okt 2012

Vit Bourgogne Grand Cru med AuZone

IMG_1598


Vintomas & Punkarn själv hade grävt fram och köpt ihop kvällens uppställning, en inte totalt oimponerande samling bättre vit Bourgogne med bara ett enstaka avvikande objekt. Jag har en livslång fascination rörande högklassig Chardonnay från moderlandet, de är fortfarande världens största vita vin när allt faller på plats trots intensiva inbrytningsförsök från elit-Riesling och utländska kopior. En bra Montrachet har allt - syra och fruktrikedom stadgad med nyanserade fat och en förunderlig komplexitet uttryckt med gul frukt och exotiska nyanser i ungdomen; en aristokratisk kryddighet med bred parfymerad och nötig elegans i ålderdomen. I undantagsfall har vinet dessutom en mycket flat utvecklingsparabel, det är helt enkelt gott under hela livet och i alla faser.
Parallellerna med röd högklassig Bourgogne Grand Cru är rätt intressant, det är liksom två sidor av samma svindyra uråldriga mynt. Det tog mig närmare femton år att erkänna för mig själv och inför andra - världens främsta vita
och röda viner kommer från några små plättar i Bourgogne, en brännpunkt av elegans & perfektion, tusentals år av förfining och gnisslande polering. Bourgogne är helt enkelt bäst.

Totalt finns det ganska futtig uppodlad areal med vit GC, i runda slängar knappt 90 ha - Musigny (0.57 ha), Corton (4.53 ha), Corton-Charlemagne (52.08 ha), Bâtard-Montrachet (11.73 ha), Bienvenues-Bâtard-Montrachet (3.58 ha), Chevalier-Montrachet (7.47 ha), Montrachet (8.0 ha) & Criots-Bâtard-Montrachet (1.57 ha). Chablis Grand Cru är inte äkta Grand Cru, det är i Punkarns bok inte ens Bourgogne faktiskt.
En area av 90 ha är ju knappt, tja, som Château Margaux. Dessutom med ett snittutag på kanske 30 hl/ha och en fragmentering av lägen, terroir och odlare framträder komplexiteten i miljön och det genomgripande hantverkstänkandet. Jämför man med Bordeaux framstår Chûateau Margaux och andra storheter från Medoc snarast som ett gäng djävla mejerier med överprissatta massprodukter (Dagens Etter mot Bordeaux™).

Så, till vinerna:

Corton-Charlemagne Grand Cru 2008
Bonneau de Martray, Corton-Charlemagne Grand Cru, Bourgogne, Frankrike
Härligt mineraldriven doft, flinta med citronskal och krossad sten, stram, pigg och ännu allmänt oförlöst, efterhand drar den över mot lime i synnerligen aptitretande stil. Smaken är ganska tät, stram med exakta lite asketiska syror, lime & krossad flinta, citrusoljor och mineraler med för årgången perfekta fat. Den är härlig med vältrimmad kropp, lovande, kommer att utvecklas fint.
Betyg:++(+)

Corton-Charlemagne Grand Cru 2008
Bonneau de Martray, Corton-Charlemagne Grand Cru, Bourgogne, Frankrike
Årgångstypiskt bred doft md liten fetma, snygga fat och dämpat parfymerad exotisk ton, dag av mango, omogna kinesiska persikor, limeskal och lite vita päron. Dessutom är en rejäl näve flintkross nedknölöat i glaset, me like! Smaken är mjukt exotisk med anständig bredd, superba skärpta syror och exemplariskt mogen frukt, passionsfrukt och citrusskal. Exakt och läcker med lång och lite oljigt rik svans, faten ligger aningen utanpå just nu men det lär gå ihop på något år. Det finns en kul liten lakritston i eftersmaken, fänkål närmast. Skitbra, kommer att utvecklas.
Betyg:+++

Corton-Charlemagne Grand Cru 2009
Louis Jadot, Corton-Charlemagne Grand Cru, Bourgogne, Frankrike
Ungdomlig och ännu markerat päronlik grönfruktig doft, citrus, persika och rejält med dyra fat, drag av lychee i ganska yppig och exotisk stil. Smaken är rik och bred, massor av ristade fat, ekvanilj och mango, citrus och vax blandat med flinta och en del allmänt mineralbittra toner. Det finns en liten tanninmarkör, lång och kryddsöt rökig svans. Den är god, men väl flamboyant och lite spretig just nu. Behöver några år för att gå ihop.
Betyg:++(+)

Comte Georges de Vogüé Bourgogne Blanc
Comte Georges de Vogüé, (Musigny egentligen), Bourgogne, Frankrike
Doft av persika, hasselnötter och en del äppelskal i väldigt gammaldags stil, smör, mandel och en del parfymerad krydda. Den har en besvärande oxidativ karaktär, stilen är lite svår. I minnen är den slank, äpplig och nötog med bra syror, kryddig i lite själkig stil, aprikos och lite övermogna gula öåålen i svansen. Eftersmaken är smörig med liten bitterhet. OK, men alltför gammaldags och svår.
Betyg:+

Ridge Monte Bello 2008
Ridge Vineyards, North-Central Coast, Kalifornien, USA
Rejält fatad, mango, passionsfrukt och solmogen citrus galore parat med fina mineraler, smör och rivet citrusskal. Efterhand kikar en liten ton av majs fram, men inte så det stör på något sätt. Den skriker inte ”Nya Världen”, men den pratar med ganska hör röst. I munnen är den rund och lite fet med lätt dämpade syror, lite rostade fat, massor av gul fin frukt, persika och röd citrus. Svansen är lång och kryddig, lite exotisk med ett snyggt skalbittert slut. Riktigt god i hyfsat klassisk stil.
Betyg:+++

Bâtard-Montrachet Grand Cru 2005
Olivier Leflaive, Bâtard-Montrachet Grand Cru, Bourgogne, Frankrike
Lätt parfymerad doft, fylld av mineral i oerhört elegant och nyanserat återhållen stil, citrusskal, fin mineral och lätt floral frukt med suveränt känslig fathantering, citron, persika och lätt blommigt örtig överton. I munnen är den tät, exakt, perfekt balans med rondör och snyggt avvägda syror. Texturen är smörig med lite nötter & grillad karamelliserad citron, lång och komplex med mycket lätta mognadstoner. Oändlig elegans, klassisk och aristokratisk. Stor djävla Bourgogne.
Betyg:++++

Bienvenues-Bâtard-Montrachet Grand Cru 2007
Vincent Girardin, Bienvenues-Bâtard-Montrachet Grand Cru, Bourgogne, Frankrike
Doften är fatig, men ack vilka fat! Djup, kraftfull och elegant samtidigt, packad med mineral, syrén och nyrivna citrusskal, parfymerad med liten kul ton av vax och persikor. Ungdomlig med underfundig komplexitet trots sin ungdom. I munnen är den strålande tät, galet vässad med rena intensiva syror, citron & mineral och lyxiga superba fat. Svansen är packad med persikor, mandel och ett helt grustag av mineral, liten ton av suckat i eftersmaken. Fullkomligt strålande, ett riktigt ess! Kommer att utvecklas.
Betyg:++++

Montrachet Grand Cru 1990
Le Savour Club, Montrachet Grand Cru, Bourgogne, Frankrike
Djup, mogen och nötig med solbakad citrus, äpplen och fina mineraltoner, vax & mandel, rostad brioche, lite möbelpolish i ganska komplex stil. I munnen är den helt mogen, helt vidöppen och lätt oljig med nötiga toner, vax & choklad (!?), grillad citrus och dämpade syror. Lång och lätt bitter svans.
Det är inget lik, det är full rulle rakt fram med rullatorn. God, betyget är kanske en aning i överkant men den håller ihop så snyggt att jag har svårt att klaga.
Betyg:+++

Bitvis är det smärtsamt gott, världens bästa vita vin i oförställd majestät - Leflaive & Girardin presenterar två ur alla vinklar stora viner. Intressant är hur väl Monte Bello hävdar sig dock, det avviker stilmässigt tydligt men kvaliteten går inte att anmärka på.

-- Winepunker

Comments

Mandelgarten 2008

IMG_1610


Jag har inte många flaskor kvar av tysk ’08, årgången har visat på bekymmersamma bittra toner utanför de bästa lirarna i Nahe. På många sätt finns paralleller med mitt absoluta hatobjekt 2006 men problemen är väldigt nedtonade i jämförelse. Ett av de icke-Nahe som visat sig lovande var Christmann, generellt bra med Mandelgarten på topp (Idig får faktiskt flytta på sig, den var klart märkt av årgången).

Mandelgarten Grosses Gewächs 2008
Gimmeldinger Mandelgarten, Weingut A Christmann, Pfalz, Tyskland
Tät doft, lite eldigt (13%) exotisk och fet med bredd och kryddigt solbakad gul frukt - mango-chutney, persikor och citrusskal i härligt komplex och krävande stil. Inte en gnutta päron kvar, men lite petroleum kikar fram. Smaken är tät, syrorna exakta och prominenta, som en kniv genom fruktfettet och de omogna persikorna. Den är packad med mineral, skiffer, krossad flinta och liten skalbitter ton. Svansen är ren, mineraldriven, lätt oljig och intensiv med liten tropisk komponent. Riktigt god, lång och närmast gräddig eftersmak, skitläcker, en av de allra bästa ’08:orna - betyget är snålt, den är snubblande nära 3+.
Betyg:++

Stilmässigt står
Christmann i ett alldeles eget bås, de accentuerade exotiska tonerna hittar man endast undantagsvis hos andra vinmakare och ett år som 2008 aldrig vill jag påstå. Trots året är detta rätt lyckat, nog den bästa utanför Nahe (Dönnhoff mest) jag provat. Kombinationen av fetma, mango och intensiva mineraltoner är svårslagen.

-- Winepunker

Comments

Octavius 1998

IMG_1609


Yalumba var en av mina första riktiga vingårdsbesök i slutet av 80-talet. De är en fanbärare av det företrädesvis übertraditionella slaget som gjorde enormt intryck då men har samtidigt utvecklats i linje med konsumentens attitydförändring. Dessutom är nuvarande vinmakaren Louisa Rose lite av en favorit, härligt opretentiös och jordnära med en fixering kring samjäsning av vita & röda druvor, något som Punkarn kan sympatisera med. Förnyelsen har på det hela taget varit ganska tydlig det senaset decenniet med fokus på fräschör och druvuttryck.
Ett av flaggskeppen har dock stuvats ned i att konserverande jordlager,
Octavius är strukturellt precis likadan idag som för för 22 år sedan (1990 var första årgången). Lagrad på företrädesvis mycket små (100 liter) amerikanska (och några franska) fat är vinet lite av en anakronism idag, samtidigt är det en stil som absolut är värd att bevaras. Fat, oförställd kraft & total fysiologisk mognad i kombination med mineraler, terroir och mod visavi alkoholen måste respekteras det med.

Yalumba Octavius 1998
Yalumba, Barossa Valley, South Australia, Australien
Rejält fatig doft, kokos, bourbon och vanilj packat med massor av svart mullig solmogen frukt, mörka körsbär & choklad, en del mynta (bara nästan eukalyptus) och kryddiga trätoner kikar fram efter hand. Den är verkligen ärke-traditionell på näsan, målarlåda och kryddor dominerar, mogen högklassig old-school Barossa på alla sätt i förvånande komplex & kryddig stil. I munnen är den fet, ganska sträv och märkligt mineralig under den breda solmogna & köttiga frukten. Toner av choklad, lite sälta och lakrits i svansen, massiv men samtidigt läcker och ganska intellektuell om man kan ta sig förbi de aningen aggressiva faten. Gott, men inte för alla nödvändigtvis.
Betyg:++

Tja, vad skall man säga? Detta är på många sätt allt vad bloggosfär & naturvinsfokuserade sofoliberala tyckare hatar idag. Det är kraft, fat, fetma, choklad och solbränd frukt marinerad i alkohol (14,5%) & solbakad mognad. Det är oelegant men samtidigt ärligt på ett oemotståndligt sätt, det är glädje och väldigt mycket ”G’day Mate!”. Jag gillar det här, men det är inte mer än ’bra’, 2+ känns rättvist (RPP97, lite väl tilltaget måste jag säga).

-- Winepunker

Comments

Syrah från USA med AuZone

IMG_1595


Syrah från USA har man väl gått och småslattat i glasen några tiotal år nu, mest Bonny Doon (Randall Grahm) och lite andra Rhône-Rangers men också den nymodiga skolan med Ojai, SQN, Saxum & andra. Men, jag och många av oss som bänkade sig på
Vintresserads första AuZone-provning hade egentligen aldrig provat USA-Syrah på bredden förut. Lite fortbildning skadar inte.

Recluse Syrah 2009
Donkey & Goat, Anderson Valley, Kalifornien, USA
Lätt eldig och svartfruktig doft, kryddig med nejlikor & lager, tjocka björnbär och aningen tjära, antydan till läder, en del fina florala övertoner. I munnen har den bra syror, ren svart frukt med ganska elegant struktur, balanserad med finkornigt silkiga tanniner, god men känns lite dämpad.
Betyg:++

K , “The Deal” 2010
K Vintners (Charles Smith), Walla Walla, Washington State, USA
Läckert svartfruktig doft, packad av björnbär, biggaråer och lätta kryddor, antydan till mynta, en del fint floralt parfymerade övertoner och liten, liten råbiff, den känns väldigt ungdomlig på det hela taget. I munnen är den svartfruktig, len & supersnygg med lite fruktsöt framtoning, ungdomlig med fet & rund munkänsla, läcker och lång med nejlikor, kryddor och läder. Den känns oförlöst och för ung ännu.
Betyg:++(+)

Till en början var detta lite av en besvikelse. Den var förvisso kanske den mest Rhône-lika av alla i uppställningen men jag varken kände igen den eller upplevde den lika expressiv och köttigt parfymerad
som senast. Men, den sista slatten innan vi gick hem hade hämtat sig enormt, den breddade sig och ökade dramatiskt i komplexitet. jag kan tänka att buteljen hos Klunk hade stått öppen och luftat betydligt längre än den här flaskan, det är nog bara att avvakta några år eller dekantera i minst 6 timmar.

Saintsbury Sawi Vineyard Syrah 2005
Saintsbury, Sonoma, Kalifornien, USA
Skum och instäng doft, köttig och funky men samtidigt lätt volatil, lite vattenfärg finns där men den är allmänt skitig och oren. Är det en liten dos TCA i detta? Smaken är lite kärv och bitter, knuten med oförlöst frukt, stum med dissonans. Något knas är det, TCA eller inte.
Betyg:-

Det dividerade en del om den här var skadad eller ej. Själv kände jag initialt en puff av korkskada men det var ingalunda uppenbart, då var den lite brännande undertonen i munnen en tydligare indiktion på klassisk TCA. Något fel var det i alla fall definitivt, just
Sawi 2005 har jag provat många gånger förut och den här lite orena och unkna framtoning var ny. När jag sniffade på den precis innan jag hällde bort det som var kvar i glaset kändes plötsligt TCA ganska självklart, lite våt betong och mögelkällare är ett tydligt tecken.

Bel’ Villa Vineyard Syrah 2006
Gordhart Family, Red Mountain, Washington State, USA
Väldigt köttig doft, grillad entrecôte med lätt funky överton, massor av färsk oregano i härligt expressiv stil, körsbär & rosmarin, lätt rökig & pepprig. Tät smak med läckra syror, ren fin mörk frukt, mycket finkorniga sandiga tanniner, mjuk och len med fin ryggrad, lite rökigt oförlöst ännu med en aning rökelse & tuggtobak i svansen. Riktigt god.
Betyg:++(+)

Ojai White Hawk Vineyard Syrah 2004
Ojai Vineyard, Santa Barbara County, Californien, USA
Toktjock svart frukt, tjära, mynta och fatad köttighet med raketbränsle och lakrits, hallon, biggaråer och lite syltiga björnbär. Smaken är tät, fruktsöt och eldig med lakrits, salmiak och dyra kryddor. Packad med söta körsbär, tjock som asfalt men rätt god. Lite synd på materialet att den är så in i bängbulan koncentrerad, den blir lite väl mycket.
Betyg:++

Edmunds St. John Durell Vineyard Syrah 1998
Edmunds St. John, Sonoma, Kalifornien, USA
Enormt parfymerad med blodstänk, syrén och köttslamsor, lite vattenfärg i ultratypiskt druvuttryck, tyvärr finns ett stock av etylacetat. I munnen har den närmast ansträngande syror, slank lite uttorkad frukt, blommig och blodig men alltför åldrad tyvärr. Lite bittert kryddig svans i alltför anemisk kostym. Tyvärr för gammal nu och troligen för slank och tunn även när den var på topp.
Betyg:0

Väldigt vad den här var gammal jämfört med
1995:an vi provade nyss! Den är strukturellt uttorkad i munnen på ett sätt väsensskilt från den äldre & betydligt bättre buteljen. Årgången gör nog sitt till, men den exakthet och behagliga rikedom 1995 visade finns inte alls här. Betyget räddas av doften, läcker och komplex men samtidigt förstärker den besvikelsen när man får in den i munnen.

James Barry Syrah 2005
Copain Wines, Paso Robles, Kalifornien, USA
Enormt tjock ock köttigt kryddig doft, blad och tjära, packad med solmogna biggaråer & färska örtkryddor, lite fet & gräddig känsla, rätt häftig men inget för den hjärtsvage. Smaken är tät, sträv med kaffe & choklad, ganska dämpade syror, bred frukt med rejäla sandiga tanniner, tjock av tjära och kött, blad & moccha, lång eldig & kryddig svans. Utmärkt, väldigt nya-världen och ännu lovande.
Betyg:++(+)

Lillian California Syrah 2005
Maggie Harrisson, White Hawk Vineyard (Bien Nacido-27%, Stolpman-15%), Santa Barabara, Kalifornien, USA
Supertät och redigt ekig doft, packad med svart frukt, körsbär & björnbär, lite eldig med dyra kryddor och välhängda köttslamsor, lite florala övertoner finns där gömda i bombastisk frukt & dyra fat. Smaken är tät, tjock & enormt bred med choklad, kaffe & fat i en massiv läcker kopuss rätt i plytet. Svansen är eldig, lite tjära och starkt kaffe, solsöta biggaråer och kremerad ryggbiff. Skitläcker och svår att motstå trots oförlösta drag, men man måste acceptera stilen.
Betyg:+++

Båda sista vinerna är i en stil alla inte gillar, men har man en svaghet för saker som t.ex. SQN går det inte att värja sig (jag gissade på just Lillian på sista vinet). Speciellt Lillian har klara paralleller med Krankls godsaker - Maggie Harrison var assisterande vinmakare på SQN under många år - även om fatbehandlingen i det här fallet kanske är i yvigaste laget (
2006:an känns lite mer återhållen). Tanken om en Barossa for genom huvudet, den har likartade drag i kanske aningen köttigare stil, tokigt väl sammansatt och påkostad med en omedelbarhet jag inte kan måtstå. Den röstades fram som kvällens vin, begripligt även om andra är av motsatt åsikt. Jag tror den kommer att bli bättre dessutom.

Tackar Vintresserad, en behövlig genomkörare!

-- Winepunker

Comments

Mountford Estate Chardonnay 2007

IMG_1597


Jag vet inte hur
många gånger jag prisat Mountford de senaste åren, både Chardonnay & Pinot har presterat på absolut elitnivå fler gånger än jag orkar minnas. Tyvärr kändes deras Chardonnay 2007 lite trött senast, en slapphet i köttet som inte bådade gott började dominera vinet. Jag hade en känsla att det mest rörde sig om klantig lagerhållning på Bolis snarare än ett trött vin. Så, den sista flaskan fick sätta livet till ikväll, tesen måste verifieras.

Mountford Estate Chardonnay 2007
Mountford Estate, Waipara, Canterbury, Nya Zeeland
Snyggt fransk-fatig doft, rik med parfymerat anslag och härlig solmogen gul frukt, lite exotiskt anslag, passionsfrukt, ananas och grillad citron. Den har inte alls de drag av trötthet man kände för ett år sedan, nu är den fräsch och läckert inbjudande, lite smörig & knäckig men samtidigt syrligt elegant. I munnen är den helt underbar, bred och snygg med perfekt definierade syror, superba fat och exakt gul frukt, massor av grillad citrus och en rejäl dos krossad flinta. Det finns en antydan till fruktsötma men den stör inte alls, balansen är perfekt trots den maffiga och lätt eldiga (14.3%) framtoningen. Svansen är rik och exotisk med lätt rostade toner, utvecklad och lång med fin komplexitet. Eftersmaken har en antydan till lakrits & anis, besynnerligt men enormt intressant. Alldeles strålande på det hela taget!
Betyg:+++

Fan vad gott detta är!
Kathryn, Kees & C.P. har en riktig vinnare i stallet, det är så snyggt och maffigt mulligt utan att bli flabbigt på något sätt. Det är en en balansgång, men de lyckas med bravur att hålla sig på rätt sida rågången. Mountford har placerat sig med lagom slammer i Kiwikalnds absoluta elitserie.

-- Winepunker

Comments

Château Rollan de By 2005

IMG_1596


Mängderna av etter man på senare år spottat mot Bordeaux känns mer berättigat än alla triader man avfyrade mot Bourgogne på 80- & 90-talet. Priserna på cruerna har svängt från obscena via obegripliga till larviga och nu surrealistiska, helt bortom alla gränser med tanke på de volymer som trots allt produceras.
Samtidigt är Bordeaux Punkarns alpha & omega, det började med Bordeaux och kommer att sluta där om jag så måste hålla en enstaka butelj från 2005 som den sista i källaren. Det är naturligtvis mer tunnsått i förrådet numera, men Bordeaux har ingen riktig motsvarighet strukturellt (visst, CaliCab är alltför ofta bättre men det är ju
inte samma sak), lagringståligheten är enorm och utvecklingskurvan ett bättre år oslagbar. Ta bara Pers Bordeaux 1989 som exempel, magi i några flaskor på absolut topp man kan drömma om i månader efteråt.
Men, nu när tiden är förbi för Premier Cru i källaren får man växla ned ambitionerna lite. Tack och lov har de enklare sakerna höjt sig enormt sedan 80/90-talet, en medelklassbordeux är idag bättre än någonsin och plockar man rätt år står de förvånande nära storheterna och stampar otåligt. Ogina grönsjälkiga och kantigt tanningrova surputtar är inte så lätt att hitta längre om man är villig att spendera några surt förvärvade kronor.

Ett av de senaste årens allra bästa slitvargar är
Château Rollan de By, en mycket väl sammansatt bruksbordeaux i den lite modernare skolan. Provad både med och utan maestro Jean Guyon har den levererat stabilt & solitt, över förväntan och prisläge egentligen.

Château Rollan de By 2005
Cru Bourgeois, Médoc, Bordeaux, Frankrike
Doften är härligt inbjudande med ceder, nyhyvlad teak, cassis och lätt anslag av mynta i ännu ungdomlig tappning, lite rostad med perfekt mogen frukt, sexigt rökiga fat och lite örtigt kådig kryddighet, rosmarin och en liten skopa stall toppar upp med en del nyrostat kaffe. Efterhand kikar lakrits och tobak fram, lite blommiga toner visar sig, närmast parfymerade drag. Smaken är tät och stram med sandiga och väl definierade tanniner, packad med cassis, blå plommon och kaffe, lite bitter choklad och kakao. Den är skitgod i perfekt syntes mellan klassiskt handlag och modernism. 13,5% hanteras perfekt, det är en härlig tolkning av Bordeaux, skitgott med fina framtidsutsikter.
Betyg:++(+)

Det här är verkligen skitbra för en kostnad under 300:- (kring €22 nere i Europa), modern ambitiös Bordeaux i budgetklass kan numera vara snuskigt mycket för pengarna. Det är stilrent, packat med terroir och lagom insmickrande fruktstruktur, handlaget är jordnära och opretantiöst. Gott skit!

-- Winepunker

Comments

St. Eriks APA

IMG_1585


I väntan på
the real deal får man dricka svenska kopior. St. Eriks har en seriös portfölj, men ofta saknas den riktiga spetsen till förmån för en aningen ängslig framtoning, India Ale och IPA undantaget - de är riktigt bra. Punkarn & C provar American Pale Ale för första gången, en kontrast mot Hoppin’ Frog och Green Flash.

St. Eriks APA (American Pale Ale)
Jessica Heidrich, St. Eiks Bryggeri, Sverige
Rik och köttigt parfymerad humleton i doften, lite rostad och aromatiskt kryddig utan att bli påträngande eller skruvad, aningen apelsinskal. Lite mainstream, men snygg. Smaken är len, dämpad och fint hulmearomatisk med dämpad bitterhet, torkade örter och sukat, alltför underlåten alkohol (5%) för att uppnå riktig expressiv rikedom, den känns lite blyg och feg, saknar attityd och närvaro. Det är ett snyggt och balanserat bruksöl men absolut inget att skriva hem om.
Betyg:+

Det är korrekt, men trist - välgjort, men ointressant - snyggt och användbart, men så anonymt. Trist, Ms.Heidrich kan så mycket bättre.

-- Winepunker

Comments

Australiendagen 2012

IMG_1528


Australiendagen i år gav Punkarn närmast ett nervöst anfall, Victoria med Mornington & Yarra presterade halvtaskigt samtidigt som McLaren & Barossa visade riktigt hög klass. Årgångarna ställde givetvis till det för sydspetsens viner men så in i bängen illa är väl ändå inte 2011? Dessutom förklarar det inte den stumma upplevelsen av både på vitt & rött 2010, knutna och liksom ovilliga att dela med sig.
Visst var en del vita godkända men de var lite
tråkiga i framtoningen; kanske var utvalet från Victoria och Western Australia lite för billigt att ställas mot en del riktigt seriösa saker från övriga OZ men jag undrar.
Snabbkollen senast visade att Mornington absout kan, så vi får lägga detta på kontot för "taskigt år" om det är 2011 som krånglar och "tunnel" om det är 2010 (åtminstone tills vidare).

Nåja, lagom med etter nu, en del riktigt bra saker provades också.

IMG_1540


Bäst av Pinoterna från Victoria
2011 var nog Innocent Bystander Yarra Valley Pinot Noir [+(+)], en ren och snygg sak med fin pinosity i det lite lättare registret. Bland de vita från 2011 plockade Oakridge Lusatia Park Chardonnay [++] priset, burgundisk med höga syror och supersnygga franska fat. Exemplarisk på alla sätt. Oakridge var dessutom en ny bekantskap för mig - läge att kika närmare på känns det som.

Western Australia med mitt alldeles eget Margaret River var också helt ute och snurrade den här gången, bara
Willoughby Park Kalgan River Shiraz 2010 [++] visade på acceptabel klass. Med mycket charkuterier, blodstänk och örtiga svala toner får druvan ett lite oväntat och eurocenriskt uttryck; rätt lyckad på det hela taget.

Paradoxalt nog var slitvargar som
Brokenwood med sin standard Hunter Valley Shiraz 2009 [++] och Pepper Tree med sin vanliga Shiraz 2010 [+(+)] de bästa från New South Wales. Brokenwood behövde inte ens ställa upp det tunga artilleriet med Graveyard för att klassa ut övriga saker. Det var liksom ingen riktig nivå här heller.

Så, plötsligt slank Punkarn ner i McLaren och var hemma igen.
The Medhyk Old Vine Shiraz 2009 [++(+)] från Angoves är intensiv, rökig och köttig med br syror och oförlöst komplexitet, en värdig storebror till The Crest Shiraz 2010 [++] från samma producent. Lika bekant som Angoves var Conte Estate okänd. Rock Hill Shiraz 2010 [++], Middle Tatta Shiraz Cabernet 2008 [++] och Hunt Road Reserve Cabernet 2009 [++] var alla ursnygga i en lite mer slimmad och kryddig stil med mer dämpad frukt, eleganta om man nu kan använda ett sådant ord i dessa sammanhang.

IMG_1537IMG_1536


Chalk Hill's elitsatsning med Alpha Crusius var också mycket lyckad, Shiraz 2010 [++], Cabernet Sauvignon 2010 [++] och framförallt Titan Shiraz 2010 [+++] är spektakulära om man pallar trycket, kraft och och tyngd utan att bli klumpiga är receptet. Skitgott helt enkelt.
Avdelningnen udda fåglar fick
Hugh Hamilton stå för med sin Black Ops 2010 [++], en Syrah uppblandad med Saperavi har jag aldrig provat förut, intensiv och ball med uppfriskande mynta och lite skoj rustika drag. Personligt!
Bäst i test var dock alla snygga Grenache, toppen var nog
Willunga 100 med sin The Tithing 2010 [+++], en vuxnare, stramare och mer aristokratisk variant av den Grenache som hävdade sig bland alla Côte-du-Rhône i AuZone nyligen. Inte lång efter var heller Petaringa Two Gentlemen's Grenache 2009 [++], en annan mer kramellig och smaskigt funkig variant som nog är mer typisk på många sätt.

IMG_1532IMG_1535

Även i Barossa presterade klassikerna utmärkt, Elderton Command Siraz 2008 [+++] är precis så fet, fatad och mjukt fudge-stinn som man minns från 80-talet, de förnekar sig inte traditionalisterna. Glaetzers Amon-Ra 2010 [+(++)] är lite svårbedömd i nuläget, men den känns lovande. John Duval har tagit ett steg i fel riktning med både Entity Shiraz 2009 [++] och Plexus SGM 2008 [++], de är lite fläskigare än tidigare årgångar och druvmaterialet mår bättre av de hantering vi såg för tre/fyra år sedan. Däremot klarar toppvinet Elgio Shiraz 2008 [++(+)] av behandlingen alldeles utmärkt, tanniner och tät struktur matchar faten strålande, ett lyft!

IMG_1534


Ny bekantskap i Barossa för mig var
Gatt Wines, en elegant från Eden Valley & Barossa med en helt annan framtoning än bekantingarna. En fräsch & närmast lite österrikisk Eden High Riesling 2011 [++] och en sval, ganska elegant och ren Eden High Shiraz 2009 [++] överraskade stilmässigt. Även Gatt Shiraz 2010 [++] från Barossa har samma slimmade och eleganta kropp, en sätt att göra kryddig och sval Syrah även i det varmaste klimat är tydligen möjligt.


-- Winepunker

Comments

Torr Sherry med AuZone

IMG_1573


Sherry är inte Punkarns grej riktigt. Jag har aldrig fattat poängen med oxidativa & torra förstärkta alster. Man brukar säga att till viss mat funkar en Fino bättre än något annat, men jag tänker samtidigt varje gång att en Bourgogne/Riesling/Öl skulle passat bra mycket bättre till soppan.
Just därför stegade jag mycket skeptisk till AuZone när Janne, föreningens Sherry-galning, hade lovat att skrämmas med lite importalster. Helt inställd på en mruttig kväll blev jag redigt positivt överraskad.

Navazos Niepoort 2010
Equipo Navazos, Jerez, Spanien
Guläpplig doft med nötigt anslag, citrusskal och dämpad oxidation, doftar lite som AK’s mest lyckade cider. Kruttorr i munnen, bra syra, citrusaromer och nötigt bittra toner, liten sälta. Torr, mineralig och lite bitter avslutning. Känns väldigt enkel. Betyget är generöst.
Betyg:+

Detta var något så ovanligt som en oförstärkt Fino, ett experiment att göra vin på ursprungligt sätt i en still som föregår britternas inflytande med att sprita upp slutprodukten. Inte helt lyckat, men mycket intressant.

La Bota de Fino no 27
Equipo Navazos, Jerez, Spanien
Djup doft, nötig och lite eldig med anslag av vax, läder och kryddig harts. Torr och lätt nötig smak, aningen eldig med ganska bittert anslag, tyvärr alltför tom kropp, viss sälta i avslutningen. (>11 år)
Betyg:0

Manzanilla Papirusa
Emilio Lustau, Jerez, Spanien
Elegant nötig doft, mandel och citrusskal, lätt blommig och aningen laktisk med övertoner av armsvett och svamp. Torr smak, liten antydan till vanilj och en del gul frukt, skal, citrus och lätta äppeltoner, vax och pomerans i eftersmaken. Rätt god, men orkar inte riktigt fram.
Betyg:+

Single Cask Amontillado ”El Carro”
Emilio Lustau, Jerez, Spanien
Djup och intensivt nötig doft, läder & melass, kaffe & choklad, lite bränt socker och kanderade apelsinskal. Superläcker! I munnen är den en explosion av nötter, moccha, läder och toner av melass trots nästan absolut torrhet, svansen är lång och harmoniskt komplex. Packad av kryddor och lite exotiskt rökig känsla, perfekt avvägd eldighet i eftersmaken. Liten bitterhet skärper till avslutningen. Strålande! (>30 år)
Betyg:+++

Här slår det gnistor! Den är eldig, rik och besynnerligt ’söt’ trots att den är i princip helt torr. På många sätt är detta exakt vad jag letat alla år efter i en Sherry, skärpa & balans parad med rikedom och enorm komplexitet. Personligen tyckte jag den var huvudet högre än alla andra, stilrenheten är helt överlägsen de övriga (trodde själv det var en bättre Oloroso).
Dessutom, djävlar vad bra den funkade till Ibérico de Bellotan och de rökta mandlarna.

La Bota de Palo Cortado no 34, ”Pata de Gallina”
Equipo Navazos, Jerez, Spanien
Härlig och expressiv doft, kokos, karamell & nougat i elegant kostym, superb. I munnen är den nästan torr, enormt nötig med kokos & knäckiga toner, kroppen är torr och bred fina kryddor och mineraligt krävande svans, avslutningen är aningen bitter och väldigt vuxen. (>25 år)
Betyg:++

Palo Cortado ”Península”
Emilio Lustau, Jerez, Spanien
Dämpad doft, apelsinskal, torkade plommon, gamla läderskor och en del nötter. Rik smak, karamell & hasselnötter med liten eldig ton, kaffe & lädersnöre, mandel, torkad aprikos och torr lite bitter svans. God & väl sammansatt i lite blygare kostym.
Betyg:++

Tradicion Oloroso VORS (Very Old Rare Sherry)
Tradicion, Jerez, Spanien
Lite nougat i doften, läder, kokos och linolja. Tyvärr är det lite väl mycket etylacetat i övertonerna, klister & fönsterkitt i brygden känns aningen ansträngande. I munnen har den höga skärpta syror, lite volatil även här, etylacetat samsas med grillad citrus och kallt kaffe. En del suckat och bittra toner i svansen, torr och skärpt avslutning. All etylacetat drar ned betyget tyvärr, annars ruskigt ball. (~45 år)
Betyg:++

IMG_1581


Jag skall inte säga att jag är omvänd & frälst, men jag känner en hel del entusiasm plötsligt. Ibland är det bra att bli omruskad rejält, fördomar mår gott av att ifrågasättas lite då och då. Det känns inte som jag kommer att fylla källaren, men en och annan flaska kan nog åka ned vad det lider. Du är en pärla Janne.

Andra tankar
här.

-- Winepunker

Comments

Felseneck Grosses Gewächs 2008

IMG_1584


Tyskland 2008 är svårt, inte så svårt som 2006 men jämfört 2007 och 2009 är årgången lite av en vandring längs Golgata, pisksnärtarna haglar hela vägen och man får pilla sårskorpor i veckor efter varje närkontakt. Bäst i test är Nahe & Pfalz, och bäst i Nahe har i vanlig ordning Dönhoff visat sig vara. Men, wonderboy Tim Fröhlich försöker skjuta in sig i trossbotten på Helmut’s armada av storheter.
Senast var jag mycket tveksam till 2008 Felseneck, ett snedsteg jämfört alla 2007 & 2009 utan charm med besynnerligt klumpiga drag. Det borde skett en förbättring på nästan ett & ett halvt år.

Felseneck Grosses Gewächs 2008
Bockenauer Felseneck, Schäfer-Fröhlich, QbA Trocken, Grosses Gewächs, Nahe, Tyskland
Den har genomgått en total metamorfos på ett drygt år. Doften är skärpt & asketiskt vässad, ren & örtig med rivet limeskal, basilika, krossad flinta & rökig mineral, lite rabarber och omogna plommon blandas med pressad citron. I munnen är den knivskarp, lätt bitter med höga syror, mineral galore och massor av flintkross. Den är aromatiskt asketisk, krävande bitter i svansen men samtidigt vuxen och väldigt vässad. Den saknar helt inbjudande drag, det är ett kännarvin som inte är helt lätt att ta till sig, provocerande & lite aggro. Efterhand utvecklar den lätt påträngande eldiga drag (13%), den är aromatisk, syradriven och mineralstinn men saknar en fruktig baston, kroppen är slank. En bra 2008 kort sagt, så bra den blir utan att vara en Dönnhoff. Betyget är nog rättvist.
Betyg:++

Det är en förbättring, en vuxen framtoning utan snubblande fetma eller enbart grova bittra toner. Men, det är samtidigt en 2008 med allt vad det innebär. Nahe kan bättre år som detta, men då är namnet Dönnhoff…

-- Winepunker

Comments

Mitolo G.A.M 2004

IMG_1582


Nyligen under ett leverantörsspektakel samspråkade jag med en bloggarkollega som har en lite annan uppfattning än jag om hur vin skall (eller snarare kan) smaka. En av mina favoriter från Barossa & McLaren i South Australia, Ben Glatezter, fick sig en rejäl snyting. Bloggarkollegan hävdade bestämt att vinerna snarast är defekta, överkoncentrerade och klantigt gjorda, närmast en skymf mot konsumenten. Jag blev lite förvånad, visst är vinerna Ben gör år Mitolo ibland lite väl biffiga/grova (typ 2005) men rätt år (som 2004 &
nu senast 2009) behöver de inte vara helt fel, druvmaterialet är fint uttryckt och stilen är väldigt distriktstypisk. Dessutom är toppvinerna under eget namn väl sammansatta och visar nyansrikedom och klass bara man har lite tålamod, tio är för Amon-Ra är nästan ett måste. Visst kan man ha olika smak, men att hävda att något är 'defekt' bara man ogillar stilen är lite onyanserat (naturvinstalibanerna i färskt minne).
Ibland känns det numera som man måste påpeka att fat & fruktrikedom
inte är en skada på samma sätt som TCA & etylacetat, ektanniner är inte giftiga och naturligt hög alkoholhalt behöver inte vara ett missgrepp i varken vingård eller källare. Balans är allt, och den kan som bekant uppfattas något olika.

Dags att göra ett återbesök hos en av de riktigt lyckade saker som Ben gjort åt Frank Mitolo för att kolla om Punkarn har huvudet rätt påskruvat, G.A.M 2004 drog ned 97p hos Robban och
senast jag provade blev det en hyfsat stabil 3+.

Mitolo G.A.M Shiraz 2004
Mitolo Wines (Ben Glaetzer), McLaren Vale, South Australia, Australien
Läcker doft, fylld av solmogna söta körsbär, plommon och sötlakrits, lite anis och bitter choklad, aningen örtig fräschör. Lite blommiga toner och blodstänk stretar fram efterhand, faten är snyggt hanterade, tydliga men dominerar inte alls vinet. Jag upplever den inte så eldig som senast, det känns på det hela taget harmonisk, inbjudande och maffig utan att bli för mycket ”in your face”. Smaken är djup, rik och underbart fruktig - körsbär och hallon - med rena fina syror och kryddiga toner, anis och lakrits, lite tobak och aningen råbiff. Tanninerna är silkiga, lena och snygga. Den är lång, polerad och läcker utan en endaste falsk ton. Tyng utan att bli klumpig, läcker utan att bli insmickrande, len utan att bli trivial. Jag hittar inte ens någon sälta som ibland kan störa. Väldigt McLaren, väldigt gott!
Betyg:+++

Detta är skitbra! Vinet har utvecklats fint i rätt riktning. Det känns som elegansen ökar med åldern, något vi sett
tidigare när Glaetzer provats på tvären. Jag kan inte hitta ett enda fel, detta är precis vad det försöker vara, precis vad man kan förvänta sig, och precis vad en solid McLaren skall leverera. Punkarn har absolut huvudet rätt påskruvat, att man inte gillar stilen kan jag förstå (fruktdomineard med rejäl dos fat) men att hävda defekt eller taskigt handlag är nonsens.

Jag och andra har provat
tidigare, både 2004 och 2006, båda avviker från 2005 som är rätt mycket klumpigare. Årgångar spelar roll även i South Australia.

-- Winepunker

Comments

Old Thumper Double Ale

IMG_1572


ölmässan senast visade USA sin absoluta dominans. Det känns som nivån på öl idag är högre än någonsin tidigare, svenska klassiker som Nynäshamns Ångbryggeri har en solid produktion av de gamla klassikerna samtidigt som man förnyar sig med bravur (en mörkare IPA var helt ny, fenomenalt skärpt). Danmark med Djæevlebrygd hävdar sig, Norge med Nøgne Ø likaså, bättre än någonsin är de men har inte en sportslig mot microbryggerierna i USA. Brill & Co har en portfölj som är närmast provocerande, Hopping Frog - Hoppin' To Heaven IPA & Green Flash Brewery West Coast IPA sopade banan med allt, det är två representanter för en helt ny division. De är om möjligt bättre än Averys legendariska Hog Heaven. (Hopping Frog fick jag ingen bild på, men Wipe Out TPA & Hop Notch IPA var inte illa heller)

IMG_1516IMG_1517IMG_1525


I väntan på att privatimporten av ovan nämnda skall behandlas enligt lagom byråkratiska normer får man ta vad som finns tillgängligt, inte illa det heller.

Old Thumper Double Ale
Shipyard Brewing Co., Portland, Maine, USA
Rik doft med knäck och lite melass, rejält parfymerad & humlad men samtidigt fräsch med lite citrus och gulfruktiga toner, mogna plommon, nästan gräddig och med karamell, lätt eldig ton men inte så det stör. I munnen är den bred och lite kryddigt söt, väldigt maltig med fin humlebeska och behagligt dämpad alkoholton trots ansträngande 11%, den är vinös men samtidigt besynnerligt lättillgänglig. Eftersmaken är fylld av melass och syrligt knäckig fruktighet, lite kaffe och tuggtobak. Det är gott, seriöst och välgjort men skulle vunnit på lägre alkohol, man vill ha möjligheten att hälla i mig en pint eller två utan att känna av det. Alkoholen drar ned betyget ett snäpp.
Betyg:++

Det kall bli kul att få hem
Green Flash Brewery West Coast IPA som kontrast, jag tror att det är den bästa öl jag druckit, men det måste verifieras noga över flera buteljer.

-- Winepunker

Comments

Rhône #1 med AuZone

IMG_1541


Kursen med temat ’Norra Rhône’ är nu igångsparkad, AuZone håller fem tillfällen i medlemmarnas regi under höst och vår med rejäla djupdykningar. Först ut var Magnus med ’(Crozes)-Hermitage’, åtta st. rena Syrah (även om en del Rousanne
är tillåten) i varierande stil.

Crozes-Hermitage, Domaine de Thalabert 2007
Paul Jaboulet-Aîné, Crozes Hermitage, Rhône, Frankrike
Svartfruktig doft, kryddig med lakrits och liten eldig ton, ganska anonym med sötfruktigt anslag. Smaken är syrlig, svartfruktig och lite slank, lätt lakrits med drickbar & inbjudande men tyvärr alltför enkel.
Betyg:+

Crozes-Hermitage, Domaine de Lises 2009
Domaine de Lises, Crozes Hermitage, Rhône, Frankrike
Tät svart frukt i doften, ungdomlig med vattenfärg, syrén och charkuterier, lite grillat kött & bränd isolering blandad med lagerblad och lite rökelse. Smaken är tät, tjock svart pigg frukt med höga väldefinierade syror, fina sandiga tanniner, druvren & lite köttig svans. God och ganska Graillotig.
Betyg:++

Crozes-Hermitage Graillot 2005
Alain Graillot, Crozes Hermitage, Rhône, Frankrike
Djurisk doft med målarlåda & vattenfärg, sotig och tjock med björnbär, trätoner & blodstänk, florala övertoner, nästan hyacint. Sträv i munnen, lite kärvt svartfruktig med linolja, trätoner och kärva körsbär, lite lädersnöre i ganska sval & blommig framtoning. Väldigt, väldigt Graillotig.
Betyg:++

Det var tre ganska tydliga Crozes, det vinet som visade sig vara
Graillot hade tom. drag år Côte-Rôtie med sina florala och lite parfymerade drag. Gissningarna låg och snurrade kring Graillot & de Lises på #2 & #3, ingen hade en vettig gissning på #1 dock annat än ’en enkel Crozes’, vilket det också var.

Hermitage Emilie 2005
Remizière, Hermitage, Rhône, Frankrike
Svartfruktig och ganska stram, oförlöst doft, lakrits, tjära och lite bränd kraftigt fatad arom, rejält eldig. Tjock i munnen, lite fet svartfruktig ton, sträv med kakao och lakrits, sandiga tanniner, oförlöst men hyfsat lovande trots faten. Den är lång med kakao och tjära i svansen, lite grov tyvärr.
Betyg:+(+)

Hermitage, Les Bessards 1998
Delas Freres, Hermitage, Rhône, Frankrike
Vansinnigt mogen doft, läder och gamla dojjor, torkad frukt, trist tomatsoppa och sura veckogamla fimpar i askkoppen utanför Bolis på Folkungagatan. I munnen har den vassa ålderssyror, ogin och anemiskt bitter, känns uttorkad och för gammal.
Betyg:-

Hermitage, Le Pavillon 1994
Chapoutier, Hermitage, Rhône, Frankrike
Mogen doft med fint utvecklade toner, pinot-lik elegans, köttigt rödfruktig, lite kul överton av tall och slånbär. Smaken är helt mogen, lite återhållen men med anständig balans, torkad frukt, lite kryddig & sötfruktig med lakrits & sandiga tanniner, silkig och hyfsat läcker men tyvärr samtidigt besynnerligt utslätad och anonym trots den aristokratiska framtoningen. Betyget är synnerligen generöst.
Betyg:++

Hermitage Le Méal 2006
Ferraton, Hermtage, Rhône, Frankrike
Doft av underbart kremerad entrecôte, enormt tjock svart frukt, parfymerad med körsbär, citrusskal (!?), sot och blodstänk (helt slaktat får faktiskt), en hel del snygga fat. Smaken är tät till max, fruktsöt och eldig med enormt uttryck, lakrits, myskig med körsbär och höga rena syror, blod & råbiff,ungdomlig men enormt lovande i svindyr fatkostym. Grillat kött & kul mineralton i eftersmaken. Alldeles strålande!
Betyg:+++

Det är gott, men åldermännen håller inte måttet.
Les Bessards är ju fullkomligt slut i rutan och Le Pavillon bara halv-OK, båda borde uppvisa en helt annan vitalitet. Däremot är Ferratons Le Méal på många sätt precis vad jag vill ha i ett vin om man är på lite headbanging-humör, pang i pallet bara, fat, eldkastare, blod och en spik i skallen. Skitgott!

Andra tankar
här.

-- Winepunker

Comments

Gubbafest

IMG_1570


Så, då samlas vi alla gubbsen igen (sorry Lena, du räknas numera officiellt till 'one of the boys'), en kväll med det enkla men ack så upprepningsbara temat "Stora viner och anständig mat". Det är en trivial BYOB(s) där vi lagar något ätbart under avslappade former och får chansen att för en gång skull dricka riktigt bra skit till mat och inte bara prova stora viner mot andra stora viner. 'Stora' viner är förstår bara vad vi strävar efter, det är inte alltid vi får till det. Om man nu inte har något stort att ta med får det i alla fall bli något skitintressant/skitudda/skitgammalt som dessutom är riktig bra. Chockvärde går före pris, unikum före exklusivitet & ålder före poäng - men storhet går före allt.

Det brukar bli rätt lyckat på det hela taget, tidigare gångerna här & här gick inte av för hackor.

IMG_1550IMG_1552IMG_1553


Medan vi lagade maten plockade AK fram ett auktionsfynd -
Edmunds St. John Durell Vineyard Syrah 1996 (Sonoma/Carneros) - Lätt köttig doft, lite slaktbänk och råbiff i enormt utvecklad och mogen stil. Silkig i munnen, finkorniga tanniner, len solbakad frukt, elegant fatbehandling och rejält mogen. Riktigt god. [++]

Lite krabba fick vara resonans till två anständiga bubbel - Tuvans
Gosset Grand Millésime Brut 2000 - Förvånande rik & bred med liten söt exotisk ton, balanserande rena syror, antydan till humle. [++] - och min Philipponnat Clos des Goisses 1996 - Snyggt äpplig med utvecklad doft, fina syror, kritig med exakta syror, supervässad med både rikedom och stramhet. Strålande! [+++].

IMG_1556IMG_1555


Förrätt på gravad ren med hallon & paranötter är vinvänligt, finstämda röda eller mogen vit brukar båda fungera fint. Lite enklare var Tuvans
Rippon Jeunesse Pinot Noir 2008 (Otago) - Fatig med litet grönt inslag i doften, bra rödfruktig smak, litet anslag av läder med fina kryddor, lite kort smak tyvärr. Den låga stockåldern gör sig påmind [+]. En gammal goding senast provad för tretton år sedan (visade det sig efter lite arkeologi bland anteckningarna) hade AK hittat i sina gömmor - Gunderloch Nackenheim Rothenberg Spätlese Trocken 1993 - Enormt mogen, firne med honung och solmogen citrus, lite kryddyddigt & vaxigt inslag. Det fins en liten sötma i smaken, frukten är mycket mogen med en förunderligt elegant torkad känsla, alldeles utmärkt [++].

IMG_1558


Magnus slängde sedan fram i mitt tycke kvällens bästa vin till soppan -
Henri Boillot Bienvenues-Bâtard-Montrachet 2008 - Strålande fabehandling, lätt nötig med fantastisk citrus, lite persika och massor av flintkross & mineral. Höga rena syror i munnen, knivskarp med ett uns passionsfrukt under mineralerna och citrusskalen, lite lime och redan förunderligt komplex. Välsvarvad med varenda bult precist passad. Alldeles enorm, nästan provocerande bra faktiskt [+++(+)].

IMG_1559


Varmrättsvinerna var inte helt illa heller, funkade bra till ripan alla tre - ET hade med sig
Château Trotanoy 1995 (Pomerol) - Djuriskt skitig doft, stall och undervegetation, ceder och lite läder med enorm finess. Strålande komplex smak, fina tanniner och perfekt mognad, lite lakrits och härligt bred frukt, lång med sandiga tanniner. Superb! [+++]

IMG_1560IMG_1562


Min andra flaska var kvällens enda RPP100-taggare,
Clos St-Jeans elit-cuvée 'Deus Ex Machina' 2005 . Jag provade 2007 för något år sedan, den var då enormt lovande i en härlig kombination av potential och balanserad opulent Grenache. Samtidigt lyckas de lilla tillskottet av Mourvedre ge en ryggrad som vässar vinet till absolut världsklass. Tyvärr var årgång 2004 av samma vin lite av ett snedsteg med tanke på priset, skärpan man hittade i 2007 saknades och framtoningen var lite klumpig. 2005:an däremot är rik men inte alls klumpig - Sötfruktig doft med massor av hallon & kirsch, läcker och bred, lite anis under körsbären, övertoner av tobak och orientaliska kryddor, nästan rökt fläsk. Skithäftig! Saken är tät och eldig, fin hallonton med intensiv jordgubb, sötlakrits & anis, nästan salmiak och choklad i svansen, kryddiga toner i eftersmaken, nejlikor och nästan enrisrökt skinka. Fenomenal och rätt egen [+++].

AK grävde ännu djupare i förrådet -
Armand Rousseau Gevrey-Chambertin, 1er Cru Clos St. Jacques 1980 - Härligt köttig doft, solmogna skogshallon och undervegetation, komplex och bara så djävla läcker. Höga syror i smaken, helt mogen med klass och finess. Alldeles strålande! [+++]

IMG_1565IMG_1566


Till Osten dök det upp något jag aldrig ens hört talas om, tackar ET, en ågångslös söt roséröd Pinot Noir från Breuer! -
Pinoport - Hallonstinn doft, sötfruktig i ganska druvig stil, lite parfymerad. Söt smak, balanserad med fina syror, pigg, kul och redigt udda [++].

Lite Sauternes att avrunda med? - Maguns hade med en
Château Climens 1999 (halvbutelj) - Härligt mogen doft med hjortron, honung, liten fin botrytis och kul känsla av rabarberkompott, knske aningen saffran. Tät och bred med lite nötter i munen, bra syror, lite mandel och bra balans. God, betyget är lite i underkant [++].

IMG_1567


Nu började paltkoman göra sig påmind, just därför avslutade vi kvällen men en hel djävla chokladtårta enkelt iopsvängd av Lena som också hade med en bättre tawny -
San Leonardo 30 yrs Tawny - Djup, nötig och hartsigt komplex med tobak, kryddor och härligt eldigt anslag, lite gamla dojjor parad med parfym, melass och orientalisk kryddbod. Lite björnklister men med finess och klass. Tät smak, varm och härligt nötig, bränt socker och förvånande höga exakta syror. Knäckiga toner i svansen, lite torkad frukt och underbart integrerad alkohol. Strålande! [+++]

Helkväll! Tackar gubbs!

-- Winepunker

Comments

Mörker över Mornington?

IMG_1549


På OZ-dagen nyligen (rapport kommer) presterade Mornington och övriga Victoria skrämmande dåligt. En trave godkända men anonyma vita (Chardonnay) och ett gäng anemiska och lätt dissonanta röda (Pinot Noir) blev närmast manglade av McLaren & Barossa (och i stort sett resten av OZ) kvalitetsmässigt. Bortsett från stilskillnaderna visade South Australia på en närmast provocerande överlägsenhet.

Visst, de flesta från Victora låg i det lägre prissegmentet och McLaren/Barossa hade en del toppviner på plats, men även det diskonterat förklarar inte riktigt vad som pågick. Det kan det vara en åldersfråga, dessutom är 2011 ganska svag i hela Victoria men 2010 är samtidigt klassad som alldeles skitbra och de flesta röda var från just 2010. Jag misstänker att vinerna generellt befinner sig i en stum fas, men fan vet.

Dags att snabbtesta ett par av de viner som snubblade riktigt illa (de var båda från 2011, ingen bra årgång) - men i en lite äldre tappning.

10X Ten Minutes by Tractor Chardonnay 2007
Ten Minutes by Tractor Wines, Mornington Peninsula, Victoria, Australien
Dämpad & snygg doft med gul solmogen frukt, melon, lite citrus & persika, fina prominenta & snyggt hanterade fat. Det finns ett exotiskt anslag av mango och ananans som backar upp den lite rostade & rökiga tonerna, inbjudande och behagligt komplex. Väldigt mycket Puligny på det hela taget. Smaken är rik och lite fet, fylld av gul mogen citrus och kryddighet, syrorna är på plats men faten dominerar frukten en aning, den är rökig & lite bränd i tonen tyvärr. 14% alkohol göms med bravur dock, den är riktigt god och seriös men med mindre fat och bara lite mer finess skulle den vara så mycket bättre. Betyget är i överkant men doften räddas 2+ med råge.
Betyg:++

10X Ten Minutes by Tractor Pinot Noir 2008
Ten Minutes by Tractor Wines, Mornington Peninsula, Victoria, Australien
Behagligt rödfruktig doft, solmogna skogshallon och aningen fudge blandas med mineralsälta och skogsbotten, den är utvecklad, eldig och inbjudande. Smaken är rödfruktig och ren, bra tanniner med litet inslag av slånbär under en fin matta av hallon & söta körsbär. Svansen är lätt skitig, lite anis och karamell i eftersmaken, lätt kryddigt bitter avslutning. Den är snygg och känns mogen, inget mästerverk men helt i linje vad man kan förvänta sig, lagom komplex och mycket välgjord. Betyget är rättvst.
Betyg:++

Det är inte så illa alls faktiskt. Just de här vinerna är
Tractors enklaste produkter, sourcade från hela Mornington utgör de just 10x10 minutes från centrala delarna (med traktor, strax söder om Main Ridge börjar man om jag fattat rätt). Hantverksmässigt utformat med enbart franska fat, snyggt, välgjort och så där lagom ambitiöst. Både 2007 & 2008 klassas som bra men inte strålande årgångar, allt är med andra ord som man kan förvänta sig. Vad tusan hände på OZ-dagen?? Var 2011 så in i helvete dålig eller är det bara en kolsvart tunnel? Detta kräver lite mer analys måste jag drista mig att säga.

-- Winepunker

Comments

Jämna år i Champagne med AuZone

IMG_1501


Provningar med Tuvan är oftast en lite udda upplevelse, temat brukar vara lite tillskruvat och intellektuellt utmanande. Skall man inte bedöma pris skall man som den här kvällen hitta bra och dåliga årgångar. Vi fick veta att av åtta viner var enbart jämna årgångar representerade, på pappret bra och mediokra, dessutom endast tre olika hus. Jag hade själv bidragit med två buteljer, de borde man i alla fall hitta, eller?

Fleur de Passion, BdB 2000
Diebolt-Vallois, Cramant, Champagne, Frankrike
Mineral i doften, lite rökig med parfymerad ton, citrus och en del kardemumma & mandel, glad och inbjudande men lite udda. Höga syror i munnen, citrus och äppelkart, krossad flinta i lite ogin och aningen anemisk stil. OK, men inte mycket mer.
Betyg:+

Fleur de Passion, BdB 2004
Diebolt-Vallois, Cramant, Champagne, Frankrike
Skärpt doft med massor av mineral, ren, citrusskal och flinta, liten äpplig ton med elegant parfym. Rik och snygg i munnen, floral med strama syror, lätt grönäpplig, exakt med glädje & elegans, bra ungdomlig bredd i avslutningen. God & lovande.
Betyg:++(+)

Pol Roger Vintage Reserve 2002
Pol Roger, Epernay, Champagne, Frankrike
Parfymerad och ungdomlig doft, lite rosor och citrus, mineral och vansinnigt floral, nästan badsalt & persika. Höga & ännu lite kartiga syror i munnen, omogna äpplen och stenkross, mineralbitter svans, känns oförlöst och lite stum.
Betyg:+

Pol Roger Vintage Reserve 2000
Pol Roger, Epernay, Champagne, Frankrike
Floral doft, mineral och lite äpplen med antydan till fudge, viss utvecklad rikedom på inbjudande sätt i klassisk storhusstil. Kryddig och ganska aristokratisk struktur i munnen, rik gul frukt och bra stramhet, lätta vaxtoner och liten nötighet. Lång och läcker med citrus & liten fin skalbitterhet. Riktigt lyckad.
Betyg:++(+)

Bollinger Grande Année 2002
Bollinger, Aÿ, Champagne, Frankrike
Snygg rödäpplig doft, mineral och citrus, limeskal och torkade örter, lite choklad & brioche. Aningen vaxig känsla i munnen, höga syror, röda äpplen och citrusskal. Skärpan är bra, den kryddiga kroppen också men svansen är bitter och lite grov vilket drar ned betyget.
Betyg:+

Bollinger Grande Année 2000
Bollinger, Aÿ, Champagne, Frankrike
Kryddig och lite knäckig doft, kakao & citrus, rökig mineral och lite kul brända toner. En del choklad i klassisk Bolly-stil, intressant och expressiv. Rik smak, fatig och bred med solmogen gul frukt & kryddig bas, en del choklad, nästan kaffe under all mogen citrus. Skitbra och på topp trots den lite stekiga framtoningen.
Betyg:+++

Fleur de Passion, BdB 2002
Diebolt-Vallois, Cramant, Champagne, Frankrike
Fräscht parfymerad doft, citrus på kryddig botten, liten nötig ton med gröna äpplen och bröd, elegant men aningen stum. Ungdomlig i munnen med skärpta syror, parfymerad med citrus och lime, krossad sten. Den är smakmässigt lite oförlöst och dov, en aningen brännande bitterhet i svansen är oroande.
Betyg:+(+)

Den här har presterat så mycket bättre tidigare att jag undrar om inte buteljen är lätt smygkorkad, bitterheten och den stumma framtoningen är helt fel. För mig var detta kvällens absoluta besvikelse, den borde vara så oändligt mycket bättre.

Bollinger Grande Année 1996
Bollinger, Aÿ, Champagne, Frankrike
Doft av bokna äpplen, enormt utvecklad och aningen fruktsöt med lätta köttiga toner, citrus och senap (?!), lite vax och kryddor. Smaken är rik, aningen fet och vaxig med väldigt autolytisk karaktär, bra syror och rik ganska mogen frukt, fylld av choklad, nöter och grillad citron, väl syrligt vass avslutning och en begynnande trötthet drar ned betyget.
Betyg:++

Så, vad gissade då Punkarn på själv då? Tja, en stor portion humble-pie blev det. Att första vinet var min Diebolt 2000 var inte så svårt, det är en erkänt iffy årgång för FdP och ställs i skuggan totalt av andra vinet som jag kunde tagit gift på var 2002 av samma vin. Att den var en 2004:a var lite av en kalldusch.
Nu var inte den felbedömningen den enda duschen för kvällen, att de tre från Bolly hörde ihop och var just Bolly var närmast trivialt, men årgångarna blev helsnurrigt. Jag trodde 2002 var 2000 och tvärtom, dessutom var jag inne på att 1996:an var en betydligt sämre årgång från tidigare 90-tal. Dikeskörning!

Att man sedan satt och självsäkert uttalade sig om storhusstil på Pol Roger och 2002’s förtjänster och problemen med 2000 och samtidigt förväxlade årgångarna även här gjorde inte saken bättre. Antingen har 2002 generellt gått in i tunneln eller har Punkarn gjort det, helt sinnes (nu var jag inte ensam om att klia mig i huvudet rörande årgångarna, champagneopaten ET var lika förvirrad, alltid en tröst).

Och sist, min FdP från 2002 fattade jag inte vad det kunde vara, vi visste att det bara var tre hus representerade så jag lutade åt ett enklare systervin från Diebolt, från 2000 det med. Jag måste provtrycka en 2002:a till snart, den bara kan inte vara så här avig
med tanke på tidigare resultat.

-- Winepunker

Comments