maj 2012

Wine & Soul

IMG_1274


Sandra Tavares da Silva är i stan. Portugals postergirl #1 sveper in som en fräsch försommarvind och presenterar vinerna gjorda under den egna hatten Wine & Soul med maken Jorge Serodio Borges. Tillsammans står de för en liten men imponerande produktion med Quinta do Chocapalha (familjeegendomen i Estremadura), Pintas (Duoro) och nu Quinta do Manoella (Duoro). Dessutom langar hon sitt kunnande till Christiano van Zeller (Quinta Vale do Maria) i Rio Torto/Duoro samtidigt som maken är vinmakare för Niepoort.

enologas_portuguesas\sandra_tavares_silva


Jag har haft förmånen att träffa Sandra några gånger tidigare på större spektakel via importör extraordinaire Margareta Lundeberg (Klunk / Handpicked Wines), man måste säga att hon är en kvinna som gör intryck. Första gångan avfärdade jag henne som en marknadsföringsploj med bildskönt yttre (f.d. fotomodell), i exakt tre minuter, innan hon öppnade munnen och med bubblande entusiasm, skärpt intellekt och en frustande energi föreläste i detalj varför hennes (och Portugals) viner bara är så djävla bra. Det var bara att kapitulera, med vilja och smittande engagemang lyckades hon övertyga ganska väl.
Sedan dess har hon varje gång hamrat in spiken djupare & djupare, med rätt handlag, gamla stockar och klassiska portugisiska druvor kan man göra stora viner i modern
och personlig stil. Tricket är att få till något som är både modernt och ursprungstypiskt, något som uttrycker terroir & druvor men inte blir galet rustikt i alltför vidbränd stil. De vet vad de gör, Wine & Soul.

Dagens uppställning började med en serie vita.

Quinta de Chocapalha Arinto 2010
Quinta de Chocapalha, Estremadura/Lisboa, Portugal
Ungdomlig och väldigt flintig doft med mineral, stenkross och citrus. Smaken är dominerad av höga syror, ren & krispig med flintkross och lite sezt. (Arinto)
Betyg:+

Quinta de Chocapalha Branco 2010
Quinta de Chocapalha, Estremadura/Lisboa, Portugal
Aromatisk och lite kryddig doft med lätta gulfruktiga drag. Bra syror i smaken, citrus & mineral i ganska ren stil. Bra skärpa och fräschör i svansen. OK. (Viosinho, Sauvignon Blanc, Arinto)
Betyg:+

Quinta de Chocapalha Chardonnay 2011
Quinta de Chocapalha, Estremadura/Lisboa, Portugal
Lite exotisk doft med inslag av mango, citron & ananas, lite gröna päron och entydan till godis, faten är lätta och i bakgrunden. Bra syra i munnen, gul frukt med citrus och anständig lite fet munkänsla, faten är väldigt snyggt dämpade, gott men aningen anonymt. (Chardonnay)
Betyg:+

Quinta de Chocapalha Reserva Branco 2010
Quinta de Chocapalha, Estremadura/Lisboa, Portugal
Ganska rostad ton i doften, citrus, persikor & anständig mineralitet. Bra syror i smaken, citrustoner och en del fat som tyvärr inte ligger riktigt snyggt i munnen, ren svans med bra längd. Fatbehandlingen är lite ”internationell”, lite kul aromatisk avslutning. (Chardonnay, Viosinho)
Betyg:+

Guru 2010
Wine & Soul, Vale de Mendiz, Douro, Portugal
Lite kryddigt rökig doft med fina mineraltoner & ungdomlig ganska komplex frukt, intressant och personlig med gul melon och litet vaxigt anslag. Smaken är rik, rund i frukten och packad med gula plommon & melon, samtidigt är syrorna exakta och skärpta, svansen är flintig och ganska stram, aromatisk med lite kryddiga drag. Den är betydligt bättre än förr, syrorna är exaktare och faten mer dämpade. Riktigt bra faktiskt. (Visosinho, Rabigato, Códega do Larinho, Gouveio)
Betyg:++

De är med undantag för Guru solida men lite enkla viner, rena och välgjorda men lite avskalade i formen. Guru däremot är riktigt bra, bättre än tidigare årgångar som varit aningen tunga i gumpen. Den skärpa man hittar här i kombination med personlighet, stenig komplexitet och elegant dämpade fat är mycket lyckad. Med de här syrorna borde dessutom vinet lagra bra, det känns som Sandra är på väldigt rätt väg.

IMG_1276IMG_1275IMG_1277


Quinta de Chocapalha Tinto 2007
Quinta de Chocapalha, Estremadura/Lisboa, Portugal
Lite dammig doft, mörk röd frukt med kryddigt & rustikt anslag, efterhand tittar hallon och lite granbarr fram. Smaken är fruktig med höga syror, bra tannin men en del brända toner, svansen är lite rustik & kärv. Lite väl enkel, men rätt OK. (Touriga Nacional, Tinta Roiz, Alicante Bouchet, Castelão, Syrah)
Betyg:(+)

Quinta de Chocapalha Cabernet Sauvignon 2009
Quinta de Chocapalha, Estremadura/Lisboa, Portugal
Väldigt örtig doft med grön paprika, cassis och vinbärsblad. I munnen är den närmast ansträngande ungdomlig, bra tanniner i kallklimatig stil, slank och lite kärv avslutning. Rätt kul och personlig, men samtidigt inte så inbjudande. (Cabernet Sauvignon)
Betyg:+

Quinta de Chocapalha Reserva Tinto 2008
Quinta de Chocapalha, Estremadura/Lisboa, Portugal
Tät, kryddig och ganska fatig doft i rik och moden stil, choklad och tjock svart frukt. Tät och sträv smak, rik och svartfruktig, lite fatig & syrligt kärv svans, en del kul mineralitet i svansen. Ganska krävande eftersmak, känns rätt seriös. (Touriga Nacional, Tinta Roiz, Syrah)
Betyg:+(+)

CH by Chocapalha 2008
Quinta de Chocapalha, Estremadura/Lisboa, Portugal
Intensiv & rödfruktig doft, massor av körsbär, hallon och floralt parfymerade drag, dämpade fat i expressiv men elegant stil. Smaken är dansant, rödfruktog med höga syror, silkiga tanniner, massor av skogshallon och riktigt fint hanterade fat. Efterhand utvecklas en hel blombukett och lite charkuteritoner, den får närmast Côte-Rôtie-lika drag. Superb. (Touriga Nacional)
Betyg:++

Här har vi ett nytt djur i menageriet, silkigt elegant med lite Côte-Rôtie-känsla och blommigt parfymerad framtoning var det en vinnare till maten. Syror och inbjudande ganska sval läcker frukt med aningen blodstänk är svårlaget till mörkt kött, det är en ren & elegant sida av Touriga Nacional jag inte sett tidigare.
CH dyker upp på beställningssortimentet 1/6e, pris 229:-.

Quinta do Manoella 2010
Wine & Soul, Pinhão Valley, Douro, Portugal
Lite dammig doft, rödfruktig med en del fat i öppen stil, lite godistoner ännu. Smaken är mjuk, lite fet med röd frukt, sandiga tanniner och pigga syror. Rätt expressiv, slånbär & sura körsbär, rätt läcker, utvecklar nougat & rostade nötter efterhand. För ung ännu och lite för enkel. (fieldblend, 20-tal olika druvor)
Betyg:+(+)

Quinta do Manoella VV 2009
Wine & Soul, Pinhão Valley, Douro, Portugal
Tät doft, snyggt fatad med svart frukt & lite karamell, blodstänk & parfymerade toner, oerhört seriös & aristokratisk med exemplarisk fruktkvalitet. I munnen är den rik, tät & lätt karamellig med fina dyra franska fat och silkiga tanniner, packad med kakao, biggaråer och lite bränt socker. Syrorna är skärpta, svansen fylld med röda syrliga körsbär & örter, eftersmaken är lätt parfymerad och lång. Strålande om man står ut med fatbehandlingen. (fieldblend, 20-tal olika druvor)
Betyg:+++

IMG_1278IMG_1279


Druvmaterialet i Quinta do Manoella VV (varianten med gamla stockar, mer än 100-åriga) är makalöst, strukturen strålande med sin lite silkiga och slimmade känsla. Kan faten krypa in bara en aning med några år på rygg har vi här ett benchmark-vin i en ganska lättillgänglig stil, det är fan så snyggt och väl hanterat. Tyvärr kommer vin inte att få se några av dessa på Bolis, framtida årgångar har Margareta lovat skall bli tillgängliga men just 2009 är slut som vatten i Aralsjön.

Character, Pintas 2009
Wine & Soul, Vale de Mendiz, Douro, Portugal
Förvånande sval frukt i doften, svarta & röda bär med defintion, lite krossad sten, mörka körsbär, slånbär, blå plommon & en kvist mynta. Den är len & lätt fruktsöt i munnen, fina höga syror och sandiga tanniner, slånbär och lätta kryddiga toner. Läckert kärv eftersmak med lakrits & fänkål. God.
Betyg:++

Pintas 2008
Wine & Soul, Vale de Mendiz, Douro, Portugal
Lite stum & sluten doft, tjock svart frukt, kakao, tjära och kryddor. Smaken är tät, tjock & fet svart och röd frukt, rejäla tanniner, snygg & prominenta men de behöver tid. Den är redigt packad med slånbär, kakao & sura körsbär, svansen är lite rökig. Det hela är oförlöst men rysligt lovande.
Betyg:++(+)

Givetvis avslutade vi med lite portvin.

Pintas Vintage Port 2009
Wine & Soul, Douro, Portugal
Galet ung med intensiv tjock svart frukt, körsbär & mjölkchoklad, dämpat eldig & väldigt ’in your face’. Rik & fräsch smak, intensivt söt, massor av körsbär, kirsch och härligt eldig kropp, bred och fylld av choklad och nötter, eldig och lätt parfymerad svans. Mycket lovande.
Betyg:++(+)

Pintas 10yrs Tawny
Wine & Soul, Douro, Portugal
Härligt nötig doft, lite möbelpolish, hallon och torkad frukt, komplex och fint parfymerad. Bra syror i smaken, söt med karamell och fin torkad röd frukt. Rik & söt svans, alldeles utmärkt.
Betyg:++

Så, vi fick dessutom avsluta med ett unikum, en uråldrig colheita som legat på stort fat i en förfallen egendom som ärvts av Jorge. Det antas vara från sent 1800-tal, men liggarna är inte riktigt i ordning (de handhas av Fonseca just nu, oklart i vilket skick), det hela är en lång historia om jag fattade rätt...

Pintas 5G (ca:1880)
Wine & Soul, Douro, Portugal
Väldigt mogen doft, helt utvecklad med harts & polityr, nötter och citrusskal, choklad och lite rökig skog. Den drar åt Madeira på väldigt bra sätt. Smaken är mycket mogen med rena höga syror, nötig med eldig choklad, valnötter och krossad kardemumma. Läcker och åldrad men närmast provocerande komplex i eftersmaken, längd in i oändligheten. Jag velar om 3 eller 4+ i exakt 5 sekunder, det får bli 4+ med brasklapp att det inte var en provning under vanliga former.
Betyg:++++

Jag är såld, vintagen är jäkligt bra med fin potential, 10yrs-tawnyn läckert söt och rik med ganska fördelaktigt pris men den här mer än hundra år gamla colheitan är spektakulär. Det är tveklöst ett stort vin, sanslöst komplext med alla antika skruvar & muttrar passade till perfektion. Jag tänker direkt på ett gammalt lagt välpolerat parkettgolv i 4 olikfärgare träslag, allt förseglat och passat med en sista liten handsnidad låsbit som håller ihop hela balsalen. En förmån att få prova, intellektuellt, intressant, imponerande, inihelvete gott...

-- Winepunker

Comments

Söta från Loire med AuZone

IMG_1261


För mig var under många år Moulin Touchais den enda fixpunkten på Loires söta himmel. En provning i CVPs regi under slutet av 90-talet med viner tillbaka till 20- och 30-tal fick mig att spärra upp ögonen rejält, vinerna är som ryktet gör gällande i princip odödliga. Sitter bara korken i är hundra år på rygg inte några som helst problem, de med ett uns ädelröta verkar åldras lite snabbare än de utan men stilen är mindre avgörande än förslutningens kondition.
Sedan dess har jag försiktigt närt ett intresse för de lite 'lagom' söta (jag föredrar moelleux, i runda slängar upp till 45 g/l men ofta lägre, framför doux som kan bli ansträngande) sakerna från främst Vovray, fräschör och sötma med laserlik precision som gjort för anklever och eftertanke.

Kvällens övning var ett ihopplock av vad jag råkade ha i källaren just nu, lite lagom spridd ålder men bara elitproducenter (och givetvis en Moulin Touchais som referens).

Moulin Touchais 1984
Reserve du Fondateur, Coteaux du Layon, Anjou-Saumur, Loire, Frankrike
Helt mogen doft med äppelskal, lätta oxidativa drag vax & harts, möbelpolityr & kryddiga aromer, närmast lite läder blandat med syrlig frukt. Omogna persikor i en gammal dojja, skithäftig. I munnen är den helt mogen också, fylld av fina äppeltoner, rik med exakta syror, grillad citrus, rabarber och lite bränt socker. Alldeles strålande, men, på väg utför. Betyget är ganska generöst.
Betyg:+++

Les Petits Boulay 1990
Domaine Deletang, Montlouis, Touraine, Loire, Frankrike
Fräsch doft med citrusskal och lätt blommiga toner, liten krydda och nyhyvlat trä. Smaken är söt med bra syror, ren med kryddig balans, citrus, arrak & mandel, lite persika. Aningen pikant bittert avslut.
Betyg:++

Le Mont 1ère Trie Moelleux 1996
Huet, Vovray, Touraine, Loire, Frankrike
TCA, skadad bortom räddning. Djäkligt synd, den var bra senast.
Betyg:--

Clos du Bourg Moelleux 2003
Huet, Vovray, Touraine, Loire, Frankrike
Mineralig doft, lätt antydan till schersmin, citrus & mandelblom, elegant och fint parfymerad, krossad flinta, brödigt autolytisk med antydan till Champagne. Mjuk & elegant smak, liten kryddig ton med viss arrak & mandel, bra mogna med fin citrus & lätta vaxiga toner. Den är lång med bra balans.
Betyg:++

Le Haut-Lieu 1ère Trie Moelleux 2003
Huet, Vovray, Touraine, Loire, Frankrike
Återhållen doft, lätt aprikos & floral partfym, liten snygg kryddig ton med arrak och fina mogna Ingrid-Marie, lite mandel i finstämd stil. Smaken är söt, balanserad och kryddig med antydan till lakrits, känns ganska mogen på det hela taget. Svansen är elegant med djup & finess, liten alkoholton stör tyvärr i eftersmaken och drar ned betyget.
Betyg:++

Quarts de Chaume 1995
Domaine des Baumard, Quarts de Chaume, Anjou-Saumur, Loire, Frankrike
Intensiv doft, tät & läcker med citrus, apelsinskal, rabarber & botrytis, lätta komplexa kryddiga toner med enorm gräddig rikedom, den är nästan lite ’tysk’ i stilen, fullkomlig! Galet expressiv smak, intensivt söt med skärpta syror, perfekt balans och klass, massor av aprikos, rabarber, mandel & apelsin, lite nötiga övertoner, sukat och drillborrssyra i svansen. Skitbra, viss mognad med snygg botrytis i eftersmaken. Världsklass!
Betyg:+++

Quarts de Chaume 2008
Domaine des Baumard, Quarts de Chaume, Anjou-Saumur, Loire, Frankrike
Lite grönt ungdomlig doft, blad och citrus med massor av mineral, ren & klingande, limeskal & citron och antydan till basilika/dragon. Enormt söt med superba & rakknivsvassa syror, som en laser rätt i pannan. Massor av mineral & citron, lite ungdomliga örtiga toner, gulfruktigt ung men med alla skruvarna på plats. Med några år i källaren (typ 10) drar vi åt alla muttrar till ett mycket speciellt paket.
Betyg:+++

Jahapp, jag visste att
Baumards Quarts de Chaume ’95 var bra, den presterade lysande redan när den köptes ’97 men att den skulle sparka Huet i småflisor trodde jag inte. Visst, det är radikalt olika viner men intensitet och täthet kombinerat med en sprakande syra lyfter Baumard den här gången högt över de övriga vinerna. Att sedan ’08 snarast beter sig som en inihelvete lange goldkapsel auslese från ett år med bara lite botrytis gör inte saken sämre. Den finns dessutom kvar på Bolis för futtiga 419:-, vill man ha något i källaren att överlåta till nästa generation kan det vara läge att investera.

-- Winepunker

Comments

Yabby Lake Chardonnay 2006

IMG_1282


Mycket har hänt de senaste decenniet i mitt kära OZ;
Orange, Margaret River, Adelaide Hills, Beechworth och inte minst Mornington Peninsula ploppar ur sig en en strid ström av strama, nyanserade och svalklimatspräglade vitviner med skärpa och finess. Det är mycket lång ifrån de viner som satte OZ på kartan och som sedan blev lite politiskt korrekt att hata (visst, jag gillar dem inte heller egentligen), galet med fat, popcorn, lite restsötma och 15% alkohol går inte att hitta längre ens om man letar.
Yabby Lake är en av alla medelålders spelare i Mornington, det startade med en Pinot & en Chardonnay 1992 men har växt till några separata block-viner av båda druvsorterna, en Pinot Gris & en Syrah. Det är ett ambitiöst projekt, Larry McKenna (Escarpment i NZ) var insyltad tidigt som konsult men har nu lämnat över helt till Tom Carson & Todd Dexter.
Yabby Lake Chardonnay har legat på enbart franska fat (bara 10% nya), bara vildjäst och sedan vilat ’sur lie’ i 10 månader, ingen malo intressant nog.

about-us-main


Yabby Lake Chardonnay 2006
Yabby Lake, Mornington Peninsula, Victoria, Australien
Elegant fatad, ganska stram med skärpt gul frukt, citrus och fina mineraltoner, eken finns där hela kvällen men är bara en bakgrundsklang i ackordet. Lite melon, parfym & rosor och ett exotiskt anslag kikar fram efterhand. Smaken är exakt med fina, skärpta rena syror, lite fet gul frukt och massor av citrusskal & mineral, en del melon och passionsfrukt i svansen. Texturen är intressant, krävande med en liten tanninstruktur och örtiga toner, eftersmaken lite fet med toner av gul melon och krossad flinta, en del fat och ganska strama syror. Riktigt gott, ambitiöst och mycket välgjort.
Betyg:++

C gissade på en lätt fatad Chablis från ett skärpt & hyfsat syrligt år, rätt tänkt men fel. Det finns klara paralleller i strukturen och framtoningen men det lilla inslaget av strävhet är rätt eget, en utmärkande detalj för just Yabby Lake eller för Mornington? Gott är det i alla fall.

-- Winepunker

Comments

Vagabond 2006

IMG_1280


Ibland är
Syrah från Kalifornien alldeles strålande, ibland känns det som det stretas mot strömmen lite. Bacio Divino är en ganska ny spelare (1993) med ambitioner i division-1 och som enträget jobbar på avancemang till den absoluta elitserien. Vagabond 2006 är en blandning av mest Syrah, lite Cabernet Sauvignon och några droppar Viognier, all frukt från Caldwell i Coombsville (Napa), 20 månader i nya franska svindyra fat och minimal intervention.

Vagabond 2006
Bacio Divino/Janzen Estate, Coombsville/St. Helena, Napa Valley, Kalifornien, USA
Tät doft, packad av tjock svart frukt, björnbär & syrliga skogshallon, sötlakrits och fänkål, lite nejlikor och en hel del rökiga & svettigt blodiga toner. Det är mycket av allt, men inte alls buffligt, klumpigt eller grovt; fina mocchatoner ackompanjerar den köttiga känslan. Faten är tydliga men snyggt integrerade. Smaken är enormt tät, bred och maffig med sandiga tanniner, lite köttig med bitter choklad och mineralsälta, anis & lakrits, charkuterier samsas med sura körsbär och massor av svart frukt. Eftersmaken är exemplariskt lång, fylls av slånbär, kakao och rökt renkött. Syrorna är lite svaga, annars sitter det ihop fint även om det känns lite högljutt.
Betyg:++

Det är inte illa, men jämfört med
Lillian är detta aningen grovt, överambitiöst och tyvärr klantigt utfört. Det sagt, jämfört Lillian är det mesta ganska klantigt gjort. För halva priset får man ungefär halva kvaliteten, Vagabond är expressiv och rätt kul men den har inte utvecklats som jag hoppats. Det är mer buller & slammer än tonsäker stämma.

-- Winepunker

Comments

El Puntido 2005

IMG_1260


”Det Moderna Rioja” har i Punkarns tycke varit ett välkommet inslag i Spaniens vinflora, en revitalisering av det mest klassiska av alla spanska distrikt. Ibland har viljan att gå ifrån den gamla vaniljstinna stilen och få till en ny-internationell produkt tyvärr skalat av alla distriktstypiska attribut och resulterat i, tja, ingenting egentligen. Helt anonyma svartfruktiga saker med för mycket fat har vinvärlden nog av, men kan man hålla lite i hatten och nyansera arbetet låter inte resultatet vänta på sig.

IMG_1259


El Puntido 2005
Vieñdos de Paganos, Rioja, Spanien
Doften är mjuk, fylld av nyanserade röda & svarta bär med en del hallon och blå plommon. Den är kryddig & rätt fatig men eken är enormt välintegrerad och så snygg att det inte går att anmärka, rosmarin, kåda och lite kakao förstärker uttrycket fint. Under kvällen växer den i glaset, den blir närmast parfymerad med myrra och kanel. I munnen är den förvånande fruktslank och läckert stram med stenig mineral och lite sotiga toner, syror och tanniner är perfekta med närmast svalt Hermitage-lik struktur. Den är härlig med skogshallon, plommon och krävande kryddig framtoning, detta är riktigt seriöst, trots fat och solmogen frukt bibehåller vinet skärpa och exakt definierade aromer. Svansen är lätt mineraldriven med pikant bitter avslutning. Detta är skitbra, men kommer att bli bättre. Avvakta fem år till nästa flaska.
Betyg:++(+)

Det är rätt kul att jämföra detta med
Roda I som provades för någon vecka sedan. Roda är en fatigare, mulligare och mer utvecklat inbjudande jämfört detta, en stram och seriös modern aristokrat med många ärke-franska markörer på plats. El Puntido är på alla sätt skitvass, somliga skulle kanske klaga på ursprungskänsla men det är snarast ett uttryck för gammalmodig traditionsbundenhet. Nej, det finns inte galet med vanilj och urlakade tanniner efter alltför många år på fat. Det är i stället fenomenalt välgjort, exakt med mineral och fruktren stramhet i fokus. Vad finns att anmärka på egentligen?

-- Winepunker

Comments

Las Flors de la Pèira 2007

IMG_1257


La Pèira var god senast men fysiologisk mognad & vinifiering verkade dränka syrorna i ett hav av massiv frukt och kryddiga fat. Som en referens kanske samma vin av årgång 2007 skulle fungera, en på många sätt mer solbakad och fetmogen årgång med ännu lägre syror och hyfsat hög alkoholhalt (14,5%). Om 2007 funkar borde 2009 ha en framtid, även om jag tycker mig skönja en progressiv polering av La Pèiras viner som inte enbart är av godo. Lite funkyness och dissonans mår solbakade saker med Grenache i botten bra av, blir de för rena tappar de ofta förmågan att dra intresset till sig.


IMG_1258


Las Flors de la Pèira 2007
La Pèira en Damaisèla, Terrasses du Larzac, Coteaux du Languedoc, Frankrike
Doften är tät, kryddig och solvarm med görmogna svarta körsbär, en hel del fat men de är snygga och superbt integrerade, det finns en del sötlakrits, fänkål och dyr mörk choklad dessutom. Vinet är lite kluvet, samtidigt som en del drag av starkvin visar sig hittar man en massa charkuterier, grillat kött och buketter av blommiga toner, fudge & syrén i salig blandning. Smaken är rik, bred, eldig och hyfsat utvecklad, massor av solmogen frukt med litet inslag av kåda, rosmarin och bitter choklad. Syrorna är avvägda men absolut inte för låga, svansen är fylld av sötlakrits, kaffe & lite kakao, snygg bitterhet i avslutningen. Eftersmaken är eldig & kryddig med liten sälta & karamell. Faktiskt skitgod, men den drar lite för mycket åt enbart kraft för 3+, även om det är snubblande nära. Kanske, kanske kan något år till i källaren lyfta den ett snäpp men jag tvekar. Då har nog 2008 mer potential med sin lite stramare framtoning och 2009 mer att ge med sin rättframma stil & vassare frukt.
Betyg:++

Tja, några problem med syrorna hittar jag inte, de är dämpade men vinet är i perfekt balans avseende sin stil. Blandningen (Grenache 40%, Syrah 40%, Mourvedre 20%) i kombination med klimat ger ju precis detta om handlaget är det rätta. Dessutom är det på väg åt rätt håll utvecklingsmässigt.
Jag drar mig till minnes Rob Dougans egen kommentar på min blogg, ”Vänta lite så blir det mer Ecco och mindre Brown i vinet, mer hjärna och mindre hjärta”, mycket riktigt har han rätt, tiden behövs och mina förhoppningar på 2008 & 2009 blir ingalunda mindre.
Dessutom, ’C’ tyckte vinet var ’grisgott’, ett betyg så gott som något.

-- Winepunker

Comments

Caviste & Bristly

Martin Berggren på Caviste & Gabriel på Bristly har i alla fall en sak gemensamt, de nasar båda Pierre Moncuit från Mesnil sur Oger. Som av en händelse lanserade Caviste en låda den 10/5e innehållande bl.a. Delos (BdB 100% Grand Cru) i princip samtidigt som Bristly släpper samma vin på Bolis den 1/6e. Med 15 Ha egen grand cru är Pierre Moncuit en rätt liten spelare, 125000 flaskor per år i runda slängar och en ganska låg profil.

IMG_1238IMG_1239IMG_1241


Pierre Moncuit Brut Grand Cru Blanc de Blancs Delos
Pierre Moncuit, Mesnil sur Oger, Champagne, Frankrike
Väldigt mycket Mesnil i doften, kritig med ren citrus och strama ungdomliga drag, lite brioche och limeskal. Hög syra i munnen, ren & snygg med flintig framtoning, stram, seriös med fin mousse. Lite gröna äpplen och mineraler i svansen, klar potential med något år på rygg. (Enbart ’08-frukt, Caviste 245:- / Bristly 289:-, kap oavsett leverantör)
Betyg:++

Pierre Moncuit Brut Grand Cru Rosé
Pierre Moncuit, Mesnil sur Oger/Ambonnay, Champagne, Frankrike
Lätt doft av hallon och mineralig stenkross, lite grillad citrus och ett uns nyslaget gräs. Höga rena syror i munnen, trädgårdshallon och lite röda vinbär, massor av mineral och en liten kul bitterhet i svansen. Liten rökig eftersmak, seriös och vuxen men behöver lite tid för att gå ihop. (Enbart ’08-frukt)
Betyg:++

Pierre Moncuit Brut Grand Cru Millésime 2004
Pierre Moncuit, Mesnil sur Oger, Champagne, Frankrike
Doft av cirus & stenkross, bra bredd med rondör, nybakad brioche, valnötter och rosor. Den är härligt bred med crème brûlée, och en del exotisk frukt i övertonerna, ganska utvecklad faktiskt. Smaken är rik och fylld av rostad citrus, ren & läcker med bredd och massor av uppstramande mineral, syrorna är exakta men förvånande gräddiga och inbjudande, lite nötter & flintkross i svansen. Seriöst till max, ett par år till i källaren och den kan nog växa ytterligare.
Betyg:++(+)

Martin visade i vanlig ordning bara det som kommer i 'nästa låda', han har ju inget egentligt stående sortiment utan bara en långsam ström av utvalda ihopplock från en producent åt gången. Gabriel har ett gediget dito å andra sidan, totalt 57 viner ställde han upp den här gången (alla provades) och en del är riktigt djävla bra. Bäst i test är nog dyrgriparna från Italien och en del sanslöst läckra Ch9dP.

Domenico Clerico presterade nog allra bäst,
Barolo Pajana 2007 [++(+)] har redan en fint utvecklad och elegant kryddigt rödfruktig doft, härlig röd frukt och bärande strävhet, oerhört seriös. Barolo Ciabot Mentin 2007 [++(+)] står inte efter alls, ganska stram, floral och med stadig ännu oförlöst struktur är den mycket lovande. Kanske kvällens bästa vin var Barolo Percristina 2004 [+++], härligt utvecklad doft, fylld av underbara florala, parfymerade och rödfruktiga aromer, den är packad med exklusiva kryddor. I munnen är den dominerad av höga syror, superb klass, enorma tanniner med sandig struktur. Ge den tid och en storhet kommer att titta fram, mycket tid.

Något helt annat hittar vi från Sicilien, en triss från
Girolamo Russo (Etna Rosso, företrädesvis Nerello Mascalese) med ’a Rina 2009 [+], Feudo 2008 [++] och San Lorenzo [++] presterar strålande med tanke på priserna. Det är riktigt kul viner, lite olika stil, elegant rödfruktiga och lite funky, dansanta och fyllda av drickglädje i mycket personliga paket.

Châteauneuf-du-Pape 2010 från
Domaine Saint Prèfert överträffar med råge 2009, 2007 & framförallt 2008. Både Classique 2010 [++] & Réserve August Favier 2010 [+++] är briljanta med härliga expressiva hallon, nyanserade och packade av kryddor och fräschör. Det känns som 2010 är en riktig killer. Dessutom Domaine Saint Prèfert Blanc 2011 [++] är härligt dansant med fina syror och blommigt citrusdränkta aromer, mycket lätt och läcker för att vara en Ch9dP.

En liten flagga måste höjas för
Oliver Bernsteins bourgogner också, dyra som stryk, packade med fat & koncentrerad 2009-frukt visar de på en oförlöst och lite gruffigt ruvande storhet. Det sagt, med all de här faten vet man inte vartåt det barkar (fast, har man någonsin provat en ung DRC blir man rätt oroad av faten också). Det känns som Gevrey-Chambertin Premier Cru Les Champeaux 2009 [++(+)] och Chambertin Clos de Bèze Grand Cru 2009 [++(+)] har potential, rikedomen i frukten borde hålla upp mot fataromerna även i längden även om oron finns kvar. Kommer de ut ur ekdimman och sakerna faller på plats kan det nog bli riktigt intressanta.

La Pèira 2009 [++(+)] & Las Flors 2009 [++] (Orbiers har jag egentligen aldrig gillat något vidare, men + blir det för ’09 i alla fall) håller samma klass som vanligt, galet rika, breda och lena i stilen med fat & kraft är det inget för de hjärtsvaga eller quercofoba. En liten brasklapp för de lite låga syrorna dock, jag får återkomma vad det lider med en mer ingående analys. Kan det vara så att syrorna är lägre än i ’07 & ’08? Aningen oroande i så fall.

Sedan var det en massa annat gott & blandat också, han har en redigt bra portfölj Gabriel.

-- Winepunker

Comments

Vit Bordeaux med AuZone

IMG_1242


Vissa klassiska vintyper har man alltid ett rejält lager av i källaren (röd från Bordeaux), andra inte en enda flaska (vit från Bordeaux). Det är lite besynnerligt, men skall jag slänga ned något torrt stilla vitt från Frankrike med åtminstone en liten fatvektor blir det Bourgogne nittionio gånger av hundra. Jag har helt enkelt ingen användning för torr vit Bordeaux, utkonkurrerad av Chardonnay på bred front tyvärr.
Kvällens övning: först vin & sedan vitello tonnato, man kan lita på att maten håller extra hög nivå när PW står för kalaset.

Te Koko 2008
Cloudy Bay, Marlborough, New Zeeland
Aromatisk doft med nässlor och bara en liten tveksam antydan till fat, citrus & lite själkiga toner, grönt parfymerad med syrén och vinbärsblad. Smaken har bra & rena syror, mineral, stram & exakt lite omogen frukt, fräsch och rätt god i rättfram men aningen enkel stil. Lite trist NZ eller en ganska tam Loire får bli gissningen.
Betyg:+

Det var svårt att hitta faten i detta, jämfört med tidigare årgångar (främst från sent ’90-tal) finns det i princip ingen ek alls. Från att ha börjat som ett exotiskt trämonster och sedan omformats till en nyanserat fatrostad stramhet har den nu blivit en närmast ofatad och lite slätstruken mineraldriven tolkning utan egentlig terroir. Vart är vi på väg?

Château de Chantegrive 2008
Graves, Frankrike
Lite besynnerligt oren doft, gummi & våt mark med anslag av alkohol, en del citrus och mineral, den hämtar sig efterhand men det finns hela tiden en lätt obehaglig ton av rengöringsmedel och osundhet. Smaken är rik och bred, lite eldig med tydliga fat, bra syror och generös frukt. Svansen är aningen bitter. Smaken räddar 1+.
Betyg:+

Château Brown 2007
Pessac-Léognan, Graves, Bordeaux, Frankrike
Rik och rejält, men snyggt, fatad doft, smörig med grillad citrus, vax & aningen kokos, en del gröna blad och underliggande mineralitet. På det hela taget väldigt burgundisk. Utvecklad smak, tät och lyxig med en del bittra skal, rik citrus i allmänt påkostad fatfrack, en del gula plommon i svansen, faten dominerar i eftersmaken men de är så pass högklassiga att det inte stör. Riktigt bra, betyget är snubblande nära 3+.
Betyg:++

Den här gillade jag skarpt, men jag hade nog satt den i Bourgogne om jag fått den blint. Faten och bredden pekade mer mot Meursault än Bordeuax, det är lurigt med ek & citrustoner i perfekt harmoni.

Reignac Blanc 2007
Bordeaux, Frankrike
Fatad och rejält utvecklad doft med vax, harts, gummi & högmogen gul frukt, lite drag åt arrak & lakrits. Helt mogen smak, lite oxidativ karaktär, harts & äppelskal under citrus och ganska dominanta fat. Svansen är kryddig med antydan till anis och allmänt bittra toner, känns klart på väg utför. Betyget är generöst.
Betyg:+

Château Carbonnieux 2008
Pessac-Léognan, Graves, Bordeaux, Frankrike
Mineralstinn doft, fräsch & fruktig med citrusskal, gröna blad, lite vått rispapper (!?) & snyggt nyanserade fat, till en början finns dessutom lite svavel men det vädrar ur snabbt. Smaken är ren & syrligt frisk, lätta fat, örter & citrus med mineralbittert anslag, bra & stram men ännu lite ogin & krävande. Känns som man skall avvakta lite här.
Betyg:+(+)

Château Malartic-Lagravière 2007
Pessac-Léognan, Graves, Bordeaux, Frankrike
Mogen doft, fatig med härlig gul solmogen frukt och lite vax, eldig och rätt komplex. Smaken är utvecklad och mogen, fatig med fin rondör, gul frukt & fina kryddor, aromatiska drag med citrusskal, lite honung och mineralbitterhet i svansen. Eftersmaken är aningen eldig, tyvärr för eldig för 3+ men annars är det ett snyggt paket.
Betyg:++

Château Smith Haut-Lafitte 1995
Pessac-Léognan, Graves, Bordeaux, Frankrike
Utvecklad och helt mogen doft, inslag av frityrolja (!?) & citrusskal, rostat bröd och grönsåpa. Smaken är rund och helt utvecklad, hartsiga & vaxiga toner, citrus, lite övermogna plommon och en hel del kryddor. Rätt god, men har varit bättre, känns som en dalande trend.
Betyg:+

Inte illa, men samtidigt lite symptomatiskt att jag rankade den mest bourgognelika bäst. Detta är inte riktigt min grej, Sauvignon skall vara ofatad och är den från Frankrike ligger Loire bra mycket bättre till i Punkarns gom (visst, undantag finns men det är inte varje gång man får dricka Château Haut-Brion Blanc).

-- Winepunker

Comments

Mathias Dahlgren

Ibland vet man inte om minnet sviker eller om upplevelsen verkligen var så helgjuten. Man har en förmåga att idealisera höjdpunkterna, minnet blir en bättre version av verkligheten som ofelbart löses upp i en puff av eftertanke när allt ställs på sin spets vid ett återbesök. Det var sällan så bra som hjärnan fått för sig, skavanker filas bort och bara det bästa blir kvar; det regnade liksom aldrig på somrarna när man växte upp.

Å andra sidan, ibland blir återbesöken en bekräftelse på den storhet man inte var vaken nog att fatta första gången i virveln av perfektion. Ibland, sällan, slås man med häpnad av en hantverksmässig & konstnärlig rak höger trots högt ställda förväntningar. Museo Prado i Madrid är ett sådant ställe om man gillar konst, Mathias Dahlgren ’Matsalen’ är ett annat om man gillar mat.

IMG_1255IMG_1256


Vi var några stycken som startade kvällen hemma hos Magnus, en exemplarisk flaska
Henriot Cuvée des Enchanteleurs 1995 [+++] fick bli oljan att väcka aptiten. Mognaden är absolut perfekt, ganska rik i stilen med nötter och lite choklad i doften under citrus och härligt bred gul frukt. Det är sällan man får en Champagne på sådan absolut topp, gräddiga syror och strålande längd med brioche och liten känsla av crème brûlée. Som en bonus åkte dessutom en flaska De Saint Gall Cuvée Orpale 1996 [++(+)] fram, utmärkt och ren med klar citrus och fin mineral, förvånande ung och lite oförlöst ännu men kommer sig nog ordentligt om några år.

Så, till Dahlgren, runt bord och åtta sittande; fem vinnördar och tre sansade respektive. Tack och lov hade Lasse Solum redan tipsat om vettiga viner till humana priser (jodå, det finns om man ger sig i kast med Grand Hôtels stora vinlista och skippar vinpaket och Matsalens vanliga utbud). Vi startade med
Bürklin-Wolf Hohenmorgen, Fass 23 - 2004 [++], en lätt off-dry fatlagrad sak från Pfalz. Fat & Riesling är ungefär som fotogen & vatten, det blandar sig mycket illa normalt men med rätt handlag kan det bli bra. Dessutom, till lite kul ammisar (kyckling-kroketter, kycklingskinn & sparris, gurka & havsskum), bröd i världklass (med bl.a. vispat baconflott, sinnessjukt gott) & spektakulär sashimi med ingefära, pepparrot och soya i form av tapioca-pärlor satt den absolut perfekt. Nivån på första rätten var nästan provocerande hög, här kan både Råkultur & Akki faktiskt slänga sig i väggen.

Det är alltid lite läskigt när första anhalten i en åtta-rätters är så här bra, känslan att det kan bli en svagt dalande utflykt infann sig direkt. Sedan fick vi andra rätten, alla tvivel skingrades som morgondimma i en vindtunnel för militärbruk. Ostron och hjärtmusslor (vongole) parad med purjolök tog klivet från provocerande till obscent, lite lökaska ovanpå och en kul syrlig touch i botten var galet bra. Allt är gjort med absolut perfektion, varenda liten djävla vongole är så mjäll att jag inte har ord. Att vi dessutom plockade upp en flaska
William Fèvre Chablis 07 på Magnum [++] gjorde inte saken sämre, snyggt dämpat fatad med bra syror, mognad och klingande mineralitet. Kort sagt, en perfekt länk till nästa rätt.

Kål är normalt inte mig grej, men långsamt bakad i ugn med extremt tunn skivad rökt fetfläsk ovanpå var det inte ens en marginell svacka gentemot föregående rätt, syra (någon slags citron i botten), sälta & kålens bakade sötma var en perfekt symfoni. Makalöst! Saltbakad rödbeta med rökt oxmärg följde, i princip lika bra med en rekommenderad ale (
Traquair House Jacobite [++]) till som lyfte sötma och saltstick perfekt med de rökta aromerna, humle och rödbeta är svårslaget.

Vad är ett besök på Dahlgen utan ägg & tryffel? Med stekt spenat & gruyère i ganska oväntad form fortsatte upplevelsen som en slags omvänd seriekrock, brutalbra utan en enda minsta skavank. Nu började jag aktivt leta efter felgrepp, en avig nyans eller något att reta mig på.
Nada, maten är så bra att det är oroväckande. Nästa vin, Radio Coteau County Line Pinot Noir 2009 [++(+)] (Anderson Valley) funkade fint, inte alls klumpigt eller syltigt utan rent & snyggt med fin pinosity och definierade fina tanniner, personligt och med framtid.

Första varmrätten på vildand med grillad pepparfrukt & ångad levain lyfte nog ribban ytterligare ett snäpp, viltig med attityd och lagom rock&roll avvek den från de normala, peppartonerna skulle kunna bli för mycket om inte handlaget är så känsligt. Det här är
riktig mat, vågat, kaxigt och bara så djävla gott. David Duband Côte de Nuits Villages 2009 [++] gjorde sig alldeles utmärkt till, hederlig Bourgogne med liten trevlig rustik örtighet under all ’09-frukt och eleganta röda bär.

Nu kändes det som toppen borde vara nådd, men med sista varmrätten lämnade vi nog omloppsbanan, svindeln infann sig vid första tuggan. Den här versionen av stekt kalvbräss med vit sparris & toppmurklor är möjligen det bästa jag ätit i Sverige överhuvudtaget. Här har vi igen ett avsteg från den ängslighet jag tycker finns på så många andra krogar just nu, Dahlgren fegar inte med smaker, det är tryggt, intressant och
talar till en med hög stämma. Inget mummel, inget larv; här är det kalvbräss med ramslök (jupp tom. Dahlgren måste bara ha ramslök i maten just nu) och inte Ramslök™ med kalvbräss.

Tyvärr var inte efterrätten på
riktigt samma nivå, äpple med risgrynscrème, havtorn och mjölksorbet blev lite tråkigt & smakmässigt färglöst i sammanhanget. Det funkade fint, exemplariskt presenterad men saknade det där lilla extra. En Pithon-Paillé Quartz de Chaume 2010 [++] lyfte det hela lite, väl utvecklad och lättillgänglig med lagom sötma passade den äpplena fint, inte världsklass, men nästan.

Bara på slutvarvet slant det en minsta aning, i övrigt var inte bara varje anrättning i sig närmast perfekt men också helheten. Varje steg är en bit på resan genom något större, summan är verkligen så mycket mer än delarna. Hade efterrätten varit bara
lite vassare hade jag inte haft något att anmärka på alls.
Nåja, något skall de väl fila på för den tredje stjärnan också; och den kommer, var så säker…

Kaffe & en bricka med kul chokladskapelser fick avsluta, och bröd fick man med sig hem till frukost också.

Betyg:++++ (och två !!)

-- Winepunker

Comments

Lillian California Syrah 2006

Man kan inte alltid få allt, ibland är ’second best’ det enda man har att tillgå. Istället för ’Raven Series Syrah No5’ (SQNs ’standardsyrah’ från 2006) fick det bli adepten Maggie Harrisons ’Lillian’ från företrädesvis White Hawk samma år (det är ett inslag från andra gårdar också, Bien Nacido-27% & Stolpman-15%). Vinet är gjort på välsorterad exemplarisk frukt, 65% lagrat på nya täta fat i 23 månader, totalt blev det bara 508 lådor (djävla mailinglistevin men Gunnar på Divine langar glatt).


IMG_1253IMG_1254

Lillian California Syrah 2006
Maggie Harrison, White Hawk Vineyard, Santa Barabara, Kalifornien, USA
Härligt rik doft med cassis, söta biggarårer, örter och massor av björnbär, den har en kul fethet och bara lite lagom nya dyra fat (tja, Punkarlagom, kanske inte F&V-lagom). Frukten dominerar totalt i dagsläget men under alla bären kikar lite skitighet och en skiva blodkorv fram, aningen kanel, anis & kardemumma. Under kvällen blir det en del grillat kött och pyrande björkbrasa. Den har ett eldigt anslag, men 15.5% gömmer Maggie med bravur. I munnen är den klingande ren, rik, supertät och slimmad med fullkomliga silkiga tanniner, här har vi fodret på kavajen du aldrig har råd med. Balansen är perfekt, syrorna exakta, lätt fruktsöt med skitläckra körsbär, aningen sötlakrits, garrigue och en förvånande sval örtig och blodigt charkig avslutning. Eftersmaken är kakaokärv & snyggt skalbitter. Här finns drag av Roman Bratasuik, Manfred Krankl & Rick Kinzbrunner, den röda tråden är densamma, kraft och besynnerlig elegans i samma paket. Alldeles strålande.
Betyg:+++

Man får inte vara fatfobiker eller ogilla rikedom, men klarar man lite tyngd i glaset är detta fullkomligt strålande. Balans, kraft och perfekt struktur snyggt svetsat samman i en odelbar enhet, det är väldigt mycket SQN över detta. På många sätt är det mer lättillgängligt, som om det krupit ned lite Giaconda i fatet, en nyans av stramhet som rundar av de hedonistiska dragen. Det är svårt gott, Punkwine™ på alla sätt.

-- Winepunker

Comments

Asparagusto

IMG_1221


AK är en rätt kul filur. Med en resväska absolut nyskördad vit sparris av absolut högsta kvalitet smet han över gränsen tillbaka till fosterlandet och bjöd resolut in till en
Asparagusto. Upplägget var enkelt, AK & M stod för lokal, nykokt & nysmugglad sparris, lite lufttorkad skinka, hollandaise, skirat smör och hyvlad parmesan, gästerna tog med sig lämplig dryck. Vi åt oss alla tvärmätta på vit sparris, det kändes lite mysko efteråt, kroppen reagerar på lite udda sätt men gott så in i helvete var det…

Just det, till allt drack vi lite saker som sagt.

IMG_1223IMG_1229


Chardonnay Meerdael
Flandern, Belgien
Citrusstinn doft med massor av mineral. Knastertorr smak med lätta parfymerade drag, stram och ren.
Betyg:+

Belgiskt bubbel, vaffan!

Wachenheimer Rechbächel (PC) 1999
Dr Bürklin-Wolf, QmP Spätlese Trocken, Pfalz, Tyskland
Till en början lite instängd med svavel och kartong, men det vädrar ur på någon minut. Sedan kikar kryddor och mineral, petroleum & blommor fram, en del citrusskal, den känns mogen men fortfarande fräsch. Den är ren & snygg i munnen, bra mineral och liten fin fetma, lite krossad sten, rabarber & honung. Den är mogen men fortfarande vansinnigt vital.
Betyg:++

IMG_1224IMG_1225


Würzburger Stein Silvaner 2010
Juliusspital, QmP Kabienett Trocken, Franken, Tyskland
Väldigt blommig doft, syrén och tvål, rosor och grapefrukt. Fet & aromatisk i munnen, lite bitter och gulfruktig med en näve krossad sten, mogna gula plommon och bitterhet i svansen. OK, men det är Silvaner...
Betyg:+

Grüner Veltliner Smaragd ”M” 2005
FX Pichler, Smaragd, Wachau, Österrike
Mogen doft med inslag av vax & ylle, grillad citrus, petroleum och fet kryddig pepprighet. Den är lite off-dry, eldig med fruktsöta drag, kryddig och ganska aromatisk. Lång med antydan till bränt socker i eftersmaken i ganska maffig stil. God, rik & ambitiös.
Betyg:++

Château Montelena Chardonnay 1999
Château Montelena, Napa Valley, Californien, USA
Väldigt mogen doft, brynt smör med Crème brûlée, fat och gula äpplen. Bra syror i smaken, harts & gul frukt, rik med plommon och liten kryddig ton av arrak eller anis. Den är mäktig & smörig både i doft & smak men känns förvånande mogen, det fins till och med liten gisten känsla. Jag trodde snarare att den var från sent 80-tal, den är lite för gammal men fortfarande rätt god.
Betyg:+

IMG_1227


Riesling von der Fels 2009
Wingut Keller, Rheinhessen, Tyskland
Lite neutral doft, örtig & bladig med massor av mineral, en del gröna pärontoner kikar fram under citrusen. Smak med fräscha syror, spritzig med rabarber och ren mineral, lite gröna toner i munnen också. Den känns lite stum och oförlöst ännu, har den tunnlat månne, eller bara inte hunnit skaka av sig gröngodiset ännu?
Betyg:+(+)

Dellchen 2008
Dönnhoff, QbA Trocken, Norheimer Dellchen, Grosses Gewächs, Nahe, Tyskland
Örtig & kryddig doft med skiffer & flinta, ganska aromatisk och lite skönt blommig, antydan till honung och lite bivax. Smaken är lätt spritzig, fylld av citrus & lätt skalbittra toner, rik & snygg med frasiga exakta syror. Lite persikor och lime i svansen, skitbra på alla plan. Härligt exempel på hur det går att lyckas med ’08 om huvudet är rätt påskruvat.
Betyg:+++

Forster Ungeheuer ’S’ 2010
Weingut Geheimer Rat Dr. von Basserman-Jordan, QmP Spätlese Trocken, Forster Ungeheuer, Pfalz, Tyskland
Mineraler och flintkross i doften, lite grön ännu, örtig med lite tropisk frukt. Spritzig, höga syror i smaken, ung & med liten grön ton, massor av flinta & liten bitterhet i eftersmaken, aningen restsötma finns där också. Det känns som den skulle må bra av lite tid i källaren.
Betyg:+(+)

IMG_1230IMG_1231


Dry River Chardonnay 2008
Dry River Wines, Martinborough (Wellington), Nya Zeeland
Härlig och snyggt fatad doft, eken är ganska påtaglig men exklusiva och nyanserade. Fin citrus & mineral, lite skiffer & flinta. Bra syror i smaken, exakta och riktigt fint vässade, massor av citrus & fina fat, lång och ganska elegant med bra nerv. Om faten kan krypa in lite i vinet är 3+ inom räckhåll, det är seriöst bra.
Betyg:++(+)

Würzburger Stein Silvaner Grosses Gewächs 2010
Juliusspital, Franken, Tyskland
Galet mättad med hyacint, blommor & lite hav/tång, bröktydlig Silvaner. Spritzig smak, vitpeppar och kryddor, liten ton av karamell och fin mineralitet i svansen. God, och uttrycksfull men inte riktigt min grej, tveklöst hög kvalitet dock.
Betyg:++

IMG_1233IMG_1234IMG_1236


Barbaresco Vanotu 1996
Pelissero, Barbaresco, Piemonte, Italien
Lite kul skitig doft, målarlåda och svala örtiga toner, fina röda bär, liten mynta och hallon, hyfsat utvecklad och riktigt läcker. Massor av fin röd frukt i smaken, fina tanniner, sandiga & breda. Den är lång & läcker, snyggt kryddig, lite läder och härligt utvecklade skogiga drag. Seriöst gott, men kommer absolut att växa vidare. Jag trodde den var betydligt yngre.
Betyg:++(+)

Sommarovina Sassella 2009
Mamete Prevostino, Valtellina Superiore DOCG, Lombardiet, Italien
Doft av hallon, fräsch med örtiga toner, lite köttiga röda körsbär, aningen rökigt anslag. Smak med trädgårdshallon, röda körsbär, fina syror, jordgubbe och sandiga markerade tanniner. Elegant och lite läckert saftig svans, god men en känns aningen enkel.
Betyg:+

Enriques & Enriques, Boal 1954
Enriques & Enriques, Boal, Madeira
Ärketypisk doft, acteon, styren klister och krossade nötter & harts, vässad med klassiska syrliga aromer. Smaken är söt, närmast Malmesy-söt, nötig med rena syror, choklad och packad med kryddig komplexitet. Alldeles strålande, klassisk Madeira när den är som bäst.
Betyg:+++

En perfekt avslutning på en jäkligt udda övning, tackar AK & M!

-- Winepunker

Comments

Domaine du Pegau med AuZone

IMG_1213


Domaine du Pegau har en del anor, familjen Feraud lär ha varit inblandade i vinindustrin sedan sent 1600-tal även om kommersiell egen produktion startade först 1964 med futtiga 5000 flaskor per år. Idag har man i runda slängar 18 Ha blå druvor (80% Grenache, 5% Syrah, 4% Mourvedre, 3% Cinsault och lite övrigt grums) med stockålder mellan 30 och 105 år, 1 Ha vitt (mest Clariette) och 6 Ha för Vin de Table. Vinerna görs traditionellt, jäser på cement och ligger på foudres, ingen filtrering eller klarning och minimalt med svavel (kanske för minimalt ibland).
Förutom den vanliga
Cuvée Reservée görs Cuvée Laurence, ett faturval som får ligga längre (42 månader mot 18) och en superprestige enbart lyckade år, Cuvée da Capo, på 95% Grenache.

Domaine du Pegau, Cuvée Reservée 2006
Domaine du Pegau, Chateauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Eldig & rödfruktig doft, lätt skitig med torkade örter & ett stänk blod, en kvist sval mynta och en del målarlåda, den är redigt utvecklad och efter hand kikar en droppe soya fram. I munnen känns den rätt mogen, kryddig & eldigt balanserad, tanninerna är fina och sandiga, en del lakrits & krossat grus i svansen. Den är mogen och rödfruktigt elegant i eftersmaken, känns helt färdig.
Betyg:++

Domaine du Pegau, Cuvée Reservée 2001
Domaine du Pegau, Chateauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Mogen doft, kryddig med solbakat mulliga drag, en del läder, skit & pepprig undervegetation, antydan till vattenfärg (Syrah), den är rätt eldig med julkryddor och en kul & lite besynnerlig ton av citrongräs och ingefära. Smaken är helt mogen, lakrits och ett Syrah-blodigt anslag, solvarm frukt och fullkomliga tanniner, lång och lyxigt kryddig. Eftersmaken är härlig med drag av Côte-Rôtie, stall, kola och lite jordgubbar. Alldeles underbar.
Betyg:+++

Det är rätt kul att jämföra detta med notisen från 2006 (samma betyg):

”Doft med röda bär, riktig mognad, viss finess, lite trä, solbakad röd frukt, anslag av vattenfärg. Redigt mogen smak, läckert kryddig kropp, vattenfärg, tobak och läder, balans och klass, lång och kryddig svans, finkorniga tanniner. Förvånande mognad, förvånande nordlig i närmast Côte-Rôte-lik stil, förvånande bra.”

Det verkar inte ha hänt mycket på sex år, har dessa saker en galet lång platå månne? Den kändes helt mogen redan 2006, detta kräver lite mer grundforskning kan tänka.

Domaine du Pegau, Cuvée Reservée 2003
Domaine du Pegau, Chateauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Doften är eldig och lite fet, något återhållen med röd söt frukt, en liten knippa färska örter, kirsch & hallon, härligt inbjudande, ren Grenache och en plutt tapenade. Smaken är packad av solvarm röd frukt och eldigt läckra toner, Grenache står i första rummet här, kryddig & lång med strålande tanniner. I svansen finns en liten grusig bitterhet, den är komplex, anis & lakrits i eftersmaken. Den kan kanske upplevas som lite plump, men det gör ingenting.
Betyg:++



Domaine du Pegau, Cuvée Reservée 2005
Domaine du Pegau, Chateauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Doft av fudge & kola, tjock solbakad röd & svart frukt, lite funky oren ton, skit & bark, trä & läder. Den är komplex på ett lite besynnerligt Brunello-likt sätt. Smaken är tät, väldigt solbakad frukt, fudge och läder, lång och kryddigt bitter svans. Den är komplex men dras med en lite kokt känsla, det finns en komponent av gammal Sangiovese i detta. Inte oävet, men den når inte upp till 3+.
Betyg:++

Château de Beaucastel 2000
Château de Beaucastel, Chateauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Detta är magnifikt, härligt parfymerad med svettg sadel som få andra viner jag provat. Massor av rik & röd frukt, läder, kryddor och komplexa inslag av målarlåda & stall, massor av garrigue och den växer i glaset hela kvällen. En magnifik & klassisk doft. Smaken är lite svalare jämfört övriga viner, stramare med aristokratiska tanniner, röd syrlig frukt med en nordlig framtoning. Svansen är kryddig med en del läder, liten mineralsälta och väldigt burgundisk eftersmak. Skitbra!
Betyg:+++

Det finns en liten svårdefinerad skillnad mellan Beaucastel & Pegau som jag vill kalla ’
klass’. Beaucastel har mer klass, den är inte nödvändigtvis godare men ger ett lite stramare och viktigare intryck. Strukturellt är det tämligen lika, men Pegau känns liksom mer avslappad.

Domaine du Pegau, Cuvée Reservée 2007
Domaine du Pegau, Chateauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Eldig doft, känns ännu lite stum och oförlöst, dämpat svartfruktig med stenkross, körsbär galore & terpentin. Häftig i sin extremt fruktmogna stil, det finns enframtid här. Smaken är tät, ungdomligt rödfruktig med massor av körsbär & lakrits, kryddor men samtidigt ett oförlöst uttryck. Svansen är tät, ren & pikant bitter. Detta är riktigt lovande, men den behöver några år på rygg.
Betyg:++(+)

IMG_1217


Domaine du Pegau, Cuvée Reservée 2009
Domaine du Pegau, Chateauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Tät & svartfruktig doft, galet funky med alkokörsbär, mandelolja & rosor, en hel dragonrot & en flaska farmors cancerframkallande möbelpolityr, den är helt extrem, efterhand tittar äppelskal & gamla fötter fram. Den är närmast oangenäm om man inte är på rätt humör. Smaken är tät, eldig med liten bitterhet, tjock med tjära och lakrits enormt koncentrerad med markerad beska, känns grov med sin eldiga och klistriga svans. Behöver den tid? Fan vet, den är så funky och oren att jag tvekar på någon framtid. Men, om den går ihop lite kanske 1+ är rimligt.
Betyg:(+)

Här vet jag inte vad jag skall tro riktigt, för lite svavel? Det känns nästan som något trillat ned och dött i fatet, inte något stort men lite terrierben kan man nog hitta på botten.

Cuvée de la Réine des Bois 2005
Domaine de la Mordorée, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Ungdomlig, eldig & tät med tjock frukt, knaspackad med körsbär, björnbär och lakrits, tjära & anis, ett drag av eukalyptus/tallolja kikar fram, svamp & skog likaså, och en rejäl dos fat. Smaken är rysligt tät, tjock av lakrits, tjära & ren kraft, massor av eldiga körsbär, anis & kirsch. Det finns klara drag av nya-världen Grenache, fat & koncentration i häftig svängom. Den är ännu oförlöst och kanske aningen klumpig i dagsläget men några år på rygg borde ge den ett snäpp upp. Att detta var en avvikare var inte svårt att fatta, fatbehandling & struktur skiljer sig tydligt mot övriga viner.
Betyg:++(+)

Alltså, detta är djävligt gott. Med undantag för den skumma 2009 (jag har inte provat en enda annan 2009:a som ens snuddat vi det här uttrycket) är klassen hög och jämn, de bättre årgångarna skjuter väldigt jämt med Beaucastel.

Man tackar för uppställningen Magnus, skitkul!

-- Winepunker

Comments

Morgon Côte du Py

IMG_1218


Jag trodde det skulle gå att ställa sig över debatten om ’narurviner’, men efter att
AuZone-Åke talat sig varm för vinet samtidigt som E.T. inte varit impad var det väl bara att ge sig i kast med en butelj. Allt som finns att säga om Jean Foillards ”Côte du Py” har väl redan ältats till förbannelse, Kronstam kräks tillsammans med många av de etablerade tyckartomtarna och FinareVinare dansar rumba (fast det var 2009) tillsammans med Frankofilen ivrigt påhejad av naturvinsmaffian. Hur fan kan ett vin vara så kontroversiellt? Eller ett vin förresten, det är ju själva företeelsen som verkar väcka ont blod på något sätt. Många stockkonservativa har svårt att acceptera en så pass avvikande trend, rätt eller (förmodligen) orätt. De mest sansade analyserna har kommit från Michel Jamais (i Livets Goda av alla osannolika alster, tack för tipset Gabriel) och liknande proffstyckare som har lite eller inget investerat i något läger.
Bristly-Gabriels kommentar på sin egen blogg var rätt träffande:

"Nu kan jag tycka att för att få kalla ett vin för “naturligt” så bör det vara gjort av vilt växande rankor i skogen som aldrig har ympats eller på något sätt påverkats av mänsklig hand. Druvorna bör helst ha ramlat av rankan av sig själva och spontanjäst i en grop i marken. Allt annat är “onaturliga viner”. Jag menar, monokultur i jordbruket - hur naturligt är det ur ett evolutionärt perspektiv? Ympade stockar osv.”

Själv är jag
mycket skeptisk till biodynamikens extrema stolligheter och tokerierna omkring (rotdagar som följer månens cykel, kom igen för tusan), enormt positiv till ’organic growing’ med så lite pesticider etc. som bara möjligt, minimal intervention i källaren utan att för den delen helt avfärda svavel, fat, temperaturkontrollerad jäsning etc., absolut emot onödiga tillsatser (inkluderat syra och chaptalisering) men troligen agnostisk till microoxygenation efter att ha testat behandlad Bordeaux mot obehandlad. Jag är absolut för delad skörd (tillämpligt i varma klimat, främst vita) för att balansera syrorna och in i helvete emot kork i alla former, emot droppbevattning men det främst på grund av slöseriet med vatten som resurs när det går att pina rankorna i stället (även om kvaliteten förmodligen blir bättre med dry-grown, det finns mycket indikationer på det). Kort sagt, en sansad ’lagom’ ståndpunkt om det nu går att ha en sådan, typiskt svenskt kan man tycka.

Nåja, man får ta en halvnelson på hela härligheten och prova
Côte du Py själv.

Första intrycket: Snygg flaska, djävla röd lack på korken som sprätter och dammar ned hela köket inklusive majskycklingsalladen med dijondressing jag gjort till. Skall man vara naturlig kan man väl för i helvete använda vax som går att få bort enkelt (jag har alltid hatat lacken på Madeira, det gör sig inte bättre här, man får ju krafsa rött damm ur skägget halva kvällen).
Andra intrycket: Korken ploppar ur nästan av sig själv, det kan väl inte vara lite övertryck i flaskan? Nej, det ser korrekt ut.

Så, en vanlig analys.

IMG_1220


Morgon Côte du Py 2010
Jean Foillard, Morgon Beaujolais Cru, Beaujolais, Frankrike
Till en början aningen stängd och blyg doft med vissa muggiga drag, det finns en liten orenhet som efter hand försvinner och ersätts av florala och rättframma rödfruktiga aromer. Vinet är lite eldigt trots att det ligger på ’bara’ 13,5%. Det känns besynnerligt anonymt och de röda bären saknar tyvärr helt definition, är det lingon, sur-hallon, eller lite slånbär? En svettigt ostig känsla infinner sig efterhand, till och med äppelskal dyker upp en knapp timme senare. Smaken är slank och svalt rödfruktg, aningen jordgubbe och vinbär med en kul lite fet munkänsla, tanninerna lyser med sin frånvaro men strukturen är uppfriskande och inställsamt lättdrucken. I munnen känns den närmast alkoholfri besynnerligt nog, saftig och trivial men rätt god på ett ointellektuellt vis. Eftersmaken är lite för kort, till slut tittar dock en finlemmad strävhet fram och räddar den upp till 1+. Snäll, enkel och lite dum. Helt OK, om priset varit 99:-
Betyg:+

Alltså, det är inte oävet. Doften är inte så kul men smaken är godkänd, jag fattar vad man menar med ’klunkbart’. Jag kan tänka mig detta i dricksglas av Duralex™ lite lagom kylt till någon kärv fårost, jag sitter i solen och spelar Scrabble med C och planerar morgondagens vandringstur. Vinet ingår i avgiften för hyttan, €45 för oss båda inklusive vinet och en kaninstuvning till middag…

Jag vaknar plötsligt kallsvettig och inser att jag betalat 249:- för flaskan. Dessutom förlorade jag Scrabble på alltför vanligt manér, hon lade ’oxymoron’ på mitt ’o’ och drog 3 x ordpoäng plus 50 extra för 7 bokstäver. Punkarn är torsk!

-- Winepunker

Comments

Gammalt grus med AuZone

IMG_1198


Ibland blir det lite knasiga provningar i AuZone. Själva temat för dagen, ”Död eller levande”, var kanske mer oroande än provningen visade sig vara, men arrangören Ola lovade att alla viner utdömda som passé skulle fås gratis eller till inköpspris (om det var många som klassades som slut-i-rutan). Bortsett från kunskapen om den något okonventionella prismodellen visste vi bara att det skulle bli två flighter, rött följt av sött vitt.

Clos de Tart 1990
Mommessin, Morey St.-Denis, Grand Cru, Côte de Nuits, Bourgogne, Frankrike
Helt mogen doft, mjuk & finstämd röd torkad frukt, läcker med liten eldig krydda, en del läder & skogiga toner i övertonerna, undervegetation & faktiskt liten antydan till charkuterier och vattenfärg. Inspirerande! Smaken är underbart balanserad på absoluta toppen an mognadccykeln, lite höstigt rödfruktig med toner av lädersnöre, antydan till kaffe och t.o.m. ett stänk blod. Svansen är lång & kryddigt läcker, alldeles strålande.
Betyg:+++

Fullkomligt underbart, fast jag trodde det var en urgammal finstämd Côte-Rôtie. När Bourgogne blir helt mogen
går den att förväxla med andra saker (blir tydligare längre ned i protokollet), jag till och med hittade klassiska Rhône-charkuterier i doften. Andra i gruppen satte den i Bourgogne givetvis, men jag var inte ensam om att mumla om Rhône (fast, de supersilkiga tanninerna borde fått larmklockorna att ringa).

Vigne de l'Enfant Jésus 1996
1:ere Cru, Bouchard, Beaune-Grèves, Bourgogne, Frankrike
Kryddig doft med klara toner av grillat kött, målarlåda och solmogen djurisk frukt, solbakad och skitigt komplex med vilt & våt päls och liten, liten mynta. Intressant på alla sätt. Smaken är sträv med höga syror, fylld av florala toner & ’italienaska’ tanniner, liten fudge & röda vinbär i svansen. Lång, läcker, kryddig & komplex eftersmak med liten rustik känsla. Skitgod.
Betyg:+++

Fullkomligt strålande igen men här var vi
alla ute och cyklade (utom möjligen Magnus, men han var med mig i Rhône på förra vinet å andra sidan), i Piemonte visade det sig. Till och med efter tilltugget, strax innan det var dags att packa ihop och gå hem, kunde jag bara inte få Barbaresco ur huvudet när jag doftade på vinet. Alla markörer från norra Italien och Nebbiolo är på plats stenhårt. Fintade upp på läktaren, hela gänget!

Clos de Vougeot 1993
Grand Cru, Meo-Camuzet, Clos de Vougeot, Côte de Nuits, Bourgogne, Frankrike
Doft av hö och lite övermogen röd frukt, en del fat och antydan till trätoner, utvecklar efterhand skit & undervegetation men är fenomenalt otydlig. Smaken är lätt uttorkat rödfruktig, hyfsat rik och ganska eldig men med en del krämpor, silkiga tanniner, lite fet i munnen. Helt utmogen i svansen, känns på det hela taget ganska trött och strukturellt odefinierad, men går absolut att dricka. I alla fall just idag. Betyget är generöst.
Betyg:+

Helt anonym, obegripligt utmognad till oigenkännlighet. Gissningarna spred sig vitt & bredd men mest skakade folk på huvudet. Själv var jag på östra stranden, ren Merlot från sämre år, fast det kunde lika gärna vara vad som helst.
Kvällens enda vin vi krävde att få gratis.

Diamond Creek, Volcanic Hill Cabernet Sauvignon 1991
Diamond Creek, Napa, Kalifornien, USA
Tät doft tjock av cassis och mynta, packad med svart frukt, en del fat & ceder, bladiga övertoner. Väldigt cabbig doft på det hela taget. Tät smak, sträv & tjock med fin solmogen frukt, lite fruktsöt kropp med superba tanniner, lång & tät med kaffe och bitter kakao i svansen. Lite kul trätoner och torkade örter i eftersmaken.
Betyg:++

Här var det lätt, superklassisk Cabbe från Napa, för mig första och enda gissningen och vi var minst tre som dessutom gissade på mycket tidigt 90-tal.

IMG_1203


Bernkasteler alte Badstube am Doctorberg 1990
Weingut Dr. Pauly-Bergweiler, QmP Spätlese Halbtrocken, Mosel-Saar-Ruwer, Tyskland
Intensiv & läcker doft, rabarber & mineral, strålande renhet med lätt petroleum i maximalt munvattnande stil. I munnen är den helt mogen, för mogen kanske, den har bra höga syror, en del grön-äppliga toner och ctrusskal, tyvärr saknar den helt enkelt stoppning för att matcha syror och mineralbitterhet, eftersmaken är närmast ansträngande även om det ’funkar’. Betyget får den enbart på sin underbara doft.
Betyg:+

Enkelt här också, att det är en Mosel tar man nästan enbart på doften. Tyvärr kändes vinet om inte på väg utför så i alla fall ’trist från början’, en halbtrocken mår inte så bra av drygt 20 år på flaska.

Barbelrother Kirchberg 1989
Winzergenossenschaft Deutsches Weintor, QmP Trockenbeerenauslese, Pfalz, Tyskland
Rik & intensiv doft med mandel och aningen klister, en del rabarber och en massa apelsinsukat, lite harts, vax & en rejäl skopa botrytis. Tonerna av etylacetat är aningen ansträngande, men är det så här sött kan man överleva. Smaken är förvånande tät, rik & bra med rena syror, lite bränt socker och karamell, aprikos och allmänt knäckiga toner. Eftersmaken är stinn av apelsinskal, kanel & bränt socker, riktigt god men aningen för grov i stilen. (Ruländer)
Betyg:+

Om det ser ut som en Tokajer, doftar som en Tokajer, smakar som en Tokajer och dessutom kommer i ½-liter är det väl för i helvete en Tokajer? En djävla Ruländer, well, tur att den inte var så bra att fördomarna ruckades.


Thüngersheimer Johannisberg 1983
Winzergenossenschaft Thüngerheim, QmP Trockenbeerenauslese, Franken, Tyskland
Till en början lite dämpad doft, en del aprikos och mandel, apelsiner och nötig grillad citrus, ganska rejält med botrytis och en hel del orientaliska kryddor, den är komplex, mogen och djäkligt läcker. Smaken är söt, bred och rik med mandel & rabarber, syrorna är utmärkta, packad av torkad frukt, aprikos och sukat. Balansen är superb, den är lång och ren med pikant liten bitter svans, helt mogen, helt utmärkt! (Ruländer)
Betyg:+++

Fördomarna ruckades, jag trodde det var en mogen Sauternes (troligen 1989, en ovanligt ’Tysk’ årgång) och gruppen lutade alla åt samma sak. Detta är
inte en av AuZones bättre kvällar...

Château Rieussec 1989
Sauternes, Bordeaux, Frankrike
Vaxig och hartsig doft, nötter & botrytis, torkade plommon och en del eteriska oljor, allmänt kryddig med toner av arrak och anis. Smaken är tät, massor av botrytis, vax och torkad gul frukt, plommon och aprikos, känslan är lite väl mycket kåda, nätter och bittra kryddor. Syrorna fins där men räcker inte för att hålla uppe fräschören. Eftersmaken har en del citruslika toner, men mandel och klister tar överhanen. Den är rätt klumpig, men får med tvekan godkänt.
Betyg:+

Det här var svårt igen. I marginalen klottrade jag ”muterad Sauternes ??” strax efter ”Arrak! Syrorna??”. Ingen vettig gissning, men det var en besvikelse. Det är inget fel på vinet, men det var en förvånande trist upplevelse. Borde inte detta vara bättre?

Som vanligt, man ställs öga mot öga med ödmjukhetens vålnad varje torsdag. Tackar Ola, som alltid intressant.

-- Winepunker

Comments