen, lite björkved kikar fram i närmast pinot-lik stil, samtidigt finns massor av tjära och brutal kompromisslös tyngd. Druvan är uttryckt med både finess & kraft, faten är snyggt integrerade och dominerar absolut inte vinet. Smaken är tät & vild, fruktmognaden är superb, så ren och rik utan att någonsin bli klumpig eller grov. Det är en tour de force i en enklare och mindre krävande tappning än Astralis. Svansen är packad av svart frukt och pepprighet, lite inälvor och sot gör inte saken sämre. Det jag upplevde som sälta senast är bara en läcker nyans av mineral, detta är seriöst djävla bra.
Betyg:+++

Senast var den betydligt svårare, mer knuten och stum. På bara ett år har ett helt annat rikare och fräckt uppnosigt vin tittat fram, de sotiga/salta och svåra tonerna är helt borta, nu finns bara druvrena aromer och kompromisslöst uttryckt terroir. Skitbra! Roman, du är knepig att ha att göra med men vinerna är lysande.

-- Winepunker

Comments

Man skall passa sig...

Pasted Graphic


Mitt
absoluta hatobjekt #1 alla kategorier produktplaceras med närmast obehaglig tydlighet i Ridley Scotts senaste rulle Prometheus. Djävulens utsöndring har en central roll i en nyckelscen där Michael Fassbenders android bjuder Logan Marshall-Green på ett bara aningen spetsat dricksglas med Blanc de Blancs. Det förväntade resultatet låter inte vänta på sig, alla som provat vet effekterna av galet marknadsförd bling-bling dricka, man blir nästan som förbytt.
Dessutom, skulle någon få för sig att bli amorös med frugan/flickvännen efter en flaska skall man ha i åtanke att det blir obligatorisk calamari till frukost; en djäva massa calamari…
Sensmoral: Akta er för Armand de Brignac, speciellt när någon bjuder.

Filmen då? Jo, strålande scenografi, anständig regi,
Noomi Rapace & Michael Fassbender är mer än bra men manus är skrivet av en apa (och musiken är gjord av en sadistisk fjolla). Som helhet lyckas de sjabbla bort det mesta faktiskt, alltför mycket i filmen präglas av Damon Lindelof (författare till LOST, go figure) som blajjar till det. Man saknar Dan O’Bannon väldigt mycket.

-- Winepunker

Comments

Gigondas med AuZone

IMG_1301


Som 'lillebror till Châteauneuf-du-Pape' har Gigondas varit sorgligt underrepresenterat på Punkarns meny. Totalt har endast en handfull provats de senaste åren, ofta har de varit solida men inte intressanta på samma sätt som Ch9dP och heller inte lika tillgängliga. The Wall stod för kvällens genomkörare på bredden av distriktet, man kunde ju dessutom misstänka att det skulle smygas in en Châteauneuf som referens.

Spinifix Esprit 2007,
Spinifex, Barossa, South Australia, Australien
Doft av hallon, körsbär och kirsch, lakrits, lite läder och en del garrigue, aningen skitiga toner med antydan till målarlåda och linolja. Smaken är tät, bra frukt med tydliga & silkiga tanniner, körsbär & vinbär, bra syror. Svansen har en del choklad, lite rökta aromer, aningen volatil i eftersmaken. Den känns aningen enkel, betyget är i underkant. (36% Syrah, 26% Grenache, 25% Mourvedre, 7% Carignan, 6% Cinsault)
Betyg:+

La Cigare Volant 2007
Bonny Doon, Kalifornien, USA
Doften är aningen sluten & stum, en del köttigt feta toner tittar fram, grillad biff i oförlöst & rökig stil. Smaken är eldig, bra och tjock med svart & röd frukt, skogshallon & röda vinbär, den är aningen alkostinn tyvärr, rhumtopf & lakrits i eftersmaken. (32% Syrah, 60% Grenache, 4% Mourvedre, 4% Cinsault)
Betyg:+

Bosquet des Papes, Cuvée Tradition 2000
Bosquet des Papes, Chaâteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Väldigt mogen doft, lätt skitig med torkade örter, målarlåda, läder och fänkål, fnastorkade röda bär. Smaken är mycket mogen, lite uttorkad i frukten tyvärr, sträv & kärv med kaffe och tobak, en del lädersnöre och jordiga toner i eftersmaken. Den känns lite för gammal.
Betyg:+

Bosquet des Papes, Cuvée Grenache 2000
Bosquet des Papes, Chaâteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Doft av läder, undervegetation, choklad och lite murriga mogna toner, efterhand utvecklas en tydlig & direkt besvärande doft av tomatketchup. Smaken är åldrad, helt utmogen med lite kärv struktur, kakao & läder, kallt kaffe. Känns väldigt åldrad, strukturen är mjuk, avslutningen är samtidigt fet & lite uttorkat kärv. Den är nog helt enkelt för gammal.
Betyg:0

Montirius, Gigondas Confidentiel 2007
Montirius, Gidondas, Rhône, Frankrike,
Fet & tjockfruktig doft, packad med tjära, körsbär & karamell, brynt smör i ganska oxidativ stil. Smaken är tät, rejält sträv med känsla av tjärpastiller & krossade björnbär, närmast bitter med soya och lakrits/salmiak i svansen. Känns rätt grov på det hela taget.
Betyg:+

Gigondas, Préstige des Hautes Garrigues 2005
Domaine Santa Duc, Gigondas, Rhône, Frankrike
Väldigt ungdomlig doft, hallonfruktig med lätta parfymerade drag, kompott & Dulcivit med en knippe rosor. Smaken är packad med hallon, röda körsbär & blå mogna plommon, en del tjära & choklad, eldigt läcker och inbjudande med utmärkt frukt. Tyvärr är den lite syltig i stilen, eftersmaken drar åt kladdighet. (3% Syrah, 80% Grenache, 15% Mourvedre, 2% Cinsault)
Betyg:+(+)

Gigondas, Grand Grenache 66 - 2009
Domaine Santa Duc, Gigondas, Rhône, Frankrike
Tät doft med bacon, djurisk och funky på alla sätt, bred svart frukt, ung och ännu oförlöst, efterhand utvecklas kött & salami. Tät smak, höga syror, grynig med choklad & kaffe, en del peppriga toner, eldig & rejält sträv, närmast ansträngande tät men hyfsat lovande. Betyget är ganska generöst.
Betyg:++

Hominis Fides 2008
Câteau de Saint Cosme, Gigondas, Rhône, Frankrike
Läcker doft av skogshallon, lätt undervegetation, pinot-lik i ganska komplex stil, skitig & härligt fruktigt intensiv, lite rökigt fatig med köttslamsor & ett uns grillad svål. Smaken är aningen snyggt skitig med bra sval svart & röd frukt, hallon & körsbär med ganska elegant framtoning, sandiga fina tanniner, lite lakrits & kaffe i svansen. Förvånande aristokratisk och rakryggad, riktigt god.
Betyg:++

Jahapp, inte var det självklart att de (över)mogna sakerna var från Châteauneuf, inte heller att de två första
inte var från Gigondas. Det är på det hela taget rätt OK men många av vinerna känns lite oinspirerade eller för grova, jag går inte riktigt igång på det här med undantag för Hominis Fides egentligen. Dessutom är mognadscykeln på de två Ch9dP:erna lite oroande, de är trots allt bara 12 år gamla, samma känsla som när vi provade Pegau.
Besynnerligt nog gillade jag
Spinifex Esprit riktigt bra när det begav sig för ett drygt år sedan, Punkarn kanske bara hade taskig karma den här torsdagen…

-- Winepunker

Comments

Krauthaker - Kroatien

IMG_1312


I ett annat liv, på den tiden Punkarn & C hade tid att resa på riktigt, luffade vi ned till Kroatien på en lätt improviserad semester. Året var 1998, en strålande sommar på Balkan och lyckligen samma år Kroatien placerade sig som 3:a i World Cup (gissa om det firades i ett galet lyckorus) bara tre år efter kriget tog slut och samma år som de sista FN-soldaterna åkte hem. Lite lagom sönderskjutet men lättat kunde man väl karaktärisera den allmänna stämningen, och stolt på klassisk Balkan-manér.
Under resan dök det upp en del vin givetvis, man sniffade fram så mycket det bara gick och drack glatt utan djupare eftertanke. Det mesta kändes ganska rustikt men samtidig väldigt eget & personligt, speciellt de vita hade oanade kvaliteter i lätt uråldrig stil. För oss blev det mest viner från Dalmatia (Brač, Hvar, Korčula, Mljet) med druvor som Grk, Pošip & Debit, det kändes väldigt romerskt att sörpla på druvor som enkelt går att spåra till tiden från 'mare nostrum' men samtidigt ganska ovant. Trots försök till modernisering låg tekniken då långt efter Västeuropa men med rätt metodik upplevde jag att det lokala druvmaterialet med alla smäckgamla sorter borde kunna ge vettiga produkter (och nya, eller nygamla, man skall inte glömma
Crljenak Kaštelanski, det sanna originalet i dispyten mellan Italien & USA).

Snabbt lappkast till idag;
Armanos är en lite spelare med totalt fokus på produkter från Kroatien, de försöker etablera landet på den något svårarbetade svenska vinmarknaden. Inte lätt, viner från Kroatien är knappast någon kioskvältare direkt (totalt 18 viner på Bolis, priser mellan knappt 100:- och 550:- !!). Trots det, en långsam revolution har pågått de senaste femton åren så Punkarn tog sig an varuproverna med synnerligen öppet sinne.

Notera att båda vinerna kostar 99:-, alltså
långt under vad jag brukar betala; läs bedömning och betyg med det i åtanke.

Parallel 45,3 Grasevina 2011
Krauthaker, Kutjevo, Kroatien (nr 75038 på Bolis)
Neutral doft, lite citrus & aningen mineral, aningen gröna päron, ganska fräsch men tyvärr karaktärslös. Gulfruktig smak, citrus och lite persika, aningen off-dry med anständig mineral och liten, liten spritz. Dämpad örtig krusbärston i svansen, kanske lite melon. Neutral & syrlig eftersmak, lite kort. Absolut korrekt och ren men alltför avskalad och enkel. (Grasevina - Welschriesling, same, same)
Betyg:0

Parallel 45,3 Red Cuvée
Krauthaker, Kutjevo, Kroatien (nr 73083 på Bolis)
Lite fet & fatig med ungfruktig framtoning, cassis, björnbär och lite eldigt rökig krydda. En viss ton av vingummi stör en aning. Smaken är saftigt syrlig & slank med dämpade vinbär & blåbär, lite örtigt neutral på det hela taget, tanninerna är själkiga och lite bittra. Svansen känns aningen sotigt kärv, rustik & grov. Kroppen saknar fruktkoncentration tyvärr, det skulle behövts för att matcha de lite bittra tanninerna. (Merlot, Syrah, Cabernet Sauvignon , Cabernet Franc)
Betyg:0

Det är korrekt, men för 99:- kan man nog kräva mer. De är båda tyvärr anonyma, valet av Welschriesling och de klassiska franska druvorna är nog inte helt rätt tänkt. Varför inte använda sig av skattkistan fylld med egna druvsorter helt utan motstycke någon annanstans (skulle vara Italien då)? Halvdana bordeauxkopior går det 13 på dussinet och Welschriesling är inte direkt känd för personlighet och kvalitet (även om den är lite orättvist behandlad).
Nej, tyvärr, viner kring hundralappen går att hitta bättre från många hörn i världen.

-- Winepunker

Comments

Hãhã Sauvignon Blanc 2011

IMG_1311


Till vårabborre finns det bara en sak att dricka (alltså
inte Silvaner, Punkarn har inte fattat galoppen med den druvan), speciellt om man orkar göra en riktig Hollandaise till och fyller potatismoset med parmesan.
Sauvignon Blanc med sin höga syra och aromatiska struktur passar bra till all stekt fisk men är som gjord för just abborre, lagom stora skiviga filéer stekta i sanslöst mycket smör är en enkel delikatess.

Hãhã Sauvignon Blanc 2011
Hãhã Wines, Marlborough, Nya Zeeland
Stram doft med vinbärsblad, gröna färska örter, citrus & lite, lite krusbär i mineralig & förvånande fransk stil. Den är närmast mineralrökig, ingen exotisk ton eller överdrivna aromer, bara citronskal och krossad flinta. I munnen är den stram och mineraldriven, närmast asketisk och kritig med höga frasiga syror. Bentorr, fylld med citronzest och bladiga aromer i svansen är den allt annat än charmig, den känns närmast som en krävande Sancerre. Rätt god, men inte min grej riktigt i sin något gnälliga stil.
Betyg:+

Jag vet inte vad som hänt med Kiwi-land när det gäller Sauvignon, de har blivit så in i bängen
strama, närmast snåla med en lite folkilsken framtoning. Senast visade TeKoko en sida jag inte sett förut, klinisk i avskalad stil är det inte riktigt vad jag vill ha i glaset. Samma sak med HãHã, den är frasig, ren och välgjord men var är de exotiska och lite kul tropiska anslagen, var är all mango & passionsfrukt??
Glöm inte bort den stil som erövrade världen, snälla. Det finns nog med välgjorda men griniga saker från Loire.

-- Winepunker

Comments

Domaine de Cristia 2009

IMG_1310


2009 vs. 2007, vad är bäst?? Kraften & fruktmognaden i 2007 i kombination med den galet höga kvaliteten på Grenace är svårslagen, men den yppiga, lättillgängliga och intensiva skärpan i 2009 är en värdig motståndare. Jag tror båda årgångarna är nog lika bra men i ganska olika stil, 2007 har varit mer imponerande men 2009
bara så djävla god. Dags att testa en 2009:a från en av stapelvarorna i Punkville™, Domaine de Cristia med mest Grenache (runt 80%) och resten Syrah (langare är Divine, som så ofta).

Domaine de Cristia 2009
Domaine de Cristia, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Härligt expressiv & närmast explosiv doft med skogshallon och jordgubbar, massor av krossade söta körsbär, en del örtiga toner, anis & sötlakrits, den är djup & inbjudande. Faten är hyfsat dämpade och väl integrerade, liten ton av mjölkchoklad, garrigiue och karamell. Den är enklare, slankare och renare än ’07 i karaktären. Smaken är fylld av hallon & körsbär, kola och fina sandiga tanniner, lite torkade örter och sotig fruktsötma. Kroppen är eldig men inte så det stör, en del granbarr & kåda i svansen, dragonrot närmast. Den är rysligt god, fint fruktmogen och inbjudande men saknar de lite funkiga & lite skitiga tonerna ’07 hade, det känns som en mer slimmad och avskalad variant, omedelbar & lättillgänglig men mindre komplex och inte lika lovande.
Betyg:++

Det är gott & solitt men saknar den riktiga spetsen, en närve skit till hade nog gjort susen. Det skall bli kul att testa 2010, alla årgångars moder i Châteauneuf-du-Pape.

-- Winepunker

Comments