mar 2014

Ojai Thompson Grenache 2008

IMG_2659


Det är äntligen vår, eller snarare ”redan” vår. Jag kan inte dra mig till minnes när vi städade ur grillen före första april senast, om någonsin faktiskt. Grill kräver Grenache, sista buteljen av en trotjänare fick sätta livet till.

Ojai Thompson Grenache 2008
Santa Ynez Valley, Santa Barbara, Kalifornien, USA
Läcker rödfruktig doft med fräschör och spets, massor av av hallon, jordgubbe, sura körsbär och anis. Efterhand dyker det upp lite kryddigt rökiga toner, vattenpipa och mandel, kåda med en aromatisk överton, lager & en puff av mynta. I munnen är den ren & läcker, massor av körsbär och hallon, bra syror med skärpa, lite pinotlik känsla. Tanninerna är väl definierade, sandiga och finkorniga, svansen kryddig med enbär och rosmarin, lite tuggtobak nästan, förvånande intressant och utan besvärande alkohol trots 14.5%. Faktiskt alldeles djävla skitbra i rättfram stil.
Betyg:+++

En ren & stadig helmaxad Grenache sitter rätt bra på årets grillpremiär - 1kg stadig hängmörad
Côte de Boeuf från UD fick sätta en svårslagen baseline för årets säsong i Casa Punk™. Numera hängmörar de själva på UD, jag blev närmast påprackad köttklunsen men den håller absolut världsklass. Jämte den amerikanska stapelvaran är den vildare, billigare och fränare - faktiskt godare.

Dessutom måste jag skriva en liten notis om ett varuprov, inte för att det är bra utan för att det kommer från
Vinunic och är precis motsatsen. Jag har parasiterat på deras provningar under lång tid och nästan alltid skrivit snälla saker, så kan jag med gott samvete hävda mitt oberoende och racka ned lite på den rosé jag fick nu senast. Det är inte alltid som Guigal får till det, den här var ganska rälig.

IMG_2658


Côtes du Rhône Rosé 2012
E. Guigal, Côtes du Rhône, Rhône, Frankrike
Lite godisartad doft, röda bär, jordgubbe och en puff av vingummi, liten örtig mineralitet och kladdigt blommig anstrykning. I munnen är den eldig, nästan spritig i anslaget med ganska bred rödbärig kropp, lite rosa grapefrukt och skalbitter kärnig svans. Eftersmaken är förvånande kort med lite aggro alkobitter känsla, den känns enkel, trist och oengagerande. Detta är Guigals absolut svagaste kort (och det är långt tapp jämte alla andra viner), här har de en del att fixa till. (Grenache, Cinsault, Syrah, Mourvèdre)
Betyg:0

OK, jag gillar generellt inte rosé, men det här är trots min vresiga neggo-attityd absolut inte godkänt. För 89:- skall det i alla fall vara drickbart och det är med nöd jag står ut med de spritiga dunsterna. Gör om, gör rätt!

-- Winepunker

Comments

John Riddoch 1998

IMG_2656


För en tid sedan fick några utvalda en riktig genomkörare av Wynns - John Riddoch hamnade lite i skuggan av Michael men då var också en riktig Cabernet-årgång som 1998 inte med. Jag har provat 1998 av JR förr, Sue Hodders andra försök och på många sätt hennes mästarprov när det gäller Cabernet (se fakta i länken ovan).
Erfarenheten är att
Coonawarra Cabernet blir bättre hela tiden till dess lådan i förtid är slut, sedan tjugo år till om man nu hade haft några buteljer kvar. Så, nu åker den sista flaskan ur min källare i alla fall.

Wynns, John Riddoch Coonawarra Cabernet Sauvignon 1998
Wynns, Coonawarra, South Australia, Australien
Mogen doft, snyggt utvecklad med trätoner, massor av cassis, lite gröna blad och en puff själkighet, lite läder, lakrits och kaffe, aningen örtiga drag (ingen mynta dock) och förvånande tydligt ”terra rossa” (kakao, blod & blad). Mogen och tät i munnen, finkorniga tanniner, sandiga och lena, svart utvecklad frukt, liten grön örtig komponent förstärker, lyxig kakao och ren cassis i svansen. Det finns en liten kantig bitter antydan i eftersmaken som rycker i betyget, men den trillar absolut upp till 3+. Det är en utmärkt tolkning av Coonawarra en av de allra största årgångarna.
Betyg:+++

Jag upplever den som bättre
jämte senast, det är helt enkelt en bättre butelj. De själkiga tonerna är mer nedtonade, ryggraden är rakare & stadigare och strukturen är renare, den är bättre ur alla vektorer. Dessutom är faten behagligt dämpade, snyggt i bakgrunden, definierade och tydliga men absolut inte dominanta. Detta är en riktig benchmark från Coonawarra, välförtjänt på alla sätt. Sue är ett ess.

-- Winepunker

Comments

Bourgogne GC 2002 vs. 2003 med AuZone

IMG_2623


Det finns få årgångar som på pappret borde vara enklare att skilja åt än just 2002 & 2003 - en klassisk med långsamt mognad elegant frukt och väl definierade syror jämte en supermatad maffebomb med låga syror, rejäla tanniner och i sämsta fall närmast kokt frukt efter en galen värmebölja (skörden började i mitten av august, helt skruvat).
Kikar jag genom alla mina gamla anteckningar föredrar jag genomgående 2002, ord som ”parfymerad”, ”finess”, ”renhet” och ”skärpa” går igen hos alla stora viner - 2003 har som kontrast ofta kommentarer som ”eldig”, ”solbränd”, ”närmast kalifornisk” och ”atypisk”, men samtidigt ”god” och ”egen”. Besynnerligt är att jag genomgående har upplevt 2003 som mer oförlöst och omogen, kanske beroende på tanninstrukturen - lite udda med tanke på att ugnsbakad frukt brukar gå på knäna före klassiskt strukturerade saker.

Den här torsdagen hade Olle lovat ’företrädesvis Grand Cru’ hyfsat jämt fördelat mellan årgångarna, något vi borde kunna reda ut utan alltför mycket problem månne?

Chapelle-Chambertin Grand Cru 2002
Pierre Damoy, Chapelle-Chambertin Grand Cru, Côte de Nuits, Bourgogne, Frankrike
Utvecklad och elegant doft, snyggt rödfruktig med finstämd solvärme och nyanserad kryddig ton, lite läder och undervegetation i klassisk kostym. Helt utvecklad i munnen, rejält syrlig med elegant röd frukt, skogshallon & sura körsbär, massor av fina nyanserade kryddor, liten lakrits & mineralsälta i svansen.
Betyg:++

Chapelle-Chambertin Grand Cru 2003
Pierre Damoy, Chapelle-Chambertin Grand Cru, Côte de Nuits, Bourgogne, Frankrike
Lite stum doft, fatig & knuten med röd & redigt mörk frukt, skogshallon & mörka körsbär, känns koncentrerad och förhållandevis sval, vässad och läcker. Ungdomligt fruktig i munnen, solvarm och ganska eldig, bra & ren pinotkaraktär, hallon och lite röda körsbär, lätt örtig och kryddig avslutning, aningen lakrits & kaffe. God & intensiv.
Betyg:++

Clos des Lambrays Grand Cru 2002
Domaine des Lambrays, Morey-Saint-Denis, Bourgogne, Frankrike
Mycket finlemmad & slank doft, röda vinbär, torkade örter och liten själkigt grön framtoning, fin mineralitet och lätta parfymerade drag. Tyvärr finns dessutom en liten osund svavlig komponent, en orenhet som känns direkt problematisk. Höga syror i munnen, sträv och rödfruktigt bitter med lite ogina drag, slank med aningen beska kryddor i svansen. Tyvärr ganska charmlös. Betyget är generöst.
Betyg:+

Clos des Lambrays Grand Cru 2003
Domaine des Lambrays, Morey-Saint-Denis, Bourgogne, Frankrike
Fatig doft, tjock & redigt solbakad med tydlig mynta och rostade toner, kaffe, choklad, skogshallon, söta körsbär och väldigt mulliga (OK, porriga då!) former. Tät i munnen, solbakat sötfruktig och ganska kärv med rejäla tanniner, karamell, hallon & anis, lite bufflig stil. Rätt god, men närmast plattfotad i aningen finesslös kostym.
Betyg:+

Detta är lysande exempel på 2002 vs. 2003 när det inte funkar riktigt, för slank & grön jämte för bakad och fet. Att det skulle vara samma Grand Cru kändes helt osannolikt, i alla fall till dess buteljerna plockades fram. Jag har provat båda årgångarna tidigare och
förut gillat 2002, nu upplevde jag den inte som elegant utan bara snål - 2003 fick dock identiskt omdöme som för fyra år sedan. Noteras bör att jag inte kände någon osund komponent i 2002:an förra gången, det kan vara något lurt med den här buteljen.

Nuits-St.-Georges, 1er Cru Vaucrains 2002
Robert Chevillon, Nuits St Georges, Côte de Nuits, Bourgogne, Frankrike
Läckert rödfruktig doft med fin fräsch pinosity, skärpa och intensitet, liten skogig och köttig komponent, vilda drag. Exakt, sträv och sval i munnen, ren djup röd frukt, rejäl kraft men med finess & mineraldriven kropp, salmiak och lakrits i svansen. Modern och ren med vässad struktur. Det känns som den behöver mer tid faktiskt.
Betyg:++

Volnay-Champans 1er Cru 2003
Jacques Prieur, Volnay-Champans, Volnay, Côte de Beaune, Bourgogne, Frankrike
Intensiv röd och svart frukt i doften, lite godislika drag, mynta, fat, eldiga skogshallon, jordgubbssylt och söt karamell. Närmast fruktsöt i munnen, rik och eldigt bred, massor av söta körsbär, lakrits, rosmarin och karamell. Mullig och pumpad kropp, maximalt maffig med kakao & choklad i svansen. Det finns lite torkade örter, mineral och kirsch i eftersmaken. Strukturellt drar den mot solvarm Grenache snarare än Pinot Noir, helt muterad men samtidigt rätt god.
Betyg:++

Hade jag provat det här helt utan kunskap om tema skulle touchdown blivit i södra
Rhône (lite halvhjärtat undrade jag om Olle inte gjort en fuling och ställt in något avvikande, det var inte otänkbart). Både struktur, doft & smak springer med rejäla kliv åt en elegantare (och ganska dyr) Châteauneuf. Silkighet kombinerad med raketbränsle och en skopa röda fruktkarameller formligen skriker ”Genache”, dessutom är den lilla örtigheten i svansen farligt lik Ch9dP-markören framför andra - ’garrigue’.

Chambertin Clos de Bèze Grand Cru 2002
Pierre Damoy, Chambertin Clos de Bèze Grand Cru, Côte de Nuits, Bourgogne, Frankrike
Enormt läcker & skitig utveckling, underbart komplex med skog, läder, hallon och päls. Galet nyanserad och på absolut topp, lager på lager av kryddor och torkad frukt, odör & finess i perfekt avvägd tango. Strålande utvecklad i munnen, perfekt mogen djup röd frukt med kryddor & komplexa skogiga toner, elegans och bestämt kraft i harmoni. Lätt djurisk och skitig i svansen, undervegetation och torkade röda bär i eftersmaken, lång och med perfekt ackord. Klassisk, underbar, strålande! Betyget är närmast snålt men den saknar den exakthet i steget som krävs för att vara stor.
Betyg:+++

Detta är makalöst hanterad terroir & druva (och årgång), när Pinot blir så här är det världens främsta vin. Komplexitet & intellektuellt krävande djup samtidig som signaler på hög volym talar direkt till lustcentrum. Man blir bara glad!

Chambertin Grand Cru 2003
Jacques Prieur, Chambertin Grand Cru, Côte de Nuits, Bourgogne, Frankrike
Djup doft med mörk, närmast svart, frukt. Massor av skogshallon, fat & karamell, kryddig och solvarm stil, moderna, maffig och läcker. Tät och sträv i munnen, fet röd & svart frukt, tjock och bred med rejält bett i tanninerna, koncentrerad med lakrits & lätt själkbittra toner. Lite bullrigt aggro i dagsläget, kanske någon ytterligare tid kan få den att harmoniera till 2+ men jag undrar...
Betyg:+(+)

Det var inte speciellt svårt att gissa årgångarna. Egentligen var det bara #2 som i min gom hade drag av båda, eldigheten pekade på 2003 samtidigt som den rena frukten och tydliga pinotkaraktären gjorde att 2002 inte kändes helt avlägset. När buteljerna plockades fram och det visade sig att det var fyra av varje blev det närmast självklart.
Det är ibland ganska skönt att få fördomar bekräftade, man får tacka för det Olle.

-- Winepunker

Comments

RODA I Reserva 2004

IMG_2636


Bland alla modernister i Rioja är kanske
Bodegas RODA den som jobbat mest ihärdigt och envist på sin profil under de senaste tjugo åren. Med dyra fat, fokus på bred frukt & tanniner, närmast bordeauxlik struktur och hög intensitet har RODA I Reserva varit en riktig slitvarg i Casa Punk™ länge nu. Jag verkligen gillar det ’nya Spanien’, kvalitet & ambition är på absolut topp men hur katten skall man kategorisera de här djuren? Trots parkerisering, förräderi mot de traditionella långfatslagrade dillspadet och kulturarvet har de här vinerna ett övertag gentemot många av åldermännen - nykomlingarna (om man nu kan prata om nykomlingar såpass länge) är helt enkelt godare.
Men, problemet kvarstår - hur placerar man dem och vilka otvetydiga indikatorer skall man leta efter?

RODA I Reserva 2004
RODA, Rioja, Spanien
Kryddig och varm doft, djuriska drag, julkryddor, dadlar och kåda, solbakad röd frukt, söta körsbär och en del pyrande ved parad med massor av lyxiga fat. Efterhand utvecklas lakrits, ceder och nysågad teak, lite våt undervegetation och en puff grillat kött, visst är den eldig men samtidigt komplex och hyfsat nyanserad. I munnen är den bred och eldig, packad med körsbär, kirsch, choklad och kakao. Tanninerna är prominenta, sandiga och tuggbara, allmänt intensiv med kraft och exuberans. Den är kanske aningen högljudd med sin kaffestinna & aningen rostade svans, men samtidigt väldigt inbjudande trots intensiva tanniner och eldig struktur. Gott, seriöst och rätt personligt, den har dessutom potential för en pinne till, kanske - men, igen, hur katten låser man upp den? Vad är igenkänningsmarkören? Dadlar & körsbär?
Betyg:++(+)

Det är gott, solitt och mycket välgjort, hyfsat eget dessutom. Men vad är egentligen kärnan i detta, vad är essensen i de moderna byggena på Tempranillo? Det är mycket svårt att kritisera kvalitet, vilja eller skärpa men hur lär man sig att hitta till & klassificera detta? ”C” var nere och snurrade i södra Italien, inte helt feltänkt men det visar på problematiken.

-- Winepunker

Comments

Black Estate Omihi Chardonnay 2011

IMG_2632


Den enes bröd... När
Daniel Schuster lade benen i vädret fick Nicholas Brown mer tid för familjen Naish’s produktion & vingårdar, Black Estate i Waipara står för kvalitet och nytänkande på ett närmast aggressivt sätt men samtidigt med båda fötterna i klassisk tradition. Med erfarenheter från Chianti, Barolo, Napa & Oregon har Black via Brown klivit in i ”World Series” så att säga, med hela handskördade klasar, naturlig jäst och jäsning/lagring på fat försöker man göra en alldeles egen tolkning av det franska originalet.

Black Estate Omihi Chardonnay 2011
Black Estate, Waipara, Canterbury, Nya Zeeland
Till en början lite reduktiv (skruvkapsyl), men den ändrar sig radikalt med luft till det bättre. Doften är sammanhållen med dyra fat, lite rökig och lyxig, packad av mineral och vässad citrus, finta, limeskal och ett helt litet grustag av stram kisel och grus. Det finns lätta exotiska övertoner, men de är mycket återhållna, här pratar vi ras & kompromisslöshet. Höga rena syror i munnen, vässad och aristokratisk med prominenta men nyanserade fat. Packad med citrus, limeskal och krossade örter, lång och exakt med vuxen bitter svans, seriös och ambitiös, men, tyvärr lite grov avslutning. Eftersmaken är aningen ekbitter och själkig, besynnerligt med tanke på upplevelsen i övrigt, det drar ned betyget till 2+.
Betyg:++

Det är bra men saknar samtidigt lite charm, det kan vara en åldersfråga men jag misstänker att man hanterat grundmaterialet lite väl ambitiöst med tanke på faten. Den är absolut god & solid, men saknar samtidigt lite glädje, sprall & nerv, hantverket är oklanderligt men det är mer en krävande & underfundig intellektuell upplevelse än ren & primal lycka.

-- Winepunker

Comments

Gosset Grand Millésime Brut 1996

IMG_2616


Av alla årgångar under 90-talet måste 1996 betraktas med lite speciella ögon. Galet höga syror, bra fruktmognad och en intensitet som sätter sina spår i varje champangeskalles psyke - dessutom högt rankad av alla förståsigpåare. Själv har jag kastats mellan exalterad lycka, misstänksamhet, förtvivlan och försiktig optimism - syrorna är ibland ett problem nu när frukten mognar ut och kryper ihop, jämte t.ex. 1995 med din gräddiga stil kan 1996 te sig ganska aggro och vass. De enklare vinerna kunde byta fot från lovande till charmlösa.
Men, när sakerna faller på plats blir det riktigt bra, det finns klara paralleller med 1979 för sådär femton år sedan, i alla fall som jag minns dem från forntiden.

Gosset Grand Millésime Brut 1996
Gosset, Champagne, Frankrike
Mogen doft, apelsinskal, karamell och nötig utveckling, läckert kryddig med örtig överton och en liten puff av choklad. Det finns en liten vässad känsla av rivet limeskal trots mognaden, den är fortfarande pigg och uttrycksfull. I munnen är den skärpt med exakta och kompromisslösa syror, lätt aromatisk med nougat och mandel, kanderad citron och en klar kryddig komponent i svansen. Den har utvecklats väl på 14 år, årgången är uttryckt perfekt, syrorna är precis på gränsen men fungerar tillsammans med all mogen & torkad gul solmogen frukt. Betyget är aningen generöst.
Betyg:+++

IMG_2617


Fjorton år i källaren har gjort susen, när jag provade den i maj 2000 var den en knuten och oförlöst liten boll av ogin syra och kartiga citrusskal - tveksam framtid men ett par flaskor åkte i alla fall ned i källaren, priset var på den tiden lågt. Tack för det, man får nöta sitt mantra, ”Varför köpte jag inte mer?”.

-- Winepunker

Comments

Högklassig Syrah med AuZone

IMG_2603


Första provningen i
AuZone efter semestern, Tuvan står för en uppställning med högklassig Syrah, villigt flygunderstöd från Vintomas (d’Ampuis) och Punkarn själv (SQN) skärper till fältet lite extra.

Hermitage, La Chapelle 1995
Paul Jaboulet Aîné, Hermitage, Rhône, Frankrike
Ganska varm & lätt köttig doft, rostade toner med läder klar utveckling, lte drag av vattenfärg & en del själkiga drag. Höga syror i munnen, sträv med massor av röda vinbär, sura körsbär och kakaofina tanniner, mineral och saltlakrits i svansen. Mogen och kärv med ett mått av inbalans i syrorna, de är liksom på tvärs med vinet i övrigt. 1+ på ren vilja och Jabouletisk vresig typicitet.
Betyg:+

Den är sig lik, samma aggro och lite kantiga framtoning som ’86 och ’96, syrorna är besynnerligt vinkelräta gentemot upplevelsen i övrigt, det saknas ackord och harmoni.

Philip Shaw No 89 Shiraz Viognier 2005
Philip Shaw Wines, Orange, New South Wales, Australien
Doft av kött & charkuterier, slaktbänk och floralt djup, massor av syrén, hallon och fräscha röda körsbär, urläcker. Bra tät & mogen frukt i munnen, läckra väldefinierade syror, ren & snygg med skärpa & klass, svalklimatig med björnbär, råbiff & fina sandiga tanniner. Superb & på absolut topp. (Viognier 1%)
Betyg:+++

Att detta skulle vara något annat än en högklassig
Côte-Rôtie kändes avlägset. Jag har provat No 89 många gånger och följt 2004 & 2005 under hela utvecklingen, jag blir varje gång förvånad hur snygg och eurocentrisk den är. Philip Shaw är i samma lilla exklusiva familj som Giaconda, Clonakilla & Jamsheed, briljans i butelj!

Craggy Range Le Sol 2007
Craggy Range, Gimblett Gravels Vineyard, Hawkes Bay, Nya Zeeland
Tydlig mynta i doften, svart tjock & tät frukt, massor av björnbär och en del eterisk eukalyptus, intensiv och väldigt sydländsk. Tät och intensiv i munnen, tjock med tjära, kakao & mörka plommon, ännu ung och lite bråkig men man kan misstänka att den kommer att bättra sig. 3+ är mycket tveksamt dock, det är ingalunda den bästa årgång av Le Sol jag provat, den är betydligt mer Barossa än Gimblett.
Betyg:++

Det är gott men lite klumpigt,
jämte 2005 är detta närmast plattfotat. Gott, men väl tungt i gumpen, en skopa finess skulle gjort susen.

Côte-Rôtie, Château d'Ampuis 2009
Guigal, Côte Rôtie, Rhône, Frankrike
Rökig doft, köttig och fatig med djupa kryddiga toner, choklad, läder & komplexitet, massor av torkat kött och djup svart lyxig frukt. I munnen drar frukten mer åt det röda hållet, fin polerad struktur med lätt sval känsla, tät & ren, björnbär och röda körsbär. Fatig och fint syrlig med sval & mångfacetterad svans, det är mycket potential här, den har massor att ge om en handfull år. (Viognier 7%)
Betyg:+++

Två saker är slående, hur bra vinet är och dess inneboende potential, samt hur galet internationell framtoningen är. Visst finns det en del markörer men
både Philip Shaw No 89 och Giaconda är på många sätt mer Côte-Rôtie än d’Ampuis, gamla världen har blivit nya och tvärt om. Vad ärt det för tid vi lever i?
Det sagt, två utvecklade saker med lite vita druvor mot en dito oförlöst bomb är inte helt lätt att jämföra, men ändå...

Hermitage, Domaine des Tourettes 2010
Delas, Hermitage, Rhône, Frankrike
Stum doft, dämpade körsbär, helt oförlöst och väldigt otydlig, lätt floral ton med försiktig mineralitet & antydan till mörk choklad. Tät och sträv i munnen med lätt eldigt anslag, sotig känsla, oförlöst svart frukt men med bra underliggande struktur. Enormt svårbedömd i dagsläget.
Betyg:+(++)??

Stum som en planka, obegriplig och omöjlig att låsa upp, bara att glömma i fem minst.

Giaconda Warner Vineyard Shiraz 2004
Giaconda, Beechworth, Victoria, Australien
Utvecklad doft med liten köttighet, bacon och fina kryddor, mörk choklad, blod och en liten antydan till fudge & tomatsoppa (tyvärr, men det är acceptabelt). Höga vässade syror i munnen, ren & köttig med råbiff & mörka plommon. Perfekt utvecklad, strålande mognad med kryddig kropp & parfymerad svans, makalös balans, lyxig och krämig, absolut strålande. Den lilla dissonansen i doften tar ned 4+ till en mycket stark 3+, bättre tur med nästa flaska. (Rousanne 2%)
Betyg:+++

Snacket gick hela tiden kring vilken stor
Côte-Rôtie det var, det mumlades om mogen Guigal - med brasklapp för Giaconda. The Wall nämnde den lite försynt och det måste alltid tas med i tankarna att Ricks mästarprov kan dyka upp. En av kvällens absoluta vinnare.

Sine Qua Non, B20 Syrah 2008
Sine Qua Non, Ventura, Central Coast, Kalifornien, USA
Djup och intensiv doft, ung & ännu oförlöst men samtidigt förunderligt inbjudande redan nu, packad med körsbär, kaffe och tulpaner, aningen mynta och liten eldighet, efterhand utvecklas kryddor - kanel och kardemumma. Mäktig. Tät och närmast tjock i munnen, varm med närmast absurd koncentration, fast samtidigt i perfekt balans, viskös med len och silkig struktur. Choklad, sötlakrits och hallonpuré i svansen. Den här behöver tid trots att den är snuskigt god redan nu, fem / sex till för att harmoniera skulle jag tro, kanske tio för att toppa helt. Storhet i vardande? (Syrah 91%, Grenache 6%, Viognier 2%)
Betyg:+++(+)

SQN är rätt kul, jag har inte provat många av Manfreds viner (kanske ett dussin) men man slås varje gång hur massiv kraft och komplex finess kan gå i perfekt takt bara handlaget är det rätta. Det är dyrt, det är personligt och det är närmast larvigt gott. Dessutom, de är lätta att känna igen trots den übermodernistiska tolkningen av druvmaterialet.

Royal City Syrah 2008
Charles Smith Wines, Stoneridge Vineyard, Columbia Valley, Washington State, USA
Utvecklad till max, lite parfymerad med kakao och tjära, en näve jord och undervegetation, utvecklar gammalt läder och klara starkvinstoner, närmast gammal sur tawny & karamell - den börjar dra mot klar oxidation efter en timme. Helt mogen i munnen, närmast besvärande övermogen faktiskt, sträv med kaffesump & kakao, choklad och köttslamsor. Klar tawny i svansen, närmast lite blommig Muscat dessutom - äppelskal, lädersnöre och sött blomvatten i eftersmaken. Helt skum, lite god i alla fall men samtidigt trasig på något oxidativt sätt? Betyget är generöst, jag tvekar mellan + och - här.
Betyg:+

Något är absolut knas, det räcker inte med sex timmars dekantering för den här kollapsen. Det bara måste vara någon slags premox som slagit till, trist,
det är ett riktigt bra vin annars.

Mycket gott, men samtidigt svårplacerat skulle det visa sig. Två
OZ hamnade i norra Rhône, en Gimblett i Barossa, en Hermitage ingenstans och en Washington State närmast i soptunnan. Jag skulle kunna klaga på lång frånvaro och allmän ringrostighet men gruppen var knappast bättre - SQN sattes i Kalifornien i alla fall, alltid något.

Andra tankar
här.

-- Winepunker

Comments

Domaine Labet med Caviste

F_IMG_0005_2


Martin på Caviste har nu plockat in sin roligaste låda på länge.
Domaine Labet från Jura fick till och med mig att dra på smilbanden, åtminstone om man samtidigt sneglar på priserna. Labet bröt under början av ’90-talet ny mark genom att till viss del försöka undvika den oxidation (genom ouillé, upptoppning) som annars är så typisk (och icke-fashionabel) för Jura. Med en hälsosam mängd svavel och med tydligt fokus på Chardonnay är detta mycket personliga och förbluffande vässade saker, skärpa & bredd med mineral och en inte så liten dos ren vinmakarglädje i bara aningen lantligt burdus kostym är receptet.

Ren fakta hittar ni hos Martin själv.

Cuvée Fleurs 2012
Domaine Labet, Côtes du Jura, Frankrike
Ganska läcker doft, ännu lite oförlöst med finstämd läcker gul & nyanserat exotisk frukt, citrus & mango i aningen neutral stil. Lite bråkig och kantig i munnen ännu, visst bittert anslag. Bra mineraler i svansen, kommer alldeles säkert att bättra sig med något år på rygg.
Betyg:+(+)

Cuvée Fleurs 2011
Domaine Labet, Côtes du Jura, Frankrike
Lite eldigt anslag på näsan, en puff av popcorn och ganska rik gul frukt, mineral & citrus, hyfsat klassisk i närmast Chablis-lik stil, men den känns samtidigt lite enkel. Bra syra i munnen, citrus & skal, lite kärv & själkig svans. Klart anständig, men tyvärr väl kort.
Betyg:+
(ingår inte i lådan)


Fleur de Chardonnay 2011
Domaine Labet, Côtes du Jura, Frankrike
Krita & citrus i doften, flinta & gul frukt, lite exotiskt och en del kryddigt örtiga drag. Bra fräschör i munnen, hyfsad bredd med ett vuxet bittert anslag. Klart Chablis-tycke. Tyvärr lite grön & kort i svansen den här också, årgången är tydligt problematisk.
Betyg:+

Les Varrons 2011
Domaine Labet, Côtes du Jura, Frankrike
Lätt oxidativ doft, röda höstäpplen, torkad pomerans och kryddig kompott, finns där en puff av kardemumma? Tät och koncentrerad i munnen, rik & bred, packad med fräsch citrus & bara en liten, liten äppelklyfta. Lång, harmonisk och fantastiskt personlig, syrorna klingar länge i munnen. Fenomenalt kul vin, betyget är närmast snålt.
Betyg:++

Jag blev lite förvånad över mig själv här, jag är närmast allergisk mot oxidativ stil i torra viner (om det inte är Sherry) men gillade Les Varrons absolut bäst - på näsan är den närmast traditionell.
Först faller man för
vit Rhône, hatobjekt #1, och nu Jura, vad näst?

Sammantaget är detta mycket konkurrenskraftigt, två av varje (utom
Fleurs 2011) för under tusenlappen, rena kapet. Det tackar vi för Martin...
Andra tankar hittar ni
här, här, här & här.

-- Winepunker

Comments

Royal City Syrah 2008

IMG_2612


Den första provningen i
AuZone efter exilen blev riktigt lyckad, SQN & Giaconda presterade båda högre än mina vildaste fantasier (rapport kommer, no worries) - självsäkert spektakulära i radikalt olika stil. Men, en förväntad elitspelare från Washington lade sig samtidigt platt i övermogen och oxidativt kokt starkvinsstil. Royal City från Charles Smith var ett redigt stolpskott utan förtjänster. Men, vi var flera som misstänkte att något skumt hänt med buteljen, korkläckage eller någon annan slags oxidation kändes troligt. Tuvan som stod för de flesta vinerna (bara SQN var min, kvällens vinnare, sanslöst bra) hade dekanterat Royal City vid lunch, på pappret borde det gjort susen men det verkade som luftningen ställt till det på futtiga sex timmar.
Bara att gå hem, göra en kontrollmätning och se om vår gode
Charles klantat sig och alla förståsigpåare inte har en aning om lagringspotential (WA pratar om 2028, svårt att tro).

Royal City Syrah 2008
Charles Smith Wines, Stoneridge Vineyard, Columbia Valley, Washington State, USA
Härligt köttig doft, tjock svart frukt, slaktbänk, charkuterier och rökt fläsk. Massor av solmogna biggaråer och skogshallon, lite torkade örter och en hel del läckert skitig undervegetation. Den är oerhört seriös och väl sammansatt. Det finns en liten puff av rotfrukt/överkoncentration men den försvinner efter tio minuter. I munnen är den bred med choklad, rökt kött och massor av mörka plommon. Alkoholen är absolut där (15%) men är samtidigt inte påträngande eller dominant, tanninerna är prominenta och sammhetslena, silkiga, läckra, tuggbara - svansen kryddig och lätt eldig, kryddig och personlig med liten jordig & mineralstinn ton i eftersmaken. Det är seriöst, redigt moget och djävligt gott.
Betyg:+++

Det finns inte en likhet, eller, det gör det men gårdagens vin var en väldigt oxiderad och åldrad variant av dagens butelj. Här har vi mognad (2028, vaffan! bara att fetglömma) och klass, balans och bredd med magnifik koncentration och intressant & provocerande djurisk komponent - absolut inte en starkvins-soppa med äppelskal och fudge.

Jag låter en slatt vara kvar i fem timmar, den breddar sig och utvecklar nejlikor och mynta, grillad entrecôte och färskt blod. Inte ett spår av gravkammare eller muggiga toner, men, vänta inte för länge - det är bara att dricka upp detta, färdigt och på absolut topp.

-- Winepunker

Comments

Folkomröstning a'la Berglin

Berglins 11 mars 2014_2


Träffsäkert, som vanligt...

-- Winepunker

Comments

Hubacker 2010

IMG_2575


Något som
inte är satt på undantag är de aningen vassare tyska torra godsakerna, 2010 har precis blivit redo för rakning och vi har nu klättrat stegen upp till de lite bättre Grosses Gewächs. Kellers Kirchspiel visade nyligen var skåpet skall stå, storebror Hubacker borde knappast prestera sämre.

Hubacker 2010
Keller, Dalsheim, Grosses Gewächs, Rheinhessen, Tyskland
Underbart fräsch näsa, packad med mineral, gul glad frukt och fluffigt örtiga övertoner. Visst finns där cirusskal och den vanliga flintkrossen, men vi har också något mer subtilt i kulisserna - det finns en dämpad och nyanserat återhållen parfympuff som gör detta till en äkta aristokrat, stärkt av mandel, gula plommon och lite hö är doften en absolut vinnare. I munnen är den rik, intensiv och läckert syra-vässad med blodapelsin, mango och citrusskal bland all exakt avvägd mineral och flintkross. Den är lätt spritzig, ännu ung men helt utan gröna toner - så ren, lång och absolut exakt trots rikedom och bredd. Eftersmaken är perfekt, helt utan besvärande eldighet (12,5%) eller minsta bitterhet. Fullkomligt strålande, med ett år på rygg kommer växande komplexitet ge den 4+ utan tvekan.
Betyg:+++(+)

På många sätt är detta precis vad druvan kan förmå när allt faller på plats, årgången och läget är perfekt uttryckt med ambition & kompromisslöst hantverk.
Keller regerar och kopplar en halvnelson på hela årgången, tillsammans med några få spelare i Nahe är detta det tyska torra vita vinets framtid. Fan, det är helt enkelt skitbra på vilken skala som helst! Primalt & galet gott.

-- Winepunker

Comments

Caprili Brunello 2007

IMG_2574


Sorgligt satt på undantag är de något billigare sakerna från Italien, klassiker under 300:- är det långt emellan i Caza Punk™ tyvärr. Det är lite av ett nyårslöfte att prova mer ”traditionella saker” i ”vettig prisklass” under 2014 (var de nu må komma från) och varför inte börja med Toscana?
Caprili är en halvmodern trivialitet med konkurrenskraftigt pris, bruksvin när det är som allra bäst.

Caprili, Brunello di Montacino 2007
Caprili, Brunello di Montalcino, Toscana, Italien
Kryddig doft, förvånande nyanserad & dämpad med krossade körsbär, lakrits och en rejäl skopa jordig mineral. Efterhand utvecklas en del blommiga toner, rosor & liljor blandas med kanel och lite omogna plommon. Bra vässade (lite aggro) syror och läckert kryddig karamell i munnen, massor av kärniga körsbär och hallon, läckert själkigt pigg & uppnosig framtoning. Den är vaken, skärpt och expressiv, svansen är lång med läckra, väldefinierade och prominenta tanniner. Uttrycket är radikalt annorlunda gentemot 2006 (den var betydligt fruktstinnare besynnerligt nog), men den har samtidigt en mycket personlig & lagom modern solbakat rostad och kryddig struktur. Gott, avslappat & välgjort helt utan att aspirera på storhet.
Betyg:++

Det är inte illa, dessutom med klar potential känns det som. Med lite tid kommer syrorna att harmoniera, dämpa sig och uttrycka en mer avrundad melodi. Det är tveklöst & rakt uttryckt och lätt att känna igen, redigt och välgjort på alla sätt. Bra början på helgen...

-- Winepunker

Comments

Back in Business

Skärmavbild 2014-03-01 kl. 17.51.09


Jodå, vi e’ tebaks! Efter två månader med dykning och lagom flummigt
bummande i Filippinerna formligen skriker kroppen efter vettiga viner och anständig öl (och mat, trots variationen är det egentligen bara Kinilaw & Mango Graham Cake som varit något att skriva hem om - Balut kan man också plita ned några rader om förstås men av helt andra skäl).

G0141682


Galet fina stränder, mjukis-djungel och anständigt varierat undervattensliv gör landet till en vinnare för soft-backpackern som vill undvika rivig kambodjansk landsbygd eller språklig förbistring när strömmen stängs av i någon laotisk avkrok. Det finns säkert en annan, lite mer fysisk, sida av saken på
Luzon än den vi upplevt den här resan men den får vänta till något annat år när tiden & lönen räcker lite längre (bästa dyk: Balicasag utanför Alona & Apo Island/Siquijor utanför Dauin, bra livskraftiga, varierade rev och anständigt med fisk, enstaka ormar och en del sköldpaddor - sämsta dyk: Coron, idiotplanerat crazy-ass 40m dyk på svårt djävla vrak med 3-5m sikt i räkodlingsvatten, 8 dykare i gruppen simmandes på varandra och många datorer som larmade högt när nodec-limiterna bröts till höger och vänster - inte för Punkarn dock som har en gammal sur Mares med något mindre konservativ algoritm för förstadyket jämfört alla Suunto).
På det hela taget skitlyckat med undantag för China Airs kabintemperatur under flighten hem från Peking, svårt förkyld fick man återse ett deprimerande grått Stockholm.

DSC_0286


Att vara ”på torken” så länge som två månader minns jag knappt att jag varit (var väl förra långa resan till Asien 2005/2006 isf.), ölen var brutalt usel (en
Hoegaarden veteöl mot slutet blev närmast en religiös upplevelse gentemot all aptrist San Miguel), vinerna mycket få (4 flaskor industrivin på två månader) och synnerligen medelmåttiga. Har det då påverkat min vintrötthet? Tja, vi får väl se, just nu känns det mest som en lättnad att korka upp något med lite stuns i, släcka en sensorisk törst snarare än att ägna sig åt intellektuell analys. Jag slipar knivarna inför framtiden och ser vartåt 2014 barkar...

IMG_2573


Domaine St. Préfert, Collection Charles Giraud 2009
Domaine St. Préfert, Châteauneuf du Pape, Rhône, Frankrike
Intensiv doft med definition och kraft, hallon blandas med lakrits, fudge, anis och en del örtiga övertoner, liten jordig komponent och en del rosmarin & kåda. Den är rätt eldig, inte så det direkt stör men det är på gränsen. Lite tung porrig parfym ligger över hela puddingen. I munnen är den rik & bred med eldig struktur, aningen starkvinskänsla och massor av läckra körsbär, syrorna är på plats och skärper till alkohol & fruktsötma. Fylld av finkorniga tanniner och allmänt kryddig i strukturen är den rätt lyckad, men har en liten kladdig svans väl dominerad av sötlakrits och karamell som drar ned betyget, eftersmaken är lite sotigt bitter med en själkig komponent. Den bär sina 15% anständigt men inte med bravur.
Betyg:++

Det är hyfsat gott men jag är inte helt övertygad, jag upplevde den som mer vässad och med tydligare definition när den var ny i mars 2011. Den lilla klibbigheten och karamellflörten i kombination med starkvinspuffarna i munnen gör den sista slatten
lite besvärligt att få ned, det blir för mycket - den skulle vunnit på mer fräschör och lite piggare framtoning.
(Brasklapp att min förkylning ställer till bedömningen)

-- Winepunker

Comments