maj 2014

Meursault, Les Chevalières 2005

IMG_2850


Ytterligare ett exemplar ur källaren som provats med ett antal dagars mellanrum, exakt samma resultat varje gång -
Coravin regerar. Just Jobard hör väl till de lite tåligare sakerna från Meursault, faten och vinifieringen är ganska långt från Jadot som närmast ligger i andra ändan av spektrat. Andra årgångar presterar likvärdigt, uttrycket är matkrävande och vässat utan några kompromisser.

Meursault, Les Chevalières 2005
Rémi Jobard, Meursault, Bourgogne, Frankrike
Mjuk & nyanserad doft med förhållandevis mycket mineral och dämpade citrustoner, lite bladig känsla med lime, äppelkart och kvitten. Faten är återhållna och i bakgrunden, bra syror i munnen, rejält skärpta och krispiga med toner av citron, gröna äpplen och limeskal. Det finns en örtig botten, basilika och färsk dragon kanske? Faten är mycket återhållna, svansen syrlig med bara lite av den annars så typiska smörigheten, fetman finns där men är dämpad och har ingen framträdande position - den har till och med lite musselskal i eftersmaken, skulle nästan kunna vara en redigt lyckad Chablis. Rätt gott, ganska typisk producentstil, rent & snyggt i den mer asketiska skolan.
Betyg:++

Den är rätt vuxen, men gillar man rakryggade saker med syror som biter är det absolut rätt juice. Inget för nybörjaren givetvis, men för en tränad gom är det hyfsat angenämt.
Jobard har en stil som ofta upplevs som alltför mager & benig, det är mer pisk och syror än fetma och bred frukt. Gott & intellektuellt utmanande är det i alla fall även om det knappast passar den bredare publiken.

-- Winepunker

Comments

Escarpment Moana 2006

IMG_2851


Nu när man äntligen kan dricka Pinot utan att tvingas brotta ned en hel flaska samma kväll är det dags att åderlåta några av de kvarvarande ’06:orna från Escarpment. ”Insight Series” är Larry McKennas vingårdsviner, små serier med uttrycksfulla godsaker som besynnerligt nog inte är namngivna efter vingården. Moana (kallas numera Kiwa) är egentligen Cleland Vineyard längs Cambridge Street, lite förvirrande men det är samma vin.

Escarpment Moana Pinot Noir 2006
Escarpment Vineyard, Cleland Vineyard, Wairarapa, Martinborough, Nya Zeeland
Underbart utvecklad doft, massor av solvarm pinosity, skogshallon och lite körsbär, fin dämpad mineralitet och läcker mognad. Den har tagit klivet in i skit-pinot på absolut bästa sätt, skogsbotten, rötter och djuriska toner balanserar frukten prefekt. Efterhand utvecklas lite tobak och torkade örter, den är nästan provocerande aristokratisk & komplex. Munnen gör doften rättvisa, den är köttig, skitig och vild med massor av körsbär, skogshallon och torkade örtkryddor. Samtidigt som den är rysligt komplex är den inte så lite hedonistisk, tanninerna mjuka och silkiga, svansen lång och vild med blod & lakrits. Koncentration, klass, vilja & finess - allt i ett lysande paket. Det är den bästa av alla Escarpments ’06:or, många av de andra har börjat halta betänkligt men den här är ett absolut ess. På sin topp just nu.
Betyg:+++

Detta är närmast stort, fullkomligt strålande med precis allt på plats. Jämte
alla andra ’06:or är det nog bara Felton Roads Block 3/5 som har det minsta att sätta emot, den lilla uttorkade ton som börjar visa sig i många av årgångssyskonen finns över huvud taget inte här. Den är på absolut optimum precis nu.

-- Winepunker

Comments

Garnacha med AuZone

IMG_2827


Grillsäsongen har precis börjat, Jens pratar sig varm för spansk Grenache. Druvan odlas i varierande stil, ren eller blandad, över princip hela Spanien - allt från superbreda
Calatayud till eleganta Méntrida. Det skulle visa sig vara en väldigt varierad bukett Jens plockat fram, dessutom befriande fritt från kladd och överfatning med några enstaka undantag.

IMG_2828 IMG_2829 IMG_2830



Alto Moncayo 2010
Bodegas Alto Moncayo, Campo de Borja, Spanien
Tät och ganska tjock doft med tjära, fat, plommon och nejlikor, koncentrerad med vanilj och rätt sötfruktigt anslag. Tät och tokfruktig i munnen, packad med körsbär, söta biggaråer och hallon. Eldig & rejält fatmärkt med vanilj och lite besvärande söt känsla, rätt god men väl porrig och vaniljkladdig i eftersmaken. Välgjord, absolut, men inte riktigt min stil.
Betyg:++

Jag föredrar nästan alltid lillebror
Veraton jämte det här, den är billigare med renare frukt och mer fräschör - och mindre fat. Ställer man upp vinerna bredvid varandra känns Alto Moncayo tungfotad, faten skulle behöva tyglas en hel del, lite synd på så högklassig frukt.

Congo 2009
Bodegas Canopy, Méntrida, Spanien
Elegant doft med jordgubbe och aningen söta godistoner, kryddor och svag karamell, en del fotsvett och ”naturvinsskit” på dåligt sätt tyvärr. Slank och svalklimatig i munnen med bra tydliga tanniner och röd elegant frukt, tyvärr väl sträv och ihåligt anemisk i eftersmaken - den saknar glädje, handlag och riktig vilja.
Betyg:0

Alaya 2011
Bodegas Atalaya, Almansa, Spanien
Kanske den tätaste blå färg jag sett, som ihopkokt Rondo blandat med bläck. Tjock och djurisk doft med kött & bacon, svart övermogen frukt, tjära och blod & en hel ekstock. Viss mineral går att hitta, den utvecklar en del rökiga toner efterhand. Enormt tät i munnen med massiv solbakad och söt frukt, tjock av körsbär, stenkross och solvarma biggaråer, lakrits och markerade lite beska tanniner i svansen. Alldeles för koncentrerad och söt, som ett obalanserat nästan torrt portvin utan någon som helst finess. Helt vrickad. 16% dessutom gör inte saken bättre. (Alicante Bouschet - Garnacha Tintoreira, same, same)
Betyg:0

Det här var den enda i uppställningen som inte var en klassisk Grenache (
luden eller ej), den avvek en hel del kan man säga - knappast till det bättre. Det var ett av de mer skruvade vinerna jag provat på rätt länge, tungan var blå i timmar efteråt (Alicante Bouschet är teinturier, genomfärgat fruktkött). Att koncentrera ett vin på det här sättet är närmast kriminellt, att dessutom dra på med fat gör det inte till en vinnare. Gör om, gör rätt.

IMG_2831 IMG_2832 IMG_2833


La Mujer Cañón 2011
Commando G, Vinos de Madrid, Spanien
Elegant parfymerad doft, trädgårdshallon och färska jordgubbar, örtkryddor och liten smörigt gräddig känsla, rosor och äppelblom. Snyggt sval och finlemmad i munnen med markerade finkorniga tanniner, kryddig med nyanserade och mycket dämpade fat, antydan till nejlikor men mest röd snygg stram sydlänsk frukt i rakryggad och egen stil. Lite naturvinskänsla, fast bra.
Betyg:++

Den här hör till avdelningen smaklösa etiketter på smakfulla viner - rätt lyckad i sin eteriska och fluffigt eleganta stil.

Teixar 2010
Vinyes Domènech Montsant, Spanien
Lätt rökig & kryddig doft med rödfruktig komplexitet, snyggt hanterade fat, massor av macchia & en liten puff av mynta, djup & läcker med röda körsbär i botten. Bra syror i munnen, ren med tanniner & skärpa i förgrunden, röd snygg frukt, kryddig, lätt rosmarin & kåda, snyggt bitter avslutning. Seriös och väldigt vuxen utan kladd eller för mycket flört.
Betyg:+++

Ferrer Bobet Vinyes Velles 2010
Ferrer Bobet, Priorat, Spanien
Ungdomlig och fräsch doft med hallon, körsbär, kummin & kanel, liten blommig ton med torkade örter och stenighet under enormt primär frukt. Ungdomlig i munnen med pisazz och pigga syror, frukten är ren, tanninerna snygga och väl definierade. Svansen kryddig med lakrits och fänkål. Den är god, har nog potential men samtidigt ett aningen trivialt anslag, vi får se vad framtiden har att ge.
Betyg:++

IMG_2834 IMG_2835


Domaines Lupier La Dama 2009
Domaines Lupier, Navarra, Spanien
Karamell och fudge i doften, kanel och söta mörka körsbär, lite grillat kött och några äppelskal i lite söt & aningen oxiderad stil. Utvecklad och solbakad i munnen, en äppelskrutt har krupit ned i karet tyvärr, kroppen är lite kärnig men med fin körsbärsfrukt, solbakad och aningen bränd i svansen. Rätt god, men känns besynnerligt åldrad och svagt på väg utför.
Betyg:+

Celler de capçanes Cabrida 2009
Celler de Capçanes, Montsant, Spanien
Lite rökig doft, lätt eldig med fat och söta solvarma & fräscha körsbär, en del örtkryddor och nejlikor stramar upp. Sträv i munnen, fylld av sandiga tanniner i solvarm stil, mörkfruktig & kryddig med lakrits och rosmarin, seriös och rakryggad struktur packad med körsbär och stenkross i svansen. Riktigt bra, betyget är kanske aningen generöst.
Betyg:+++

Lite lustigt att det två överlägsna vinerna båda skulle vara från
Montsant, ett distrikt jag tidigare upplevt som underlägset Priorat. De här båda exemplaren har mycket seriös och vuxen känsla, nästan lite sydrhônskt anslag med de klassiska markörerna av rosmarin/macchia/garrigue - absolut inget kladd i frukten, alkoholen under total kontroll och snyggt hanterade fat. Me like!

Tackar Jens, alltid intressant.

-- Winepunker

Comments

Craft N°166

IMG_2849


AK tillbaka från snabbresa till Tyskland slängde åt mig ett djur jag inte sett förut, en tysk fullblods-IPA. Jag har provat från Belgien, Nederländerna, Norge, Danmark, Sverige, USA, Canada, Australien, Nya Zeeland, Spanien, Frankrike, Italien, England, Skottland & Wales - men jag trodde Tyskland höll hårdare på traditionerna än att sladda ned i hipsterträsket. Det är min första tyska IPA.

Craft N°166
Braustüb’l, Darmstadt, Tyskland
Lite rostad och läckert maltig doft med apelsinskal & mandarin, knäck och återhållen parfymerad melass, lite kryddig känsla. Snygg och inbjudande. Harmonisk i munnen, len med behaglig east-coast känsla, fin malt och allmänt intensiv men samtidigt nyanserat humlad med måttligt beska. Kroppen är bred med elegant karamell, det finns lite drag av valnötter och suckat men den har samtidigt inte ett spår av kladd eller överdriven eldighet. Snyggt, välgjort och precis lagom ambitiöst. Betyget är snålt.
Betyg:++

Jahapp, det verkar som alla kan klara att riva ihop en riktigt habil IPA utan att blinka. Det är förbenat gott, närmast en vinös stil med beskan som motvikt till maltsötman i stället för syra. Jag tvekade länge på 3+ men efter en snabbkoll gentemot
Dragets Kanal föll den tillbaka mot 2+, inte riktigt ett ess tyvärr, bara nästan...

-- Winepunker

Comments

Problemet med Pinot (lösningen stavas "Coravin")

IMG_2840


Under mina många och långa år som vinnörd har smaken både breddats och spetsats till. Till skillnad från många av mina medbloggare och föreningskollegor gillar jag mer och fler viner ju längre jag gräver ned trynet i myllan. Jag har inte utvecklat någon ekallergi som verkar vara så vanligt annars, inte heller en dogmatisk inställning till tillverkningsteknik annat än ärlighet, ingen politisk aspekt på vindrickandet, ingen religion annat än Oenos första bud - “Ett vin skall vara gott”. Även om
vintrötthet ibland slår till känns vinvärlden mer intressant än på länge, “Parkeriseringen” har nog kommit på skam trots krigsrubriker från proffstyckare, ”Nya Världen” skärper handlaget och utvecklingen mot utslätade industriprodukter har vänts. Till och med priserna i mitt älskade Bordeaux verkar stabiliseras på de flesta nivåer. Pendeln lär som alltid svänga tillbaka. Som vinliberal ser jag på framtiden med viss tillförsikt.

Ett stort problem har jag dock.
Bourgogne, eller snarare Pinot Noir och lyxig franskfatad Chardonnay om sanningen skall fram, blir det för lite av. Alldeles för djävla lite. Samtidigt som basen breddats har insikten att just Bourgogne är fundamentet & spetsen i vad jag gillar vuxit fram, skitig Pinot Noir och minutiöst hanterad Chardonnay med integrerade fat är min melodi. Visst, mitt vin-jag är född i och uppfödd på västra stranden i moderlandet som så många andra. Det lär väl vara där det intellektuella vin-jaget begravs en dag när näsa & gom slutar fungera. Men, skall jag ha kul och inte tänka för mycket med högra hjärnhalvan väljer jag Bourgogne eller saker knådade i hyfsat samma formspråk.

Vad är då problemet säger ni? Priset? Knappast för dig din hycklande punkaryuppie - fast inte så ung längre direkt, HöHö!

Jag är gift med en pinothatande fatfobiker som kräver stadiga tanniner och rakbladsvass obscent dyr Riesling (
Keller är favoriten sedan en tid).

Fram till nu har det varit svårt att ta ta ett glas bättre
Bourgogne så där på fredagen, kompromiss lär ju vara kärnan i varje förhållande. Jag får bestämma så länge jag inte bestämmer fel, och Bourgogne är djävlar i mig fel.

IMG_2838 IMG_2841


Men, nu finns lösningen - det har
snackats en del, jag har sett den fält (på PM & Vänner) och nu har jag en själv. Jag skall systematiskt börja “accessa” (hur översätter man det i det här fallet, ’tillgå’?) ett antal buteljer och se hur de tar sig ut över tiden, jag är försiktigt positiv till mojängen som sådan, solid & stadig i mestadels gjuten metall - funkar nu bara själva idén kommer det att göra mitt torftiga & i det närmaste bourgognelösa liv betydligt gladare.

De första provade vinerna fick bli lite saker som passade till maten jag redan bestämt (skaldjur, anka, rabarber), bl.a. en Volnay fick släppa till några droppar direkt.

IMG_2843 IMG_2844

Niederhäuser Hermannshöhle 2008
Dönnhoff, QmP Spätlese, Nahe, Tyskland
Rik, flintig och mineralpackad doft med litet anslag av honung och citrusskal, nyklippt gräs och flintkross, strålande & klingande fräsch, inte ett spår av annat än Riesling i sitt absolut renaste uttryck. I munnen är den exceptionellt rik & intensiv, packad med mineral och citrus, lite exotiska drag och en rakbladsvässad exakt syra. Det finns en aning spritz, parad med harmonisk syra och superbt avvägd sötma är detta en av de allra bästa ’08:orna, den är lång och ren utan ett spår av bitterhet eller dissonans. Det finns en oslagbar klang i vinet som är bara förförisk. Stort? Njae, men nästan.
Betyg:+++

Felsenberg 2009
Schloßböckelheimer Felsenberg, Dönnhoff, QbA Trocken, Grosses Gewächs, Nahe, Tyskland
Sanslöst mineralig doft, krossad sten och flintflis galore, lite citrusskal och örtigt blommig känsla, rosor & syrén, superbt nyanserad och läcker med nässlor och lätt gul stenfrukt. Den är bara så snygg med tanke på årgången, ren & klart definierad. I munnen är den intensiv med frasiga syror, tokig mineral, krossad flinta & lite bitter stenig känsla, dessutom dyker det upp lite exotiska drag, mango & passionsfrukt, samtidigt uppfriskande torr och klingande ren. Svansen är rik, mineralbitter och stilren, syrorna dominerar vinet men på rasande snyggt sätt. Skitbra, men inte stort.
Betyg:+++

IMG_2845 IMG_2846 IMG_2842

Volnay, Clos de la Bousse d’Or 1er Cru 2009
La Pousse d'Or, 1er Cru, Clos de la Bousse, Volnay, Côte de Beaune, Bourgogne, Frankrike
Djupt fruktig doft, körsbär, hallon och köttiga toner med drag åt charkuterier och råbiff, solbakat rik i väldigt ’09:ig stil, vi har allt på plats förutom åldern som krävs för att allt skall falla på plats, detta är lite av ett långtidsprojekt. Smaken är rik med prominenta tanniner, den är ännu oförlöst i en närmast Syrah-lik stil, mer kött och vilt än trädgårdshallon och pinosity. Det finns en hel del oförlöst skitig potential men den lär behöva tid, nästa försök om tre år skulle jag tro. Allt är på plats men ha inte för bråttom med den här.
Betyg:++(+)

Mullineux Syrah 2012
Mullineux, Swartland, Western Cape, Sydafrika
Galet ung, blåfruktig med charkuterier och råbiff, njurtalg och nyslaktad fotomodell, örtiga drag med våt päls, björnbär & blåbär galore. Tät i munnen, ren med djuriska drag, lakrits och rått kött - som att bita i samma fotomodells hals, parfym och blod i perfekt kombination. Den är ung ännu, syrorna perfekta i oerhört seriös stil, kroppen fylld av svart frukt och mineral, svansen rökig med blod och komplexa kryddor. Snacka om vinnare för under 200:-, avvakta två år för nästa försök så blir det en konkurrent till norra Rhône i tredubbla prisläget. Varning för framtida ’skitbra’, jag bävar för storasyskonen som kostar det fyrdubbla.
Betyg:++(+)

Tokaji Aszu, Disznókö (6 puttonos) 1992
Disznókö RT, Tokajer, Ungern
Mogen doft med harts och djup bortrytis, torkad aprikos, apelsinskal och rabarber, en del honung med parfym och rostad malt, bränt socker och nötter, lite suckat toppar upp. Skärpta syror i munnen, helt mogen med bra balanserad sötma och karamell, äpplen & aprikos, kul toner av kanel och nejlikor, harts och komplext oljiga aromer. Stort? Nej, men absolut exceptionellt för 99:- 1998. Sanslöst prisvärt.
Betyg:+++

Det är en mycket lättmanövrerad pryl, om den nu funkar så bra som ryktet gör gällande kommer det att revolutionera i alla fall mitt vindrickande. C & jag knäckte fem viner på fredagkvällen utan att börja slira på vokalerna alls, helt magiskt. Visst känns det lite skumt att slänga tillbaka en flaska med nivån rejält ’below shoulder’ i förrådet, men man får nog helt enkelt vänja sig. Jag hoppas det funkar, skall bli kul och se hur de halvfyllda buteljerna utvecklas...


-- Winepunker

Comments

IPA med AuZone

IMG_2810_2


Ibland, eller snarare alltför sällan, dyker AuZone ned i träsket med malt & humle. Punkarn själv stod för en snabb exposé över hipsterölet framför alla just nu,
india pale ale, ölsorten som givit humleunderskottet ett ansikte. Själv låg jag för en gångs skull långt före trenden. Genom att springa på ölmässan tillsammans med C vartenda år sedan 1992 gick det att skaffa sig en känsla för vartåt det barkade, att IPA skulle bli stort var tveklöst - det är en stil som tilltalar både intellektet och ger omedelbar återkoppling till lustcentrum.

IMG_2808_2

Fuller’s India Pale Ale (Storbrittanien): Lite örtig doft med citrus och dämpat parfymerad humle. Len och snygg i munnen, enkel och lite slank, lättfotad & örtig med återhållen bitterhet. Det är en ganska typisk engelsk IPA, mer för att klunka än att imponeras av. [+]

Brewdog Old World India Pale Ale (Storbrittanien): Humlig doft med drag av karamell, malt och apelsinskal, lite rostad chili, rosor & kardemumma. Härlig rondör i munnen, kryddig & lätt eldig i ganska mullig & bred stil, behagligt bitter eftersmak. Komplex och riktigt givande. Här har de übercoola skottarna gjort en hyllning till den ursprungliga IPA’n, jag tror dock aldrig det smakade så här bra på det tidiga 1800-talet om sanningen skall fram. En höjdare, #2 den här kvällen. [+++]

Adelsö Rocket I.P.A. (Sverige): Enormt blommig doft, apelsin & parfym blandas med syrligt fruktiga toner och närmast muscat-lika övertoner. Bra örtig smak, citrus & lätt parfym även här, fräschör & glädje är det drivande, en riktig personlighet. Den här avvek i formen ganska radikalt gentemot alla andra, den lätthet och friska frukt vi fick i glaset skulle en del andra ha vunnit på att ta efter lite. [++]

IMG_2805 IMG_2801 IMG_2803

Dragets Kanal Dubbel IPA (Sverige): Kryddig doft, lite karamell & fudge, väldigt maltig med lätta kul autolytiska drag, en komplex maffputte inte helt utan finess. Tät och mullig i munnen, kryddig med karamell, fräsch apelsin & en nypa koriander, en puff av melass i avslutningen. Här har Nynäshamns tagit i så de nästan spricker, men bara nästan. Trots kraften, alkoholen (8.5%) och tätheten blir den aldrig klumpig. [+++]

Amager, The Sinner Series Gluttony (Danmark): Syrlig doft med apelsin, citrus och lyxig parfym, man har inte snålat på humlen direkt. Tät i munnen, rejält bitter med rikedom, sträv beska och en del karamell. Den är intensiv men alkoholen på 9.4% dominerar upplevelsen, jämte de andra upplevs den som lite aggro och burdus. Beskan drar i eftersmaken mot malört och valnötsfnas. Jag har upplevt den som bättre förr, det är en utpräglad mat-öl som växte med lite vettigt tilltugg. Den är bra men sällskapet ställde den i skuggan. [++]

Boulevard Brewing, Smokestack Series Double Wide India Pale Ale (Kansas, USA): Enormt läcker och maltig doft med gräs och torkade örter, kanel, nejlikor och en puff av mynta - lite engelsk julkaka nästan. Rik och bred i munnen, karamell och kanderad frukt, maffig kropp och kryddsöt svans. Skitbra. [+++]


IMG_2806 IMG_2807 IMG_2804

Lagunitas Maximus IPA (Kalifornien, USA): Kommentar överflödig, jag upprepar mig. Kvällens solklara vinnare både för mig och gruppen. Den balanserar på 4+ [+++]

Coronado Idiot Imperial India Pale Ale (Kalifornien, USA): Doft av karamell, hö, galet med humle och rik parfym, tyvärr finns ett litet kladdigt drag. Tät och hyfsat torr, krävande bitterhet och en liten själkigt bitter eftersmak. Här känns också de 8.5% alkohol betänkligt. Det är gott, men en west-coast double skall smaka som Maximus, den här hade vunnit på lättare handlag. [++]

IMG_2802 IMG_2809


Det var rätt kul, men man drabbades lite av humleöverdos efter någon timme. Prova IPA är svårt, det går inte på samma sätt som vin riktigt - är vin till för att drickas är öl till för att kolkas, till mat och glada vänners sällskap. Det var i alla fall kul, tack ni som kom och tråkigt för alla som stod på väntelistan (rekord med 7 stycken).

-- Winepunker

Comments

Cuvée du Vatican Château Sixtine 2010

IMG_2812


Nyligen
misstog både jag & AK en djävla (bra) Zinfandel för en Châteauneuf, galet och oförlåtligt felsteg som i retrospekt är helt obegripligt. Vilken Ch9dP som helst har lite garrigue & definition i tanniner och struktur som alla (nåja, de flesta) Zinfandel saknar även om frukten kan vara förvillande lik. Tillbaka till skolbänken. På många sätt är Cuvée du Vatican en arketyp, med en klassisk blandning (55% Grenache, 30% Syrah & 15% Mourvedre) och hyfsat traditionell vinmakning (well, 9% nya fat är väl inte ärketraditionellt) uttrycker de normalt årgången utmärkt, fokuserat och med kraft men samtidigt inte utan nyanserad skärpa och finess.

Cuvée du Vatican Château Sixtine 2010
Cuvée du Vatican, Châteauneuf-du-Pape, Rhône, Frankrike
Tät doft med massor av körsbär, choklad, rosmarin och tjära, en rejäl blombukett med rosor, kanel & nejlikor toppar upp, skogshallon och jordgubb i botten - intensiv och ännu ungdomlig med enorm potential. Förvånande stram i munnen, tät med sandiga & prominenta tanniner, kakao, bitter choklad, lakrits, kåda och en hel näve krossat grus gör den enormt intressant - macchia galore. Här har vi en komplex elitspelare i vardande, den behöver tid att komma ihop men jag skulle tro att 3+ är tveklöst om 2-3 år. Dessutom hanteras den högoktaniga alkoholen (15,5%) med bravur, den är varm men inte het, bred och glatt solbadad i svansen. Raketbränslet är fint inbäddat i frukt & syror.
Betyg:++(+)

Hur fan vi kunde blanda ihop det här med en Zinfandel är mer än obegripligt, ett fullkomligt & oförlåtligt hjärnsläpp. Dags att prova
lite mer Zin och ännu mer Ch9dP. Practice makes perfect (fast efter mer än 25 år bore man lärt sig något, måste hitta ett sätt att skruva upp provningstempot utan att levern tar för mycket stryk).

-- Winepunker

Comments

Rüdesheimer Berg Schlossberg Ehrenfels 2012

IMG_2811_2


Årgång 2012 är lovande, galet lovande faktiskt måste tillstås efter några av de
första försiktiga provsnufflandena. Det finns en underbar röd tråd genom alla distrikt - rena syror, massor av mineral, måttligt solbakad frukt med perfekt fysiologisk mognad och samtidigt kliniskt rena från bitterhet och röta. Det lär vara den renaste och mest högklassiga frukt någonsin som gått ned i jäskaren enligt somliga, klingande skärpa och stramt nyanserad frukt med potential för långlagring. En klassisk stor årgång m.a.o.

Rüdesheimer Berg Schlossberg Ehrenfels Riesling Trocken 2012
Josef Leitz, QbA, Rheingau, Tyskland
Ungdomlig doft, packad med citrus, plommonblom, mineral, tidiga vårrabarber och lite ljusa päron. Den har en hel del babyfett kvar, gröna djävla finska kulor & vingummi stör en aning men kommer att lagras bort med 12-18 månader på rygg. Balanserad i munnen, lena och gräddiga syror, citrusskal & lätt exotisk syrlig frukt, passionsfrukt och omogen mango. Massor av mineral, men nästan ingen grön godiston går tack och lov att hitta, den är ren och mineralrökig med skärpa och vässad spets. Rejält gott med potential, men 3+ får den aldrig, även om vi väntar till dess tandläkarklubborna från 70-talet försvunnit ur doften. Rysligt god bruksriesling tagen aningen för tidigt! Tur att man har ett krigslager...
Betyg:++

Hur mycket högklassig Riesling jag pular ned i källaren är det inte nog, det är i särklass det mest användbara av alla vita viner. Kanske inte störst, vi har ju trots allt vit bättre Bourgogne, men den är liksom
godast på något basalt & primalt sätt. Leitz är dessutom mycket konkurrenskraftigt prissatt med tanke på kvalitet, budget-elit liksom. Köp och var glad!

-- Winepunker

Comments

Clos du Val 2006

IMG_2794_2


I floden av leverantörsprovningar är det få viner som riktigt står ut, men
Clos du Val SLD är ett av dem som alltid presterar konsistent. De enklare vinerna i portföljen är OK, goda, rättframma och välgjorda men utan den riktiga spetsen. Toppvinet SDL däremot har alltid visat på skärpa och rakryggad återhållen struktur med inte så lite elegans. Oftast skitbra faktiskt.
Just nu är Mondowine/PrimeWine importör,
går att beställa fortfarande.

Clos du Val, Cabernet Sauvignon Stags Leap District 2006
Clos du Val Winey, Stags Leap, Napa Valley, Kalifornien, USA
Nyanserad och kryddig doft med svart ganska tight frukt, mörk choklad, ceder, lite stall, nyslaget gräs och cassis, snyggt fatig & parfymerad, hyfsat intensiv med lätt djurisk drag, till och med målarlåda och svinflott. I munnen är den snyggt slimmad, exakt röd & svart frukt, bra syror och en del stenkross. Frukten är fokuserad och tanninerna silkiga & prominenta, den är inbjudande men samtidigt rakryggad med bra stramhet och vuxen struktur. Svansen är kakao-kryddig, lite lakrits och kalk (!) i eftersmaken, den är oerhört seriös och riktigt god. Och, inte ett spår av mynta eller kladdighet.
Betyg:+++

Detta är det perfekta bruksvinet, C gissade på en hyfsat generös Bordeaux som ”kostar för mycket”. Jag har svårt att motsätta mig den analysen även om jag själv skulle en schizad position mellan stränderna, den är grymt seriös och funkar till allt. Skall man vara kritisk finns ett stylat och inställsamt drag, den är
för polerad och aningen manipulativ. Men, samtidigt djävligt god.

-- Winepunker

Comments

Gyllene Korkskruven - The Revenge

Det flesta är ense om att uppföljaren sällan blir så bra som originalet. Undantag finns givetvis, men hur katten skulle vi (AK & Punkarn™) hantera det riktigt tunga artilleriet i form av Maria Collsiöö och Lotta Lindskog från Grappe riktat mot oss två dussinprovare på slagfältet i form av Lidingö Vinsällskaps ‘Gyllene Korkskruven’? Punkarn är till skillnad från sist enda amatören på podiet, två fullblodsproffs hade rekryterats av Lars-Martin Grewin så man kan knappast säga att oddsen stod i vår favör. Dessutom agerade Mikael Söderström domare, en i laget vi slog förra vändan - kunde man lita på opartiskheten här eller skulle deras Zinfandel-miss leda till orättvis bedömning?

De kopplade greppet direkt skulle det visa sig.

Första vinet var rätt lurigt, lite kryddigt neutral i doften med en del örter och aromatiska drag parat med anonym gul stenfrukt och mycket dämpade fat. I munnen ganska bra syror, lite dammig känsla och väldig neutral framtoning med lätt bitter avslutning. Vi slank in på en Pinot Blanc från Alsace direkt, givetvis med någon slags halvgardering mot überneutral Chardonnay. Vilket det visade sig vara givetvis. Våra motståndare dividerade i stort om samma två gissningar men
Lotta stod på sig om Bourgogne så första ronden gick till utmanarna med 3 - 4,5.
Facit: Château Fuissé Tête de Cru 2011

Ungfruktig och saftig doft med en del fat och lite karamell, björnbär och körsbärslik frukt, hallon och aningen charkuterier. I munnen saftig med sandiga tanniner, lite lingon i svansen, aningen bitter eftersmak med bra ryggrad. Syrah skär genom vinet, tveklöst franskt, troligen Rhône,
förmodligen norra delarna, 2010? Inte, fler druvor i brygden, längre söderut då, Languedoc får det bli. Dessutom fel år. Utmanarna kammade hem mer rätt på druvblandningen, 3,5 - 4.
Facit: Château l’Hospitalet 2011

Nu börjar vi ligga lite brunt till, minsta felsteg och trofén är utom räckhåll.

Tredje vinet är djupt på näsan, eldigt med körsbär och lyxiga fat, viss mineraltet och solvarmt klimat. Bra tanniner i munnen, körsbär och solbakad röd frukt, bra syror & fräschör, lång och snygg trots den moderna framtoningen. Både AK och jag är direkt i Italien, med lite övertalning hamnar vi i Toscana och jag vill klämma in denna som en modern Chianti från 2009, givetvis dominerad av Sangiovese - var annars hittar man den här körsbärsfrukten. Ingen Sangiovese?!? Petit Verdot, Merlot & Cabernet Sauvignon?? Men den skriker ju Sangiovese på högsta volym! Snabbt ut till Bolgheri, fast direkt tillbaka till Chianti, fast inte riktigt liksom. Det är en s.k. Super Tuscan, dessutom var året fel. Fast, ganska bra inzoomat på första försöket, trots att vi missade druvsammansättningen totalt. Utmanarna fastnade ganska länge i Piemonte, ronden till oss med 4 - 3.
Facit: San Felice Vigorello 2010

IMG_2788 IMG_2789 IMG_2790


Så kom fet-bomben...

Solbakad och ganska fatig doft, rökig med antydan till mynta, djup och saftig med massor av kirsch och lite örtiga drag. Saftigt läcker i munnen, dämpade tanniner, solvarm med antydan till choklad och lakrits, liten starkvin i svansen. Det är väl dominerat av Grenache? Värmen brölar sydfrankrike, den är för elegant för att vara spanjor och varken jag eller AK kommer på vilken druva det skulle kunna vara om det inte är Grenache. Vi är ungefär 900 mil fel, scheiße, i Kalifornien då? Jupp, och druvan - där kom Zinfandel-hämnden. Vad fel vi var, och vad rätt utmanarna var.
Lotta prickade den helt, vi torskar med 2 - 5, underläget är nu ointagligt.
Facit: Seghesio Cortina Zinfandel 2010

Det här stör mig, jag tänkte att jag skulle se upp med Zinfandel men hann liksom glömma druvan när AK och jag började bekräfta varandra kring Grenache. Vi drogs in i ”kompistänk”, farligt när man bara är två i laget - jag saknar det tredje benet, alla lag gör sig bäst i udda antal.

Sista vinet är härligt moget, solvarmt med alla klassiska markörer på plats, stall & ceder och läcker utvecklad mörk frukt, lite kaffe och snyggt hanterade fat. Bra stramhet i munnen, sandiga tanniner, rakryggat och ambitiöst. Här går vi loss och pladdrar på ohämmat, tveklöst östra stranden, förmodligen
St.Emilion eller Pomerol med tanke på kvaliteten och det tydliga inslaget av Merlot & Cabernet Franc, från ett anständig år - kanske femton på nacken, kanske mer. AK är i mitten av ’90 talet, jag närmare år 2000. Hyfsad gissning blev det, motståndarna landar på fel sida stranden alltför länge och med lite tröstpoäng blev det 5,5 - 3,5 i sista ronden.
Facit: Château Haut-Chaigneau 1995 (Lalande de Pomerol)

IMG_2792 IMG_2793


Slutställningen blev 18 - 20, vi torskade på en Zinfandel, lite skämmigt får man säga. Dessutom vet’e katten om vi grejat det även om vi hamnat rätt på det vinet,
Lotta & Maria var i uppenbar form och blir en saftig munsbit för vilka utmanare som helst. Stort grattis till de nya mästarna, det var mer än välförtjänt (dessutom måste jag säga att Mikael skötte domarjobbet med exemplarisk opartiskhet, valet av Zinfandel borträknat ;-)).

Tackar alla, skitkul!

-- Winepunker

Comments

Ursäkt/Apology


Min omläggning av
websidan/bloggen från html till php fick inte bara en aggregator att balla ur totalt. Jag är ledsen, men det var nödvändigt för att kunna driva Winepunk.net™ vidare, hade jag haft lite mer framförhållning skulle det skett tidigare. Jag ber alla ansvariga om ursäkt, jag bjuder på en bättre Champagne från 1996 och grillad hummer som ersättning om ni är i Stockholm - hör av er så festar vi loss.

The rearrangement of
Winepunk.net™ from html to php was a general fuckup for more than one aggregator unfortunately. I’m truly sorry, but it was a technical necessity for the survival of Winepunk.net™, it should have been done long ago but my ability to plan was found wanting. If any of you are in Stockholm, I’ll open a great bottle of Champagne 1996 and put a lobster or two on the grill for the trouble - let me know and we’ll get drunk together.

-- Winepunker

Comments

Blandat Gruk

IMG_2756


En snabb sammanställning av lite halvintressanta objekt under de senaste dagarna, anständig Riesling från
Pfalz, vettig Syrah + Grenache från Mentrida och några riktiga klassiker som måste nämnas. Det är inte ofta man dricker en bedrövlig flaska från 1929 med utmärkt resultat.

Wachenheimer Riesling 2010
Dr Bürklin-Wolf, QbA Trocken, Pfalz, Tyskland
Ren & packad med mineral, liten grönörtig överton men den är mest en massa citrus med krossad skiffer och lite exotisk komponent. Den är rätt fet och har en oljig ungdomlig rikedom fortfarande. Vässad smak med mineralbitterhet och citrsskal, örtighet och en del omogna gula stenfrukter, lite läcker krävande flintrök i svansen. Skitgod i den lite mer jordnära ligan, massor av vin för futtiga 144:-
Betyg:++

Här har vi ett exemplar av ett bruksvin från himlen - rent, välgjort och opretantiöst men med skärpa och exakthet, dessutom men en hel del terroir och personlighet för en billig penning (trots att den är inköpt på Bolis).

Sotorrondero 2011
Jiménez-Landi, Mentrida, Toledo, Spanien
Läckert rödfruktig doft, hallon, sura körsbär och mineral blandas med lite animalsika toner och en puff av blodiga charkuterier. Det finns nästan en lite funkig & svettig ’naturvinskänsla’ i den här brygden, men det fungerar bra, kul och inbjudande. Rätt slank i munnen trots sina 14,5%, fin röd syrlig frukt och en hel del mineral, dansant och fylld av ungdomlig pizass, krossade körsbär och trädgårdshallon i närmast burgundisk stil. Tanninstrukturen är fullvuxen dock, en slatt Barolo samsas med lite Volnay liskom. Gott, opretantiöst, lättdrucket och med skärpa. (Syrah, Grenache)
Betyg:++

Om ”Det Nya Spanien” har ett ansikte som
inte är fat, übertunga flaskor och massor av superkoncentrerad frukt är det Jiménez-Landi, en elegant och kämpe för det lite mer nyanserade som landet faktiskt har att erbjuda. Jag har inte provat mycket, det måste tillstås, men varje butelj har överpresterat enormt med tanke på pris. Cantos del Diablo har alla egenskaper som krävs för storhet, Sotorrondero allt som krävs för en avslappad fredagskväll. Volymerna är små, skärpan hög och känslan förvånande ’naturlig’ (fast på bra sätt). Märkligt att Claes står för importen ;-)

Clos de l'Angelus 1929
St.Emilion, Bordeaux, Frankrike
Enormt mogen men med klass och täthet, kaffe, karamell och lite känsla av söt madeira, melass och närmast romlika aromer, helt skruvad men gudomligt läcker. I munnen är den ganska torr, fylld med toner av bränt socker och torkad frukt, kryddor och en hel del sötvinstoner, fast utan allt socker. Mycket egen upplevelse, med tanke på fyllnadsgraden (below shoulder) är den obegripligt välbevarad. Tänk vad lite (mycket?) svavel kan åstadkomma.
Betyg:++

När jag såg buteljen ringde den första varningsklockan, när AK beskrev fyllnadsgraden och kletet runt korken ringde alla resterande klockor på högsta volym. När jag doftade sjöng änglarna! Tyvärr stammade de lite tveksamt när jag smakade, den enorma rikedomen i doften matchas inte riktigt i munnen, men vad kan man begära från en halvfloppig flaska från 1929? Supertack AK för chansen att hetsprova den på stående fot när stresshormonerna stiger en upp i mustaschen.
Jämförelsen med
1947:an senast är slående.

Guimaraens 1988
Fonseca, Duoro, Portugal
Rökig doft, massor av solmogen torkad röd frukt, tobak, snus och lite melass, mörka körsbär, läder och målarlåda, känns helt utvecklad och mogen med komplexitet och finess. Tät i munnen, söt & rik med mognad och massor av kryddor, tanninerna är mjuka och lena, fint utvecklad med massor av kaffe & läder, lite tuggtobak och lätt bitterhet i svansen. God, mogen, generös och traditionell, allmänt sympatisk. (buteljerad 1990)
Betyg:++

Jag dricker
för lite Portvin, men, en nyvunnen vurm hos ’C’ gör att det går att plocka en och annan butelj utanför julsäsongen. Det känns lovande med tanke på alla 2011 som köpts...

-- Winepunker

Comments